KETESSE injektions-/infusionsvätska, lösning 50 mg/2 ml

En 2 ml ampull innehåller 50 mg dexketoprofen (som dexketoprofentrometamol).
1 ml injektions-/infusionsvätska innehåller 25 mg dexketoprofen (som dexketoprofentrometamol).

Hjälpämnen med känd effekt: En 2 ml ampull innehåller 200 mg etanol (96 %).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektions-/infusionsvätska, lösning.

Symtomatisk behandling av akuta smärttillstånd av måttlig till svår intensitet, som postoperativ smärta, njurkolik och länd-/korsryggsmärta, när peroral administrering inte är möjligt.

Dosering

Vuxna
Den rekommenderade dosen är 50 mg var 8–12:e timme. Vid behov kan doseringen upprepas var 6:e timme. Den totala dagliga dosen bör inte överskrida 150 mg.
Ketesse är avsedd för korttidsbehandling. Behandlingen ska begränsas till den akuta symtomatiska perioden (ej mer än 2 dagar). Patienter bör sättas över på peroral analgetisk behandling så snart det är möjligt.
Biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Vid måttlig till svår postoperativ smärta kan Ketesse användas i samma rekommenderade dos till vuxna i kombination med opioidanalgetika, om så är indicerat (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

Äldre
Dosjustering är normalt inte nödvändigt hos äldre patienter, men på grund av den fysiologiska sänkningen av njurfunktionen hos äldre patienter rekommenderas dock en lägre dos vid lindrigt nedsatt njurfunktion: 50 mg total dygnsdos (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Nedsatt leverfunktion
Dosen ska reduceras till 50 mg dagligen till patienter med milt till måttligt (Child–Pugh-poäng 5–9) nedsatt leverfunktion och leverfunktionen bör övervakas noggrant (se avsnitt Varningar och försiktighet). Patienter med gravt nedsatt leverfunktion (Child–Pugh-poäng 10–15) ska inte behandlas med Ketesse (se avsnitt Kontraindikationer).

Nedsatt njurfunktion
Dosen ska reduceras till 50 mg dagligen till patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 60–89 ml/min) (se avsnitt Varningar och försiktighet). Patienter med måttligt till gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ≤ 59 ml/min) ska inte behandlas med Ketesse (se avsnitt Kontraindikationer).

Pediatrisk population
Ketesse har inte studerats hos barn och ungdomar. Säkerhet och effekt hos barn och ungdomar har således inte fastställts och produkten ska inte användas hos barn och ungdomar.

Administreringssätt
Ketesse kan administreras antingen intramuskulärt eller intravenöst.

• Intramuskulär användning: innehållet i en ampull (2 ml) administreras genom långsam injektion djupt i muskeln.
• Intravenös användning:
  • Intravenös infusion: Den spädda lösningen, beredd enligt avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering, ska ges långsamt under 10–30 min som intravenös infusion. Lösningen ska alltid skyddas mot dagsljus.
  • Intravenös bolusdos: vid behov kan innehållet i en ampull (2 ml) ges som en långsam intravenös bolusdos, under minst 15 sekunder.

Anvisningar för hantering av produkten
När Ketesse administreras intramuskulärt eller som intravenös bolusdos, ska lösningen injiceras direkt efter aspiration ur den färgade ampullen (se också avsnitt Inkompatibiliteter och Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).
För beredning av intravenös infusion ska lösningen spädas aseptiskt och skyddas mot dagsljus (se också avsnitt Hållbarhet och avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering). Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Ketesse får inte administreras i följande fall:

• patienter med överkänslighet mot den aktiva substansen, annat läkemedel av icke-steroid natur (NSAID) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• patienter hos vilka substanser med liknande effekt (t.ex. acetylsalicylsyra eller annat NSAID) framkallat astmaattack, bronkospasm, akut rinit eller orsakat näspolyper, urtikaria eller angioneurotiskt ödem
• patienter med kända fotoallergiska eller fototoxiska reaktioner vid behandling med ketoprofen eller fibrater
• patienter som fått gastrointestinala blödningar eller perforering vid tidigare behandling med NSAID
• patienter med akut peptiskt sår/gastrointestinal blödning eller någon gastrointestinal blödning, sår eller perforering i anamnesen
• patienter med kronisk dyspepsi
• patienter med annan aktiv blödning eller blödningsrubbning
• patienter med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit
• patienter med svår hjärtsvikt
• patienter med måttligt till gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ≤ 59 ml/min)
• patienter med gravt nedsatt leverfunktion (Child–Pugh-poäng 10–15)
• patienter med blödningsbenägenhet och andra koagulationsrubbningar
• patienter som är allvarligt uttorkade på grund av kräkningar, diarré eller otillräckligt intag av vätska
• under graviditetens tredje trimester och amningsperioden (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).

Neuraxial (intratekal eller epidural) administrering av Ketesse är kontraindicerad p.g.a. dess etanolinnehåll.

Administreras med försiktighet till patienter med allergi i anamnesen.

Samtidig användning av Ketesse och andra NSAID, inklusive cyclooxygenas-2-hämmare, bör undvikas.

Biverkningarna kan minimeras genom att använda minsta verksamma dos och kortast möjliga behandlingstid för att kontrollera symtomen (se avsnitt Dosering och administreringssätt och effekter på magtarmkanalen och hjärta/kärl nedan).

Gastrointestinal säkerhet
Gastrointestinal blödning, sår och perforering som kan vara fatalt har rapporterats för alla NSAID, vid alla tidpunkter under behandling, med eller utan varningstecken, och oavsett tidigare förekomst av allvarliga gastrointestinala händelser. I fall av gastrointestinal blödning eller sår hos patienter som får Ketesse ska behandlingen avbrytas.
Risken för gastrointestinal blödning, sår eller perforering är högre vid ökade doser av NSAID, hos patienter med magsår i anamnesen, särskilt i samband med komplikationer i form av blödning eller perforering (se avsnitt Kontraindikationer) och hos äldre personer.
Äldre: Äldre har en ökad frekvens av biverkningar av NSAID, särskilt gastrointestinala blödningar och perforering vilka kan vara fatala (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Dessa patienter bör inleda behandlingen med den lägsta möjliga dosen.
I likhet med andra NSAID måste anamnes på esofagit, gastrit och/eller magsår kontrolleras för att säkerställa att dessa tillstånd är helt botade innan behandling med dexketoprofen inleds. Patienter med gastrointestinala symtom eller gastrointestinal sjukdom i amnanesen bör kontrolleras noga för matsmältningsstörningar, särskilt gastrointestinala blödningar.
NSAID bör ges med försiktighet till patienter med gastrointestinal sjukdom i anamnesen (ulcerös kolit, Crohns sjukdom), eftersom deras tillstånd kan försämras (se avsnitt Biverkningar).
Kombinationsbehandling med skyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas hos dessa patienter och också hos patienter som samtidigt har behov av låga doser av acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som sannolikt ökar risken för gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt Interaktioner). Särskilt under initialfasen bör patienter med gastrointestinal toxicitet i anamnesen, speciellt äldre, rapportera alla ovanliga symtom från magen (särskilt gastrointestinal blödning).

Försiktighet bör iakttagas hos patienter som samtidigt får läkemedel som kan öka risken för sår eller blödning, såsom perorala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller antitrombotiska medel såsom acetylsalicylsyra (se avsnitt Interaktioner).

