NATRILIX filmdragerad tablett 2,5 mg

En filmdragerad tablett innehåller 2,5 mg indapamid.

Hjälpämne med känd effekt: 59,25 mg laktosmonohydrat

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett, filmdragerad.

Essentiell hypertoni, antingen som monoterapi eller som en del av kombinationsbehandling.

Dosering

En tablett via munnen på morgonen. Tabletten ska inte tuggas.

Särskilda patientgrupper

Patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet)

Behandlingen är kontraindicerad vid svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 30 ml/min).

Tiazid och besläktade diuretika ger full effekt endast när njurfunktionen är normal eller endast lätt nedsatt.

Patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet)

Behandlingen är kontraindicerad vid svårt nedsatt leverfunktion.

Äldre (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Hos äldre måste kreatininkoncentrationen i plasma justeras i förhållande till ålder, vikt och kön. Äldre patienter kan behandlas med Natrilix 2,5 mg om njurfunktionen är normal eller endast lätt nedsatt.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Natrilix 2,5 mg hos barn och ungdomar har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Oral användning.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot andra sulfonamider eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Svårt nedsatt njurfunktion.
• Hepatisk encefalopati eller svårt nedsatt leverfunktion.
• Hypokalemi.

Särskilda varningar

Om leverfunktionen är nedsatt kan tiazidbesläktade diuretika orsaka hepatisk encefalopati som kan utvecklas till leverkoma, särskilt vid störningar i elektrolytbalansen. Administrering av diuretikumet måste stoppas omedelbart om detta inträffar.

Ljusöverkänslighet Fall av ljusöverkänslighetsreaktioner har rapporterats med tiazider och tiazidbesläktade diuretika (se avsnitt Biverkningar). Om en ljusöverkänslighetsreaktion inträffar under behandlingen ska behandlingen avbrytas. Om återinsättande av diuretikabehandlingen anses nödvändigt, ska områden som utsätts för sol eller artificiellt UVA-ljus skyddas.

Hjälpämnen Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Särskilda försiktighetsåtgärder vid användning

Vätske- och elektrolytbalans

• Natriumkoncentration i plasma

Natriumkoncentrationen ska mätas innan behandlingen påbörjas och regelbundet under behandlingen. Alla diuretika kan orsaka hyponatremi, vilket ibland kan ha allvarliga konsekvenser. Minskningen av natriumkoncentrationen i plasma kan till en början vara asymtomatisk och övervakning är därför nödvändig. Särskilt äldre och cirrotiska patienter ska övervakas noga (se avsnitt Biverkningar och Överdosering).

• Kaliumkoncentration i plasma

Kaliumbrist och hypokalemi är vanliga biverkningar vid användning av tiazid och besläktade diuretika. Hypokalemi kan orsaka muskelstörningar. Fall av rabdomyolys har rapporterats, främst i samband med svår hypokalemi. Risken för utveckling av hypokalemi (< 3,4 mmol/l) måste förhindras hos vissa högriskgrupper inklusive äldre, undernärda patienter och/eller patienter som tar flera läkemedel, cirrotiska patienter med ödem och ascites samt patienter med kranskärlssjukdom och hjärtsvikt. I dessa situationer ökar hypokalemi hjärttoxiciteten hos digitalispreparat och risken för arytmier.

Patienter med ett långt QT-intervall (medfödd eller iatrogen) löper också hög risk. Hypokalemi och bradykardi är predisponerande faktorer för uppkomst av svåra arytmier, i synnerhet potentiellt dödlig torsades de pointes.

Hos patienter i dessa högriskgrupper ska kaliumkoncentrationen i plasma övervakas frekvent. Den första mätningen ska utföras redan under den första behandlingsveckan.

Konstaterad hypokalemi måste korrigeras. Hypokalemi som påträffas i samband med låg magnesiumhalt i serum kan vara refraktär mot behandling om inte serummagnesium korrigeras.

• Magnesiumkoncentration i plasma

Tiazider och besläktade diuretika inklusive indapamid har visat ökad utsöndring av magnesium via urinen, vilket kan resultera i hypomagnesemi (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).

• Kalciumkoncentration i plasma

Tiazid och besläktade diuretika kan minska utsöndringen av kalcium i urinen och orsaka en lätt och övergående ökning av kalciumkoncentrationen i plasma. Påtaglig hyperkalcemi kan bero på tidigare oupptäckt hyperparatyreos.

Behandlingen ska avbrytas innan paratyreoideafunktionen undersöks.

Blodglukos

Övervakning av blodglukos är viktigt hos patienter med diabetes, särskilt i närvaro av hypokalemi.

Urinsyra

Benägenheten för giktanfall kan öka hos patienter med hyperurikemi.

