INDAPAMIDE ORION depottablett 1,5 mg

En depottablett innehåller 1,5 mg indapamid.

Hjälpämne med känd effekt:

En depottablett innehåller 137 mg laktos (i form av monohydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Depottablett.

Essentiell hypertension hos vuxna.

Dosering

En tablett per dygn, helst på morgonen. Tabletterna ska sväljas hela, utan att tuggas tillsammans med vatten. Den blodtryckssänkande effekten för indapamid förstärks inte vid högre doser, men effekten på saltutsöndringen förstärks.

Njursvikt (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet)

Preparatet får inte ges till patienter med svår njursvikt (kreatininclearance under 30 ml/min).

Tiaziddiuretika och tiazidliknande diuretika uppnår full effekt endast då njurfunktionen är normal eller endast något nedsatt.

Äldre patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Hos äldre patienter ska kreatininkoncentrationen i plasma justeras enligt ålder, vikt och kön. Äldre patienter kan behandlas med Indapamide Orion-depottabletter om deras njurfunktion är normal eller endast något nedsatt.

Patienter med leversvikt (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet)

Preparatet får inte ges till patienter med svår leversvikt.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Indapamide Orion för barn och ungdomar har inte fastställts.

Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Peroralt.

• överkänslighet mot den aktiva substansen, andra sulfonamider eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• svår njursvikt
• hepatisk encefalopati eller svårt nedsatt leverfunktion
• hypokalemi.

Särskilda varningar

Om leverns funktion är nedsatt kan tiazidliknande diuretika orsaka hepatisk encefalopati som kan leda till leverkoma, särskilt om patienten har störningar i elektrolytbalansen. Om detta uppkommer ska användningen av diuretika avbrytas omedelbart.

Fotosensitivitet

Fotosensitivitet har rapporterats för tiaziddiuretika och tiazidliknande diuretika (se avsnitt Biverkningar). Om fotosensitivitet uppkommer under behandlingen ska behandlingen avbrytas. Om det anses nödvändigt att inleda användningen av diuretika på nytt, rekommenderas det att skydda de områden som exponeras för solljus eller artificiell UVA-strålning.

Hjälpämnen

Indapamide Orion innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Försiktighetsåtgärder vid användning

Vätske- och elektrolytbalans

• Natriumkoncentrationen i plasma:
  Natriumkoncentrationen i plasma ska mätas innan behandlingen inleds och med jämna mellanrum under behandlingen.En sänkning av natriumkoncentrationen i plasma kan till en början vara asymtomatisk och därmed är regelbunden uppföljning nödvändig. Natriumvärden ska följas ännu oftare hos äldre patienter och cirrospatienter (se avsnitt Biverkningar och Överdosering). All diuretikabehandling kan orsaka hyponatremi som ibland kan ha mycket allvarliga följder. Hyponatremi och hypovolemi kan orsaka uttorkning och ortostatisk hypotoni. Samtidig förlust av kloridjoner kan orsaka sekundär kompenserande metabolisk alkalos: förekomsten och graden av denna effekt är liten.
• Kaliumkoncentrationen i plasma:
  Tiaziddiuretika och tiazidliknande diuretika medför en signifikant risk för kaliumbrist och associerad hypokalemi. Hypokalemi kan orsaka muskelstörningar. Rabdomyolys har rapporterats ofta i samband med svår hypokalemi. Utvecklingen av hypokalemi (< 3,4 mmol/l) ska förhindras hos vissa patienter som tillhör riskgruppen, såsom äldre patienter, undernärda och/eller patienter som använder flera läkemedel, cirrospatienter, patienter med ödem och ascites samt hos patienter med kranskärlssjukdom och hjärtsvikt. I dessa fall förstärker hypokalemi skadliga effekter på hjärtat som orsakas av digitalis-preparat och ökar risken för arytmier.
  
  Patienter med förlängt QT-intervall tillhör också riskgruppen oavsett om tillståndet är medfött eller iatrogent. Hypokalemi och bradykardi ökar risken för allvarliga arytmier, särskilt torsades de pointes, som kan vara dödlig.
  
