ATARAX filmdragerad tablett 25 mg, sirap 2 mg/ml

Tablett:

En tablett innehåller 25 mg hydroxizinhydroklorid.

Hjälpämne(n) med känd effekt

Varje 25 mg filmdragerad tablett innehåller 54,80 mg laktosmonohydrat.

Sirap:

1 ml Atarax sirap innehåller 2 mg hydroxizinhydroklorid.

Hjälpämne(n) med känd effekt

Varje ml sirap innehåller 0,95 mg etanol.

Varje ml sirap innehåller 750 mg sackaros.

Varje ml sirap innehåller 0,30 mg natriumbensoat (0,048 mg natrium).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett

Sirap

Atarax är avsett för:

Tablett:

• symtomatisk behandling av ångest hos vuxna från 18 års ålder
• symtomatisk behandling av klåda hos vuxna, ungdomar och barn från 6 års ålder.

Sirap:

• symtomatisk behandling av ångest hos vuxna från 18 års ålder
• symtomatisk behandling av klåda hos vuxna, ungdomar och barn från 12 månaders ålder.

Tablett

Dosering

Atarax ska användas vid lägsta effektiva dos och under kortast möjliga tid.

Vuxna
- För symtomatisk behandling av ångest hos vuxna från 18 års ålder:
50 mg per dygn fördelat på tre administreringstillfällen (12,5 mg/12,5 mg/25 mg). Det är enligt förskrivarens bedömning om en större dos ska tas på kvällen. Vid svåra fall kan doser upp till 100 mg per dygn användas. Dygnsdosen får inte överskrida 100 mg.

- För symtomatisk behandling av klåda hos vuxna från 18 års ålder:
Startdosen är 25 mg upp till 1 timme före läggdags och sedan vid behov högst 25 mg 3–4 gånger per dygn.
Dygnsdosen för vuxna får inte överskrida 100 mg.

Vid doser under 25 mg ska läkaren välja en läkemedelsform som lämpar sig för ifrågavarande dos.

Särskilda patientgrupper

Dosen ska justeras inom angivet dosintervall beroende på hur patienten svarar på behandlingen.

• Äldre
  Det rekommenderas att påbörja behandling med hälften av den rekommenderade dosen på grund av förlängd effekt. Lägsta möjliga dos ska väljas vid behandling av äldre. Den maximala dygnsdosen för äldre är 50 mg (se avsnitt Varningar och försiktighet).
• Nedsatt njurfunktion
  Vid måttligt till svårt nedsatt njurfunktion används lägre doser, eftersom utsöndringen av cetirizinmetaboliten är mindre. Se tabell 1 nedan och justera dosen enligt anvisningarna.
  Tabell 1. Doser för patienter med nedsatt njurfunktion

  Grupp	Glomerulär filtrationshastighet, GFR (ml/min)	Procentandel av rekommenderad dos
  Lätt nedsatt njurfunktion	60–< 90	100 %
  Måttligt nedsatt njurfunktion	30–< 60	50 %
  Svårt nedsatt njurfunktion	< 30, ej dialyskrävande	25 %
  Terminal njursjukdom	< 15, dialyskrävande	25 % 3 gånger i veckan

• Nedsatt leverfunktion
  Vid nedsatt leverfunktion minskas dosen med en tredjedel jämfört med normal dos.
• Pediatrisk population

  Atarax filmdragerade tabletter rekommenderas inte till barn under 6 år eftersom de kan ha svårt att svälja tabletter.

  Symtomatisk behandling av klåda:

  Ungdomar och barn från 6 års ålder: Dygnsdosen är 1–2 mg per kg kroppsvikt uppdelat i flera doser.

  Dygnsdosen för barn som väger upp till 40 kg är högst 2 mg per kg kroppsvikt.

  Dygnsdosen för barn som väger över 40 kg är högst 100 mg.

Sirap

Vid förskrivning av sirapen ska dosen uttryckas i volym (ml) snarare än vikt (mg). Mängden oral lösning ska mätas med hjälp av en oral doseringsspruta graderad i steg om 0,25 ml.

Dosering

Atarax ska användas vid lägsta effektiva dos och under kortast möjliga tid.