Njurfunktion och diuretika

Tiazider och besläktade diuretika ger full effekt endast när njurfunktionen är normal eller lätt nedsatt (kreatininkoncentration i plasma < 25 mg/l eller < 220 mikromol/l hos vuxna). Hos äldre måste kreatininkoncentrationen i plasma justeras i förhållande till ålder, vikt och kön. Diuretikumet kan orsaka hypovolemi i början av behandlingen på grund av förlust av vatten och natrium. Detta kan leda till en minskning av glomerulär filtration och en ökning av blodurea och plasmakreatinin. Denna övergående funktionella njurinsufficiens har ingen betydelse hos personer med normal njurfunktion, men kan förvärra befintlig njurinsufficiens

Idrottare

Idrottare bör notera att den aktiva substansen i detta läkemedel kan ge ett positivt resultat i dopingtest.

Koroidal effusion, akut myopi och sekundärt trångvinkelglaukom

Sulfonamider eller sulfonamidderivat kan orsaka en idiosynkratisk reaktion som resulterar i koroidal effusion med synfältsdefekt, övergående myopi och akut trångvinkelglaukom. Symtomen innefattar akut uppkomst av försämrad synskärpa eller ögonsmärta och uppträder vanligen inom några timmar till veckor efter behandlingsstart. Obehandlat akut trångvinkelglaukom kan leda till permanent synnedsättning. Den primära åtgärden är att avbryta behandlingen så snabbt som möjligt. Snabb medicinsk eller kirurgisk behandling kan behöva övervägas om det intraokulära trycket förblir okontrollerbart. Riskfaktorer för att utveckla akut trångvinkelglaukom kan innefatta sulfonamid- eller penicillinallergi i anamnesen.

Hjälpämnen Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Kombinationer som inte rekommenderas

Litium

Samtidig användning kan öka litiumkoncentrationen i plasma och orsaka symtom på litiumöverdosering, som vid saltfri diet (minskad utsöndring av litium i urinen). Om användning av diuretika anses absolut nödvändigt ska litiumkoncentrationen i plasma övervakas noga och dosen justeras enligt behov.

Kombinationer som kräver försiktighetsåtgärder

Läkemedel som orsakar torsades de pointes såsom men inte begränsat till:

- klass Ia antiarytmika (t.ex. kinidin, hydrokinidin, disopyramid)
- klass III antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid, bretylium)
- vissa antipsykotiska medel:

• fentiaziner (t.ex. klorpromazin, cyamemazin, levomepromazin, tioridazin, trifluoroperazin)
• benzamider (t.ex. amisulprid, sulpirid, sultoprid, tiaprid)
• butyrofenoner (t.ex. droperidol, haloperidol)
• övriga antipsykotiska medel (t.ex. pimozid)
• övriga substanser: (t.ex. bepridil, cisaprid, difemanil, erytromycin i.v., halofantrin, mizolastin, pentamidin, sparfloxacin, moxifloxacin, vinkamin i.v., metadon, astemizol, terfenadin).

Kombination med dessa läkemedel är förknippad med en ökad risk för ventrikulär arytmi, särskilt torsades de pointes (hypokalemi är en riskfaktor).
Övervaka patienten för hypokalemi och korrigera om nödvändigt innan dessa kombinationer sätts in. Övervaka klinisk status, serumelektrolyter och EKG.
Patienter med hypokalemi ska ges läkemedel som inte orsakar torsades de pointes.

Orala icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), inklusive COX-2-selektiva hämmare och acetylsalicylsyra i hög dos (≥ 3 g/dag)

Den blodtryckssänkande effekten av indapamid kan minska. Risk för akut nedsatt njurfunktion hos dehydrerade patienter (minskad glomerulär filtration). I detta fall ska patienten ges vätskor och njurfunktionen övervakas i början av behandlingen.

Angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare)

Risk för plötslig hypotoni och/eller akut njurinsufficiens när behandling med en ACE-hämmare påbörjas hos patienter med hyponatremi (särskilt hos patienter med njurartärstenos).

Vid högt blodtryck, när tidigare diuretisk behandling har orsakat natriumbrist, är det nödvändigt:

- att antingen avbryta den diuretiska behandlingen 3 dagar innan behandling med ACE-hämmaren påbörjas, och vid behov fortsätta med ett hypokalemiskt diuretikum
- eller att ge en låg startdos av ACE-hämmaren och öka dosen gradvis.

Vid kongestiv hjärtsvikt ska behandling med en ACE-hämmare påbörjas med en mycket låg dos, eventuellt efter dosminskning av administrerat hypokalemiskt diuretikum.

Njurfunktionen (plasmakreatinin) ska övervakas under de första behandlingsveckorna hos alla patienter som behandlas med en ACE-hämmare.