  Kaliumkoncentrationen i plasma ska i alla dessa ovan nämnda fall följas mer frekvent. Den första mätningen av kaliumkoncentrationen i plasma ska utföras under den första veckan efter att behandlingen har inletts.
  Hypokalemi ska behandlas om det upptäcks. Hypokalemi som påträffas i samband med låg magnesiumhalt i serum kan vara refraktär mot behandling om inte serummagnesium korrigeras.
• Plasmamagnesium:
  Tiazider och besläktade diuretika inklusive indapamid har visat ökad utsöndring av magnesium via urinen, vilket kan resultera i hypomagnesemi (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).
• Kalciumkoncentrationen i plasma:
  ​​​​​​​Tiaziddiuretika och tiazidliknande diuretika kan minska utsöndringen av kalcium i urinen och kan orsaka en liten och övergående förhöjning av kalciumkoncentrationen i plasma. Egentlig hyperkalcemi kan bero på tidigare odiagnostiserad hyperparatyreoidism. Behandlingen ska avbrytas innan bisköldkörtelfunktionen undersöks.

Blodsockernivå

Övervakning av blodsockernivån hos diabetiker är viktigt, särskilt vid hypokalemi.

Urinsyra

Patienter med hyperurikemi kan ha en ökad benägenhet för giktanfall.

Njurfunktion och diuretika

Tiaziddiuretika och tiazidliknande diuretika uppnår full effekt endast då njurfunktionen är normal eller endast något nedsatt (kreatininnivåer i plasma under ca 25 mg/l d.v.s. 220 µmol/l hos vuxna). Hos äldre patienter ska kreatininkoncentrationen i plasma justeras enligt ålder, vikt och kön.

I början av behandlingen kan diuretika orsaka hypovolemi till följd av vätske- och natriumbristen. Detta orsakar en minskad glomerulär filtration vilket kan leda till förhöjda ureavärden i blodet och förhöjda kreatininkoncentrationer i plasma. Denna övergående funktionella njursvikt har ingen negativ inverkan hos patienter med normal njurfunktion, men kan dock försämra befintlig njursvikt hos patienten.

Koroidal effusion, akut myopati och sekundär trångvinkelglaukom

Sulfonamider eller sulfonamidderivat kan orsaka en idiosynkratisk reaktion som leder till koroidal effusion med associerad synfältsdefekt, övergående myopati och akut trångvinkelglaukom. Symtom som vanligtvis uppkommer timmar eller veckor efter att behandlingen har inletts är snabbt försämrad synskärpa eller ögonsmärta. Obehandlat trångvinkelglaukom kan leda till permanent förlust av synen. Den primära behandlingen är att avbryta hydroklortiazidbehandlingen så snabbt som möjligt. Omedelbar medicinsk eller kirurgisk behandling kan övervägas om det intraokulära trycket förblir okontrollerat. Riskfaktorer för trångvinkelglaukom kan vara tidigare sulfonamid- eller penicillinallergi.

Kombinationer som inte rekommenderas

Litium

Samtidig användning kan höja litiumkoncentrationen i plasma och kan orsaka liknande symtom som vid litiumöverdos, såsom med en saltfattig diet (litiumutsöndringen via urinen reduceras). Om användningen av diuretika ändå är nödvändig ska litiumkoncentrationen i plasma följas noggrant och dosen ska vid behov justeras.

Kombinationer som kräver försiktighet

Läkemedel som orsakar torsades de pointes, däribland

• klass Ia antiarytmika (kinidin, hydrokinidin, disopyramid)
• klass III antiarytmika (amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid, bretylium)
• vissa antipsykotika:
  • fentiaziner (klorpromazin, cyamemazin, levomepromazin, tioridazin, trifluoperazin), bensamider (amisulprid, sulprid, sultoprid, tiaprid), butyrofenoner (droperidol, haloperidol)
  • övriga antipsykotika (t.ex. pimozid)
  • övriga: bepridil, cisaprid, difemanil, intravenöst erytromycin, halofantrin, mizolastin, pentamidin, sparfloxacin, moxifloxacin, intravenöst vinkamin, metadon, astemizol, terfenadin.

