CARVEDILOL STADA tablett 6,25 mg, 12,5 mg, 25 mg

Carvedilol STADA 3,125 mg tablett: En tablett innehåller 3,125 mg karvedilol.

Carvedilol STADA 6,25 mg tablett: En tablett innehåller 6,25 mg karvedilol.

Carvedilol STADA 12,5 mg tablett: En tablett innehåller 12,5 mg karvedilol.

Carvedilol STADA 25 mg tablett: En tablett innehåller 25 mg karvedilol.

Hjälpämnen med känd effekt:

En 3,125 mg tablett innehåller 75,375 mg laktosmonohydrat och 5,00 mg sackaros.

En 6,25 mg tablett innehåller 72,25 mg laktosmonohydrat och 5,00 mg sackaros.

En 12,5 mg tablett innehåller 144,50 mg laktosmonohydrat och 10,00 mg sackaros.

En 25 mg tablett innehåller 85,00 mg laktosmonohydrat och 60,00 mg sackaros.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett.

• Essentiell hypertoni
• Kronisk, stabil angina pectoris
• Tilläggsbehandling vid måttlig till svår, kronisk hjärtsvikt

Dosering

Carvedilol STADA tabletter finns tillgängligt i 4 styrkor: 3,125 mg, 6,25 mg, 12,5 mg och 25 mg.

Essentiell hypertoni

Carvedilol STADA tabletter kan användas vid behandling av hypertoni som monoterapi eller i kombination med andra antihypertensiva medel, särskilt tiaziddiuretika. Dosering en gång dagligen rekommenderas. Högsta rekommenderade engångsdos är dock 25 mg och maximal rekommenderad daglig dos är 50 mg.

Vuxna

Den rekommenderade startdosen är 12,5 mg en gång dagligen under de två första dagarna. Därefter fortsätter behandlingen med dosen 25 mg dagligen. Vid behov kan dosen gradvis ökas ytterligare, i intervaller om två veckor eller mer sällan.

Äldre patienter

Den rekommenderade startdosen vid hypertoni är 12,5 mg en gång dagligen, vilket också kan vara tillräckligt vid fortsatt behandling. Om det terapeutiska svaret är otillräcklig vid denna dos, kan dosen gradvis ökas ytterligare i intervall om två veckor eller mer sällan.

Kronisk, stabil angina pectoris

Dosering två gånger dagligen rekommenderas.

Vuxna

Den rekommenderade initiala dosen är 12,5 mg två gånger dagligen under två dagar. Därefter fortsätter behandlingen med 25 mg två gånger dagligen. Om nödvändigt kan dosen ökas gradvis i intervaller på minst två veckor. Den rekommenderade maximala dagliga dosen är 100 mg, uppdelat på två doseringstillfällen.

Äldre

Den rekommenderade initiala dosen är 12,5 mg, två gånger dagligen under två dagar. Därefter fortsätter behandlingen med 25 mg, två gånger dagligen, vilket är den rekommenderade maximala dygnsdosen.

Hjärtsvikt

Karvedilol används som tillägg till konventionell basterapi med diuretika, ACE-hämmare /angiotensin II-receptorblockerare, digitalis och/eller vasodilatorer vid behandling av måttlig till svår hjärtsvikt. Patienten ska vara kliniskt stabil (ingen förändring i NYHA-klass, ingen sjukhusvistelse beroende på hjärtsvikt) och basterapin måste ha stabiliserats minst 4 veckor innan behandlingen med karvedilol påbörjas. Dessutom bör patienten ha minskad vänsterkammarejektionsfraktion och hjärtfrekvens >50 slag/minut samt systoliskt blodtryck > 85 mmHg (se avsnitt Kontraindikationer).

Den initiala dosen är 3,125 mg, två gånger dagligen i två veckor. Om denna dos tolereras väl kan dosen karvedilol långsamt ökas i intervaller på minst två veckor, först till 6,25 mg två gånger dagligen, därefter till 12,5 mg två gånger dagligen och slutligen upp till 25 mg två gånger dagligen. Rekommendationen är att dosen ökas till den högsta nivå som tolereras av patienten.

Den rekommenderade maximala dosen är 25 mg, administrerat två gånger dagligen till patienter som väger mindre än 85 kg och 50 mg två gånger dagligen till patienter som väger mer än 85 kg, förutsatt att hjärtsvikten inte är svår. En ökning av dosen till 50 mg två gånger dagligen skall göras försiktigt under noggrann medicinsk övervakning av patienten.

