LOPACUT filmdragerad tablett 2 mg

En tablett innehåller 2 mg loperamidhydroklorid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett.

För symptomatisk korttidsbehandling av akut diarré.

Lopacut är avsett för vuxna och ungdomar över 12 år.

Dosering

Vuxna och ungdomar över 12 år

Två tabletter initialt, därefter 1 tablett efter varje avföringstillfälle med diarré, tidigast 2-3 timmar efter första dosen. Den maximala dagliga dosen bör inte överstiga 6 tabletter (12 mg) för vuxna och 4 tabletter (8 mg) för ungdomar. Om förbättring inte inträder inom två dagar, skall behandlingen med Lopacut upphöra.

Äldre patienter

Ingen dosjustering krävs för äldre patienter.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Loperamid skall användas med försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administreringssätt

Oral användning.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Barn under 12 år.
• Loperamid ska inte användas som primär behandling hos patienter:
  • Vid akut dysenteri, karakteriserad av blod i avföringen och hög feber.
  • Vid akut ulcerös kolit eller pseudomebranös kolit till följd av behandling med bredspektrumantibiotika.
  • Vid bakteriell enterokolit orsakad av invasiva organismer, inklusive Salmonella, Shigella och Campylobakter.
• När hämning av peristaltiken skall undvikas på grund av risk för betydande sequelae, inklusive ileus, megakolon och toxisk megakolon.
• Kronisk diarré.
• Loperamid måste avbrytas omedelbart när förstoppning, utspänd buk eller ileus utvecklas.

Vid kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar, eftersom loperamid kan dölja symtomen vid akut försämring.

Prioritet i akut diarré är att förebygga eller återställa vätske- och elektrolytsbrist. Detta är särskilt viktigt för barn och för bräckliga och äldre patienter med akut diarré. I sådana fall är tillförsel av lämplig vätske- och elektrolytssubstitution den viktigaste åtgärden.

Behandling av diarré med loperamid är enbart symptomatisk. Om särskilda bakomliggande orsaker till diarré identifieras, bör speciell behandling ges vid behov.

Om klinisk förbättring inte kan iakttas inom 48 timmar, ska administrering av loperamid vid akut diarré avbrytas och patienterna skall uppmanas att kontakta läkare.

Eftersom ihållande diarré kan vara en indikator på ett allvarligare tillstånd bör loperamid inte användas för längre perioder förrän den bakomliggande orsaken till diarrén har undersökts.

Även om inga farmakokinetiska data finns tillgängliga för patienter med nedsatt leverfunktion, skall loperamid användas med försiktighet hos dessa patienter på grund av minskad förstapassagemetabolism. Detta läkemedel måste användas med försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion eftersom det kan leda till en relativ överdos som leder till CNS-toxicitet.

Hos patienter med AIDS som behandlas med loperamid skall behandlingen avbrytas vid första tecken på uppspänd buk. Enstaka fall av toxisk megakolon har rapporterats hos AIDS- patienter med infektiös kolit orsakad av både virus och bakterier som behandlats med loperamidhydroklorid.

Kombination med hög dos loperamid och läkemedel som hämmar P-glykoprotein (kinidin, ritonavir, ciklosporin, verapamil samt vissa makrolidantibiotika t ex erytromycin och klaritromycin) bör ske med försiktighet (se avsnitt Interaktioner).

Hjärtbiverkningar, inklusive förlängning av QT-intervall och QRS-komplex samt torsade de pointes har rapporterats i samband med överdosering. Vissa fall har haft en dödlig utgång (se avsnitt Överdosering). Överdosering kan avslöja befintligt Brugadas syndrom. Patienter ska inte överskrida den rekommenderade dosen och/eller den rekommenderade behandlingslängden.

Kolestyramin

Samtidig administrering av kolestyramin kan minska absorptionen av loperamid.