Andra ämnen som orsakar hypokalemi: amfotericin B (i.v.), gluko- och mineralkortikoider (systemisk användning), tetrakosaktid, tarmstimulerande laxermedel

Ökad risk för hypokalemi (additiv effekt).
Kaliumkoncentrationen i plasma ska övervakas och korrigeras om nödvändigt, särskilt vid samtidig behandling med digitalis. Icke-tarmstimulerande laxermedel ska väljas i sådana fall.

Baklofen

Ökad blodtryckssänkande effekt.
I detta fall ska patienten ges vätskor och njurfunktionen ska övervakas i början av behandlingen.

Digitalispreparat

Hypokalemi och/eller hypomagnesemi predisponerar för de toxiska effekterna av digitalis.
Övervakning av plasmakalium, plasmamagnesium och EKG rekommenderas och vid behov ska behandlingen ändras.

Kombinationer som kräver särskild försiktighet

Allopurinol

Samtidig behandling med indapamid kan öka incidensen av överkänslighetsreaktioner mot allopurinol.

Andra kombinationer som bör beaktas

Kaliumsparande diuretika (amilorid, spironolakton, triamteren)

Även om kombinerad användning är motiverad hos vissa patienter kan hypokalemi eller hyperkalemi ändå förekomma (särskilt hos patienter med diabetes eller nedsatt njurfunktion). Kaliumkoncentrationen i plasma och EKG ska övervakas och behandlingen justeras enligt behov.

Metformin

Diuretika, särskilt loopdiuretika, kan orsaka funktionell njurfunktionsnedsättning som resulterar i ökad risk för metformininducerad mjölksyraacidos. Använd inte metformin om koncentrationen av kreatinin i plasma överstiger 15 mg/l (135 mikromol/l) hos män och 12 mg/l (110 mikromol/l) hos kvinnor.

Joderade kontrastmedel

Om administrering av diuretika har lett till dehydrering, är användning av joderade kontrastmedel förknippad med en risk för akut nedsatt njurfunktion, särskilt vid användning av höga doser av kontrastmedel.
Eventuell dehydrering måste korrigeras före administrering av joderade kontrastmedel.

Imipraminliknande antidepressiva läkemedel och neuroleptika

Blodtryckssänkande effekt och ökad risk för ortostatisk hypotoni (additiv effekt).

Kalciumpreparat

Risk för hyperkalcemi till följd av minskad exkretion av kalcium i urinen.

Ciklosporin, takrolimus

Risk för ökad kreatininkoncentration i plasma utan någon förändring i cirkulerande ciklosporinkoncentrationer, också utan vätske-/natriumbrist.

Kortikosteroider, tetrakosaktid (systemisk användning)

Den blodtryckssänkande effekten kan minska (kortikosteroider kan orsaka ansamling av vätska/natrium).

Graviditet

Det finns inga eller begränsad mängd data (mindre än 300 graviditeter) från användning av indapamid i gravida kvinnor. Långvarig exponering för tiazid under graviditetens tredje trimester kan minska moderns plasmavolym och försämra uteroplacentalt blodflöde, vilket kan orsaka fetoplacental ischemi och tillväxthämning.

Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Som en försiktighetsåtgärd bör man undvika användning av Natrilix 2,5 mg under graviditet.

Amning

Det finns inte tillräckligt med information om indapamid/metaboliter utsöndras i bröstmjölk.

Indapamid är nära besläktat med tiaziddiuretika som har förknippats med minskad eller till och med hämmad mjölkutsöndring under amning. Överkänslighet mot sulfonamidderivat samt hypokalemi kan förekomma.

En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas.

Natrilix 2,5 mg rekommenderas inte under amning.

Fertilitet

Reproduktionstoxikologiska studier visade inga effekter på fertilitet hos hon- eller hanråttor (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Det förväntas inga effekter på fertilitet hos människor.

Indapamid påverkar inte vaksamhet, men sänkning av blodtrycket kan orsaka olika symtom, särskilt i början av behandlingen eller när ett annat antihypertensivt medel läggs till.

Till följd av detta kan förmågan att framföra fordon eller använda maskiner försämras.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste rapporterade biverkningarna är hypokalemi, kutana överkänslighetsreaktioner hos patienter predisponerade för allergi och astma och makulopapulära utslag.

Tabell över biverkningar

Följande biverkningar har observerats under behandling med indapamid, ordnade enligt frekvenser:

Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (≥1/100 000, <1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Beskrivning av utvalda biverkningar

Under fas II och III-studier där indapamid 1,5 mg och 2,5 mg jämfördes, visade plasmakaliumanalys en dosberoende effekt av indapamid:

• Indapamid 1,5 mg: Plasmakalium <3,4 mmol/l observerades hos 10 % av patienterna och <3,2 mmol/l hos 4 % av patienterna efter 4 till 6 veckors behandling. Efter 12 veckors behandling var den genomsnittliga minskningen av plasmakalium 0,23 mmol/l.
• Indapamid 2,5 mg: Plasmakalium <3,4 mmol/l observerades hos 25 % av patienterna och <3,2 mmol/l hos 10 % av patienterna efter 4 till 6 veckors behandling. Efter 12 veckors behandling var den genomsnittliga minskningen av plasmakalium 0,41 mmol/l.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Symtom

Ingen akut toxicitet har observerats vid doser upp till 40 mg indapamid, vilket är 27 gånger den terapeutiska dosen.