Vuxna
- För symtomatisk behandling av ångest hos vuxna från 18 års ålder:
50 mg per dygn fördelat på tre administreringstillfällen (12,5 mg, 12,5 mg och 25 mg). Det är enligt förskrivarens bedömning om en större dos ska tas på kvällen. Vid svåra fall kan doser upp till 100 mg per dygn användas. Dygnsdosen får inte överskrida 100 mg.
- För symtomatisk behandling av klåda hos vuxna från 18 års ålder:
Startdosen är 25 mg upp till 1 timme före läggdags och sedan vid behov högst 25 mg 3–4 gånger per dygn.
Dygnsdosen för vuxna får inte överskrida 100 mg.

Särskilda patientgrupper

Dosen ska justeras inom angivet dosintervall beroende på hur patienten svarar på behandlingen.

• Äldre
• Det rekommenderas att påbörja behandling med hälften av den rekommenderade dosen på grund av förlängd effekt. Lägsta möjliga dos ska väljas vid behandling av äldre. Den maximala dygnsdosen för äldre är 50 mg (se avsnitt Varningar och försiktighet).
• Nedsatt njurfunktion
  Vid måttligt till svårt nedsatt njurfunktion används lägre doser, eftersom utsöndringen av cetirizinmetaboliten är mindre. Se tabell 1 nedan och justera dosen enligt anvisningarna.
  Tabell 1. Doser för patienter med nedsatt njurfunktion

  Grupp	Glomerulär filtrationshastighet, GFR (ml/min)	Procentandel av rekommenderad dos
  Lätt nedsatt njurfunktion	60–< 90	100 %
  Måttligt nedsatt njurfunktion	30–< 60	50 %
  Svårt nedsatt njurfunktion	< 30, ej dialyskrävande	25 %
  Terminal njursjukdom	< 15, dialyskrävande	25 % 3 gånger i veckan

• Nedsatt leverfunktion
  Vid nedsatt leverfunktion minskas dosen med en tredjedel jämfört med normal dos.
• Pediatrisk population (barn från 12 månaders ålder)

  Säkerhet och effekt för Atarax för barn under 12 månader har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

  För symtomatisk behandling av klåda:

  Ungdomar och barn från 12 månader: dygnsdosen är 1–2 mg per kg kroppsvikt uppdelat i flera doser.

  Dygnsdosen för barn som väger upp till 40 kg är högst 2 mg per kg kroppsvikt. Dygnsdosen för barn som väger över 40 kg är högst 100 mg.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen, cetirizin, andra piperazinderivat, aminofyllin eller etylendiamin.
• Patienter med porfyri.
• Patienter med känd förvärvad eller ärftlig form av förlängning av QT-intervallet.
• Patienter med kända riskfaktorer för förlängning av QT-intervallet, såsom känd hjärt-kärlsjukdom, uttalad störning i elektrolytbalansen (hypokalemi, hypomagnesemi), plötslig hjärtdöd eller uttalad bradykardi i släkten, samtidig användning av läkemedel kända för att förlänga QT-intervallet eller inducera torsades de pointes (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).
• Graviditet och amning (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).

Hydroxizin ska ges med försiktighet till patienter med ökad risk för krampanfall.

Småbarn är mer benägna att få biverkningar relaterade till centrala nervsystemet (se avsnitt Biverkningar). Krampanfall har rapporterats mer frekvent hos barn än hos vuxna.

På grund av hydroxizins potentiella antikolinerga effekt ska försiktighet iakttas vid behandling av patienter med glaukom eller urinblåseobstruktion, minskad gastrointestinal rörlighet, myasthenia gravis eller demens.

Dosanpassning kan krävas om hydroxizin används samtidigt med andra CNS-depressiva läkemedel eller läkemedel som har antikolinerga egenskaper (se avsnitt Interaktioner).

Samtidigt intag av alkohol och hydroxizin ska undvikas (se avsnitt Interaktioner).

Förlängning av QT-intervallet

Hydroxizin har förknippats med förlängning av QT-intervallet i elektrokardiogram. Efter marknadsintroduktion har fall av förlängning av QT-intervallet och torsades de pointes rapporterats hos patienter som använt hydroxizin. De flesta av dessa patienter hade andra riskfaktorer, elektrolytstörningar och samtidig annan behandling som kan ha bidragit (se avsnitt Biverkningar).