Övergående försämring av hjärtsviktssymtomen kan förekomma i början av behandlingen, eller vid dosökning, speciellt hos patienter med svår hjärtsvikt och/eller samtidig behandling med hög dos diuretika. Behandlingen behöver normalt inte avbrytas, men dosen bör inte ökas. Patienten bör övervakas av läkare/kardiolog i två timmar efter behandlingens början eller efter ökning av dosen. Före varje dosökning bör patienten undersökas med avseende på möjliga symtom på försämrad hjärtsvikt eller symtom på alltför kraftig vasodilatation (t.ex. njurfunktion, kroppsvikt, blodtryck, hjärtfrekvens och hjärtrytm). Förvärrad hjärtsvikt eller vätskeretention behandlas med ökad diuretikados, och karvediloldosen bör inte ökas förrän patientens tillstånd har stabiliserats. Om bradykardi uppträder eller i händelse av förlängd AV-överledning bör digoxinhalten först kontrolleras. Ibland kan det vara nödvändigt att sänka karvediloldosen eller att temporärt avbryta behandlingen helt. Även i dessa fall kan ofta dostitrering av karvedilol framgångsrikt fortsätta.

Under dostitrering ska njurfunktion, trombocyter och blodglukos (vid vuxendiabetes eller juvenil diabetes) kontrolleras regelbundet. Efter dostitrering kan dock kontrollernas frekvens minskas.

Om karvedilolbehandlingen avbryts för mer än två veckor, bör den återupptas med 3,125 mg två gånger dagligen och ökas gradvis enligt rekommendationerna ovan.

Särskilda populationer

Nedsatt njurfunktion

Dosen måste anpassas individuellt för varje patient, men enligt farmakokinetiska parametrar tyder inget på att dosjustering av karvedilol skulle vara nödvändig hos patienter med njursvikt.

Måttlig leverinsufficiens

Dosjustering kan krävas.

Pediatrisk population

Effekt och säkerhet för karvedilol hos barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts.

Äldre

Äldre patienter kan vara mer känsliga för karvedilols effekter och ska därför kontrolleras mer noggrant.

Liksom för andra betablockerare och speciellt för patienter med kranskärlssjukdom ska karvedilol utsättas gradvis (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administreringssätt

Tabletterna ska tas tillsammans med en riklig mängd vätska. Tabletterna behöver inte tas i samband med måltid. Patienter med hjärtsvikt rekommenderas dock att ta karvedilol tillsammans med föda för att förlänga absorptionstiden och minska risken för ortostatisk hypotension.

6,25 mg, 12,5 mg och 25 mg tabletterna kan delas i lika stora doser.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

• Instabil/dekompenserad hjärtsvikt, hjärtsvikt klass IV enligt NYHA:s klassificering för hjärtsvikt och som kräver intravenös inotrop behandling
• Tidigare bronkospasm eller astma
• Kroniskt obstruktiv lungsjukdom med förträngningar i luftrören (se avsnitt Varningar och försiktighet)
• Kliniskt signifikant leverdysfunktion.
• AV-blockad grad II och III (om inte en pacemaker finns)
• Svår bradykardi (<50 slag per minut)
• Sjuk sinusknuta (inklusive sinoatrialt block)
• Kardiogen chock.
• Svår hypotension (systoliskt blodtryck <85 mmHg)
• Metabol acidos
• Samtidig intravenös behandling med verapamil eller diltiazem (se avsnitt Interaktioner)

Kronisk kongestiv hjärtsvikt

För patienter med kronisk hjärtsvikt bör karvedilol huvudsakligen administreras som tillägg till diuretika, ACE-hämmare / angiotensin II-receptorblockerare, digitalis och/eller vasodilatorer. Inledandet av behandlingen ska ske under övervakning av sjukhusläkare. Innan karvedilolbehandlingen inleds bör patienten ha varit stabil med konventionell basterapi under minst 4 veckor. Patienter med svår hjärtsvikt, salt- eller vätskebrist, äldre patienter eller patienter med lågt basblodtryck ska övervakas under cirka 2 timmar efter den första dosen eller efter dosökning, eftersom hypotoni kan uppstå. Hypotoni på grund av alltför kraftig vasodilatation behandlas inledningsvis genom att minska diuretikadosen. Om symtomen kvarstår kan dosen av eventuellt använd ACE-hämmare/angiotensin II-receptorblockerare minskas. Vid behandlingens början eller under titrering av dosen kan försämring av hjärtsvikt förekomma eller vätskeretention uppkomma. I dessa fall är det skäl att öka diuretikadosen. I vissa fall kan det dock bli nödvändigt att minska dosen eller sätta ut behandlingen med karvedilol. Karvediloldosen ska inte ökas innan symtom orsakade av försämrad hjärtsvikt eller vasodilatation är under kontroll.

Karvedilol bör ges med försiktighet till patienter med kronisk hjärtsvikt som behandlas med digitalis, eftersom både digitalis och karvedilol förlänger AV-överledningstiden (se avsnitt Interaktioner).

