PRONAXEN tablett 500 mg

En tablett innehåller 500 mg naproxen.

Hjälpämne med känd effekt: En tablett innehåller 38 mg laktos (i form av monohydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett

• Ledgångsreumatism, Bechterews sjukdom och andra reumatiska ledinflammationer
• Artros
• Akut gikt
• Posttraumatiska och postoperativa inflammations- och smärttillstånd
• Tandvärk och smärta orsakad av munkirurgiska operationer eller ingrepp
• Feber
• Menstruationssmärta
• Primär menorragi och menorragi i kvinnor som använder spiral
• Förebyggande och behandling av migrän.

Dosering

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symptomen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Vuxna

Enligt individuellt behov vanligen 250–500 mg (½–1 tablett) två gånger per dygn.

Ifall morgonstelhet är ett uttalat symptom i ledgångsreumatism kan det räcka med en engångsdos på 500–750 mg varje kväll.

I förebyggande av migrän är den rekommenderade dosen 250–500 mg två gånger per dygn.

I behandling av akuta migrän- och giktanfall är den rekommenderade startdosen 500–750 mg och därefter 250–500 mg två gånger per dygn. Maxdosen är 1 250 mg per dygn.

I behandling av menstruationssmärtor eller riklig menstruationsblödning är den rekommenderade startdosen 250–500 mg och efter det 250–500 mg två gånger per dygn. Dygnsdoser över 1 000 mg eller behandlingstider på över en vecka rekommenderas inte.

Pediatrisk population

Rekommenderade dygnsdosen för barn är 10 mg/kg delat i två deldoser. Pronaxen 500 mg-tabletterna passar inte för barn som väger under 38 kg. Barn som väger 38–50 kg kan ges 250 mg (½ tablett) två gånger per dygn. Barn som väger över 50 kg kan ges vuxen dos.

Äldre patienter

Hos över 70-åringar är koncentrationen av fritt naproxen i plasma högre än hos yngre och elimineringen av naproxen är långsammare. Äldre patienter kan lättare få biverkningar av NSAID-läkemedel. På grund av detta rekommenderas det lägre engångsdoser än ovannämnda för äldre patienter, alltså 250 mg två gånger per dygn.

Nedsatt njurfunktion

Naproxen ska ges med lägsta effektiva dos till patienter med lätt nedsatt njurfunktion och njurfunktionen måste följas noggrant. Användning av Pronaxen-tabletter ska om möjligt undvikas till patienter med måttlig (kreatininclearance 50–10 ml/min eller S-Krea 160–565 mikromol/l) eller allvarlig njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance ˂ 10 ml/min eller S-krea ˃ 565 mikromol/l) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Nedsatt leverfunktion

Pronaxen-tabletter ska användas med försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet). Användning av Pronaxen-tabletter ska om möjligt undvikas till patienter med allvarlig leverfunktionsnedsättning eller cirrotisk leversjukdom.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• Astma eller allergi, ifall patienten får överkänslighetssymptom av acetylsalicylsyra eller andra NSAID-läkemedel
• Sista graviditetstrimestern
• Svår hjärtsvikt
• Tidigare gastrointestinal blödning eller perforering associerad till användning av NSAID-läkemedel
• Akut mag-/tolvfingertarmsår eller associerad blödning eller tidigare återkommande episoder (åtminstone två bekräftade separata episoder)
• Andra tillstånd som utsätter för gastrointestinala blödningar.

Naproxen ska inte användas tillsammans med andra NSAID-läkemedel medräknat COX-2-specifika läkemedel, alltså coxiber.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symptomen (se avsnitt Dosering och administreringssätt samt nedan för varningar gällande mag-tarmkanalen och cirkulationsorganen).

Äldre patienter

NSAID-läkemedel orsakar lättare biverkningar i äldre patienter; särskilt gastrointestinala blödningar eller perforeringar, vilka kan vara livshotande.

