CLINDAMYCIN ORION kapsel, hård 300 mg

En kapsel innehåller klindamycinhydroklorid motsvarande 300 mg klindamycin.

Hjälpämne med känd effekt:

Laktosmonohydrat 229 mg/kapsel.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Kapsel, hård (kapsel)

Clindamycin Orion är indicerat för infektioner orsakade av klindamycinkänsliga anaeroba bakterier eller grampositiva aeroba bakterier – särskilt stafylokocker, streptokocker och pneumokocker – samt för svåra infektioner orsakade av klindamycinkänsliga Chlamydia trachomatis-stammar.

Den lokala antibiotikaresistenssituationen och anvisningar för lämplig antimikrobiell läkemedelsbehandling ska beaktas då antibiotikabehandlingen genomförs.

Administreringssätt

Oralt. För att undvika irritation av matstrupen ska kapslarna sväljas hela med ett fullt glas vatten och senast 30 minuter innan man lägger sig ner.

Dosering

Detta läkemedel är inte lämpligt för användning i en dos på 450 mg. För patienter som behöver denna dos ska alternativa läkemedel övervägas.

Vuxna och barn över 12 år

600–1 800 mg/dygn delat på två, tre eller fyra lika stora doser enligt infektionens svårighetsgrad.

Dosering för olika indikationer

Behandling av inflammationssjukdomar vid bäckenområdet på sjukhus:

Behandlingen inleds intravenöst. Intravenös medicinering fortsätts i minst fyra dygn och i minst 48 timmar efter att patientens tillstånd förbättrats. Efter detta fortsätter behandlingen genom oral administrering av 450–600 mg klindamycin med sex timmars mellanrum. Behandlingen varar i totalt 10–14 dygn.

Behandling av Chlamydia trachomatis-infektion i livmoderhalsen:

450–600 mg klindamycin oralt fyra gånger per dygn i 10–14 dygn.

Toxoplasmatisk encefalit hos en AIDS-patient:

600–1 200 mg klindamycin intravenöst eller 600–1 200 mg klindamycin oralt med sex timmars mellanrum under två veckor. Efter detta 300–600 mg oralt med sex timmars mellanrum. Behandlingen varar vanligtvis i 8–10 veckor. 25–75 mg/dygn oralt pyrimetamin läggs till i behandlingen för 8–10 veckor. Om pyrimetamindosen är större än detta, bör patienten också ges folsyra 10–20 mg/dygn.

Pneumocystis jiroveci hos en AIDS-patient:

600–900 mg klindamycin intravenöst med sex timmars mellanrum eller 900 mg intravenöst med 8 timmars mellanrum eller 300–450 mg klindamycin oralt med sex timmars mellanrum i 21 dygn. Behandlingen kompletteras med 15–30 mg oralt primakin en gång per dygn i 21 dygn.

Överkänslighet mot den aktiva substansen (klindamycin), lincomycin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Svåra överkänslighetsreaktioner, inklusive svåra hudreaktioner, såsom läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symptom (DRESS), Stevens–Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN) och akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats hos patienter som behandlats med klindamycin. Om överkänslighet eller svåra hudreaktioner uppkommer ska användningen av klindamycin avbrytas och en lämplig behandling ska inledas hos patienten (se avsnitt Kontraindikationer och Biverkningar).

På grund av risk för esofagit och esofagealt sår är det viktigt att se till att administreringsinstruktionerna följs (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Biverkningar).

Klindamycindosen behöver inte justeras hos en patient med någon njursjukdom.

Förlängd halveringstid av klindamycin har observerats hos patienter med medelsvår eller svår leversjukdom. Farmakokinetiska studier har dock visat att då klindamycin administreras med åtta timmars mellanrum kumuleras det endast sällan. Därför anses en dosminskning i samband med leversjukdom inte nödvändig.

Om behandlingstiden förlängs ska funktionstest av lever och njurar utföras hos patienten.