Njurfunktion vid kongestiv hjärtsvikt

Reversibel försämring av njurfunktionen har observerats vid karvedilolbehandling hos patienter med kronisk hjärtsvikt och lågt blodtryck (systoliskt blodtryck <100 mmHg), ischemisk hjärtsjukdom och generell ateroskleros, diffus kärlsjukdom och/eller underliggande njurinsufficiens. Hos hjärtsviktspatienter med dessa riskfaktorer ska njurfunktionen kontrolleras under dostitrering av karvedilol. Vid signifikant försämring av njurfunktionen måste karvediloldosen minskas eller behandlingen avbrytas.

Vänsterkammardysfynktion efter akut hjärtinfarkt

Innan behandling med karvedilol sätts in måste patienten vara kliniskt stabil och ska ha behandlats med ACE-hämmare under minst de senaste 48 timmarna och dosen ACE-hämmare ska ha varit stabil under minst de senaste 24 timmarna.

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom

Karvedilol ska användas med försiktighet hos patienter, med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) med bronkospastiska inslag som inte får någon oral eller inhalerad medicinering, och endast om den potentiella nyttan anses överväga den potentiella risken.

Hos patienter med tendens till bronkospasm kan andningssvårigheter uppstå som följd av en eventuell ökning av motståndet i luftvägarna. Patienterna bör övervakas noggrant vid initiering och upptitrering av karvedilol och dosen karvedilol ska reduceras om tecken på bronkospasm observeras under behandling.

Diabetes

Karvedilol kan maskera symtom och tecken på akut hypoglykemi. Hos hjärtsviktspatienter med diabetes, kan användning av karvedilol ibland vara associerad med försämrad kontroll av blodglukos. Därför krävs noggrann övervakning av diabetespatienter som får karvedilol med hjälp av regelbundna blodglukosmätningar, särskilt vid dostitrering, och med justering av antidiabetika efter behov (se avsnitt Interaktioner). På motsvarande sätt kräves noggranna kontroller av blodsockervärdena efter en längre fasta.

Perifer vaskulär sjukdom

Karvedilol ska användas med försiktighet hos patienter med perifer vaskulär sjukdom eftersom betablockare kan utlösa eller förvärra symtomen vid arteriell insufficiens.

Raynauds syndrom

Karvedilol bör användas med försiktighet till patienter som lider av perifera cirkulationsrubbningar (t.ex. Raynauds syndrom) eftersom det kan förvärra symtomen.

Tyreotoxikos

Karvedilol kan dölja symtom på tyreotoxikos.

Anestesi och större operation

Försiktighet bör iakttas hos patienter som ska genomgå kirurgi på grund av synergistiska negativa inotropa effekter av karvedilol och anestetika.

Betablockerare minskar risken för arytmier vid anestesi, men risken för hypotoni kan öka. Försiktighet ska därför iakttas vid samtidig användning av vissa anestesiläkemedel. Nyare studier tyder dock på att betablockerare har en fördel genom att förebygga perioperativa hjärtstörningar och minska incidensen av kardiovaskulära komplikationer.

Bradykardi

Karvedilol kan orsaka bradykardi. Om pulsen minskar till färre än 55 slag per minut är det skäl att minska karvediloldosen.

Överkänslighet

Försiktighet bör iakttas när karvedilol administreras till patienter med en bakgrund av allvarliga överkänslighetsreaktioner, och till dem som genomgår desensibiliseringsbehandling, eftersom betablockerare både kan öka känsligheten mot allergener och svårighetsgraden av anafylaktiska reaktioner.

Psoriasis

Patienter med anamnes på psoriasis i samband med behandling med betablockerare bör ges karvedilol först efter övervägande av risk och nytta.

Samtidig användning av kalciumantagonister

Monitorering av EKG och blodtryck krävs hos patienter som får samtidig behandling med kalciumblockerare av verapamil- eller diltiazem-typ eller med andra antiarytmika.

Feokromocytom

Hos patienter med feokromocytom bör behandling med alfablockerare påbörjas innan användning av betablockerare startas. Även om karvedilol fungerar som både alfa- och betablockerare finns inte tillräcklig erfarenhet av användning vid denna sjukdom och försiktighet ska därför iakttas vid administrering till dessa patienter.

Prinzmetals angina

Substanser med icke-selektiv β-blockerande effekt kan utlösa bröstsmärtor hos patienter med Prinzmetals angina. Det finns ingen klinisk erfarenhet av karvedilol hos dessa patienter, men den alfa-blockerande aktiviteten av karvedilol kan tänkas förhindra sådana symtom. Försiktighet bör dock iakttas vid administrering av karvedilol till patienter som misstänks ha Prinzmetals angina.

Kontaktlinser

Personer som använder kontaktlinser bör påminnas om att tårproduktionen kan minska.

