ENTOCORT tablett och vätska till rektalsuspension 2 mg

En tablett innehåller 2,3 mg budesonid.

En flaska med 115 ml färdigblandad Entocort-rektalsuspension innehåller budesonid 0,02 mg/ml. En restvolym (cirka 15 ml) stannar kvar i flaskan, vilket gör att den administrerade dosen budesonid blir cirka 2 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett och vätska till rektalsuspension.

Ulcerös kolit i ändtarmen, i tjocktarmens slutdel och i tjocktarmens nedåtstigande del. Proktit.

Vuxna
En dos Entocort-rektalsuspension appliceras i ändtarmen varje kväll före sänggåendet i 4 veckor. Full effekt uppnås vanligtvis inom 2–4 veckor. Om symtomen inte lindras efter fyra veckor, kan behandlingen utsträckas till 8 veckor om så krävs.

Vid administreringen bör patienten ligga på vänster sida och därefter på magen under 5 minuter. Rektalsuspensionen bör hållas kvar så länge som möjligt, helst över natten.

Pediatrisk population
Det finns begränsad erfarenhet av behandling av barn med Entocort-rektalsuspension.

Äldre
Dosering som för vuxna.

Anvisningar för korrekt användning av Entocort

Entocort rektalsuspension består av två delar: en upplösbar tablett och en flaska med vätska.

Obs. Det är viktigt att patienten får instruktioner om korrekt användning

• Läs noga igenom bipacksedeln som följer med varje läkemedelsförpackning.
• Rektalsuspensionen ska beredas strax före användning, lägg en tablett i flaskan och skaka sedan flaskan kraftigt i minst 15 sekunder eller tills tabletten är helt upplöst.
• Dosering på kvällen före sänggåendet.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Biverkningar som är typiska för systemiska kortikosteroider kan förekomma. Möjliga systemiska effekter omfattar glaukom.

Försiktighet krävs vid behandling av patienter med infektioner eller andra tillstånd då kortikosteroider kan ge oönskade effekter.

Särskild försiktighet krävs när patienter överförs från systemisk kortikosteroidbehandling med högre systemisk effekt till Entocort rektalsuspension. Dessa patienter kan ha binjurebarkssuppression. Hos dessa patienter ska binjurebarksfunktionen övervakas regelbundet och dosen systemiska steroider minskas försiktigt.

En del patienter mår allmänt dåligt under utsättandefasen, med t ex värk i muskler och leder. En generellt otillräcklig steroideffekt ska misstänkas om, i sällsynta fall, symtom som trötthet, huvudvärk, illamående och kräkningar uppträder. I dessa fall kan en tillfällig ökning av den systemiska glukokortikoiddosen vara nödvändig.

När Entocort rektalsuspension ersätter en systemisk steroidbehandling avslöjas ibland allergier, t ex rinit och eksem, som tidigare kontrollerats med den systemiska behandlingen.

Nedsatt leverfunktion påverkar elimineringen av kortikosteroider, vilket leder till lägre elimineringshastighet och ökad systemisk exponering. Var uppmärksam på eventuella systemiska biverkningar. Farmakokinetiken av intravenöst administrerat budesonid hos friska individer och patienter med levercirros är emellertid ungefär likartad. Nedsatt leverfunktion påverkade farmakokinetiken av oralt budesonid och ledde till ökad systemisk tillgänglighet av budesonid.

Peroralt ketokonazol (känd hämmare av CYP3A4 i levern och tarmens slemhinna, se även avsnitt Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner) ökade den systemiska exponeringen för budesonid flera gånger. Samtidig behandling med CYP3A-hämmare, inklusive ketokonazol eller läkemedel som innehåller kobicistat, väntas öka risken för systemiska biverkningar. Kombinationen ska undvikas såvida inte nyttan uppväger den ökade risken för systemiska biverkningar av kortikosteroider, och om så är fallet ska patienter övervakas avseende systemiska biverkningar av kortikosteroider. Om detta inte är möjligt, ska tiden mellan doseringen av produkterna vara så lång som möjligt och en minskning av budesoniddosen kan också övervägas (se även avsnitt Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner).