Akut njurskada, inklusive akut njursvikt, har rapporterats i sällsynta fall. För patienter vars njurfunktion är nedsatt sedan tidigare eller som samtidigt tar nefrotoxiska läkemedel ska övervakning av njurfunktionen övervägas (se avsnitt Biverkningar).

Behandling med antibakterika förändrar normalfloran i kolon, vilket leder till överväxt av Clostridioides difficile. Detta har rapporterats i samband med användning av nästan alla antibakterika, även med klindamycin.

C. difficile producerar toxinerna A och B som har en effekt på utvecklingen av Clostridioides difficile-diarré och är grundorsaken till kolit associerad med antibiotikabehandling.

Antibiotikarelaterad pseudomembranös kolit och diarré (orsakad av C. difficile) förekommer oftare och med högre svårighetsgrad hos personer i dåligt skick och/eller hos äldre patienter (över 60-åringar).

Blod och slem har ibland upptäckts i avföringen i samband med diarré. I vissa fall har bildning av pseudomembraner upptäckts i endoskopi. Svåra fall kan vara förknippade med leukocytos, feber och svåra tarmkramper.

Eventuell Clostridioides difficile-diarré ska alltid tas i beaktande då diarré förekommer efter att patienten använt antibiotika. Diarrén kan utvecklas till kolit, inklusive pseudomembranös kolit (se avsnitt Biverkningar), vars svårighetsgrad kan växla från mild till dödlig. Akut kolit kan utvecklas till toxisk megakolon, chock och peritonit.

Om diarré eller kolit associerad med antibiotikabehandling misstänks eller upptäcks under användning av antibiotika, inklusive klindamycin, ska användningen av läkemedlet avbrytas och nödvändiga behandlingsåtgärder inledas omedelbart. Användning av antiperistaltiska läkemedel är kontraindicerat i dessa situationer. Andra eventuella faktorer som orsakar kolit bör tas i beaktande.

Enligt studier är den toxigena Clostridioides vanligtvis känslig för vankomycin (in vitro). Det har upptäckts att då 125–500 mg vankomycin administreras oralt under 7–10 dygn, försvinner toxinet snabbt från avföringsprov och patientens kliniska tillstånd förbättras samtidigt.

Försiktighet ska iakttas då Clindamycin Orion ordineras till en patient med en benägenhet för sjukdomar i magtarmkanalen, särskilt kolit. Läkemedel som orsakar tarmblock bör undvikas.

Användning av klindamycin kan leda till överväxt av organismer som inte är klindamycinkänsliga, särskilt jäst.

Eftersom klindamycin inte diffunderas till cerebrospinalvätskan ska det inte användas vid behandling av hjärnhinneinflammation.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Systemiskt administrerat klindamycin har visat sig ha neuromuskulära blockerande egenskaper som kan förstärka effekten av andra ämnen som verkar på samma sätt. Därför ska försiktighet iakttas vid användning av klindamycin hos patienter som behandlas med sådana läkemedel.

Klindamycin metaboliseras huvudsakligen via CYP3A4 och i en mindre grad genom CYP3A5. Den huvudsakliga metaboliten är klindamycinsulfoxid och den mindre metaboliten N-desmetylklindamycin. Hämmare av CYP3A4 och CYP3A5 kan på detta sätt minska clearance av klindamycin, och inducerare av dessa isoenzymer kan öka clearace av klindamycin. Vid samtidig användning av potenta CYP3A4-inducerare, såsom rifampicin, ska en eventuellt försvagad effekt av klindamycin övervakas.

In vitro-undersökningar visar att klindamycin inte hämmar CYP1A2, CYP2C9, CYP2C19, CYP2E1 eller CYP2D6, och det hämmar endast måttligt CYP3A4. På grund av detta är kliniskt väsentliga interaktioner mellan klindamycin och samtidigt använda läkemedel som metaboliseras genom dessa CYP-enzymer osannolika.

K-vitaminantagonister

Förhöjda värden i blodkoagulationstester (PT/INR) och/eller blödning har rapporterats hos patienter som samtidigt behandlats med klindamycin och K-vitaminantagonister (t.ex. warfarin, acenokumarol och fluindion). Därför ska koagulationsvärden hos patienter som behandlas med K-vitaminantagonister övervakas regelbundet.