Utsättningssyndrom

Liksom med andra betablockerare ska behandling med karvedilol inte avbrytas abrupt. Detta gäller särskilt patienter med ischemisk hjärtsjukdom. Behandling med karvedilol måste sättas ut gradvis under två veckor, t.ex. genom att halvera den dagliga dosen var tredje dag. Om nödvändigt bör ersättningsbehandling inledas samtidigt för att förhindra försämring av angina pectoris.

Andra varningar

Patienter som är kända som långsamma metaboliserare med avseende på debrisokin bör följas noggrant vid initiering av behandlingen (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Eftersom den kliniska erfarenheten är begränsad ska inte karvedilol ges till patienter med labil eller sekundär hypertoni, ortostatisk hypotension, akut inflammatorisk hjärtsjukdom, hemodynamiskt relevant obstruktion av hjärtklaffar eller utflödeskanaler, perifer arteriell sjukdom i sent stadium, samtidig behandling med alfa₁-receptorantagonist eller alfa₂-receptorantagonist.

På grund av den negativa dromotropa effekten ska karvedilol ges med försiktighet till patienter med AV-block grad I.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Detta läkemedel innehåller sackaros. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.

Farmakokinetiska interaktioner

Karvedilol är ett substrat såväl som en hämmare av P-glykoprotein. Därför kan biotillgängligheten för läkemedel som transporteras av P-glykoprotein öka vid samtidig administrering av karvedilol. Dessutom kan biotillgängligheten för karvedilol ändras av inducerare och hämmare av P-glykoprotein.

Hämmare såväl som inducerare av CYP2D6 och CYP2C9 kan ändra den systemiska och/eller presystemiska metabolismen av karvedilol stereoselektivt, vilket kan leda till ökade eller minskade plasmakoncentrationer av R- och S-karvedilol. Några exempel som observerats hos patienter eller hos friska försökspersoner är listade nedan, men listan är inte fullständig.

Digoxin/digitoxin

En ökning av digoxinnivåerna vid steady state med cirka 15 % och av digitoxin med cirka 13 % har rapporterats vid samtidig användning av karvedilol och digoxin samt digitoxin. Både digoxin och karvedilol har hämmande effekter på AV-överledningen. Ökad kontroll av digoxinkoncentrationen i plasma rekommenderas vid insättande, avbrytande eller justering av en karvedilolbehandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Läkemedel som inducerar eller hämmar levermetabolismen

I en studie på 12 friska försökspersoner minskade administreringen av rifampicin plasmanivåerna av karvedilol med cirka 70 %, troligen genom induktion av P-glykoprotein vilket ledde till en minskning av tarmabsorptionen av karvedilol. Cimetidin ökade AUC med cirka 30 %, men ledde inte till någon förändring i den maximala koncentrationen i plasma (C_max). Baserat på att cimetidin har en relativt liten effekt på karvedilols läkemedelsnivåer är sannolikheten för kliniskt betydelsefull interaktion minimal.

Patienter som får läkemedel som inducerar (t.ex. rifampicin och barbiturater) eller hämmar (t.ex. cimetidin, ketokonazol, fluoxetin, haloperidol, verapamil, erytromycin) cytokrom P450-enzymer måste övervakas noggrant under samtidig behandling med karvedilol, eftersom serumnivåerna av karvedilol kan reduceras av enzyminduktorer och ökas av enzyminhibitorer.

Ciklosporin

Två studier hos njur- och hjärttransplanterade patienter som behandlats med oralt ciklosporin visade ökad plasmakoncentration av ciklosporin efter påbörjad karvedilolbehandling. Hos ca 30 % av patienterna var det nödvändigt att sänka ciklosporindosen för att bibehålla terapeutiska ciklosporinnivåer, medan ingen dosjustering behövdes till övriga patienter. I genomsnitt sänktes dosen av ciklosporin med 20 % hos dessa patienter. På grund av stora individuella skillnader i behovet av dosjustering av ciklosporin, rekommenderas noggrann kontroll av ciklosporinnivåerna efter påbörjad karvedilolbehandling, och att ciklosporindosen anpassas enligt behov.

Antirytmika

Noggrann övervakning ska ske vid samtidig administrering av karvedilol och behandling med amiodaron (peroralt) eller antiarytmika klass I. Bradykardi, hjärtstillestånd och ventrikelflimmer har rapporterats kort efter inledande av behandling med betablockerare hos patienter som behandlas med amiodaron. Vid samtidig intravenös behandling med antiarytmika klass Ia eller Ic föreligger risk för hjärtsvikt.

Amiodaron

Hos patienter med hjärtsvikt, minskar amiodaron clearance för S-karvedilol troligen på grund av en hämning av CYP2C9. Medelplasmakoncentrationen av R-karvedilol ändrades inte. Därmed finns det en potentiell risk för ökad β-blockad orsakad av en förhöjd plasmakoncentration av S-karvedilol.