Vid långvarig användning av Entocort i höga doser kan systemiska glukokortikoideffekter uppträda, såsom hyperkorticism och hämning av binjurebarksfunktionen. Doseringsformen och administreringssättet gör att det är osannolikt att man under längre tid överdoserar Entocort rektalsuspension.

Synrubbning

Synrubbning kan rapporteras vid systemisk och topikal användning av kortikosteroider. Om en patient inkommer med symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar ska man remittera patienten till en oftalmolog för utredning av möjliga orsaker. Dessa kan innefatta katarakt, glaukom eller sällsynta sjukdomar såsom central serös korioretinopati (CSCR), som har rapporterats efter användning av systemiska och topikala kortikosteroider.

Entocort innehåller laktos samt metylparahydroxibensoat (E218) och propylparahydroxibensoat (E216) som kan ge allergisk reaktion (eventuellt fördröjd). Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter som är överkänsliga för dessa substanser.

Förhöjda plasmakoncentrationer och ökade effekter av kortikosteroider har observerats hos kvinnor som också behandlats med östrogener och kontraceptiva steroider, men ingen sådan effekt har observerats med budesonid och samtidigt intag av kombinerade lågdos p-piller. Kombinerade lågdos p-piller fördubblade dock koncentrationen av prednisolon i plasma efter oral administrering.

Metabolismen av budesonid medieras primärt av CYP3A. Hämmare av detta enzym, t.ex. ketokonazol, itrakonazol och HIV-proteashämmare, kan därför öka den systemiska exponeringen för budesonid flera gånger, se avsnitt Varningar och försiktighet. Eftersom det inte finns några data som stödjer en dosrekommendation, ska kombinationen undvikas. Om detta inte är möjligt, ska tiden mellan doseringen av produkterna vara så lång som möjligt och en minskning av budesoniddosen kan också övervägas.

Budesonid hämmar sannolikt inte metabolismen av andra läkemedel via CYP3A4, eftersom budesonid har låg affinitet för detta enzym.

Samtidig behandling med CYP3A4-inducerare, såsom karbamazepin, kan minska exponeringen för budesonid, vilket kan kräva en dosökning.

Eftersom binjurefunktionen kan vara hämmad kan ett ACTH-stimuleringstest för diagnostisering av hypofysinsufficiens visa felaktiga resultat (låga värden).

Hos dräktiga djur är administrering av budesonid, liksom andra glukokortikosteroider, förknippad med abnormiteter i fosterutvecklingen. Dessa fynds relevans för människa har inte fastställts. Resultaten från dessa djurstudier förefaller dock inte ha någon relevans för människa. Liksom med andra läkemedel kräver administrering av budesonid under graviditet att fördelarna för modern vägs mot riskerna för fostret.

Budesonid utsöndras i bröstmjölk. Baserat på data från inhalerat budesonid, endast mindre effekter hos det ammade barnet förväntas dock efter användning av Entocort rektalsuspension inom det terapeutiska intervallet.

Underhållsbehandling med inhalerat budesonid (200 eller 400 mikrogram två gånger dagligen) hos astmatiska, ammande kvinnor resulterar i försumbar systemisk exponering för budesonid hos ammade spädbarn.

I en farmakokinetisk studie var den uppskattade dagliga dosen hos barnen 0,3 % av mödrarnas dagliga dos vid båda dosnivåerna och den genomsnittliga plasmakoncentrationen hos spädbarnen uppskattades vara 1/600‑del av de koncentrationer som observerats i mödrarnas plasma, förutsatt fullständig oral biotillgänglighet hos barnen. Budesonidkoncentrationerna i spädbarnens plasmaprover låg alla under kvantifieringsgränsen.