Risken för kammararytmier, särskilt torsades de pointes är förhöjd (hypokalemi är en riskfaktor).

Hypokalemi ska övervakas och vid behov korrigeras innan användningen av denna läkemedelskombination inleds. Klinisk uppföljning av elektrolyter i plasma och EKG.

Om patienten har hypokalemi ska läkemedel användas som inte orsakar torsades de pointes.

Systemiskt använda NSAID-läkemedel även COX-2-selektiva hämmare, höga salicylsyradoser (≥ 3 g/dygn)

Den blodtryckssänkande effekten hos indapamid kan försvagas.

Patienter med vätskebrist har risk för akut njursvikt (glomerulära filtrationen försvagas). Patienten ska hydreras och njurfunktionen ska följas då behandlingen inleds.

Angiotensinkonvertas (ACE) hämmare

Risk för akut hypotension och/eller akut njursvikt då behandling med ACE-hämmare inleds hos patienter med natriumbrist (särskilt patienter med njurartärstenos).

Hos hypertensiva patienter där tidigare diuretikabehandling har orsakat natriumbrist är det viktigt:

• att antingen avbryta diuretikabehandlingen i tre dygn innan behandling med ACE-hämmare inleds och vid behov på nytt inleda behandling med diuretikumet som orsakat hypokalemi
• eller att inleda behandlingen med ACE-hämmare med låga doser till en början och höja dosen gradvis.

Hos patienter med kongestiv hjärtsvikt inleds behandling med ACE-hämmare med en mycket låg dos efter att dosen av diuretikumet som orsakar hypokalemi vid behov har reducerats.

Vid alla dessa tillfällen ska njurfunktionen (kreatininvärden i plasma) följas under de första veckorna av behandling med ACE-hämmare.

Andra preparat som inducerar hypokalemi: amfotericin B (intravenöst), glukokortikoider och mineralkortikoider (systemisk administrering), tetrakosaktid, tarmstimulerande laxermedel

Risken för hypokalemi är förhöjd (additiv effekt).

Kaliumnivåer i plasma ska följas och vid behov ska de korrigeras. Detta ska särskilt beaktas vid samtidig digitalisbehandling. Icke-stimulerande laxermedel ska användas.

Baklofen

Den blodtryckssänkande effekten förstärks.

Patienten ska hydreras och njurfunktionen ska följas då behandlingen inleds.

Digitalispreparat

Hypokalemi och/eller hypomagnesemi predisponerar för de toxiska effekterna av digitalis.

Övervakning av plasmakalium, plasmamagnesium och EKG rekommenderas och vid behov ska behandlingen ändras.

Samtidig användning som kräver viss försiktighet

Allopurinol

Samtidig behandling med indapamid kan öka förekomsten av överkänslightesreaktioner mot allopurinol.

Kombinationer som ska observeras

Kaliumsparande diuretika (amilorid, spironolakton, triamteren)

Även om kombinationsbehandling är befogat hos vissa patienter, kan de trots detta utveckla hypokalemi eller hyperkalemi (särskilt hos patienter med njursvikt eller diabetes). Kaliumkoncentrationen i plasma och EKG ska följas och behandlingen ska vid behov omprövas.

Metformin

Risken för metformininducerad laktatacidos ökar, eftersom diuretika och särskilt loop-diuretika är förknippade med eventuell funktionell njursvikt. Metformin ska inte användas om kreatininnivån i plasma överstiger 15 mg/l (135 µmol/l) hos män och 12 mg/l (110 µmol/l) hos kvinnor.

Kontrastmedel som innehåller jod

Om patienten har vätskebrist på grund av diuretika är risken för akut njursvikt förhöjd, särskilt om patienten får höga doser av kontrastmedel som innehåller jod.

Patienten ska ges vätskebehandling innan den joderade föreningen administreras.