Hydroxizin ska användas vid lägsta effektiva dos och under kortast möjliga tid.

Behandling med hydroxizin ska avbrytas om tecken eller symtom som kan förknippas med hjärtarytmi uppträder, och patienten ska omedelbart kontakta sjukvården.

Patienter ska uppmanas att genast rapportera symtom från hjärtat.

Äldre

Det rekommenderas att påbörja behandling med hälften av den rekommenderade dosen på grund av förlängd effekt (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Hydroxizin rekommenderas inte till äldre patienter på grund av långsammare eliminering av hydroxizin i denna population jämfört med övriga vuxna och ökad risk för biverkningar (t.ex. antikolinerga effekter) (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Biverkningar).

Nedsatt lever- och njurfunktion

Dosen ska reduceras för patienter med nedsatt leverfunktion och för patienter med måttligt eller svårt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Tablett

Varningar avseende hjälpämnen med känd effekt

Tabletterna innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Sirap

Varningar avseende hjälpämnen med känd effekt

Detta läkemedel innehåller 4,75 mg alkohol (etanol) per 5 ml motsvarande 0,95 mg/ml (0,095 % w/v). Mängden i 5 ml av detta läkemedel motsvarar mindre än 2 ml öl eller 1 ml vin. Den låga mängden alkohol i detta läkemedel ger inga märkbara effekter.

Sirapen innehåller 0,75 g sackaros per ml. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.

Vid doser högre än 6,5 ml ska innehållet av sackaros i sirapen beaktas hos patienter med diabetes mellitus. Sackaros kan vara skadligt för tänderna (se avsnitt Förteckning över hjälpämnen).

Detta läkemedel innehåller 1,5 mg natriumbensoat per 5 ml motsvarande 0,3 mg/ml.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per 5 ml, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Kontraindicerade kombinationer

Samtidig behandling med hydroxizin och läkemedel som är kända för att förlänga QT-intervallet eller inducera torsades de pointes, t.ex. klass IA‑antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid), klass III-antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol), vissa antihistaminer, vissa antipsykotika (t.ex. haloperidol), vissa antidepressiva (t.ex. citalopram, escitalopram), vissa antimalariamedel (t.ex. meflokin, hydroxiklorokin), vissa antibiotika (t.ex. erytromycin, levofloxacin, moxifloxacin), vissa antimykotika (t.ex. pentamidin), vissa gastrointestinala läkemedel, vissa läkemedel som används vid cancer (t.ex. toremifen, vandetanib) och metadon, ökar risken för hjärtarytmier. Därför är dessa kombinationer kontraindicerade (se avsnitt Kontraindikationer).

Kombinationer som kräver försiktighet

Försiktighet ska vidtas vid samtidig användning av läkemedel som inducerar bradykardi och hypokalemi.

Hydroxizin metaboliseras av alkoholdehydrogenas och CYP3A4/5 och en ökning av hydroxizinkoncentrationen i blodet kan förväntas om hydroxizin administreras samtidigt med läkemedel som är kända potenta hämmare av dessa enzym.

Den potentierande effekten hos hydroxizin ska beaktas då läkemedlet används i kombination med andra läkemedel som har CNS-depressiva effekter eller antikolinerga effekter och doseringen ska då anpassas individuellt. Även alkohol potentierar effekten av hydroxizin.

Hydroxizin antagoniserar effekten av betahistin och kolinesterashämmare.

Behandlingen ska avbrytas minst 5 dagar före allergitest eller bronkial metakolinprovokation för att undvika inverkan på testresultaten.

Samtidig administrering av hydroxizin och monoaminoxidashämmare ska undvikas.

Hydroxizin minskar adrenalinets pressoreffekt.

Hos råtta konstaterades hydroxizin minska den antikonvulsiva effekten av fenytoin.

Administrering av cimetidin 600 mg två gånger dagligen har visats öka serumkoncentrationen av hydroxizin med 36 % och minska den maximala koncentrationen av metaboliten cetirizin med 20 %.

Hydroxizin hämmar cytokrom P450 2D6 (Ki: 3,9 µmol; 1,7 µg/ml) och kan, vid högre doser, orsaka interaktioner med CYP2D6-substrat.