Renal säkerhet
Försiktighet bör iakttas hos patienter med nedsatt njurfunktion. Hos dessa patienter kan användning av NSAID orsaka ytterligare försämrad njurfunktion, vätskeretention och ödem. Försiktighet bör också iakttagas hos patienter som genomgår diuretikabehandling och hos patienter som löper risk för hypovolemi, eftersom en ökad risk för nefrotoxicitet då föreligger.
Adekvat vätskeintag bör säkerställas under behandlingen för att förhindra uttorkning och eventuellt tillhörande ökad njurtoxicitet.
I likhet med andra NSAID kan detta läkemedel höja halten av urea, kväve och kreatinin i plasma. Det kan även, liksom andra substanser som hämmar prostaglandinsyntesen, associeras med renala sidoeffekter som kan leda till glomerulär nefrit, interstitiell nefrit, papillär njurnekros, nefrotiskt syndrom och akut njursvikt.
Äldre patienter har ökad risk för nedsatt njurfunktion jämfört med den övriga befolkningen (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Leversäkerhet
Försiktighet bör iakttas hos patienter med nedsatt leverfunktion. I likhet med andra NSAID kan detta läkemedel orsaka övergående smärre ökningar av vissa leverparametrar såsom signifikant ökade ASAT och ALAT-värden. I fall av signifikanta ökningar av dessa parametrar ska behandlingen avbrytas.
Äldre patienter har ökad risk för nedsatt leverfunktion jämfört med den övriga befolkningen (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Kardiovaskulär och cerebrovaskulär säkerhet
Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertoni och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen. Försiktighet bör iakttas hos patienter med hjärtsjukdom i anamnesen, särskilt för de som tidigare haft episoder med hjärtsvikt då det finns en ökad risk för att utveckla hjärtsvikt, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Tillgängliga data är otillräckliga för att utesluta en sådan risk för dexketoprofen.

Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med dexketoprofen efter noggrant övervägande. Liknande övervägande bör göras innan längre tids behandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) påbörjas.

Alla icke-selektiva NSAID kan hämma trombocytaggregationen och förlänga blödningstiden via hämning av prostaglandinsyntesen. Samtidig användning av dexketoprofen och profylaktiska doser av lågmolekylärt heparin under postoperativa perioder har undersökts i kontrollerade kliniska studier och ingen inverkan på koagulationen har observerats. Patienter som behandlas med läkemedel som påverkar hemostasen, såsom warfarin eller andra kumariner eller hepariner, ska likväl monitoreras noggrant om dexketoprofen administreras (se avsnitt Interaktioner).

Äldre patienter har ökad risk för nedsatt kardiovaskulär funktion jämfört med den övriga befolkningen (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Hudreaktioner
Svåra hudreaktioner, vissa fatala, inklusive exfoliativ dermatit, Stevens–Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys har rapporterats i mycket sällsynta fall associerat med användning av antiinflammatoriska läkemedel. Patienterna tycks löpa störst risk för dessa biverkningar i början av behandlingen och de flesta fall inträffar under den första behandlingsmånaden. Behandling med Ketesse bör avbrytas vid första förekomsten av hudutslag, slemhinnelesioner eller andra tecken på överkänslighet.

Maskering av symtom på underliggande infektioner
Ketesse kan maskera symtom på infektioner, vilket kan leda till att insättning av lämplig behandling fördröjs och därmed till sämre utfall av infektionen. Detta har iakttagits vid samhällsförvärvade bakteriella lunginflammationer och bakteriella komplikationer av varicella. När Ketesse administreras för feber och smärtlindring vid infektioner rekommenderas övervakning av infektionen. Om patienten inte är inlagd på sjukhus ska denne kontakta läkare om symtomen kvarstår eller förvärras.
I vissa undantagsfall kan vattkoppor orsaka allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner. Hittills har inte NSAIDs roll i försämringen av dessa infektioner kunnat uteslutas. Därför är det skäl att undvika användning av Ketesse hos patienter med vattkoppor.

Övrig information
Särskild försiktighet krävs hos patienter:

• med medfödd rubbning i porfyrimetabolismen (t.ex. akut intermittent porfyri)
• som är uttorkade
• som nyss genomgått en stor operation.

Om läkaren anser en långsiktig behandling med dexketoprofen vara nödvändig, bör lever- och njurfunktion och blodstatus kontrolleras regelbundet.