P-glykoproteinhämmare

Icke-kliniska studier har visat att loperamid är ett substrat för transportproteinet P-glykoprotein som bl.a. finns i blod-hjärnbarriären. Samtidig administrering av loperamid (16 mg som engångsdos) med kinidin eller ritonavir, som båda är p-glykoproteinhämmare, resulterade i en 2- till 3-faldig ökning av loperamids plasmanivåer. Teoretiskt kan också ökad distribution till CNS erhållas. Den kliniska relevansen av denna farmakokinetiska interaktion, när loperamid ges i rekommenderade doser (2 mg, upp till 12 mg dagligen) är ej känd, men risk för centralt minskad känslighet för koldioxid och därmed påverkan på andningen kan inte uteslutas. Kombination med hög dos loperamid och läkemedel som hämmar P-glykoprotein tex kinidin, ritonavir, ciklosporin, verapamil samt vissa makrolidantibiotika tex erytromycin och klaritromycin, bör ske med försiktighet. Dosjustering bör övervägas.

Itrakonazol

Samtidig administrering av loperamid (4 mg som engångsdos) med itrakonazol, en hämmare av CYP3A4- och p-glykoprotein, resulterade i en 3- till 4-faldig ökning av loperamids plasmanivåer. I samma studie ökade en hämmare av CYP2C8, gemfibrozil, loperamids plasmanivåer med cirka 2-faldigt. Kombinationen av itrakonazol och gemfibrozil resulterade i en 4-faldig ökning av maximal plasmanivå av loperamid och en 13-faldig ökning av total exponering i plasma. Dessa höjningar var inte associerade med effekter på centrala nervsystemet (CNS) mätt med psykomotoriska tester (dvs subjektiv sömnighet och neuropsykologiskatest (Digit symbol substitution test (DSST)).

Ketokonazol

Samtidig administrering av loperamid (16 mg engångsdos) och ketokonazol, en hämmare av CYP3A4 och P-glykoprotein, resulterade i en 5-faldig ökning av loperamids plasmanivåer. Denna ökning var inte associerad med ökade farmakodynamiska effekter mätt med pupillometri.

Desmopressin

Samtidig behandling med oralt desmopressin resulterade i en 3-faldig ökning av desmopressins plasmanivåer, sannolikt på grund av långsammare gastrointestinal motilitet.

Antikolinergika

Antikolinergika förlångsammar magens och tarmarnas tömning och effekten av loperamid kan förstärkas.

Det förväntas att läkemedel med liknande farmakologiska egenskaper kan förstärka loperamids effekt och att läkemedel som påskyndar mag-tarmkanalens passage kan minska deras effekt.

Graviditet

Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. Försök på råtta har visat ökad fosterdödlighet vid höga doser. Under graviditet bör därför, tills ytterligare erfarenhet föreligger, Lopacut ges först efter särskilt övervägande. Även om det inte finns indikationer på att loperamid har teratogena eller embryotoxiska egenskaper, bör den förväntade terapeutiska effekten vägas mot den potentiella risken innan loperamid ges under graviditet, särskilt under den första trimestern.

Amning

Små mängder loperamid kan förekomma i bröstmjölk. Därför är loperamidhydroklorid inte rekommenderad under amning.

Trötthet, yrsel och dåsighet kan förekomma i en situation där diarrésymtom behandlas med Lopacut. Därför är det tillrådligt att använda försiktighet vid bilkörning eller användning av maskiner (se avsnitt Biverkningar).

Vuxna och barn ≥ 12 år

Säkerheten av loperamidhydroklorid utvärderades hos 3076 vuxna och barn ≥ 12 år som deltog i 31 kontrollerade och okontrollerade kliniska studier med loperamidhydroklorid vid behandling av diarré. Av dessa var 26 studier vid akut diarré (N = 2755) och 5 studier vid kronisk diarré (N = 321).

De vanligaste rapporterade (dvs ≥ 1 % incidens) biverkningarna (ADRs) i kliniska studier med loperamidhydroklorid vid akut diarré var: förstoppning (2,7 %), flatulens (1,7 %), huvudvärk (1,2 %) och illamående (1,1 %). I kliniska studier av kronisk diarré var de vanligaste rapporterade (dvs ≥ 1% incidens) biverkningarna: flatulens (2,8 %), förstoppning (2,2 %), illamående (1,2 %) och yrsel (1,2 %).