Effekter på hjärta, cirkulationsorgan och cerebrovaskulär cirkulation:

Det har rapporterats om svullnad och ansamling av vätska i kroppen i samband med användning av NSAID-läkemedel. Därför bör man ändamålsenligt följa med och rådge patienter som lider av hypertension och/eller lätt eller måttlig hjärtsvikt.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av coxiber och vissa NSAID-läkemedel (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke). Även om data tyder på att användningen av naproxen (1 000 mg dagligen) kan medföra en lägre sådan risk, kan viss risk inte helt uteslutas.

Patienter med obehandlad/svårbehandlad hypertension, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, störning i perifera blodomloppet och/eller cerebrovaskulär störning bör endast ordineras naproxen efter noggrant övervägande. Noggrant övervägande bör även göras innan ordinering av långtidsbehandling för patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertension, hyperlipidemi, diabetes, rökning).

Kaliumhalten i serum bör följas med särskilt i sådana patienter som använder ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare eller kaliumsparande diuretika. NSAID-läkemedel kan sänka vissa blodtrycksmediciners effekt (se avsnitt Interaktioner).

Effekter på njurarna:

Äldre patienter samt patienter som har nedsatt njur- eller leverfunktion, hypertension eller hjärtsvikt bör följas upp för njurfunktion och hemodynamik under naproxenbehandlingen. Naproxen ska om möjligt undvikas till patienter med måttlig eller svår njurfunktionsnedsättning eller svår leverfunktionsnedsättning.

Uttorkning under behandling med NSAID-läkemedel ökar risken för akut njursvikt, så en möjlig uttorkning bör behandlas innan man påbörjar naproxenbehandlingen. Försiktighet ska iakttas när behandling med naproxen inleds till patienter som har haft avsevärd dehydrering. Som med andra NSAID-läkemedel har långtidsbehandling med naproxen orsakat papillär njurnekros och andra patologiska njurförändringar.

Njurtoxicitet har också setts hos patienter för vilka prostaglandiner upprätthåller renal perfusion. Hos dessa patienter, kan administrering av NSAID-läkemedel orsaka en dosberoende reduktion i prostaglandinbildningen vilket leder till minskad renal perfusion. Detta kan leda till utveckling av njursvikt. De som löper störst risk att drabbas av denna reaktion är äldre patienter samt patienter som behandlas med diuretika och ACE-hämmare, samt patienter som har nedsatt njur- eller leverfunktion eller hjärtsvikt. Avbrytande av NSAID-behandlingen ger vanligtvis återhämtning till det tillstånd som rådde innan behandling påbörjades.

Levereffekter:

Stegringar av ett eller flera leverfunktionsvärden kan uppträda liksom vid användning av andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel. Svåra leverreaktioner, inklusive ikterus och hepatit (vissa fall av hepatit har varit fatala), har rapporterats i samband med användning av detta läkemedel liksom vid användning av andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel.

Hematologiska effekter:

Naproxen hämmar trombocytaggregationen och förlänger blödningstiden. Denna effekt bör tas i beaktande vid bestämning av blödningstider. Patienter med koagulationsrubbningar eller som behandlas med läkemedel som interfererar med hemostasen måste hållas under noggrann observation vid administrering av naproxeninnehållande läkemedel.

Gastrointestinala blödningar, ulceration och perforeringar:

Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation, som kan vara fatala, har rapporterats vid behandling med alla typer av NSAID-läkemedel och har inträffat oavsett behandlingstid, med eller utan varningssymtom eller tidigare händelser av allvarliga gastrointestinala biverkningar.

Naproxen försämrar trombocytaktivation och -aggregering men effekten är övergående och varar i under 48 timmar efter en engångsdos. Detta bör beaktas vid behandling av postoperativa patienter med ökad blödningsrisk, patienter som får antikoagulantbehandling (se avsnitt Interaktioner), hemofilipatienter eller andra patienter som har trombocytopeni eller en sjukdom som förämrar koaguleringssystemets funktion. Ökningen av risken för gastrointestinala blödningar sker även via denna mekanism.

Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation växer vid ökade doser av NSAID-läkemedel och är högre hos patienter som tidigare har haft gastrointestinal blödning eller perforering (se avsnitt Kontraindikationer), och hos äldre patienter. För dessa patienter bör behandlingen börjas med lägsta möjliga dos. Behandling med slemhinneskyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter, men också för patienter som behandlas med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel, som kan öka risken för att få gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt Interaktioner).