Hydroxizin har ingen hämmande effekt (vid en koncentration på 100 µmol) på isoenzymerna 1A1 och 1A6 av UDP-glukuronyltransferas i levermikrosomer hos människa. Det hämmar isoenzymerna 2C9, 2C19 och 3A4 av cytokrom P450 vid klart högre koncentrationer än de maximala plasmakoncentrationerna (IC₅₀: 103–140 µmol; 46–52 µg/ml). Därför är det osannolikt att hydroxizin försämrar metabolismen för de läkemedel som utgör substrat för dessa enzymer.

Cetirizinmetaboliten har ingen hämmande effekt (vid en koncentration på 100 µmol) på cytokrom P450 (1A2, 2A6, 2C9, 2C19, 2D6, 2E1 och 3A4) i levern hos människa eller på isoenzymerna av UDP-glukuronyltransferas.

Graviditet

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter och fostermissbildningar (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Hydroxizin passerar placentabarriären, vilket leder till högre koncentrationer hos fostret än hos modern. Det finns inga epidemiologiska data om exponering för hydroxizin under graviditet.

Därför är hydroxizin kontraindicerat under graviditet.

Förlossning

Hos nyfödda, vilkas mödrar fick hydroxizin under sen graviditet eller förlossning, har följande symtom observerats omedelbart eller några få timmar efter födseln: hypotoni, rörelsestörningar inklusive extrapyramidala symtom, kloniska rörelser, CNS-depression, neonatala hypoxiska tillstånd och urinretention.

Amning

Cetirizin, den huvudsakliga metaboliten av hydroxizin, utsöndras i bröstmjölk. Även om inga formella studier har utförts angående utsöndringen av hydroxizin i bröstmjölk, har allvarliga biverkningar visats hos nyfödda som ammats av hydroxizinbehandlade mödrar. Hydroxizin är därför kontraindicerat under amning. Amning ska avbrytas om hydroxizinbehandling behövs.

Inga studier om hydroxizins effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Hydroxizin kan orsaka utmattning, svindel, trötthet, synrubbningar och kan därför ha en måttlig eller påtaglig effekt på reaktions- och koncentrationsförmågan. Patienter ska uppmärksammas på detta och uppmanas till försiktighet vid bilkörning och hantering av maskiner.

Samtidigt intag av hydroxizin och alkohol eller andra sedativa läkemedel ska undvikas eftersom de förstärker de ovannämnda effekterna.

Kliniska prövningar

• Allmän beskrivning
  Biverkningar innefattar främst CNS-depressiva effekter eller paradoxala CNS-stimulerande effekter, antikolinerga eller överkänslighetsreaktioner.
• Biverkningar i tabellform
  Tabellen nedan visar de biverkningar som rapporterats i placebokontrollerade kliniska studier med en frekvens på minst 1 % av patienterna som använt hydroxizin. Studierna inkluderar 735 patienter som fick hydroxizin i doser upp till 50 mg dagligen samt 630 patienter som fick placebo.

• Beskrivning av utvalda biverkningar
  Följande biverkningar av huvudmetaboliten av hydroxizin, cetirizin, har konstaterats: trombocytopeni, aggression, depression, tic, dystoni, parestesi, okulogyr kris, diarré, dysuri, enures, asteni, ödem, viktökning. Dessa biverkningar kan förekomma även vid användning av hydroxizin.

• Specialgrupper
  Inga tillgängliga data.

Erfarenhet efter marknadsintroduktion

Tabellen nedan visar, per organgrupp och per frekvens, de biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen. Frekvensen har uppskattats genom att använda följande klassificering:

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso-och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

PB 55

00034 FIMEA

Symtom som observerats efter en stor överdos har huvudsakligen samband med överdriven antikolinerg belastning, CNS-depression eller paradoxal CNS-stimulering. Symtomen innefattar illamående, kräkningar, takykardi, feber, sömnighet, försvagad pupillreflex, tremor, förvirring eller hallucinationer. Dessa effekter kan följas av sänkt medvetandegrad, andningsdepression, krampanfall, hypotoni eller hjärtarytmier inklusive bradykardi. Som följd kan fördjupad koma och kardiorespiratorisk kollaps inträffa.