Allvarliga akuta överkänslighetsreaktioner (t.ex. anafylaktisk chock) har observerats i mycket sällsynta fall. Behandlingen måste avbrytas vid första tecken på allvarliga överkänslighetsreaktioner efter administrering av Ketesse. Beroende på symtomen bör all nödvändig medicinsk behandling påbörjas av hälso- och sjukvårdspersonal.

Patienter med astma i kombination med kronisk rinit, kronisk bihåleinflammation, och/eller näspolyper har en högre risk för allergi mot acetylsalicylsyra och/eller NSAID än resten av befolkningen. Administration av detta läkemedel kan orsaka astmaattacker eller bronkospasm, särskilt hos patienter som är allergiska mot acetylsalicylsyra eller NSAID (se avsnitt Kontraindikationer).

Ketesse ska administreras med försiktighet till patienter som lider av hematopoetiska rubbningar, systemisk lupus erythematosus eller blandad bindvävssjukdom.

I enstaka fall har försämring av infektioner i mjukdelarna beskrivits vid användning av NSAID-preparat. Det rekommenderas därför att patienten omedelbart kontaktar läkare om tecken på en ny eller tilltagande bakteriell infektion inträffar under behandlingen.

Detta läkemedel innehåller upp till 200 mg alkohol (etanol) per en 2 ml ampull motsvarande 3 mg/kg/dos (10 % w/v). Mängden i en ampull (2 ml) av detta läkemedel motsvarar 5 ml öl eller 2 ml vin.

Den låga mängden alkohol i detta läkemedel ger inga märkbara effekter.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Pediatrisk population
Säker användning vid användning hos barn och ungdomar har inte fastställts.

Följande interaktioner gäller NSAID i allmänhet:

Kombinationer med följande läkemedel rekommenderas ej:

• Andra NSAID (inklusive selektiva cyclooxygenas-2-hämmare) och höga salicylatdoser (≥ 3 g/dag): Samtidig administrering av flera NSAID kan öka risken för gastrointestinala sår och blödningar genom synergi.
• Antikoagulantia: NSAID kan förstärka effekten av antikoagulantia såsom warfarin (se avsnitt Varningar och försiktighet) p.g.a. den höga plasmaproteinbindningen för dexketoprofen, hämning av blodplättfunktionen och skador på gastrointestinal mukosa. Om kombinationen är nödvändig ska noggrann klinisk observation och monitorering av laboratorievärden utföras. Hepariner: Ökad risk för hemorragi (p.g.a. hämning av blodplättfunktionen och skador på gastrointestinal mukosa). Om kombinationen är nödvändig ska noggrann klinisk observation och monitorering av laboratorievärden utföras.
• Kortikosteroider: Ökad risk för gastrointestinala sår eller blödningar (se avsnitt Varningar och försiktighet).
• Litium (beskrivet för ett flertal NSAID): NSAID ökar litiumnivåerna i blodet vilka kan uppnå toxiska värden (minskad njurutsöndring av litium). Detta värde måste därför kontrolleras noggrant vid inledning, justering och utsättande av behandling med dexketoprofen.
• Metotrexat vid höga doser, 15 mg/vecka eller mer: Ökad hematologisk metotrexattoxicitet på grund av minskad renal clearance orsakad av antiinflammatoriska medel.
• Hydantoiner och sulfonamider: Den toxiska effekten av dessa ämnen kan stiga.

Kombinationer som kräver försiktighet:

• Diuretika, ACE-hämmare, antibakteriella aminoglykosider och angiotensin II‑receptorantagonister: Dexketoprofen kan reducera effekten av diuretika och andra antihypertensiva läkemedel. Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. dehydrerade patienter eller äldre patienter med nedsatt njurfunktion) kan samtidig behandling med läkemedel som hämmar cyklooxygenas samt ACE-hämmare, angiotensin II‑receptorantagonister eller antibakteriella aminoglykosider resultera i fortsatt försämring av njurfunktionen, vilken vanligen är reversibel. Vid ordination av dexketoprofen i kombination med ett diuretikum är det viktigt att försäkra sig om att patienten är tillräckligt hydrerad och att njurfunktionen kontrolleras vid behandlingens inledning (se avsnitt Varningar och försiktighet).
• Metotrexat, vid doser lägre än 15 mg/vecka: Ökad hematologisk metotrexattoxicitet på grund av minskad renal clearance som orsakas av antiinflammatoriska medel i allmänhet. Blodbilden bör kontrolleras varje vecka under de första veckorna av kombinationsbehandlingen. Extra övervakning krävs vid lindrigt nedsatt njurfunktion samt vid behandling av äldre patienter.
• Pentoxifyllin: Ökad risk för blödning. Kräver extra klinisk övervakning och blödningstider ska kontrolleras oftare.
• Zidovudin: Risk för ökad erytrocyttoxicitet genom inverkan på retikulocyter. Svår anemi en vecka efter att behandling med NSAID har påbörjats. Blodstatus och retikulocytantal ska kontrolleras en till två veckor efter inledning av behandlingen med NSAID.
• Sulfonylurea: NSAID kan öka den hypoglykemiska effekten hos sulfonylureapreparat genom bortträngning från plasmaproteinbindningsställen.

Kombinationer med följande läkemedel måste beaktas:

• Betablockerare: Behandling med NSAID kan minska betablockerarnas antihypertensiva effekt genom inhibering av prostaglandinsyntesen.
• Ciklosporin och takrolimus: NSAID kan öka nefrotoxiciteten genom renal prostaglandinmedierad effekt. Vid kombinationsbehandling måste njurfunktionen kontrolleras.
• Trombolytiska medel: Ökad risk för blödning.
• Antitrombotiska medel och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI): Ökad risk för gastrointestinala blödningar (se avsnitt Varningar och försiktighet).
• Probenecid: Plasmakoncentrationer av dexketoprofen kan öka. Interaktionen kan bero på hämning av tubulär sekretion och på glukuronidkonjugering. Kräver justering av dexketoprofendosen.
• Hjärtglykosider: NSAID kan öka glykosidkoncentrationen i plasma.
• Mifepriston: Det finns en teoretisk risk för att prostaglandinsynteshämmare kan påverka effekten av mifepriston. Det finns endast begränsade bevis som indikerar att samtidig administrering av NSAID och prostaglandin på samma dag inte har biverkningar för mifepristons eller prostaglandinets effekter på cervixutmognad eller livmoderkroppens sammandragningar, och att samtidig administrering inte reducerar den kliniska effekten av ett medicinskt avbrott av en graviditet.
• Kinolonantibiotika: Data från djurstudier indikerar att höga doser av kinoloner i kombination med NSAID kan öka risken för kramper.
• Tenofovir: Samtidig användning med NSAID kan höja halten av urea, kväve och kreatinin i plasma. Njurfunktion bör övervakas för att kontrollera eventuell synergipåverkan på njurfunktionen.
• Deferasirox: Samtidig användning med NSAID kan öka risken för gastrointestinal toxicitet. Noggrann klinisk övervakning krävs när deferasirox kombineras med dessa substanser.
• Pemetrexed: Samtidig användning med NSAID kan minska elimineringen av pemetrexed. Därför ska försiktighet iakttas när patienten ges högre doser av NSAID. Hos patienter med lindrig till måttlig njursvikt (kreatininclearance mellan 45 och 79 ml/min) ska samtidig administrering av pemetrexed och NSAID undvikas i 2 dagar före och 2 dagar efter administrering av pemetrexed.

Användning av Ketesse är kontraindicerat under graviditetens tredje trimester och amningsperioden (se avsnitt Kontraindikationer).