Imipraminliknande antidepressiva och neuroleptika

Förstärkt blodtryckssänkande effekt och ökad risk för ortostatisk hypotension (additiv effekt).

Kalcium (salter)

Risk för hyperkalcemi, på grund av minskad utsöndring av kalcium i urinen.

Ciklosporin, takrolimus

Risk för förhöjda kreatininnivåer då ciklosporinkoncentrationen förblir oförändrad, även när patienten inte har vätske- eller natriumbrist.

Kortikosteroider, tetrakosaktid (systemisk administrering)

Försämrad blodtryckssänkande effekt (vätske- och natriumretention i kroppen på grund av kortikosteroider).

Graviditet

Det finns ingen eller begränsad mängd data (mindre än 300 graviditetsresultat) gällande användning av indapamid hos gravida kvinnor. Långvarig exponering av tiazider under graviditeterns tredje trimestern kan reducera moderns plasmavolym såväl som det uteroplacentära blodflödet, vilket kan orsaka feto-placentär ischemi och risk för tillväxthämning.

Ingen direkt eller indirekt reproduktionstoxicitet observerades i djurstudier (se avsntt 5.3).

Som en försiktighetsåtgärd är det att föredra att undvika indapamid under graviditet.

Amning

Det finns otillräcklig information om utsöndring av indapapmid/metaboliter i bröstmjölk. Överkänslighet mot sulfonamidderivat och hypokalemi kan uppstå. En risk för nyfödda/spädbarn kan inte uteslutas.

Indapamid är nära besläktat med tiaziddiuretika som associeras med en minskning eller upphörande av mjölksekretion under amning.

Indapamid rekommenderas inte under amning.

Fertilitet

Reproduktionstoxicitetsstudier visade ingen påverkan på fertiliteten hos hon-och hanråttor (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Ingen påverkan på människans fertilitet förväntas.

Indapamid försämrar inte vakenheten, med i vissa enstaka fall kan olika reaktioner förknippade med blodtrycket förekomma, särskilt i början av behandlingen eller då ett annat blodtryckssänkande medel läggs till i behandlingen. Förmågan att framföra fordon och använda maskiner kan då försvagas.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligast rapporterade biverkningarna är hypokalemi, överkänslighetsreaktioner, huvudsakligen dermatologiska, hos personer med benägenhet för allergiska och astmatiska reaktioner och makulopapulösa hudutslag.

Biverkningstabell

Följande biverkningar har observerats under behandling med indapamid och ordnas enligt följande frekvenser:

Mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Beskrivning av utvalda biverkningar:

Under fas II och III-studier där indapamid 1,5 mg och 2,5 mg jämfördes, visade plasmakaliumanalys en dosberoende effekt av indapamid:

• Indapamid 1,5 mg: Plasmakalium < 3,4 mmol/l observerades hos 10 % av patienterna och < 3,2 mmol/l hos 4 % av patienterna efter 4 till 6 veckors behandling. Efter 12 veckors behandling var den genomsnittliga minskningen av plasmakalium 0,23 mmol/l.
• Indapamid 2,5 mg: Plasmakalium < 3,4 mmol/l observerades hos 25 % av patienterna och < 3,2 mmol/l hos 10 % av patienterna efter 4 till 6 veckors behandling. Efter 12 veckors behandling var den genomsnittliga minskningen av plasmakalium 0,41 mmol/l.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symtom

Toxicitet har inte förkommit vid användning av indapamid då doserna har varit högst 40 mg, d.v.s. 27 gånger högre än den terapeutiska dosen. Tecken på akut förgiftning uppträdde som alla typer av störningar i vätske- eller elektrolytbalansen (hyponatremi, hypokalemi). Kliniskt kan det förekomma illamående, kräkningar, hypotension, muskelkramper, yrsel (vertigo), sömnighet, förvirring, polyuri eller oliguri som även kan utvecklas till anuri (till följd av hypovolemi).

Behandling

Som primär behandlingsåtgärd ska det svalda läkemedlet snabbt elimineras från kroppen med magsköljning och/eller administrering av aktivt kol, därefter ska vätske- och elektrolytbalansen återställas till det normala på en specialiserad behandlingsenhet.

