NEBIVOLOL ORION tablett 5 mg

En tablett innehåller 5,45 mg nebivololhydroklorid motsvarande 5 mg nebivolol.

Hjälpämne med känd effekt: En tablett innehåller 81,66 mg laktos (som monohydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett.

Hypertension

Behandling av essentiell hypertension.

Kronisk hjärtsvikt

Behandling av stabil lindrig och medelsvår kronisk hjärtsvikt i samband med vanliga behandlingsmetoder hos äldre patienter över 70 år.

Dosering

Hypertension

Vuxna

Doseringen är en tablett (5 mg) per dygn som tas helst alltid samma tid om dygnet. Den blodtryckssänkande effekten uppkommer 1–2 veckor efter påbörjad behandling. Ibland nås den optimala effekten först efter fyra veckor.

Användning i samband med andra blodtryckssänkande medel

Betablockerare kan antingen användas ensamt eller tillsammans med andra blodtryckssänkande medel. Hittills har den additiva blodtryckssänkande effekten endast påvisats vid användningen av Nebivolol Orion 5 mg tabletter tillsammans med 12,5–25 mg hydroklortiazid.

Patienter med nedsatt njurfunktion

För patienter med nedsatt njurfunktion är den rekommenderade startdosen 2,5 mg per dygn. Vid behov kan dosen höjas till 5 mg per dygn.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Det finns begränsat med data om användningen hos patienter med leversjukdom eller nedsatt leverfunktion, och därför är administrering av Nebivolol Orion-tabletter till dessa patienter kontraindicerat.

Äldre patienter

Den rekommenderade startdosen är 2,5 mg per dygn hos patienter över 65 år. Vid behov kan dosen höjas till 5 mg per dygn. Eftersom erfarenhet av användningen av läkemedlet är begränsad hos patienter över 75 år ska försiktighet iakttas vid användningen och patienternas tillstånd övervakas noggrant.

Pediatrisk population

Användning av nebivolol i behandlingen av barn och unga under 18 år rekommenderas inte, eftersom data om säkerhet och effekt saknas.

Kronisk hjärtsvikt

Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt ska inledas genom att höja på dosen gradvis tills man når en optimal patientspecifik underhållsdos.

Patienternas kroniska hjärtsvikt ska vara stabil, och akut insufficiens får inte ha uppkommit under de senaste sex veckorna. Det rekommenderas att den behandlande läkaren är insatt i behandling av kronisk hjärtsvikt.

Om patienten behandlas med kardiovaskulära läkemedel, såsom diuretika och/eller digoxin och/eller ACE-hämmare och/eller angiotensin II-antagonister, ska doseringen av dessa läkemedel vara etablerad under två veckor innan Nebivolol Orion-behandlingen inleds.

Dosen höjs i början av behandlingen med följande steg med 1–2 veckors mellanrum beroende på patientens tolerans: 1,25 mg nebivolol, varefter 2,5 mg nebivolol ges en gång per dygn. Efter detta 5 mg en gång per dygn och sedan 10 mg en gång per dygn. Den största rekommenderade dosen är 10 mg nebivolol en gång per dygn.

Inledandet av behandlingen och varje dosökning ska göras under en erfaren läkares övervakning och minst 2 timmar ska reserveras till det. På detta sätt kan man försäkra sig om att patientens kliniska status (särskilt blodtryck, slagfrekvens, retledningsstörningar, tecken på försämring av hjärtsvikt) hålls stabilt.

Uppkomst av biverkningar kan hindra att varje patient skulle kunna behandlas med den största rekommenderade dosen. Dosen kan även minskas gradvis och höjas på nytt på ett lämpligt sätt vid behov.

Om försämring av hjärtsvikt eller dålig tolerans uppkommer vid höjning av dosen, rekommenderas det att först minska på nebivololdosen eller omedelbart avsluta administreringen av läkemedlet vid behov (om blodtrycket sjunker drastiskt, hjärtsvikten försämras och är förknippad med akut lungödem, kardiogen chock, symptomatisk bradykardi eller AV-block).

Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt med nebivolol är vanligtvis långvarigt.

Det rekommenderas inte att nebivololbehandlingen avslutas plötsligt, eftersom detta tillfälligt kan försämra hjärtsvikt. Om det är nödvändigt att avsluta behandlingen ska dosen minskas gradvis genom att halvera den varje vecka.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Dosen hos personer med lindrigt eller medelsvårt nedsatt njurfunktion behöver inte justeras, eftersom dosen titreras patientspecifikt till den största tolererade dosen. Erfarenhet av behandling med detta läkemedel hos personer med svårt nedsatt njurfunktion (serumkreatinin ≥ 250 mikromol/l) saknas. Därför rekommenderas inte administrering av nebivolol till dessa patienter.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Det finns begränsat med information om användning av läkemedlet hos patienter med nedsatt leverfunktion. Därför är administrering av Nebivolol Orion-tabletterna kontraindicerat hos dessa patienter.

Äldre patienter

Dosen behöver inte justeras, eftersom dosen titreras patientspecifikt till den största tolererade dosen.

Pediatrisk population

Användning av nebivolol hos barn och unga under 18 år rekommenderas inte, eftersom data om säkerheten och effekten saknas.

Administreringssätt

Tabletten eller dess delar intas med en riklig mängd vätska (t.ex. ett glas vatten). Tabletten kan tas med eller utan föda.

• överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• leversvikt eller funktionsnedsättning i levern
• akut hjärtsvikt, kardiogen chock eller okompenserade funktionsnedsättningsattacker i hjärtat som kräver inotropisk i.v. behandling
• sjuka sinus-syndromet, inklusive sinoatriellt block
• AV-block av grad 2 eller 3
• tidigare bronkospasm och astma
• svår kronisk obstruktiv lungsjukdom
• obehandlat feokromocytom
• metabolisk acidos
• bradykardi (puls < 60 slag/min före inledandet av behandlingen)
• hypotension (systoliskt blodtryck < 90 mmHg)
• svår störning i perifera cirkulationen
• användning tillsammans med floktafenin och sultoprid (se även avsnitt Interaktioner).

Se även avsnitt Biverkningar.

För följande tillstånd gäller samma varningar och säkerhetsåtgärder som allmänt för beta-agonister.

Anestesi

Behandling med betablockerare minskar risken för arytmier under anestesins induktion och intubering. Om behandlingen med betablockerare avbryts före förberedelserna inför operationen, bör det göras minst 24 timmar tidigare.

Försiktighet ska iakttas vid användning av vissa anestesimedel som dämpar hjärtfunktionen, såsom cyklopropan, eter eller trikloretylen. Vagala reaktioner kan förebyggas genom intravenös administrering av atropin hos patienten.

Relaterade till hjärtat och blodcirkulationen

Beta-agonister ska vanligtvis inte ges till patienter med obehandlad hjärtsvikt, ifall deras tillstånd inte är stabilt.

Hos patienter med kranskärlssjukdom ska behandlingen med betablockerare avslutas gradvis under 1–2 veckor. Substitutionsbehandlingen ska vid behov påbörjas samtidigt för att hindra försämring av angina pectoris-symptom .

Betablockerare kan orsaka bradykardi. Dosen ska minskas då pulsen sjunker till under 50–55 slag/min i vila och/eller om symptom som tyder på bradykardi upptäcks hos patienten.

Betablockerare ska administreras med försiktighet

• till patienter med perifera blodcirkulationsstörningar (Raynauds syndrom, intermittent hälta), eftersom de kan förvärras
• till patienter med AV-block av grad 1, eftersom betablockerare har en skadlig effekt på retledningstiden
• till patienter med obehandlat alfa-receptorförmedlat sammandragningstillstånd av kransartärerna (Prinzmetals angina), eftersom betablockerare kan öka antalet och längden av angina pectoris-attacker.

Samtidigt bruk av nebivolol med verapamil- och diltiazemliknande kalciumantagonister, antiarytmika av grad I och blodtryckssänkande medel med en effekt på det centrala nervsystemet rekommenderas vanligtvis inte. Mera information i avsnitt Interaktioner.