Graviditet
Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier har givit upphov till misstankar om en ökad risk för missfall och för hjärtmissbildning och gastroschis efter användning av prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med dos och behandlingstid. Prostaglandinhämmare som givits till djur har visats sig kunna ge upphov till pre- och postimplantationsskada och embryofetal dödlighet. Dessutom har fler fall av varierande missbildningar inklusive hjärt-/kärlmissbildningar rapporterats hos djur som har fått prostaglandinsynteshämmare under organogenesen. Dock har studier på djur med dexketoprofen inte visat reproduktiv toxicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Från och med graviditetsvecka 20 kan användning av dexketoprofen orsaka oligohydramnios till följd av nedsatt njurfunktion hos fostret. Det kan inträffa en kort tid efter behandlingsstart och är vanligtvis reversibelt efter att behandlingen avbryts. Dessutom har det förekommit rapporter om förträngning av ductus arteriosus efter behandling under andra trimestern, varav de flesta försvann efter avslutad behandling. Därför dexketoprofen bör inte användas under första och andra trimestern såvida det inte är absolut nödvändigt. Om dexketoprofen används av en kvinna som försöker att bli gravid eller under första och andra trimestern ska dosen hållas så låg och behandlingstiden vara så kort som möjligt. Överväg fosterövervakning för oligohydramnios och förträngning av ductus arteriosus vid exponering för dexketoprofen under flera dagar från och med graviditetsvecka 20. Dexketoprofen ska utsättas om oligohydramnios eller förträngning av ductus arteriosus upptäcks.

Under graviditetens tredje trimester kan alla hämmare av prostaglandinsyntesen utsätta fostret för:

• kardiopulmonal toxicitet (med för tidig förträngning eller slutning av och pulmonalishypertension)
• nedsatt njurfunktion (se ovan).

Mot slutet av graviditeten kan alla hämmare av prostaglandinsyntesen utsätta modern och barnet för:

• möjlig förlängning av blödningstiden, en antiaggregerande effekt vilken kan uppträda även vid väldigt låga doser
• hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad eller förlängd förlossning.

Amning
Det är inte känt huruvida dexketoprofen utsöndras i modersmjölk. Ketesse är kontraindicerat under amning (se avsnitt Kontraindikationer).

Fertilitet
I likhet med andra NSAID kan användning av Ketesse minska kvinnors fertilitet och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. Avbrott i dexketoprofenbehandlingen bör övervägas hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsutredningar.

Ketesse kan ge biverkningar såsom yrsel, synstörningar eller dåsighet. Reaktionsförmågan och förmågan att framföra fordon och använda maskiner kan försämras i dessa fall.

De biverkningar som rapporterats i kliniska studier och som bedöms ha ett möjligt samband med dexketoprofentrometamol samt biverkningar rapporterade efter marknadsföring återges i tabellen nedan, klassificerade efter organsystem respektive frekvens.

De vanligaste observerade biverkningarna förekommer i magtarmkanalen. Peptiskt sår, perforering eller gastrointestinal blödning, ibland fatalt, kan förekomma särskilt hos äldre (se avsnitt Varningar och försiktighet). Illamående, kräkningar, diarré, flatulens, förstoppning, dyspepsi, buksmärta, melena, hematemes, ulcerös stomatit, försämring av kolit och Crohn’s sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet) har rapporterats efter administrering. Gastrit observerades mindre frekvent. Ödem, hypertoni och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling. I likhet med andra NSAID kan följande biverkningar inträffa: aseptisk meningit (vilket antas uppträda huvudsakligen hos patienter med systemisk lupus erythematosus eller blandad bindvävssjukdom) och hematologiska reaktioner (purpura, aplastisk och hemolytisk anemi och mer sällan agranulocytos och märghypoplasi).

Bullösa reaktioner inklusive Stevens–Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys (mycket sällsynt).

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke, se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

Webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Symtomatologin efter en överdosering är inte känd. Liknande läkemedel har givit gastrointestinala störningar (kräkningar, anorexi, buksmärtor) och neurologiska störningar (somnolens, yrsel, desorientering, huvudvärk).
Vid oavsiktlig dosering eller överdosering ska symtomen omedelbart behandlas i enlighet med patientens kliniska tillstånd.
Dexketoprofentrometamol kan avlägsnas genom dialys.