Patienter som tidigare har haft gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre patienter, ska informera om alla ovanliga symtom från buken (framförallt gastrointestinala blödningar), särskilt om de uppkommer redan i början av behandlingen. Patienten bör varnas om andra läkemedel som kan öka risken för ulcerationer eller blödningar, såsom kortikosteroider, antikoagulantia (såsom warfarin), selektiva serotoninåterupptagshämmare samt läkemedel som hämmar aggregering av blodplättar (såsom acetylsalicylsyra) (se avsnitt Interaktioner).

Behandling med Pronaxen ska avbrytas om patienten drabbas av gastrointestinal ulceration eller blödning.

NSAID-läkemedel bör ges med försiktighet till patienter som har gastrointestinal sjukdom såsom ulcerös kolit och Crohns sjukdom, då dessa tillstånd kan förvärras (se avsnitt Biverkningar).

Allvarliga hudbiverkningar:

Allvarliga hudreaktioner, såsom exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN) och läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), vilka kan vara livshotande eller dödliga, har rapporterats efter godkännandet för försäljning i samband med användning av NSAID-läkemedel (se avsnitt Biverkningar). Risken att drabbas av denna typ av reaktioner är störst i början av behandlingen, majoriteten av fall har inträffat under första behandlingsmånaden. Behandling med Pronaxen-tabletter ska avslutas vid första tecken på hudutslag, slemhinneförändringar eller andra tecken på överkänslighet. Om patienten har utvecklat SJS, eller TEN eller DRESS vid användning av Pronaxen får behandling med Pronaxen inte återupptas utan ska avbrytas permanent.

Anafylaktiska reaktioner:

Överkänslighetsreaktioner kan förekomma hos känsliga personer. Anafylaktiska reaktioner kan förekomma hos patienter både med och utan anamnes på överkänslighet mot eller exponering för acetylsalicylsyra, andra NSAID-preparat eller naproxeninnehållande läkemedel. De kan även förekomma hos personer med en anamnes på angioödem, bronkospastisk reaktivitet (t.ex. astma), rinit och näspolyper.

Anafylaktiska reaktioner kan ha dödlig utgång.

NSAID-läkemedel kan förvärra symptomen för vissa astmapatienter (se avsnitt Kontraindikationer).

Effekter på ögonen:

Studier har inte visat ögonförändringar som beror på naproxen. I sällsynta fall har ögoneffekter, inklusive papillit, retrobulbär optikusneurit samt papillödem, rapporterats hos patienter behandlade med naproxen. Ett orsakssamband har inte kunnat fastställas. Patienter som drabbas av synstörningar i samband med behandling med naproxeninnehållande läkemedel bör genomgå en oftalmologisk undersökning.

Effekter på fertilitet:

Användning av naproxen kan försämra den kvinnliga fertiliteten och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. Hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsutredning bör utsättning av naproxenbehandling övervägas.

Barn med reumatism:

I samband med långvarig (över fyra veckor) naproxenbehandling av barnreumatiker har det rapporterats om pseudoporfyri (fotodermatit med blåsor) hos till och med 10 % av patienterna. Patienterna bör följas upp för denna återkommande effekt och vid tecken på pseudoporfyri bör behandlingen avbrytas.

Hjälpämnen

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda denna medicin: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Probenecid hämmar elimineringen av naproxen genom att konkurrera om glukuronidation samt tubulär sekretion. Ifall dessa läkemedel används samtidigt t.ex. i behandlingen av gikt rekommenderas det att minska naproxendosen och noggrant följa upp patienten för eventuella biverkningar.