Metabolism/endokrinologi

Nebivolol har ingen effekt på blodsockerbalansen hos diabetiker. Försiktighet ska ändå iakttas vid administrering av preparatet till diabetiker, eftersom det kan dölja tecken på hypoglykemi (takykardi, palpitation). Betablockerare kan ytterligare öka risken för allvarlig hypoglykemi vid samtidig användning med sulfonureider. Diabetespatienter bör rådas att noggrant övervaka blodsockernivåerna. (se Avsnitt Interaktioner).

Betablockerare kan dölja symptom på takykardi hos patienter med hypertyreos. En plötslig avslutning av medicineringen kan förstärka symptomen.

Andningsorganen

Betablockerare ska ges försiktigt till patienter med kroniskt obstruktiva lungsjukdomar, eftersom förträngning av andningsvägarna kan förvärras.

Övrigt

Betablockerare får endast ges till patienter med psoriasis efter ett noggrant övervägande.

Betablockerare kan öka känsligheten mot allergener och svårighetsgraden av anafylaktiska reaktioner.

Betablockerare kan minska utsöndringen av tårvätska.

Inledning av nebivololbehandling för kronisk hjärtsvikt kräver att patientens tillstånd övervakas regelbundet. Information om dosering och administreringssätt finns i avsnitt Dosering och administreringssätt. Behandlingen ska inte avslutas plötsligt om det inte är tydligt motiverat. Mera information i avsnitt Dosering och administreringssätt.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Farmakodynamiska interaktioner

Kontraindicerade kombinationer

Floktafenin (NSAID): betablockerare kan störa kompensatoriska kardiovaskulära reaktioner som kan orsakas av floktafenin, och som är förknippade med hypotension eller chock.

Sultoprid (psykofarmakum): nebivolol ska inte ges samtidigt med sultoprid på grund av den ökade risken för kammararytmier.

Kombinationer som inte rekommenderas

Antiarytmika av klass I (kinidin, hydrokinidin, cibenzolin, flekainid, disopyramid, lidokain, mexiletin, propafenon): effekten på AV-ledningstiden kan förstärkas och den negativa inotropa effekten kan förstärkas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Verapamil- och diltiazemliknande kalciumantagonister: negativ effekt på sammandragningen och AV-ledningen. I.v. administrering av verapamil till patienter som behandlas med betablockerare kan orsaka en kraftig sänkning av blodtrycket och AV-block (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Blodtryckssänkande medel som har en effekt på det centrala nervsystemet (klonidin, guanfacin, moxonidin, metyldopa, rilmenidin): samtidigt bruk kan förvärra hjärtsvikt genom att minska det centrala nervsystemets sympatiska tonus (genom att minska slagfrekvensen och minutvolymen, genom att orsaka vasodilation) (se avsnitt Varningar och försiktighet). Plötslig avslutning av användningen av läkemedlet, särskilt före avslutad användning av betablockerare, kan öka risken för rebound-hypertension.

Kombinationer som ska användas försiktigt

Antiarytmika av klass III (amiodaron): effekten på AV-ledningstiden kan förstärkas.

Anestetika – flyktiga halogenerade: samtidigt bruk av betablockerare och anestetika kan försvaga reflektorisk takykardi och öka risken för hypotension (se avsnitt Varningar och försiktighet). Plötslig avslutning av behandling med betablockerare ska vanligtvis undvikas. Anestesiologen ska alltid informeras om patienten använder Nebivolol Orion-tabletter.

Insulin och orala antidiabetika: fastän nebivolol inte har en effekt på blodsockerhalten kan samtidigt bruk dölja vissa symptom på hypoglykemi (palpitation, takykardi). Samtidig användning av betablockerare och sulfonureider kan öka risken för allvarlig hypoglykemi. (se Avsnitt Varningar och försiktighet).

Baklofen (kramphämmande ämne), amifostin (antineoplastiskt ämne): samtidigt bruk med blodtryckssänkande medel förstärker sannolikt den blodtryckssänkande effekten. Därför ska dosen av blodtryckssänkande medel justeras lämpligt.