Graviditet

I reproduktionstoxicitetsstudier där klindamycin gavs oralt och subkutant till råttor och kaniner, observerades nedsatt fertilitet och fosterskador endast med doser som var toxiska för modern. Reproduktionsstudier utförda på djur förutspår inte alltid effekten på människan.

Klindamycin passerar placentan. Efter upprepad administrering har klindamycinkoncentrationen i fostervattnet varit ca 30 % av koncentrationen mätt från moderns blod.

I kliniska studier på gravida kvinnor har systemiskt administrat klindamycin under den andra och tredje graviditetstrimestern inte konstaterats öka frekvensen av medfödda missbildningar. Det finns inga tillräckliga välkontrollerade studier från den första graviditetstrimestern.

Clindamycin Orion ska inte användas under graviditet om den gravida patientens kliniska tillstånd inte kräver klindamycinbehandling.

Amning

Peroralt och parenteralt administrerat klindamycin kan utsöndras i bröstmjölk i koncentrationer som kan påverka bakteriefloran i magtarmkanalen hos barnet. Koncentrationerna i bröstmjölk har rapporterats variera mellan < 0,5 till 3,8 mikrog/ml.

Klindamycin kan orsaka biverkningar på magtarmfloran hos ammade barn såsom diarré eller blod i avföringen, samt hudutslag. Om en kvinna som ammar måste behandlas med peroralt eller intravenöst klindamycin behöver amningen inte avbrytas, men ett annat läkemedel kan vara att föredra. De utvecklings- och hälsomässiga fördelarna med amningen ska övervägas, sammantaget med moderns kliniska behov av klindamycin och eventuell negativ inverkan på barnet som ammas av klindamycin eller av moderns underliggande sjukdom.

Fertilitet

I reproduktionsstudier utförda på råttor, där klindamycin administrerades oralt, har inga effekter på fertilitet eller parningsförmåga observerats.

Clindamycin Orion har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

I följande tabell presenteras biverkningar som uppkommit i kliniska studier eller efter att läkemedlet kommit ut på marknaden enligt organsystem och frekvens. Frekvenserna är: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Inom varje frekvensgrupp anges biverkningarna i minskande allvarlighetsgrad.

* Biverkningar observerade efter marknadsintroduktion.

# Se avsnitt Varningar och försiktighet.

≠ Möjlig förekomst av esofagit och esofagealt sår, särskilt om kapseln tas i liggande position och/eller med en liten mängd vatten.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Klindamycin saknar en specifik antidot. Behandling av överdosering är symptomatisk.

Hemodialys och peritonealdialys är inte effektiva vid avlägsnande av klindamycin från serumet.

Farmakoterapeutisk grupp: Antiinfektiva medel för systemiskt bruk, antibakteriella medel för systemiskt bruk, linkosamider, ATC-kod: J01FF01

Verkningsmekanism

Klindamycin är ett linkosamidantibiotikum som hämmar proteinsyntesen av bakterier. Det binder sig till ribosomens 50S-underenhet och har en effekt på både uppbyggnaden av ribosomen och translationsprocessen. Trots att klindamycinfosfat är en inaktiv förening in vitro, omvandlar en snabb hydrolys in vivo det till antibakteriskt aktivt klindamycin. Med vanliga doser är klindamycin bakteriostatiskt aktivt in vitro.

Farmakokinetiskt-farmakodynamiskt förhållande

Effekten är jämförbar med hur länge den aktiva substansens koncentration hålls högre (%T > MIC) än den lägsta koncentrationen som hämmar patogenen (minimum inhibitory concentration, MIC).