Samtidig användning med diuretika, ACE-hämmare samt angiotensin II-receptorblockerare

NSAID-läkemedel kan minska effekten hos diuretika och blodtryckssänkande mediciner. Samtidig användning av ACE-hämmare/angiotensin II-receptorblockerare med cyklooxygenasinhibitorer kan leda till nedsatt njurfunktion i patienter som redan har njurfunktionsstörning (t.ex. patienter som lider av dehydrering samt äldre patienter). Följden kan vara akut njursvikt, som dock i allmänhet är reversibel. Kombinationen av NSAID-läkemedel och ACE-hämmare/angiotensin II-receptorblockerare ska användas med försiktighet, särskilt i äldre patienter. Patienterna bör vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunkionen bör övervägas efter påbörjad kombinationsbehandling och regelbundet under behandlingen. Diuretika kan öka njurtoxiciteten av NSAID-läkemedel.

Även andra blodtrycksmediciners (betablockerare) effekt kan sjunka. Detta bör beaktas särskilt vid påbörjande av blodtrycksbehandling.

Naproxen ska inte tas samtidigt med andra NSAID-läkemedel eftersom det finns risk för ökade biverkningar.

Acetylsalicylsyra

Kliniska farmakodynamiska data tyder på att samtidig användning av naproxen under mer än en dag i följd kan hämma effekten av lågdos acetylsalicylsyra på trombocytaktiviteten. Denna hämning kan kvarstå i upp till flera dagar efter avslutad behandling med naproxen. Den kliniska betydelsen av denna interaktion är okänd.

Acetylsalicylsyra tränger undan naproxen från plasmaproteinbindningarna, vilket försnabbar elimineringen av naproxen.

Kortikosteroider: Ökad risk för gastrointestinala ulcerationer eller blödningar (se avsnitt Varningar och försiktighet). Ifall dessa läkemedel används samtidigt bör patientens tillstånd följas med noggrant.

Antikoagulanter: NSAID-läkemedel kan förstärka effekten av antikoagulanter såsom warfarin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Trombocytaggregationshämmare samt selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

En betydande samverkan mellan naproxen och orala diabetes- samt epilepsimediciner är osannolik. Det har visats att naproxen undantränger valproinsyra från plasmaproteinbindningar, men den kliniska betydelsen av denna interaktion är sannolikt liten.

Man bör följa med digoxinkoncentrationen i serum i digitaliserade patienter med nedsatt njurfunktion och vid behov justera digoxindoseringen ifall naproxen tillsätts eller tas bort från patientens medicinering.

Naproxen hämmar elimineringen av litium. Man bör följa med litiumkoncentrationerna i serum och vid behov justera litiumdoseringen ifall naproxen tillsätts eller tas bort från patientens medicinering.

Naproxen kan hämma elimineringen av metotrexat, ciklosporin och aminoglykosidantibiotika (direkt beroende av glomerulusfiltrationen) samt öka deras toxicitet. Samverkan är dock osannolikt vid lågdosbehandling (doser som används i behandling av reumasjukdomar) med metotrexat.

Naproxen kan förändra plasmaproteinbindningen av takrolimus samt utsätta för njurtoxicitet. Försiktighet ska iakttas vid samtidig användning och doserna ska om möjligt justeras enligt serumkoncentrationerna.

Naproxen kan ändra zidovudins metabolism. Kliniska betydelsen av denna interaktion är okänd.

Naproxen kan sänka effekten av vissa diuretika och en del andra blodtrycksmediciner, såsom betablockerare och ACE-hämmare. Detta bör beaktas särskilt vid påbörjande av blodtrycksmedicinering.

Naproxen kan störa bestämningen av 17-ketogena steroider och 5-hydroxiindolättiksyra i urin (i diagnostik av binjuresjukdomar). Detta kan undvikas genom att avsluta användningen av naproxen 72 timmar innan provtagningen.

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschis efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt ökad fosterdödlighet. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden.

Från och med graviditetsvecka 20 kan användning av naproxen orsaka oligohydramnios till följd av nedsatt njurfunktion hos fostret. Det kan inträffa en kort tid efter behandlingsstart och är vanligtvis reversibelt efter att behandlingen avbryts. Dessutom har konstriktion av ductus arteriosus efter behandling under den andra graviditetstrimestern rapporterats. Största delen av dessa fall var reversibla efter avslutad behandling. Under den första och andra trimestern av graviditeten ska därför naproxen användas endast om det är absolut nödvändigt. Om naproxen används av en kvinna som önskar bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt. Överväg fosterövervakning för oligohydramnios och konstriktion av ductus arteriosus vid exponering för naproxen under flera dagar från och med graviditetsvecka 20. Naproxen ska utsättas, om oligohydramnios eller konstriktion av ductusarteriosus upptäcks.