Meflokin (malariamedel): samtidigt bruk med betablockerare kan teoretiskt ha en förlängande effekt på QTc-tiden.

Kombinationer som ska tas i beaktande

Digitalisglykosider: kan tillsammans med betablockerare förlänga AV-ledningstiden. I kliniska studier utförda med nebivolol har inga interaktioner påvisats. Nebivolol har ingen effekt på kinetiken av digoxin.

Dihydropyridinliknande kalciumantagonister (amlodipin, felodipin, lacidipin, nifedipin, nikardipin, nimodipin, nitrendipin): samtidigt bruk kan öka risken för hypotension, och en ökad risk för försvagad pumpfunktion i kammaren hos patienter med hjärtsvikt kan inte uteslutas.

Psykofarmaka, antidepressiva läkemedel (tricykliska, barbiturater och fentiazin), organiska nitrater och andra blodtryckssänkande läkemedel: samtidigt bruk kan förstärka den blodtryckssänkande effekten av betablockerare (additiv effekt).

NSAID-läkemedel: påverkar inte den blodtryckssänkande effekten av nebivolol. Observera att låga, dagliga doser acetylsalicylsyra (t.ex. 50 eller 100 mg) till förebyggande av blodproppar kan intas säkert tillsammans med Nebivolol Orion-tabletter.

Sympatomimetiska läkemedel: samtidigt bruk kan försvaga effekten av betaagonister. Betaadrenerga läkemedel kan orsaka en okontrollerbar alfaadrenerg aktivitet av sympatomimetiska läkemedel vid användningen av sympatomimetika med både alfa- och betaadrenerg effekt (risk för hypertension, eventuell svår bradykardi och hjärtstopp).

Farmakokinetiska interaktioner

Eftersom nebivolol metaboliseras genom CYP2D6-isoenzymet kan samtidig användning av ämnen som hämmar detta enzym, särskilt paroxetin, fluoxetin, tioridazin, kinidin, terbinafin, bupropion, klorokin och levomepromazin, öka plasmakoncentrationen av nebivolol vilket ökar risken för överflödig bradykardi och andra biverkningar.

Samtidig administrering av cimetidin har påvisats öka plasmakoncentrationerna av nebivolol utan att ändra dess kliniska effekt. Samtidig administrering av ranitidin har inte påvisats påverka farmakokinetiken av nebivolol. Ifall Nebivolol Orion intas i samband med måltid och antacider intas mellan måltider kan både läkemedlen ordineras samtidigt till patienten.

Kombinationen av nebivolol och nikardipin ökar plasmakoncentrationen av båda läkemedlen en aning utan att ändra deras kliniska effekter. Samtidigt bruk av alkohol, furosemid eller hydroklortiazid har ingen effekt på farmakokinetiken av nebivolol. Nebivolol har ingen effekt på farmakokinetiken eller farmakodynamiken av warfarin.

Graviditet

Nebivolol har farmakologiska effekter som kan vara skadliga för graviditeten och/eller fostret/den nyfödda. Betablockerare minskar vanligtvis blodflödet i placentan, vilket har förknippats med fördröjd tillväxt, intrauterina dödsfall, missfall och för tidig förlossning. Biverkningarna (t.ex. hypoglykemi och bradykardi) kan rikta sig mot fostret och den nyfödda. Om behandling med betablockerare är nödvändigt är det bättre att använda hämmare av beta₁-selektiva adrenoreceptorer. Nebivolol ska inte användas under graviditeten om det inte är absolut nödvändigt. Om nebivololbehandlingen anses nödvändig ska placentans blodcirkulation och fostrets tillväxt övervakas. Om läkemedlet orsakar biverkningar mot graviditeten och/eller fostret ska alternativ behandling övervägas. Tillståndet av den nyfödda ska övervakas noggrant. Symptomen på hypoglykemi och bradykardi uppkommer sannolikt inom de tre första dagarna.