Farmakoterapeutisk grupp: propionsyraderivat, ATC-kod: M01AE17.

Dexketoprofentrometamol är trometaminsaltet av S-(+)-2-(3-benzoylfenyl) propionsyra, ett analgetiskt, antiinflammatoriskt och antipyretiskt läkemedel som tillhör den icke-steroida anti-inflammatoriska gruppen (NSAID) av läkemedel (M01AE).

Verkningsmekanism
Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel utövar sin effekt genom att reducera prostaglandinsyntesen genom att hämma enzymet cyklooxygenas. Specifikt sker en hämning av transformationen av arakidonsyra till cykliska endoperoxider, PGG2 och PGH2 vilka producerar prostaglandin PGE1, PGE2, PGF2α och PGD2 och också prostacyklin PGI2 och tromboxaner (TxA2 och TxB2). Ytterligare kan hämningen av prostaglandinsyntesen påverka andra inflammatoriska mediatorer såsom kinin och orsaka en indirekt verkan som blir ett tillägg till den direkta verkan.

Farmakodynamiska effekter
Studier på djur och människa har visat att dexketoprofen hämmar COX-1- och COX-2-aktiviteten.

Klinisk effekt och säkerhet
Kliniska studier med flera olika smärtmodeller visade effektiv analgetisk effekt av dexketoprofen.
Den analgetiska effekten av intramuskulär och intravenös dexketoprofen vid måttlig till svår smärta har undersökts med flera olika kirurgiska smärtmodeller (ortopedisk kirurgi och gynekologisk/bukkirurgi), likaså vid muskuloskeletal smärta (akut länd-/korsryggsmärtmodell) och vid njurkolik.

I studierna uppnåddes analgetisk effekt snabbt och maximal effekt uppnåddes inom 45 minuter. Den analgetiska effekten efter administrering av 50 mg dexketoprofen varar vanligtvis 8 timmar.

Kliniska studier på postoperativ smärtlindring har visat att Ketesse i kombination med opioider signifikant minskar opioidförbrukningen. I postoperativa smärtstudier där patienter fick morfin via patientkontrollerad analgesi, behövde patienter som fått dexketoprofen signifikant mindre mängd morfin (mellan 30–45 % reduktion) än patienter i placebogruppen.

Absorption
C_max uppnås efter 20 minuter (mellan 10 och 45 minuter) vid intramuskulär tillförsel av dexketoprofentrometamol till människa. Efter administrering av enstaka doser på 25 till 50 mg är AUC proportionell mot dosen både efter intramuskulär och efter intravenös administrering.

Distribution
I likhet med andra läkemedel med hög plasmaproteinbindning (99 %) är den genomsnittliga distributionsvolymen för dexketoprofen mindre än 0,25 l/kg kroppsvikt. Halveringstiden för distribution är ca 0,35 timmar och halveringstiden för elimination varierar mellan 1–2,7 timmar.
I farmakokinetiska studier med upprepad dosering uppvisades ingen skillnad i C_max och AUC efter den sista intramuskulära eller intravenösa dosen jämfört med administrering av en enkeldos. Detta tyder på att läkemedlet inte ackumuleras.

Metabolism och eliminering
Efter administrering av dexketoprofentrometamol återfinns endast S-(+)‑enantiomeren i urinen vilket visar att ingen omvandling till R-(-)‑enantiomeren sker hos människa.
Elimineringen av dexketoprofen sker huvudsakligen genom glukuronidkonjugering följd av renal utsöndring.