Användning av prostaglandinsynteshämmare under tredje trimestern av graviditeten utsätter fostret för:

• kardiopulmonell toxicitet (för tidig konstriktion/slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)
• störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och minskad mängd fostervatten (se ovan).

Användning av prostaglandinsynteshämmare vid graviditetens slut utsätter modern och fostret för:

• hämning av trombocytaggregation och eventuellt ökad blödningstid, vilket kan ske redan vid små doser
• hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad eller förlängd förlossning

Ovanstående medför att Pronaxen är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten (se avsnitt Kontraindikationer och Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Amning

Naproxen passerar i mycket små mängder över i bröstmjölk, och kan vid behov användas under amning.

Fertilitet

Användning av naproxen kan försämra den kvinnliga fertiliteten och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. Hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsutredning bör utsättning av naproxenbehandling övervägas.

Naproxen påverkar i allmänhet inte förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Ibland förekommer biverkningar som trötthet, försämring av koncentrationsförmågan, svindel eller synstörningar (se avsnitt Biverkningar). Ifall dessa symptom uppkommer ska man undvika att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningarna av naproxen förekommer främst i matsmältningsorganen och i centrala nervsystemet och är i allmänhet dosberoende.

Följande frekvenskategorier används:

Mycket vanliga (≥ 1/10),

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10),

Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100),

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000),

Mycket sällsynta (< 1/10 000),

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data),

*) Hjärtat och blodkärl:

Det har rapporterats om svullnad, förhöjt blodtryck och hjärtsvikt i samband med användning av NSAID-läkemedel.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID-läkemedel (särskilt vid höga doser och i långtidsbehandling) kan medföra en liten höjd risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

**) Magtarmkanalen:

Gastrointestinala biverkningar är de vanligaste biverkningarna. Sår (ulcerationer), perforationer eller gastrointestinala blödningar kan förekomma. Dessa kan ibland vara livshotande - särskilt för äldre patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet). Det har rapporterats om illamående, kräkningar, diarré, gasbildning, förstoppning, halsbränna, buksmärta, blodfärgad avföring, blodkräkningar, ulcerös muninflammation och förvärrande av kolit eller Crohns sjukdom efter att man slutat ta läkemedlet. I sällsynta fall har gastrit förekommit.

***) Hud och subkutan vävnad:

Hudreaktioner med blåsor såsom Stevens-Johnsons syndrom samt toxisk epidermal nekrolys (mycket sällsynta).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symptom på överdos är oftast illamående, kräkningar, buksmärta, dåsighet eller kramper. Hos vuxna har det beskrivits överdoser på 5–25 g som inte har orsakat några särskilda biverkningar, men för andra har överdoser på 6–12 g räckt för att orsaka ett allvarligt förgiftningstillstånd (metabol acidos, njursvikt, kramper, apné och CNS-depression). Patienten ges medicinskt kol för att hindra absorption och avbryta enterohepatiska kretsloppet. För övrig del är överdosens behandling supportiv. Naproxen dialyseras inte men med hemodialys kan man försnabba elimineringen av naproxens huvudmetabolit, 6-O-demetylnaproxen. H₂-blockerare eller protonpumpshämmare ska övervägas för att förebygga gastrointestinala komplikationer.

Farmakoterapeutisk grupp: Antiinflammatoriska och antireumatiska medel, propionsyraderivat, ATC-kod: M01AE02.

Naproxen hör till icke-steroida antiinflammatoriska (NSAID) läkemedel och är ett racemiskt propionsyraderivat. S-enantiomeren anses ha den farmakologiska aktiviteten och naproxen i kliniskt bruk består av enbart S-enantiomeren. Farmakologiska aktiviteten baserar sig på inhibering av cyklooxygenasenzymer och prostaglandinsyntes. Naproxen sänker feber genom att inhibera central prostaglandinsyntes och lindrar inflammation och smärta genom att inhibera perifer prostaglandinsyntes, vilket i sin tur sänker frisättningen av signalsubstanser som ökar smärta och inflammation. Inhibitionen av prostaglandinsyntesen förklarar även naproxens effekter på magslemhinnans skyddsmekanismer, blodcirkulationen i njurarna samt trombocytfunktion.