Amning

I djurförsök har det påvisats att nebivolol utsöndras i djurens bröstmjölk. Man vet inte om läkemedlet utsöndras i människans bröstmjölk. Största delen av betablockerare, särskilt lipofila föreningar såsom nebivolol och dess aktiva metaboliter, förflyttas till bröstmjölken men i varierande mängder. Därför rekommenderas inte amning under nebivololbehandlingen.

Preparatets effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har inte undersökts. Enligt farmakodynamiska studier påverkar 5 mg nebivolol inte psykomotoriska funktioner. Vissa patienter kan främst uppleva biverkningar som beror på sänkt blodtryck (se avsnitt Biverkningar), såsom svindel, utmattning och yrsel. Om dessa symptom förekommer ska man inte köra bil eller utföra andra prestationer som kräver noggrannhet. Dessa biverkningar kan uppträda särskilt i början av behandlingen eller efter en ökning av dosen.

Biverkningarna är förtecknade skilt för behandling av hypertension och hjärtsvikt p.g.a. de underliggande sjukdomarnas olikheter.

Hypertension

De rapporterade biverkningarna finns i följande tabell enligt organsystem och incidens:

Med vissa betablockerare kan också hallucinationer, psykoser, förvirring, kalla/blåaktiga extremiteter, Raynauds syndrom, torra ögon och praktololliknande toxicitet riktat mot ögon, slemhinnor och huden förekomma som biverkningar.

Betablockerare kan minska utsöndringen av tårvätska.

Kronisk hjärtsvikt

Data om biverkningar som orsakats av användningen av läkemedlet hos personer med kronisk hjärtsvikt har fåtts från en klinisk placebokontrollerad studie där 1 067 patienter som fick nebivolol och 1 061 patienter som fick placebo deltog. I denna studie rapporterade 449 nebivololpatienter (42,1 %) om minst en biverkning som eventuellt var förknippad med läkemedlet. Det motsvarande antalet hos patienter som fick placebo var 334 (31,5 %). De biverkningar som oftast rapporterades av patienterna som fick nebivolol var bradykardi och svindel, varav båda uppträdde hos ca 11 % av patienterna. De motsvarande incidenstalen hos patienterna som fick placebo var ca 2 % för bradykardi och 7 % för svindel.

Följande incidenstal erhölls för (åtminstone möjligtvis läkemedelsrelaterade) biverkningar, som ansågs vara speciellt betydelsefulla med avseende på behandling av kronisk hjärtsvikt:

• Hjärtsvikt försämrades hos 5,8 % av dem som fick nebivolol och hos 5,2 % av dem som fick placebo.
• Postural hypotension förekom hos 2,1 % av dem som fick nebivolol och hos 1,0 % av dem som fick placebo.
• Läkemedelsintolerans förekom hos 1,6 % av dem som fick nebivolol och hos 0,8 % av dem som fick placebo.
• AV-block av grad 1 förekom hos 1,4 % av dem som fick nebivolol och hos 0,9 % av dem som fick placebo.
• Svullnad i de nedre extremiteterna förekom hos 1,0 % av dem som fick nebivolol och hos 0,2 % av dem som fick placebo.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Det finns inga data om överdosering av nebivolol.

Symptom

Överdoseringssymptom av betablockerare är bradykardi, hypotension, bronkospasmer och akut hjärtsvikt.

Behandling

Vid överdoserings- eller överkänslighetsfall ska patienten övervakas noggrant och behandlas på intensivvårdsavdelningen. Blodsockervärdena ska övervakas. Absorption av läkemedlet som finns kvar i tarmarna kan hindras genom magsköljning och genom att ge aktivt kol och laxativ. Respiratorbehandling kan vara nödvändigt. Bradykardi eller omfattande vagala reaktioner ska behandlas med atropin eller metylatropin. Hypotension och chock ska behandlas genom att ge plasma/plasmaersättning och vid behov katekolaminer. Betablockerareffekten kan hämmas genom en långsam administrering av intravenös isoprenalinhydrokloridinfusion med en startdos på ca 5 mikrog/min eller dobutamin med en startdos på 2,5 mikrog/min tills ett tillräckligt svar har nåtts. I svåra fall kan dopamin ges tillsammans med isoprenalin. Om den önskvärda effekten inte nås genom detta, kan administrering av intravenös glukagoninjektion (50–100 mikrog/kg) övervägas. Vid behov ska injektionen upprepas inom en timme, varefter intravenös glukagoninfusion (70 mikrog/kg/h) kan påbörjas vid behov. Vid extrema fall kan en pacemaker installeras vid behandlingsresistent bradykardi.