Luftvägar, andning och cirkulationsstatus måste noggrant övervakas, patienten ska vara under kontinuerlig EKG-övervakning och adekvat syretillförsel ska vara tillgänglig. Övervakning av hjärtverksamhet och blodtryck ska ske tills patienten varit symtomfri i 24 timmar. Om patientens psykiska tillstånd avviker från normalt ska eventuell samtidig användning av andra läkemedel eller alkohol utredas. Vid behov ska syre, naloxon, glukos och tiamin ges.

Om vasopressor behövs ska noradrenalin eller metaraminol användas. Adrenalin ska inte användas.

Kräkrotssirap ska inte ges till patienter som har symtom eller hos vilka snabb sänkning av medvetandenivån, koma eller krampanfall är möjliga, eftersom detta kan leda till aspirationspneumoni. Om patienten har tagit kliniskt betydande mängder av läkemedlet, kan en ventrikelsköljning och före det en endotrakeal intubation utföras. Aktivt kol kan lämnas i magen, men det finns endast begränsade data avseende dess effekt. Det är osannolikt att hemodialys eller hemoperfusion skulle vara till nytta. Det finns ingen specifik antidot.

Litteraturdata visar att när det är fråga om svåra, livsfarliga och svårbehandlade antikolinerga effekter för vilka andra läkemedel inte är till hjälp kan det vara nyttigt att pröva en behandlingsdos av fysostigmin. Fysostigmin ska inte användas enbart för att hålla patienten vaken. Om patienten har tagit cykliska antidepressiva samtidigt med hydroxizin kan fysostigmin orsaka epileptiska anfall och svårbehandlat hjärtstopp. Fysostigmin ska också undvikas om patienten har hjärtledningsstörning.

Farmakoterapeutisk grupp: Lugnande medel, ataraktika. ATC-kod: N05BB01.

Den aktiva substansen, hydroxizinhydroklorid, är ett difenylmetanderivat som inte tillhör samma kemiska grupp som fentiaziner, reserpin, meprobamat eller bensodiazepiner.

Verkningsmekanism

Hydroxizinhydroklorid är inte ett kortikalt dämpande medel, men dess effekt kan bero på suppression av aktiviteten av vissa viktiga subkortikala områden i centrala nervsystemet.

Farmakodynamisk effekt

Läkemedlet har experimentellt konstaterats ha antihistamineffekter och bronkodilaterande effekter, och effekterna har bekräftats kliniskt. Dess antiemetiska effekt har dessutom påvisats i både apomorfintest och veriloidtest. Farmakologiska och kliniska studier har visat att hydroxizin vid terapeutiska doser inte ökar gastrisk utsöndring eller aciditet och i de flesta fallen har det en lindrig antisekretorisk effekt. Hudsvullnad och rodnad hos friska frivilliga vuxna och barn har visats minska när histamin eller antigener först har injicerats i huden. Hydroxizin har också visat sig vara effektivt vid lindring av klåda vid olika typer av nässelutslag-, eksem- och dermatitfall.

Vid nedsatt leverfunktion kan antihistamineffekten av en engångsdos förlängas upp till 96 timmar efter intag av läkemedlet.

EEG-undersökningar på friska frivilliga har visat att läkemedlet har en anxiolytisk-sedativ profil. Den anxiolytiska effekten säkerställdes i olika klassiska psykometriska test. I polysomnografiundersökningar på patienter med ångest och sömnlöshet konstaterades att den totala varaktigheten av sömnen ökade, den totala tiden för nattliga uppvaknanden minskade och tiden det tog att somna minskade både efter en engångsdos på 50 mg och efter upprepade doser. Muskelspänningen minskade hos patienter med ångest vid en daglig dos på 3 x 50 mg. Inga minnesstörningar observerades. Hos patienter med ångest förekom inga abstinenssymtom efter 4 veckors behandling.

Insättande av effekt

Antihistamineffekten börjar cirka 1 timme efter intag av oral dos. Den sedativa effekten börjar 5‑10 minuter efter intag av sirap och 30‑45 minuter efter intag av tablett.