Resistens

Klindamycinresistens beror oftast antingen på en mutation på stället där antibiotika binder sig i rRNA, eller på metylering av 23S RNA-specifika nukleotider av ribosomens 50S-underenhet. Dessa förändringar kan orsaka korsresistens in vitro mot makrolider och streptogramin B (MLS_B-fenotyp). Ibland beror resistensen på förändringar i ribosomens proteiner. Makrolider kan inducera klindamycinresistens hos isolerade makrolidresistenta bakteriestammar. Inducerbar resistens kan påvisas med diskmetoden (diskdiffusionsmetoden) eller i odlingssubstrat. Resistensmekanismer som konstateras mer sällan är modifikation av antibiotika och aktiv efflux. Mellan klindamycin och lincomycin finns en fullständig korsresistens. Såsom med flera andra antibiotika, varierar frekvensen av klindamycinresistens enligt bakteriearten och det geografiska området. Frekvensen av klindamycinresistensen är större i meticillinresistenta stafylokockstammar och penicillinresistenta pneumokockstammar, än i organismer som är känsliga för dessa ämnen.

Klinisk effekt mot specifika patogener

Klindamycin har konstaterats ha aktivitet in vitro mot de flesta isolerade stammarna av följande organismer:

Aeroba bakterier:

Grampositiva bakterier

Staphylococcus aureus (meticillinkänsliga stammar)

Koagulasnegativa stafylokocker (meticillinkänsliga stammar)

Streptococcus pneumoniae (penicillinkänsliga stammar)

Betahemolytiska streptokocker (grupp A, B, C och G)

Viridans-gruppens streptokocker

Corynebacterium spp.

Gramnegativa bakterier

Chlamydia trachomatis

Anaeroba bakterier:

Grampositiva bakterier

Actinomyces spp.

Clostridium spp. (förutom Clostridioides difficile)

Eggerthella (Eubacterium) spp.

Peptococcus spp.

Peptostreptococcus spp. (Finegoldia magna, Micromonas micros)

Propionibacterium acnes

Gramnegativa bakterier

Bacteroides spp.

Fusobacterium spp.

Gardnerella vaginalis

Prevotella spp.

Svampar:

Pneumocystis jirovecii

Urdjur:

Toxoplasma gondii

Plasmodium falciparum

Klindamycin används i bl.a. följande infektioner:

• Infektioner i de övre andningsvägarna: t.ex. kronisk eller upprepad tonsillit, faryngit, bihåleinflammation, mellanöreinflammation och scharlakansfeber.
• Infektioner i de nedre andningsvägarna: t.ex. bakteriell bronkit, lunginflammation, empyem och lungabscess.
• Svårbehandlade hud- och mjukdelsinfektioner: t.ex. akne, furunkulos, cellulit, impetigo, bölder, sårinfektioner, rosfeber och paronyki.
• Ben- och ledinflammationer: t.ex. osteomyelit och septisk artrit.
• Gynekologiska infektioner: t.ex. endometrit, cellulit, bölder i äggledarna och äggstockarna, inflammation i äggledaren och infektioner vid livmoderhalsen samt inflammationssjukdomar vid bäckenområdet tillsammans med antibiotika som har en effekt på gramnegativa aeroba bakterier. Enligt observationer räcker behandling med enbart klindamycin vid behandling av svåra livmoderhalsinflammationer orsakade av Chlamydia trachomatis för att förstöra patogenen i fråga.
• Intra-abdominala infektioner: t.ex. bukhinneinflammation och böld i buken tillsammans med antibiotika som har en effekt på gramnegativa aeroba bakterier.
• Sepsis och endokardit: Användning av klindamycin vid vissa endokarditfall är motiverat då man med in vitro-studier påvisat att klindamycin med lämpliga serumkoncentrationer har en baktericid effekt på patogenen.
• Tandinfektioner: t.ex. böld i vävnaden bredvid tanden och periodontit.
• Toxoplasmatisk encefalit hos en AIDS-patient: Kombinationen av klindamycin och pyrimetamin har visat sig vara effektiv hos patienter som inte tål vanlig behandling.
• Pneumocystis jirovecihos en AIDS-patient: Om patienten inte tål vanlig behandling eller inte har en tillräcklig respons kan primakin läggas till i klindamycinbehandlingen.