Äldre
Hos äldre friska försökspersoner (65 år och äldre), var exponeringen högre (upp till 55 %) än hos unga frivilliga efter enkel och upprepad dos, medan ingen signifikant skillnad i C_max och T_max observerades. Den genomsnittliga halveringstiden för elimination ökade efter administrering av enkeldos och vid upprepad dosering (upp till 48 %), och total clearance minskade.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, gentoxicitet och immunofarmakologi visade inte några särskilda risker för människa. Studier av kronisk toxicitet hos möss och apor fastställde den högsta dosnivån som inte ger biverkningar (NOAEL) vid doser 2 gånger högre än den högsta rekommenderade dosen för människa. Hos apor observerades som biverkning vid högre doser främst blod i avföringen och minskad ökning av kroppsvikten, och vid den högsta dosen förekom erosiva gastrointestinala lesioner. Dessa biverkningar uppkom vid doser som motsvarade en läkemedelsexponering 14–18 gånger högre än den högsta rekommenderade dosen för människa.
Det finns inga studier av karcinogeniciteten hos djur.
Som det har konstaterats för hela den farmakologiska klassen NSAID-preparat kan dexketoprofen påverka överlevnaden hos embryon och foster i djurmodeller både indirekt, genom gastrointestinell toxicitet hos dräktiga mödrar, och genom direkt påverkan på fostrets utveckling.

Etanol (96 %), natriumklorid, natriumhydroxid (för pH-justering), vatten för injektionsvätskor

Ketesse ska inte blandas i en liten volym (t.ex. i en injektionsspruta) med lösningar av dopamin, prometazin, pentazocin, petidin eller hydroxizin, då detta resulterar i en fällning i lösningen.

Den spädda infusionslösningen beredd enligt avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering får inte blandas med prometazin eller pentazocin.

Detta läkemedel ska inte blandas med andra läkemedel än de angivna i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

4 år.
Kemisk stabilitet av lösningar utspädda enligt anvisningar i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering har visats under 24 timmar vid 25 °C i skydd mot ljus.

Ur mikrobiologisk synvinkel bör den utspädda lösningen användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringsförhållandena före användning och förvaringstiden under användning användarens ansvar. Förvaringstiden ska normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2 °C–8 °C om inte utspädningen har gjorts under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

Förvara ampullerna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt Hållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

KETESSE injektio-/infuusioneste, liuos
50 mg/2 ml (L:ei) 5 x 2 ml (9,71 €)

PF-selosteen tieto

Färgade ampuller av typ I glas innehållande 2 ml injektions-/infusionsvätska, lösning.
Förpackningsstorlekar: 1,5, 6, 10, 20, 50 och 100 ampuller.
(Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras).

Läkemedlets utseende:

Klar och färglös lösning.
pH (7,0–8,0)
Osmolaritet (270–328 mOsmol/l)

Ketesse har visat sig vara kompatibel vid blandning i små volymer (t.ex. i en injektionsspruta) med injektionsvätskor innehållande heparin, lidokain, morfin eller teofyllin.
För administrering som intravenös infusion ska innehållet i en ampull (2 ml) av Ketesse spädas i en volym av 30 till 100 ml fysiologisk koksaltlösning, glukoslösning eller Ringerlaktat-lösning. Lösningen ska spädas aseptiskt och skyddas mot dagsljus (se även 6.3).
Den utspädda lösningen är klar.
Ketesse injektions-/infusionsvätska, lösning utspädd i en volym av 100 ml fysiologisk koksaltlösning eller glukoslösning har visat sig vara kompatibla med följande läkemedel:
dopamin, heparin, hydroxizin, lidokain, morfin, petidin och teofyllin.
Ingen adsorption av den aktiva substansen har setts när Ketesse har förvarats i påsar av plast eller doseringshjälpmedel gjorda av etylvinylacetat (EVA), cellulosapropionat (CP), lågdensitetspolyetylen (LDPE) eller polyvinylklorid (PVC).

Ketesse är endast för engångsbruk och oanvänd lösning ska kasseras. Kontrollera att lösningen är klar och färglös innan användning. Lösningen får inte användas om partiklar observeras.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

KETESSE injektio-/infuusioneste, liuos
50 mg/2 ml 5 x 2 ml

• Ei korvausta.

M01AE17

27.03.2023