Hydroxizin har också spasmolytisk och sympatolytisk effekt. Dess affinitet för muskarinreceptorer är låg. Hydroxizin har en låg analgetisk effekt.

Absorption

Hydroxizin absorberas snabbt från magtarmkanalen. Maximal plasmanivå (C_max) uppnås cirka två timmar efter oral administrering. Efter engångsdoser om 25 mg och 50 mg till vuxna är C_max 30 ng/ml respektive 70 ng/ml. Hastighet och omfattning av exponering för hydroxizin är ungefär densamma om det ges som tablett eller sirap. Efter upprepad dosering en gång dagligen ökar koncentrationen med 30 %. Biotillgängligheten för oralt administrerat hydroxizin jämfört med intramuskulär administrering är cirka 80 %. Efter intramuskulär administrering av en engångsdos om 50 mg är C_max 65 ng/ml.

Distribution

Hydroxizin distribueras i stor omfattning i kroppen och är generellt mer koncentrerat i vävnader än i plasma. Den skenbara distributionsvolymen är 7–16 l/kg hos vuxna. Hydroxizin tas upp i huden efter oral administrering. Hudkoncentrationerna av hydroxizin är högre än serumkoncentrationerna både efter administrering av en engångsdos och efter administrering av upprepade doser. Hydroxizin passerar blod-hjärnbarriären och placentabarriären vilket leder till högre koncentration hos fostret än hos modern.

Metabolism

Hydroxizin metaboliseras i hög grad. Bildningen av huvudmetaboliten cetirizin, en karboxylsyrametabolit (45 % av oral dos), medieras av alkoholdehydrogenas. Denna metabolit har betydande perifera H₁-antagonistegenskaper. Övriga identifierade metaboliter inkluderar en N-dealkylerad och en O-dealkylerad metabolit med plasmahalveringstid på 59 timmar. Dessa metaboliter bildas i huvudsak via CYP3A4/5.

Eliminering

Hydroxizins halveringstid är cirka 14 timmar (7–20 timmar) hos vuxna. Total clearance som beräknats utifrån olika studier är 13 ml/min/kg. Endast 0,8 % av dosen utsöndras oförändrad i urin. Huvudmetaboliten cetirizin utsöndras huvudsakligen oförändrad i urin (25 % av oral hydroxizindos och 16 % av intramuskulär hydroxizindos).

Särskilda patientgrupper

• Äldre
  Hydroxizins farmakokinetik undersöktes hos 9 äldre friska försökspersoner (69,5 ± 3,7 år) efter en oral engångsdos om 0,7 mg/kg. Hydroxizins halveringstid för eliminering ökade till 29 timmar och den skenbara distributionsvolymen ökade till 22,5 l/kg. Minskning av dygnsdosen av hydroxizin rekommenderas till äldre patienter (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

• Pediatrisk population
  Hydroxizins farmakokinetik utvärderades hos 12 barn (6,1 ± 4,6 år; 22,0 ± 12,0 kg) efter en oral engångsdos om 0,7 mg/kg. Beräknat plasmaclearance var cirka 2,5 gånger högre än hos vuxna. Halveringstiden var kortare än hos vuxna. Den var cirka 4 timmar hos barn i 1 års ålder och 11 timmar hos barn i 14 års ålder. Doseringen bör justeras till barn (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

• Nedsatt leverfunktion
  Hos försökspersoner med leverdysfunktion sekundärt till primär biliär cirros var total clearance cirka 66 % av den hos normala försökspersoner. Halveringstiden ökade till 37 timmar och serumkoncentrationen av karboxylmetaboliten cetirizin var högre än hos unga patienter med normal leverfunktion. Dygnsdosen ska minskas eller dosintervallet förlängas vid nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