Farmakoterapeutisk grupp: Beta-receptorblockerare, selektiva, ATC-kod: C07AB12

Verkningsmekanism

Nebivolol är en racemisk blandning av två enantiomerer, SRRR-nebivolol (d.v.s. d-nebivolol) och RSSS-nebivolol (d.v.s. 1-nebivolol). I nebivolol förenas två farmakologiska effekter:

• Det är en kompetitiv och selektiv antagonist av betareceptorer. Denna effekt beror på SRRR-enantiomeren (d-enantiomeren).
• Det har en svag utvidgande effekt på blodkärl, som eventuellt beror på interaktionen med L-arginin/kväveoxid-reaktionen.

Farmakodynamiska effekter

En engångsdos av nebivolol och upprepad administrering sänker på pulsen och blodtrycket i vila samt under ansträngning både hos normotensiva och hos hypertensiva patienter. Den antihypertensiva effekten bevaras under kontinuerlig användning.

Med terapeutiska doser blockerar nebivolol inte alfaadrenerga receptorer.

Klinisk effekt och säkerhet

Kort- eller långvarig användning av nebivolol orsakar en minskning av det systemiska motståndet i blodkärl hos patienter med högt blodtryck. Trots att pulsen minskar blir minutvolymen mindre i vila och ansträngning, eventuellt endast begränsat på grund av ökad slagvolym. Den kliniska betydelsen av dessa hemodynamiska effekter av nebivolol jämfört med effekterna av andra beta₁-receptorantagonister är inte fullständigt utredd.

Hos patienter med högt blodtryck ökar nebivolol det kväveförmedlade svaret riktat mot acetylkolin (ACh), som har försvagats hos patienter med funktionsstörningar i endotelet.

I en placebokontrollerad mortalitets-morbiditetsstudie med 2 128 patienter, ålder ≥ 70 år (medelålder 75,2 år), med stabil kronisk hjärtsvikt som antingen var eller inte var förknippad med en minskad ejektionsfraktion av den vänstra kammaren (genomsnittlig LVEF: 36±12,3 %, då fördelningen var följande: LVEF under 35 % hos 56 % av patienterna, LVEF 35–45 % hos 25 % av patienterna och LVEF över 45 % hos 19 % av patienterna) vars tillstånd övervakades i genomsnitt i 20 månader, förlängde nebivolol, som gavs tillsammans med den vanliga behandlingen, betydligt tiden för förekomsten av dödsfall och behovet av sjukhusvård på grund av hjärt- och kärlsymptom (primärt effektmått) då den relativa minskningen av risken var 14 % (absolut minskning 4,2 %). Denna minskade risk uppkom efter 6 månaders behandling och bibehölls under hela behandlingstiden (den genomsnittliga längden av behandlingen var 18 månader). Effekten av nebivolol var oberoende av studiepopulationens ålder, kön och ejektionsfraktionen av den vänstra kammaren. Nyttan av läkemedlet med avseende på all dödlighet var inte statistiskt signifikant jämfört med placebo (absolut minskning 2,3 %).

Plötsliga dödsfall konstaterades minska hos patienter som fick nebivolol (från 6,6 % till 4,1 %, relativ minskning 38 %).

Enligt djurförsök utförda in vitro och in vivo har nebivolol inte en egenstimulerande sympatomimetisk effekt (ISA).

Enligt djurförsök utförda in vitro och in vivo har nebivolol med farmakologiska doser inte en stabiliserande effekt på cellmembran.

Hos friska frivilliga försökspersoner påverkar nebivolol inte signifikant den maximala ansträngningsförmågan eller varaktigheten av ansträngningen.