Klassificering av biverkningarnas frekvenser är följande:

• Mycket vanliga (≥ 1/10),
• Vanliga (≥ 1/100, < 1/10),
• Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100),
• Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000),
• Mycket sällsynta (< 1/10 000),
• ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Följande biverkningar har rapporterats antingen i kliniska prövningar eller som erfarenheter med loperamid efter marknadsföring:

Immunsystemet:

sällsynta: allergiska reaktioner/överkänslighetsreaktioner^a och i enstaka fall allvarliga överkänslighetsreaktioner inkl. anafylaktiska reaktioner (inkl. anafylaktisk chock)^a, anafylaktoida reaktioner^a

Psykiska störningar:

ingen känd frekvens: dåsighet

Centrala och perifera nervsystemet:

vanliga: yrsel, huvudvärk

mindre vanliga: sömnighet^a

sällsynta: förlust av medvetandet^a, stupor^a, sänkt medvetandegrad^a, hypertoni^a, onormal koordination^a

Ögon:

sällsynta: mios

Magtarmkanalen:

vanliga: förstoppning, illamående, flatulens, bukkramper och kolik

mindre vanliga: buksmärtor, magbesvär, muntorrhet, övre buksmarta, kräkningar, dyspepsi

sällsynta: ileus^a (inkl. paralytisk ileus), utspänd buk, megakolon^a (inkl. toxisk megakolon^b)

ingen känd frekvens: akut pankreatit

Hud och subkutan vävnad:

mindre vanliga: utslag

sällsynta: urtikaria^a, pruritus^a, angioödem^a, bullösa eruptioner^a inklusive Stevens-Johnsons syndrom, erythema multiforme och toxisk epidermal nekrolys

Njurar och urinvägar:

sällsynta: urinretention^a

Allmänna symtom och/eller symtom vid administeringsstället

sällsynta: trötthet^a

a: Införandet av detta begrepp är baserad på rapporter av loperamidhydroklorid efter marknadsföring. Eftersom processen för att bestämma biverkningar efter marknadsföringen inte skilja mellan kronisk och akut indikationer eller vuxna och barn, är frekvenser uppskattas från alla kliniska studier kombineras med loperamidhydroklorid inklusive studier på barn ≤ 12 år (N = 3683).

b: Se avsnitt Varningar och försiktighet Varningar och försiktighet.

Pediatrisk population

Säkerhet för loperamidhydroklorid utvärderades hos 607 patienter i ålderna 10 dagar till 13 år som deltog i 13 kontrollerade och okontrollerade kliniska studier med loperamidhydroklorid används vid behandling av akut diarré. I allmänhet, var biverkningsprofil liknande i denna patientgrupp som ses i kliniska studier med loperamidhydroklorid hos vuxna och barn i åldern 12 år och äldre.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Toxicitet:

1-2 mg/dygn till 1-6 månaders barn gav allvarlig - mycket allvarlig intoxikation. 10 mg till 4 månaders barn gav mycket allvarlig intoxikation. 3 mg fördelat på 16 tim till 4-åring gav måttlig, medan 1 mg till 1 1/2-åring samt max 12 mg till 2-åring (som ventrikeltömts) gav lindrig intoxikation. 26 mg till vuxen gav efter ventrikeltömning inte några symtom.

Symtom:

Symtomen är ofta fördröjda och kan hos barn uppträda efter upprepad terapeutisk dosering. I fall av överdosering (inkl. relativ överdos till följd av nedsatt leverfunktion) kan CNS-depression (stupor, onormal koordination, sömnighet, mios, muskulös hypertoni, och andningsdepression), urinretention och ileus uppträda. Slöhet, yrsel, förvirring, hallucinationer, medvetandesänkning, koma. Apné. Ökad eller minskad muskeltonus, opistotonus. Bradykardi, ventrikulära extraslag (VES). Hyperglykemi. Illamående, kräkningar, förstoppning och i sällsynta fall paralytisk ileus. Barn kan vara känsligare för CNS-effekter än vuxna.