Fluoxetin

I en randomiserad cross-over studie på 10 patienter med hjärtsvikt resulterade samtidig administrering av fluoxetin, en stark hämmare av CYP2D6, i en stereoselektiv hämning av metabolismen för karvedilol med en 77 % ökning av R(+)-enantiomerens medelvärde för AUC. Dock noterades ingen skillnad i biverkningar, blodtryck eller hjärtfrekvens mellan grupperna.

Farmakodynamiska interaktioner

Insulin eller orala diabetesläkemedel

Den blodsockersänkande effekten av insulin och perorala diabetesläkemedel kan förstärkas. Symtom på hypoglykemi kan maskeras eller försvagas (framförallt takykardi). Regelbunden mätning av blodsockernivåer hos diabetespatienter som behandlas med insulin eller orala diabetesläkemedel krävs därför.

Centralt verkande antihypertensiva medel eller MAO-hämmare

Samtidig behandling med reserpin, guanetidin, metyldopa, guanfacin eller monoaminoxidashämmare (såsom moklobemid eller fenelzin; undantaget MAO-B-hämmare) kan leda till ytterligare sänkning av blodtrycket och/eller allvarlig bradykardi. Övervakning av vitala funktioner rekommenderas.

Digoxin

Samtidig användning av betablockerare och digoxin kan resultera i additiv förlängning av atrioventrikulär (AV) överledningstid.

Verapamil, diltiazem, amiodaron eller andra antiarytmika

I kombination med karvedilol kan risken för AV-överledningsstörningar öka (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Klonidin

Samtidig administrering av klonidin och medel med betablockerande egenskaper kan potentiera de blodtrycks- och hjärtfrekvenssänkande effekterna. När samtidig behandling med läkemedel med β-blockerande egenskaper och klonidin skall avslutas, skall det betablockerande läkemedlet sättas ut först. Klonidinbehandlingen kan sedan avslutas genom en gradvis sänkning av dosen som inleds flera dagar senare.

Kalciumkanalblockare

Enstaka fall av överledningsstörningar (i sällsynta fall med hemodynamisk påverkan) har iakttagits hos patienter som intagit karvedilol och diltiazem samtidigt. Liksom vid behandling med andra betablockerare, bör noggrann kontroll av EKG och blodtryck genomföras vid samtidigt administrering av kalciumkanalblockerare av typen verapamil och diltiazem. (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Dihydropyridiner.

Administrering av dihydropyridiner (t.ex. amlodipin, felodipin eller nifedipin) och karvedilol bör ske under noggrann övervakning, eftersom hjärtsvikt och svår hypotoni har rapporterats.

Andra antihypertensiva läkemedel

Karvedilol kan förstärka effekten av andra samtidigt administrerade läkemedel med blodtryckssänkande effekt (t.ex. alfa₁-receptorantagonister) och av läkemedel med blodtryckssänkande biverkningar, såsom barbiturater, fentiaziner, tricykliska antidepressiva, vasodilaterande medel och alkohol, eller läkemedel där hypotoni ingår i biverkningsprofilen.

Anestetika

Försiktighet krävs i samband med narkos på grund av de synergistiska negativa inotropa och hypotensiva effekterna av karvedilol och vissa typer av anestetika (se avsnitt Varningar och försiktighet).

NSAIDs, östrogener och kortikosteroider

Den antihypertensiva effekten av karvedilol minskar p.g.a. vatten- och natriumretention.

Sympatomimetika med α-mimetisk a och β-mimetiska effekter

Risk för hypertension och kraftig bradykardi.

Bronkdilaterande beta-agonister

Icke-kardioselektiva betablockerare försämrar effekten hos bronkdilaterande beta-agonister. Noggrann uppföljning av patienterna rekommenderas.

Ergotamin

Ökad vasokonstriktion.

Neuromuskulärt blockerande medel

Ökad neuromuskulär blockad.

Nitrater

Ökade hypotensiva effekter.

Graviditet

Det finns inte tillräcklig klinisk erfarenhet av karvedilol hos gravida kvinnor.

Djurstudier är ofullständiga vad gäller effekter på dräktighet, embryonal/fosterutveckling, förlossning och postnatalutveckling (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Den potentiella risken för människa är okänd.

Karvedilol kan endast användas under graviditet under förutsättning att den potentiella nyttan överväger den potentiella risken.

Betablockerare minskar placentaperfusionen, vilket kan resultera i intrauterin fosterdöd och ofullgångna och prematura förlossningar. Dessutom kan biverkningar (särskilt hypoglykemi, bradykardi, andningsdepression och hypotermi) förekomma hos fostret och det nyfödda barnet. Risken för hjärt- och lungkomplikationer hos det nyfödda barnet strax efter födelsen är förhöjd. Djurstudier har inte visat några tydliga tecken på teratogenicitet med karvedilol. Behandlingen ska avbrytas 2–3 dagar före förväntad födelse. Om detta inte är möjligt måste det nyfödda barnet övervakas under de första 2–3 dagarna i livet.