Baserat på data från inhalerat budesonid och det faktum att budesonid uppvisar linjära farmakokinetiska egenskaper givet i terapeutiska doser och inom de terapeutiska dosintervallen efter nasal, inhalerad, oral och rektal administrering, förväntas exponeringen hos det ammade barnet vara låg.

Dessa data stödjer fortsatt användning av budesonid, med oral och rektal administrering, under amning.

Entocort-rektalsuspension har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Följande definitioner gäller förekomsten av biverkningar:

mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

De flesta biverkningar som nämns i denna produktresumé kan också förväntas för andra behandlingar med glukokortikoider.

Beskrivning av utvalda biverkningar

I sällsynta fall kan tecken eller symtom på systemisk glukokortikosteroid effekt, inklusive binjurehypofunktion, förekomma vid rektal administrering av glukokortikosteroider. Om dessa effekter uppträder är de troligen beroende av dosstorlek, behandlingstid, samtidigt intag av andra glukokortikosteroider, tidigare intag av glukokortikosteroider samt den individuella känsligheten.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Rapporter av akut toxicitet eller dödsfall vid överdosering av glukokortikosteroider är sällsynta. Akut överdosering av Entocort-rektalsuspension, även vid höga doser, orsakar inte några kliniska problem. Ingen specifik antidot finns tillgänglig. Om patienten av misstag har intagit stora doser av lösliga tabletter ges understödjande och symtomatisk behandling. Medicinskt kol kan ges och magsköljning utföras enligt bedömning av den behandlande läkaren.

Farmakoterapeutisk grupp: medel vid intestinala inflammationer, ATC-kod: A07EA06

Budesonid är en glukokortikosteroid med en kraftig lokal antiinflammatorisk effekt. Verkningsmekanismen för glukokortikosteroider vid behandling av ulcerös kolit är ännu inte helt klarlagd. Antiinflammatorisk verkan såsom inhibering av frisättning av inflammationsmediatorer och inhibering av cytokinmedierade immunsvar är sannolikt viktig.

I rekommenderade doser ger Entocort rektalsuspension inga kliniskt betydelsefulla förändringar i basala plasmakortisolnivåer eller i svaret på ACTH-stimulering. Effekterna på morgonplasmakortisol och binjurefunktion är signifikant mindre än med rektalt prednisolon 25 mg dagligen.

Pediatrisk population
En enblindad, randomiserad aktivkontrollorerad studie med parallella grupper (behandlingstid fyra veckor) jämförde klinisk effekt och säkerhet av rektala glukokortikoider hos 47 barn med ulcerös kolit. 23 barn (ålder 7–15 år) randomiserades till Entocort-rektalsuspension och 24 barn (ålder 6–15 år) till Pred-Clysma-rektallösning. Det primära effektmåttet var remission som definierades som förbättrade endoskopifynd och avsaknad av de kliniska symtomen av ulcerös kolit. Efter 4 veckor var remissionsprocenten 50 % i Entocort-gruppen och 71 % i Pred-Clysma-gruppen. Skillnaden var inte statistiskt signifikant. Det primära säkerhetsmåttet var suppression av binjurebarksfunktion och bestämningskriteriet var förändringar i plasmakortisolnivåerna efter ACTH-stimulering. En kliniskt signifikant skillnad observerades i procentandelen av patienter med normal binjurefunktion vid vecka 4 (Entocort 73 %, Pred-Clysma 33 %).

Absorption

Systemtillgängligheten efter oral tillförsel av budesonid är cirka 10 %. Efter rektal administrering av budesonid till friska frivilliga är systemtillgängligheten ungefär 15 % (3–50 %). Som kan förväntas för läkemedel med hög första-passagemetabolism givna rektalt är variabiliteten större än efter oral dosering. Detta beror på individuella skillnader i absorptionen och i rektalt venöst dränage vilket leder till hepatiskt by-pass. Efter rektal tillförsel är absorptionen av budesonid snabb och väsentligen avslutad inom 3 timmar.