Nebivolol är en lipofil, kardioselektiv betablockerare som inte har en s.k. egenstimulerande sympatomimetisk effekt (ISA) eller en stabiliserande effekt på cellmembran (l-enantiomer). Ämnet har också en kväveoxidförmedlad vasodilaterande effekt (d-enantiomer).

Absorption

Nebivololets båda enantiomerer absorberas snabbt efter oral administrering. Föda påverkar inte absorptionen av nebivolol. Nebivolol kan antingen intas i samband med måltid eller mellan måltider.

Distribution

Nebivololets båda enantiomerer binder sig huvudsakligen till albumin i plasman.

98,1 % av SRRR-nebivolol och 97,9 % av RSSS-nebivolol binder sig till plasmans proteiner.

Distributionsvolymen varierar mellan 10,1–39,4 l/kg.

Metabolism

En stor del av nebivolol metaboliseras till delvis aktiva hydroximetaboliter. Nebivovol metaboliseras genom alifatisk och aromatisk hydroxylering, N-dealkylering och glukuronidering. Dessutom bildas det glukuronider av hydroximetaboliterna. Den aromatiska hydroxyleringen av nebivolol sker genom CYP2D6-isoenzymets genetiskt bestämda oxidativa polymorfism. Efter oral administrering är biotillgängligheten av nebivolol ca 12 % hos snabba metaboliserare och nästan 100 % hos långsamma metaboliserare. Den maximala plasmakoncentrationen av oförändrat nebivolol är ca 23-faldig hos långsamma metaboliserare jämfört med snabba metaboliserare då samma doser används under jämviktstillstånd. När andelen av både det oförändrade läkemedlet och de aktiva metaboliterna tas i beaktande är skillnaderna i plasmans maximala koncentrationer 1,3–1,4‑faldiga. På grund av skillnaderna i metabolismen bör Nebivolol Orion-dosen alltid anpassas enligt patientens individuella svar. Långsamma metaboliserare behöver en mindre dos.

Dosen ska också anpassas enligt det individuella svaret hos patienter över 65 år och hos patienter med nedsatt njur- och leverfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Elimineringens halveringstider av nebivololets enantiomerer är i genomsnitt 10 timmar hos snabba metaboliserare. Hos långsamma metaboliserare är tiderna 3–5 gånger längre. Hos snabba metaboliserare är plasmakoncentrationerna av RSSS-enantiomeren en aning högre än koncentrationerna av SRRR-enantiomeren. Hos långsamma metaboliserare är denna skillnad större. Elimineringens halveringstider för båda enantiomerernas hydroximetaboliter är i genomsnitt 24 timmar hos snabba metaboliserare och ca tvåfaldiga hos långsamma metaboliserare.

Hos största delen av försökspersonerna (med en snabb metabolism) nås jämviktstillståndets plasmakoncentrationer av nebivolol på ett dygn och av hydroximetaboliterna på några dagar. Koncentrationerna är dosberoende med dosintervallet 1–30 mg. Åldern påverkar inte farmakokinetiken av nebivolol.

Eliminering

Under en vecka utsöndras 38 % av läkemedelsdosen i urinen och 48 % i avföringen. Under 0,5 % av det oförändrade nebivololet utsöndras i urinen.

Gängse studier avseende gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Laktosmonohydrat

Krospovidon (typ A)

Poloxamer 188

Povidon K30

Cellulosa, mikrokristallin

Magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 30 ºC.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

NEBIVOLOL ORION tabletti
5 mg (J) (L:kyllä) 100 fol (11,06 €)

PF-selosteen tieto

Tabletterna är förpackade i PVC/PE/PVDC/aluminiumblisterförpackningar med 10 tabletter.

Förpackningsstorlekar: 30 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit, rund, bikonvex tablett med krysskåra på ena sidan. Tablettens diameter är cirka 9 mm.

Tabletten kan delas i lika stora doser.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

NEBIVOLOL ORION tabletti
5 mg 100 fol

• Peruskorvaus (40 %).

C07AB12

14.03.2025