Amning

Djurstudier har visat att karvedilol eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. Det är okänt om karvedilol utsöndras i human bröstmjölk. Amning rekommenderas därför inte vid administrering av karvedilol.

Inga studier har utförts avseende karvedilols inverkan på patientens förmåga att framföra fordon eller använda maskiner.

Eftersom reaktionerna på läkemedlet kan variera individuellt (t.ex. yrsel och trötthet), kan förmågan att framföra fordon, hantera maskiner, eller arbeta utan stöd, vara nedsatt. Detta gäller särskilt i början av behandlingen, efter dosökning, vid byte av läkemedel, samt i kombination med alkohol.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Biverkningsfrekvensen är inte dosberoende, med undantag för yrsel, synrubbningar och bradykardi.

Tabell över biverkningar

Risken att få en biverkning av karvedilol är jämförbar för alla indikationer. Undantag beskrivs i avsnittet ”Beskrivning av utvalda biverkningar”.

Biverkningsfrekvensen anges enligt följande kategorier: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Beskrivning av utvalda biverkningar

Yrsel, synkope, huvudvärk och asteni är oftast lindriga och uppträder med större sannolikhet i början av behandlingen.

Hos patienter med kongestiv hjärtsvikt kan förvärrad hjärtsvikt och vätskeretention visa sig vid upptitrering av karvediloldosen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hjärtsvikt är en vanlig biverkning som rapporterats hos både hos placebo- och karvedilolbehandlade patienter (14,5 % respektive 15,4 % hos patienter med vänsterkammardysfunktion efter akut hjärtinfarkt).

Reversibel försämring av njurfunktionen har observerats vid karvedilolbehandling av patienter med kronisk hjärtsvikt och lågt blodtryck, ischemisk hjärtsjukdom samt diffus kärlsjukdom och/eller underliggande njurinsufficiens (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Som en klasseffekt av betablockerare kan latent diabetes bli manifest, manifest diabetes förvärras samt blodsockerregleringen försämras.

Karvedilol kan orsaka urininkontinens hos kvinnor, vilken går tillbaka när behandlingen avbryts.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symtom

Överdosering kan leda till svår hypotoni, bradykardi, hjärtsvikt, kardiogen chock och hjärtstillestånd. Andningsproblem, bronkospasm, kräkningar, sänkt medvetandegrad och generaliserade epileptiska krampanfall kan också förekomma.

Behandling

Förutom gängse stödjande åtgärder vid överdosering måste vitala parametrar övervakas och om nödvändigt korrigeras på IVA-enhet.

Atropin kan användas vid uttalad bradykardi, medan intravenöst administrerat glukagon eller sympatomimetika (dobutamin, isoprenalin) rekommenderas för att stödja kammarfunktionen. Om positiv inotrop effekt krävs kan fosfodiesterashämmare övervägas. Om perifer vasodilatation dominerar intoxikationsprofilen bör norfenefrin eller noradrenalin ges med kontinuerlig övervakning av cirkulationen. Vid läkemedelsresistent bradykardi bör pacemakerbehandling sättas in.

För behandling av bronkospasm bör ß-sympatomimetika (som inhalation eller intravenöst) ges, eller så kan aminofyllin administreras intravenöst genom långsam injektion eller infusion. I händelse av krampanfall rekommenderas långsam intravenös injektion av diazepam eller klonazepam.

I händelse av svår överdosering med chocksymtom, ska understödjande behandling fortsättas under tillräckligt lång tid, dvs. tills patientens tillstånd har stabiliserats, eftersom en förlängning av eliminationsfasens halveringstid och redistribuering av karvedilol ur djupt liggande muskelkompartment är att vänta.

Karvedilol är i hög grad proteinbundet. Det kan därför inte elimineras genom dialys.

Farmakoterapeutisk grupp: Alfa- och betareceptorblockerande medel. ATC-kod: C07AG02

Karvedilol är en vasodilaterande, icke-selektiv beta-receptorblockerare med antioxidantegenskaper, Vasodilatationen har främst visats medieras via en selektiv alfa₁-receptorblockad som reducerar det perifera kärlmotståndet. Den beta-blockad som karvedilol åstadkommer dämpar aktiviteten i renin-angiotensinsystemet. Plasmareninaktiviteten sjunker och vätskeretention förekommer sällan.

Karvedilol har ingen egenstimulerande sympatikomimetisk aktivitet (ISA). Liksom propranolol har det membranstabiliserande egenskaper.

Karvedilol är ett racemat av två stereoisomerer. Båda enantiomererna har visat sig ha blockerande alfa-adrenerg aktivitet i djurmodeller.

Icke-selektiv beta₁- och beta₂-adrenoreceptorblockad tillskrivs i huvudsak S(-)-enantiomeren.