Farmakoterapeutisk grupp: Diuretika, Sulfonamider, ATC-kod: C03BA11

Verkningsmekanism

Indapamid är ett sulfonamidderivat med en indolring och är farmakologiskt besläktat med gruppen tiaziddiuretika. Indapamid verkar genom att hämma tubulär reabsorption av natrium i de kortikala delarna. Det ökar utsöndringen av natrium och klorider i urinen och, i mindre utsträckning, utsöndringen av kalium och magnesium, vilket ökar urinproduktionen och har en blodtryckssänkande effekt.

Farmakodynamiska effekter

Fas II och III-studier har bevisat att den blodtryckssänkande effekten upprätthålls i 24 timmar vid monoterapi. Detta observerades redan vid doser med låga diuretiska effekter.

Den antihypertensiva effekten av indapamid är förknippad med förbättring av arteriell komplians och en minskning av arteriell samt total perifer kärlresistens.

Indapamid minskar vänsterkammarhypertrofi.

Den antihypertensiva effekten av tiazider och tiazidliknande diuretika förstärks inte längre efter en viss dosnivå, medan biverkningarna fortsätter att öka. Doseringen får därför inte höjas över den högsta rekommenderade dosen, om behandlingen inte är effektiv.

Därtill har kort, medellång och långvarig behandling med indapamid hos patienter med hypertension inte visat sig:

• störa lipidmetabolismen: triglycerider, LDL- och HDL-kolesterol
• försvaga kolhydratmetabolismen, inte ens hos hypertensiva patienter med diabetes.

Indapamid 1,5 mg är en depottablett med matrisstruktur, varifrån läkemedelssubstansen frigörs långsamt och effekten av indapamid är därmed långvarig.

Absorption

Frisatt indapamid absorberas snabbt och fullständigt från magtarmkanalen.

Måltid försnabbar absorptionen något men påverkar inte mängden absorberat läkemedel.

Maximal koncentration uppnås ca 12 timmar efter intag av en engångsdos. Upprepad administrering minskar koncentrationsvariationer i serum mellan två doser. Det finns variationer mellan individer.

Distribution

79 % av indapamid binder till plasmaproteiner.

Elimineringens halveringstid i plasma är 14–24 timmar (i medeltal 18 timmar).

Steady state uppnås efter 7 dygn.

Det sker ingen ackumulering av läkemedelssubstansen efter upprepad dosering.

Metabolism

Läkemedelssubstansen elimineras främst via urinen (70 % av dosen) och feces (22 %) som inaktiva metaboliter.

Riskgrupper

De farmakokinetiska parametrarna är oförändrade vid njursvikt.

Mutagenicitets- och karcinogenicitetsstudier med indapamid har visat sig vara negativa. De högsta orala doserna (40–8 000 gånger den terapeutiska dosen) hos olika djurarter har visat att den diuretiska effekten hos indapamid förstärks. I studier som undersöker akut toxicitet, där indapamid administrerades intravenöst eller intraperitonealt, var de viktigaste toxiska symtomen relaterade till de farmakologiska effekterna hos indapamid, såsom långsammare andning och perifer vasodilatation.

Reproduktionstoxicitetsstudier visade ingen fostertoxicitet eller teratogenicitet.

Fertiliteten försämrades inte varken hos han- eller honråttor.

Tablettkärna

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse, pregelatiniserad

Hypromellos

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat

Filmdragering

Hypromellos

Makrogol 6 000

Titandioxid (E171)

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

INDAPAMIDE ORION depottabletti
1,5 mg (L:kyllä) 30 fol (5,59 €), 90 fol (14,67 €)

PF-selosteen tieto

30, 60, 90 tabletter i blisterförpackning (PVC/aluminium).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit eller naturvit, rund, bikonvex filmdragerad tablett.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

INDAPAMIDE ORION depottabletti
1,5 mg 30 fol, 90 fol

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooninen verenpainetauti (205).
• Peruskorvaus (40 %).

C03BA11

20.12.2024