Brytpunkter för resistensbestämning

Tolkningskriterierna för MIC (minsta hämmande koncentration) vid resistensbestämning har fastställts av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) för klindamycin och listas här:

https://www.ema.europa.eu/documents/other/minimum-inhibitory-concentration-mic-breakpoints_en.xlsx

Prevalens för förvärvad resistens

Hos vissa arter kan frekvensen av förvärvad resistens variera geografiskt och tidsmässigt. Den lokala resistenssituationen är bra att veta, särskilt om den behandlade infektionen är svår. När den lokala frekvensen av resistensen är sådan, att lämpligheten av läkemedlet är ifrågasatt i åtminstone några infektionstyper, ska man vid behov konsultera en expert. Särskilt i svåra infektioner eller då behandlingen misslyckas rekommenderas en mikrobiologisk diagnos för att verifiera patogenen och dess klindamycinkänslighet.

Absorption och distribution

Klindamycin absorberas snabbt oralt administrerat (den maximala koncentrationen i blodet nås på 45 minuter) och distribueras snabbt i kroppens vätskor, vävnader och benvävnad. Klindamycin absorberas nästan fullständigt (90 %), och samtidigt födointag ändrar inte märkbart serumkoncentrationen av läkemedlet. Med vanliga rekommenderade doser hålls koncentrationen högre än den minsta hämmande koncentrationen (MIC) för de flesta grampositiva mikrober i minst sex timmar. Den biologiska halveringstiden av klindamycin är 2,4 timmar.

Metabolism och eliminering

In vitro-studier med mikrosomer från människans lever och tarmar visade att klindamycin huvudsakligen oxideras via CYP3A4, och i mindre grad via CYP3A5, varvid klindamycinsulfoxid (huvudmetabolit) och N-demetylklindamycin (sekundär metabolit) bildas.

Största delen av klindamycin metaboliseras; under 10 % utsöndras oförändrat i urinen. Kända metaboliter av klindamycin är N-demetylklindamycin, klindamycinsulfoxid och N-demetylklindamycinsulfoxid. Klindamycin binder sig 90-procentigt till proteiner.

Farmakokinetik hos pediatriska patienter och unga vuxna med fetma

En analys av farmakokinetiska data från pediatriska patienter (i åldern 2 år till yngre än 18 år) med fetma samt unga vuxna (i åldern 18–20 år) med fetma visade att viktnormaliserade clearance och distributionsvolym av klindamycin är jämförbara oberoende av fetma.

Karcinogenicitet:

Inga långtidsstudier där klindamycinets karcinogenicitet skulle ha utvärderats har utförts med djur.

Mutagenitet:

Av genotoxicitetsprov har mikronukleustester och Ames salmonella-reversionstest utförts på råttor. Båda var negativa.

Fertilitetseffekter:

I fertilitetsstudier gavs maximalt 300 mg/kg/dygn oralt till råttor (ca 1,1 gånger större dos än den största rekommenderade dosen för en vuxen människa baserat på mg/m²). Med denna dos har inga effekter på fertiliteten eller reproduktionsförmågan upptäckts.

Den toxiska effekten av klindamycin på embryots och fostrets utveckling har undersökts genom oral administrering av klindamycin till råttor och genom subkutan administrering till råttor och kaniner. I dessa djurförsök upptäcktes utvecklingstoxicitet endast med doser som var toxiska för modern.

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Magnesiumstearat

Talk

Kapselns skal:

Gelatin

Patentblått V (E131)

Titandioxid (E171)

Följande läkemedel är fysikaliskt oförenliga med klindamycinfosfat: ampicillin, natriumfenytoin, barbiturater, aminofyllin, kalciumglukonat och magnesiumsulfat.

3 år.

Förvaras i originalförpackningen.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

CLINDAMYCIN ORION kapseli, kova
300 mg (L:kyllä) 32 fol (11,57 €)

PF-selosteen tieto

PVC-/PE-/PVdC-/Al-blisterförpackning med 4, 8, 16, 20, 24, 32, 40 och 100 kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Gråblå kapsel.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

CLINDAMYCIN ORION kapseli, kova
300 mg 32 fol

• Peruskorvaus (40 %).

J01FF01

02.06.2025