Karvedilol är en potent antioxidant och fångar upp fria syreradikaler. De antioxidativa egenskaperna hos karvedilol och dess metaboliter har påvisats i djurstudier in vitro och in vivo samt in vitro i ett flertal typer av humana celler.

Kliniska studier har visat att vasodilatation och beta-blockering på grund av karvedilol har följande effekter på patienter: Hos hypertonipatienter ser man en sänkning av blodtrycket utan någon samtidig ökning i det perifera motståndet, vilket observerats med rena betablockerande medel. Hjärtfrekvensen minskar något. Det renala blodflödet och njurfunktionen förblir normala, liksom det perifera blodflödet, och därför ses sällan kalla extremiteter, vilket ofta förekommer med betablockerare.

Vid långvarig behandling av patienter med angina pectoris har karvedilol visat sig ha en antiischemisk effekt och ge smärtlindring. Hemodynamiska studier har visat att karvedilol minskar ventrikulär pre- och after-load. Hos patienter med vänsterkammardysfunktion eller kongestiv hjärtsvikt har karvedilol gynnsam effekt på hemodynamiken vad gäller vänsterkammarejektionsfraktion och vänsterkammardimensioner. Karvedilol minskar dödligheten och behovet av kardiovaskulär sjukhusvistelse hos patienter med hjärtsvikt.

Karvedilol har inga negativa effekter på serumlipidmönster eller -elektrolyter. Kvoten HDL (high density lipoproteins) / LDL (low density lipoproteins) förblir normal.

Allmän beskrivning

Absolut biotillgänglighet av karvedilol är ca 25 %. Maximala plasmakoncentrationer nås ungefär 1 timme efter administrering. Det är ett linjärt samband mellan dos och plasmakoncentrationer. Hos patienter med långsam hydroxylering av debrisokin ökade plasmakoncentrationerna av karvedilol med upp till 2-3 gånger jämfört med snabba metaboliserare av debrisokin. Föda påverkar inte biotillgängligheten, men tiden för att nå maximal plasmakoncentration är fördröjd. Karvedilol är en starkt lipofil substans. Ungefär 98–99 % av karvedilolet är bundet till plasmaproteiner. Dess distributionsvolym är ungefär 2 l/kg, och större än så hos patienter med levercirrhos. Första-passage-effekten efter oral administrering är ungefär 60–75 %; enterohepatisk cirkulation av icke-metaboliserat läkemedel har påvisats hos djur.

I medeltal varierar halveringstiden för eliminationen från 6 till 10 timmar. Plasmaclearance är ungefär 590 ml/min. Eliminationen sker huvudsakligen via gallan. Huvudsaklig utsöndringsväg för karvedilol är via feces. En mindre del elimineras via njurarna som metaboliter.

Hos människa och djurarter som studerats metaboliseras karvedilol till en stor del och bildar då flera metaboliter som primärt utsöndras i gallan.

Karvedilol metaboliseras i levern huvudsakligen genom aromatisk ringoxidering och glukuronidering. Demetylering och hydroxylering av fenolringen ger tre aktiva metaboliter med beta-blockerande egenskaper. Baserat på prekliniska studier har 4’-hydroxifenolmetaboliten en beta-blockerande effekt som är 13 gånger starkare än den för karvedilol. I jämförelse med karvedilol har dessa tre aktiva metaboliter en svag vasodilaterande effekt. Metabolitens koncentrationer i människa är emellertid ungefär 10 gånger lägre än de för karvedilol. Två av karvedilols hydroxikarbazolmetaboliter är ytterst starka anitoxidantia, med en 30–80 gånger högre styrka jämfört med karvedilol.

Särskilda populationer

Karvedilols farmakokinetiska egenskaper påverkas av åldern och plasmanivåerna är ungefär 50 % högre hos äldre jämfört med yngre personer.

I en studie av patienter med levercirrhos var biotillgängligheten för karvedilol fyra gånger högre, den maximala plasmanivån fem gånger högre, och distributionsvolymen tre gånger högre än hos friska personer.

Hos en del hypertensiva patienter med måttlig (kreatininclearance 20–30 ml/min) eller svår (kreatininclearance <20 ml/min) njurinsufficiens sågs en ökning på ca 40–55 % av plasmakoncentrationen av karvedilol jämfört med patienter med normal njurfunktion.

Det förelåg dock en stor variation i resultaten.

I studier på råttor och möss har ingen karcinogen potential för karvedilol observerats vid doser på 75 mg/kg och 200 mg/kg (38–100 gånger den maximala dagliga dosen för människa).

Karvedilol har inte visat någon mutagen potential i in vitr-o eller in vivo-studier utförda på däggdjur eller andra djur.