Hos enskilda personer som överdoserat loperamid har hjärtbiverkningar såsom förlängt QT-intervall och QRS-komplex, torsade de pointes, andra svåra ventrikelarytmier, hjärtstillestånd och synkope observerats (se avsnitt Varningar och försiktighet). Fall med dödlig utgång har också rapporterats. Överdosering kan avslöja befintligt Brugadas syndrom.

Behandling:

Om befogat ventrikeltömning, kol. Övervakning bör utsträckas till 24 timmar om stor dos intagits. Om symtom på överdosering uppträder, naloxon kan ges som antidot. Eftersom duration av loperamid är längre än naloxon (1 till 3 timmar), kan upprepad behandling med naloxon anges. Därför patienten bör övervakas noggrant under minst 48 timmar för att upptäcka eventuell CNS-depression. Vid CNS- och andningsdepression naloxon 0,4 mg i.v. (till barn 0,01 mg/kg i.v.) upprepat tills effekt erhålles och därefter åter vid behov. Eventuellt kontrollerad andning. Vid dystoniska reaktioner, muskelkramper, ges diazepam. Symtomatisk terapi.

Farmakoterapeutisk grupp: Propulsionsdämpande medel

ATC-kod: A07DA03

Loperamid är en syntetisk opioid som hämmar tarmmotilitet genom bindning till opiatreceptorer i tarmväggen och kan också minska förekomsten av gastrointestinalt sekret, vilket resulterar i att diarrésymtomen förbättras. Loperamid ökar också analsfinktertonus. Den antidiarroiska effekten inträffar så snart som en timme efter intag av en 4 mg dos av loperamid.

Absorption

Loperamid absorberas väl från tarmen.

Metabolism

Loperamid tas nästan fullständigt upp och metaboliseras av levern, där det konjugeras och utsöndras via gallan i faeces. På grund av dess höga affinitet för tarmväggen och dess höga första passage-metabolism, når mycket små mängder av loperamid den systemiska cirkulationen.

Eliminering

Halveringstiden för elimination rapporteras vara ca 11 timmar (9-14 timmar).

Akuta och kroniska studier med loperamid visade ingen specifik toxicitet. Resultat från in vivo och in vitro-studier som genomförts med loperamid och dess prodrug, t.ex. loperamidoxid tyder på att loperamid inte är genotoxiskt. I reproduktionstoxikologiska studier på råttor, har mycket höga doser (40 mg/kg/dag – 240 gånger den maximala dosen för människa) av loperamid associerats med maternell toxicitet, minskad fertilitet och fosteröverlevnad. Lägre doser hade ingen effekt på moderns eller fostrets hälsa och påverkade inte peri- och postnatal utveckling.

Toxikologisk utvärdering in vitro och in vivo av loperamid visar inte på några signifikanta elektrofysiologiska hjärteffekter inom det behandlingsrelevanta koncentrationsintervallet eller vid relevanta multipler av detta intervall (upp till 47 gånger). Vid extremt höga koncentrationer i samband med överdosering (se avsnitt Varningar och försiktighet) har emellertid loperamid elektrofysiologiska hjärteffekter bestående

av hämning av kalium- (hERG) och natriumströmmar samt arytmier.

Tablettkärna:

Cellulosa, mikrokristallin

Stärkelse, pregelatiniserad

Kroskarmellosnatrium

Kiseldioxid, vattenfri kolloidal

Magnesiumstearat

Tablettdragering:

Polydextros

Hypromellos

Titandioxid (E 171)

Makrogol

Ej relevant.

5 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Itsehoito

LOPACUT tabletti, kalvopäällysteinen
2 mg (L:ei) 10 fol (4,35 €)

PF-selosteen tieto

8 och 10 filmdragerade tabletter i blister (PVC/Al).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit, rund och konvex tablett med märkning ”6”. Diametern är 8 mm.

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

LOPACUT tabletti, kalvopäällysteinen
2 mg 10 fol

• Ei korvausta.

A07DA03

04.04.2022