Akut förgiftning visar sig speciellt som störningar i vätske- och elektrolytbalansen (hyponatremi, hypokalemi). Andra eventuella kliniska symtom innefattar illamående, kräkningar, hypotoni, kramper, dåsighet, yrsel, förvirring, polyuri, oliguri eller anuri (på grund av hypovolemi).

Behandling

Initiala åtgärder omfattar snabb eliminering av den intagna substansen genom magsköljning och/eller administrering av aktivt kol, följt av normalisering av vätske- och elektrolytbalansen på en lämplig vårdinrättning.

Farmakoterapeutisk grupp: Sulfonamider,

ATC-kod: C03BA11

Indapamid är ett oralt antihypertonimedel som klassificeras som ett diuretikum. Mekanismen för dess antihypertensiva effekt är inte helt klarlagd. Den innefattar förmodligen både renala och extrarenala effekter. Dess mål i njuren är det proximala segmentet av distala njurkanaler och den stigande delen i Henles slynga. Natrium- och kloridjoner utsöndras i ungefär lika stora mängder. Ökad transport av natrium till jonbytarställen i distala njurkanaler ökar utsöndringen av kalium. Baserat på djurförsök och in vitro-studier finns det indikationer på att de eventuella extrarenala effekterna av indapamid kan bero på vasodilatation (möjligen genom ökad produktion av PGI₂) och normalisering av vaskulär hyperreaktivitet. Effekten av Natrilix är progressiv, och även om optimal sänkning av blodtrycket vanligtvis uppnås inom 4 veckor, kan en liten men signifikant minskning av trycket fortfarande ske under de följande 4–6 veckorna. Doser över 2,5 mg rekommenderas inte eftersom de inte ökar den antihypertensiva effekten även om den diuretiska effekten ökar.

Natrilix kan effektivt kombineras med andra antihypertensiva läkemedel, såsom en ACE-hämmare, betablockerare, metyldopa, klonidin, prazosin eller andra adrenerga receptorantagonister.

Vid rekommenderade doser påverkar indapamid inte triglycerid-, LDL- eller HDL/LDL-nivåer och påverkar vanligtvis inte blodsockernivån ens hos patienter med diabetes.

Flera studier har visat att indapamid minskar vänsterkammarhypertrofi hos hypertensiva patienter.

En liten men signifikant hypotonisk effekt kan kvarstå i upp till två veckor efter att behandlingen med Natrilix har avbrutits.

Indapamid absorberas snabbt och fullständigt efter oral administrering. Maximal koncentration uppnås efter 1–2 timmar.

Indapamid koncentreras i erytrocyter och 79 % av indapamid är bundet till plasmaproteiner och erytrocyter. På grund av hög lipidlöslighet transporteras det in i kärlväggarna. Efter administrering av en enkeldos elimineras 70 % via njurarna och 23 % via levern. En stor andel av indapamid metaboliseras och 7 % av dosen utsöndras oförändrad i urinen inom 48 timmar efter administrering. Elimineringshalveringstiden (betafasen) för indapamid är cirka 15–18 timmar.

Indapamid har gett negativa resultat i tester avseende mutagena och karcinogena egenskaper.

Toxikologiska studier baserade på akut, subakut och kronisk administrering har visat att toxiciteten för indapamid är minimal, förutom att dess natriuretiska effekt ökar vid stora doser som kan vara tusentals gånger större än de terapeutiska doserna.

Reproduktionstoxikologiska studier visade inga tecken på embryotoxicitet eller teratogenicitet.

Fertiliteten försämrades varken hos han- eller honråttor.

Laktosmonohydrat, majsstärkelse, povidon, magnesiumstearat, talk, titandioxid (E171), glycerol, natriumlaurilsulfat, vitt vax, hypromellos och makrogol 6000.

Ej relevant.

5 år.

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

NATRILIX tabletti, kalvopäällysteinen
2,5 mg (L:kyllä) 30 fol (9,33 €), 90 fol (24,81 €)

PF-selosteen tieto

30 eller 90 tabletter i blisterförpackningar (PVC/aluminium).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit, konvex, filmdragerad tablett med diameter på cirka 6 mm.

Inga särskilda anvisningar.

NATRILIX tabletti, kalvopäällysteinen
2,5 mg 30 fol, 90 fol

• Ei korvausta.

C03BA11

21.12.2021