• Nedsatt njurfunktion
  Hydroxizins farmakokinetik studerades hos 8 försökspersoner med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 24 ± 7 ml/min). Exponeringen (AUC) för hydroxizin förändrades inte i någon betydande grad medan exponeringen för karboxylmetaboliten cetirizin ökade. Denna metabolit avlägsnas inte effektivt genom dialys. För att undvika betydande ackumulering av cetirizinmetaboliten efter upprepad dosering av hydroxizin, ska dygnsdosen av hydroxizin reduceras till patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Prekliniska studieresultat har inte visat några särskilda hot mot människa i vanliga studier avseende farmakologi, allmäntoxicitet och gentoxicitet. Teratogenicitet utvärderades hos dräktiga gnagare. Fostermissbildningar och missfall konstaterades vid doser högre än 50 mg/kg. Dessa orsakades av ackumulering av norklorcyklizinmetaboliten. Teratogena doser var betydligt högre än de terapeutiska doser som ges till människa. Hydroxizins karcinogenicitet har inte undersökts i djurstudier. Läkemedlet är dock inte mutagent och användning av läkemedlet har inte förknippats med en ökad risk för bildning av tumörer under den omfattande kliniska erfarenheten från flera årtionden.

Hydroxizinlösning med en koncentration på 3 µM ökade varaktigheten av aktionspotentialen i isolerade Purkinje-fibrer från hund vilket tyder på interaktion med kaliumkanalerna som är involverade i repolariseringsfasen. Vid högre koncentrationer, 30 µM, observerades en markant minskning av varaktigheten av aktionspotentialen vilket tyder på en eventuell interaktion med kalcium- och/eller natriumkanalernas strömmar. Hydroxizin orsakade hämning av kaliumströmmen i ether-a-go-go-related (hERG)-genkanaler hos människa. Dessa kanaler är uttryckta i däggdjursceller. Hämningen sker med en koncentration på IC50 0,62 µM. Denna koncentration är mellan 10 och 60 gånger högre än terapeutiska koncentrationer. De hydroxizinkoncentrationer som krävs för att ge elektrofysiologiska effekter på hjärtat är dock 10 till 100 gånger högre än de som krävs för att blockera H₁- och 5‑HT₂‑receptorer. Hos obundna, ej sövda hundar som monitorerats med telemetri, gav hydroxizin och dess enantiomerer liknande kardiovaskulära profiler om än med några mindre skillnader. I den första telemetristudien på hund gav hydroxizin en något ökad hjärtfrekvens och förkortade både PR- och QT-intervallet. Det gav ingen inverkan på QRS-vågen och QTc-intervallet, och därmed är dessa små förändringar sannolikt inte av klinisk relevans vid normala terapeutiska doser. Liknande effekter på hjärtfrekvensen eller PR-intervallet har observerats i en annan telemetristudie på hund, där avsaknaden av effekter av hydroxizin på QTc-intervallet bekräftades vid en oral engångsdos upp till 36 mg/kg.

Tablett:

Tablettkärna: laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, magnesiumstearat, vattenfri kolloidal kiseldioxid.

Filmdragering: titandioxid (E171), hypromellos 2910 5cP, makrogol 400.

Sirap:

Etanol (96 %), sackaros, natriumbensoat, levomentol, hasselnötsarom (innehåller små mängder av bl.a. propylenglykol, vanillin, etylvanillin, extrakt från bockhornsklöverfrö, olja från libbsticka), renat vatten.

Ej relevant.

Tablett: 3 år

Sirap: 2 år.

Inga särskilda temperaturanvisningar.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

ATARAX siirappi
2 mg/ml (L:ei) 200 ml (16,76 €)
ATARAX tabletti, kalvopäällysteinen
25 mg (J) (L:kyllä) 25 fol (6,93 €), 100 fol (13,00 €)

PF-selosteen tieto

Tablett:

Blisterförpackning (PVC/aluminium)

Förpackningsstorlekar: 25 och 100 tabletter.

Sirap:

Brun glasflaska (typ III Ph.Eur.) med ett barnsäkert skruvlock av polypropen (en innerförslutning av polyeten) och en doseringsspruta (polyeten/polystyren).

Förpackningsstorlek: 200 ml.

Läkemedlets utseende:

Tablett:

Vit, avlång, filmdragerad tablett, längd 10 mm, tjocklek 4 mm, vikt 113,5 mg, brytskåra.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Sirap:

Klar, färglös, söt och svagt besk vätska med mentol-hasselnötsmak.

Inga särskilda anvisningar.

ATARAX siirappi
2 mg/ml 200 ml
ATARAX tabletti, kalvopäällysteinen
25 mg 25 fol, 100 fol

• Ei korvausta.

N05BB01

20.02.2023