Naproxen absorberas fullständigt (95–100 %) efter oral administrering. Samtidigt intag av föda gör absorptionen långsammare men minskar inte biotillgängligheten. I friska vuxna nås topphalten i plasma på ca två timmar med 500 mg tabletter och topphalten är ca 85 mikrog/ml. Den terapeutiska koncentrationen anses vara 30–90 mikrog/ml. Naproxen binds starkt till plasmaproteiner (˃ 99 %), främst till albumin men även till globuliner, och distributionsvolymen är ca 0,15 l/kg. Naproxens totala koncentration i ledvätska är 65–70 % av koncentrationen i plasma, men koncentrationen av fritt naproxen är densamma. Naproxens farmakokinetik är lineär upp till engånsdoser på 500 mg. Vid större doser satureras plasmaproteinbindningen, koncentrationen av fritt naproxen växer och elimineringen försnabbas. Halveringstiden för elimineringen från plasma är 12–15 timmar och från ledvätska till och med 30 timmar. Naproxen metaboliseras i levern (CYP 450 isoenzymer 1A2, 2C8 och 2C9) till farmakologiskt inaktivt 6-O-demetylnaproxen. Naproxen och 6-O-demetylnaproxen utsöndras till största delen i urin som sina sulfat- och glukuronidkonjugat. Enterohepatiskt kretslopp förekommer, dock i okänd skala. I avföring utsöndras endast 1–2 % av totala dosen. Naproxens farmakokinetik är likadan hos barn som i vuxna, men i äldre patienter är koncentrationen av fritt naproxen större och elimineringen är långsammare. Ingen betydande kumulering av naproxen sker vid nedsatt njurfunktion. Naproxen dialyseras inte. Ifall kreatininclearance är under 10 ml/min kumuleras 6-O-demetylnaproxen men den elimineras i hemodialys. Elimineringen av naproxen hämmas vid nedsatt leverfunktion, och ifall albuminnivåerna i plasma sjunker, stiger koncentrationen av fritt naproxen i plasma.

Naproxens akuta toxicitet har framkommit vid tämligen höga nivåer i försöksdjur: LD50 i mus ˃ 1 000 mg/kg p.o., i råtta ˃ 472 mg/kg p.o., i hamster ˃ 1 400 mg/kg p.o., i marsvin ˃ 665 mg/kg p.o. och i hund ˃ 1 000 mg/kg p.o. Dödsorsakerna har varit gastrointestinala ulcerationer och blödningar, ibland även CNS-stimulering eller CNS-depression med associerade darrningar och kramper. Förutom gastrointestinal irritation har subkronisk och kronisk toxicitet visat sig som njurförändringar. I kliniskt relevanta doseringar har naproxen inte i djurförsök visat sig ha mutagena, karcinogena eller teratogena effekter. Naproxen har inte visat effekter på försöksdjurs fertilitet. I råtta hindrade dygnsdoser på 10–20 mg/kg förlossning i ca 10 % av djuren. I ungarna har det påträffats gastrointestinala ulcerationer samt kardiopulmonella förändringar associerade till för tidig slutning av ductus arteriosus.

Majsstärkelse

Laktosmonohydrat

Gelatin

Natriumstärkelseglykolat

Talk

Magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 30 °C. Ljuskänsligt. Förvaras i originalförpackningen.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

PRONAXEN tabletti
500 mg (J) (L:kyllä) 30 kpl (7,08 €), 100 kpl (20,00 €)

PF-selosteen tieto

HDPE-burk och HDPE-lock; 15, 30 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit eller nästan vit, kapselformad tablett med brytskåra, storlek 8,2 x 19,3 mm.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

PRONAXEN tabletti
500 mg 30 kpl, 100 kpl

• Peruskorvaus (40 %).

M01AE02

10.10.2024