Distribution

Budesonid har en distributionsvolym på cirka 3 liter/kg. Proteinbindning i plasma är cirka 85‑90 %. Maximal plasmakoncentration efter rektal tillförsel av 2 mg budesonid är i medeltal 2‑3 nanomol/liter (1–9 nanomol/liter) vilket uppnås inom 1,5 timmar.

Metabolism

Budesonid undergår en omfattande (cirka 90 %) första-passagemetabolism genom levern till metaboliter med låg glukokortikosteroid verkan. Den glukokortikosteroida aktiviteten hos huvudmetaboliterna (6-beta-hydroxibudesonid och 16-alfa-hydroxiprednisolon) är mindre än 1 % av budesonids. Budesonids metabolism medieras huvudsakligen av CYP3A, en underfamilj till cytokrom 450.

Eliminering

Metaboliterna utsöndras oförändrade eller i konjugerad form, huvudsakligen via njurarna. Inget intakt budesonid har detekterats i urinen. Budesonid har högt systemclearance (cirka 1,2 liter/min), och halveringstiden i plasma efter intravenös och rektal dosering är i medeltal 2–3 timmar.

Linjäritet

Budesonids kinetik är proportionell mot dosen (visat genom dosproportionella ökningar av C_max och AUC efter oral dosering av 3,9 och 15 mg budesonid givet som Entocort kapslar).

Resultat från akuta, subakuta och kroniska toxicitetsstudier visar att de systemiska effekterna av budesonid, t ex viktnedsättning och atrofi av lymfoid vävnad och binjurebark, är av liknande svårighetsgrad som de som observerats efter administrering av andra glukokortikoider.

Budesonid utvärderat i sex olika testsystem visade inga mutagena eller klastogena effekter.

En ökad incidens av hjärngliom hos hanråttor i en karcinogenicitetsstudie kunde inte verifieras i en upprepad studie, i vilken incidensen av gliom inte skiljde mellan någon av grupperna med aktiv behandling (budesonid, prednisolon, triamcinolonacetonid) och kontrollgrupperna.

Leverförändringar (primära hepatocellulära neoplasmer) observerade hos hanråttor i den ursprungliga karcinogenicitetsstudien noterades igen i en upprepad studie med budesonid och referenskortikosteroiderna. Dessa effekter är sannolikt relaterade till en receptoreffekt och är karakteristiska för djurarten.

Samlad klinisk erfarenhet visar att det inte finns något som tyder på att budesonid eller andra glukokortikoider inducerar hjärngliom eller primära hepatocellulära neoplasmer hos människa.

Tablett: Vattenfri laktos 263 mg, riboflavinnatriumfosfat (E 101), laktosmonohydrat 1,3 mg, krospovidon, kolloidal vattenfri kiseldioxid, magnesiumstearat.

Vätska: Natriumklorid, metylparahydroxibensoat (E 218), propylparahydroxibensoat (E 216), renat vatten.

Ej relevant.

2 år.

Förvaras vid högst 30 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

ENTOCORT tabletti ja liuotin peräruiskesuspensiota varten
2 mg (L:kyllä) 7 x 2 mg (48,53 €)

PF-selosteen tieto

Tabletterna är förpackade i blister av aluminium. Vätskan är förpackad i en LDPE-flaska. Förpackningen innehåller även individuellt förpackade applikatorer och plastpåsar. Förpackningen består av en blisterförpackning med 7 tabletter à 2,3 mg, 7 flaskor vätska à 115 ml, 7 applikatorer och 7 plastpåsar att användas som handskydd.

Läkemedlets utseende:

Tablett: svagt gul, rund och bikonvex tablett med diameter på 9 mm och vikt cirka 0,3 g.

Vätska: klar och färglös vätska.

Se avsnitt Dosering och administeringssätt.

ENTOCORT tabletti ja liuotin peräruiskesuspensiota varten
2 mg 7 x 2 mg

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Haavainen paksusuolitulehdus ja Crohnin tauti (208).
• Peruskorvaus (40 %).

A07EA06

29.06.2023