När höga doser karvedilol administrerades till dräktiga råttor (≥ 200 mg/kg vilket motsvarar ≥ 100 gånger den maximala dagliga dosen hos människa) observerades icke-gynnsamma effekter på graviditet och fertilitet. Fostrets fysiska tillväxt och utveckling försenades vid doser på ≥ 60 mg/kg (≥ 30 gånger den maximala dagliga dosen hos människa). Embryotoxicitet (ökad dödlighet efter implantation av embryon) inträffade, men det förekom inga deformationer hos råttor eller kaniner vid doser på 200 mg/kg respektive 75 mg/kg (38–100 gånger den maximala dagliga dosen för människa).

Sackaros

Laktosmonohydrat

Povidon K25

Krospovidon

Kolloidal, vattenfri kiseldioxid

Magnesiumstearat.

Ej relevant.

5 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

CARVEDILOL STADA tabletti
6,25 mg (J) (L:kyllä) 30 fol (4,59 €), 100 fol (7,20 €)
12,5 mg (J) (L:kyllä) 100 fol (5,75 €)
25 mg (J) (L:kyllä) 100 fol (7,60 €)

PF-selosteen tieto

Al/Al blisterförpackningar:

Carvedilol STADA 3,125 mg tablett

5, 10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 60, 98, 100, 120, 150, 200, 250, 300, 400, 500, 1 000 tabletter eller 5 x 1, 10 x 1, 14 x 1, 20 x 1, 28 x 1, 30 x 1, 50 x 1, 56 x 1, 60 x 1, 98 x 1, 100 x 1, 120 x 1, 150 x 1, 200 x 1, 250 x 1, 300 x 1, 400 x 1, 500 x 1, 1 000 x 1 tabletter (endosblister).

Carvedilol STADA 6,25 mg tablett

5, 10, 14, 20, 28, 30, 40, 50, 56, 60, 90, 98, 100, 120, 150, 200, 250, 300, 400, 500, 1 000 tabletter eller 5 x 1, 10 x 1, 14 x 1, 20 x 1, 28 x 1, 30 x 1, 40 x 1, 50 x 1, 56 x 1, 60 x 1, 90 x 1, 98 x 1, 100 x 1, 120 x 1, 150 x 1, 200 x 1, 250 x 1, 300 x 1, 400 x 1, 500 x 1, 1 000 x 1 tabletter (endosblister).

Carvedilol STADA 12,5 mg tablett

5, 10, 14, 20, 28, 30, 40, 50, 56, 60, 98, 100, 120, 150, 200, 250, 300, 400, 500, 1 000 tabletter eller 5 x 1, 10 x 1, 14 x 1, 20 x 1, 28 x 1, 30 x 1, 40 x 1, 50 x 1, 56 x 1, 60 x 1, 98 x 1, 100 x 1, 120 x 1, 150 x 1, 200 x 1, 250 x 1, 300 x 1, 400 x 1, 500 x 1, 1 000 x 1 tabletter (endosblister).

Carvedilol STADA 25 mg tablett

5, 7, 10, 14, 20, 28, 30, 32, 40, 50, 56, 60, 90, 98, 100, 150, 200, 250, 300, 400, 500, 1 000 tabletter eller 5 x 1, 7 x 1, 10 x 1, 14 x 1, 20 x 1, 28 x 1, 30 x 1, 32 x 1, 40 x 1, 50 x 1, 56 x 1, 60 x 1, 90 x 1, 98 x 1, 100 x 1, 150 x 1, 200 x 1, 250 x 1, 300 x 1, 400 x 1, 500 x 1, 1 000 x 1 tabletter (endosblister).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

3,125 mg tabletter: 5,8-6,2 mm i diameter, 2,4-3,1 mm tjocka, runda, något bikonvexa, vita tabletter med fasad kant.

6,25 mg tabletter: 8,8-9,2 mm långa, 3,8-4,2 mm breda, 2,6-3,3 mm tjocka, ovala, något bikonvexa, vita tabletter med brytskåra på ena sidan och S2 präglat på motsatta sidan. Tabletterna kan delas i lika stora doser.

12,5 mg tabletter: 10,8-11,2 mm långa, 4,8-5,2 mm breda, 3,8-4,5 mm tjocka, ovala, något bikonvexa, vita tabletter med brytskåra på ena sidan och S3 präglat på motsatta sidan. Tabletterna kan delas i lika stora doser.

25 mg: 7,8-8,2 mm i diameter, 3,1-3,8 mm tjocka, runda, något bikonvexa, vita tabletter med fasad kant och brytskåra på den ena siden. Tabletterna kan delas i lika stora doser.

Inga särskilda anvisningar.

CARVEDILOL STADA tabletti
6,25 mg 30 fol, 100 fol
12,5 mg 100 fol
25 mg 100 fol

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooninen sydämen vajaatoiminta (201), Krooninen verenpainetauti (205).
• Peruskorvaus (40 %).

C07AG02

08.07.2021