SERONIL filmdragerad tablett 10 mg, 60 mg

En tablett innehåller 11,2 mg eller 67,1 mg fluoxetinhydroklorid motsvarande 10 mg eller 60 mg fluoxetin.

Hjälpämne med känd effekt: sackaros (10 mg tabl.: 0,55 mg, 60 mg tabl.: 0,73 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett, filmdragerad

Vuxna

• Egentliga depressioner
• Tvångssyndrom
• Bulimia nervosa: Seronil används som komplement till psykoterapi för att minska hetsätning och självrensning.

Pediatrisk population (minst 8 år)

Måttlig till svår egentlig depression, om depressionen inte har svarat på 4–6 tillfällen med psykoterapi. Antidepressiv läkemedelsbehandling ska ges till barn eller ungdomar med måttlig till svår depression endast i kombination med samtidig psykoterapi.

Dosering

Egentliga depressioner

Vuxna och äldre: Den rekommenderade dosen är 20 mg per dygn. Dosens lämplighet bör utvärderas och vid behov justeras 3–4 veckor efter påbörjad behandling och sedan efter kliniskt behov. Även om högre doser kan öka risken för biverkningar kan dosen gradvis ökas upp till den maximala dosen 60 mg hos patienter som inte får ett tillfredsställande svar på 20 mg (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper). Dosen ska anpassas försiktigt och individuellt och patientens underhållsdos ska vara lägsta effektiva dos.

Patienter med depression ska behandlas tillräckligt länge och minst 6 månader för att symtomfrihet ska kunna säkerställas.

Tvångssyndrom

Vuxna och äldre: 20–60 mg/dygn. Den rekommenderade dosen är 20 mg per dygn. Även om högre doser kan öka risken för biverkningar kan dosen efter två veckor ökas gradvis upp till den maximala dosen 60 mg hos patienter som inte får ett tillfredsställande svar på 20 mg.

Om ingen förbättring ses inom 10 veckor ska fluoxetinbehandlingen omprövas. Om ett bra behandlingssvar fås kan behandlingen fortsätta med en individuellt anpassad dos. Systematiska undersökningar av optimal längd för fluoxetinbehandling har inte utförts, men eftersom tvångssyndrom är ett kroniskt tillstånd kan fortsatt behandling övervägas även efter 10 veckor hos patienter som har svarat på behandlingen. Dosen ska anpassas noga för varje individ och lägsta effektiva underhållsdos ska användas. Behovet av behandling ska omvärderas regelbundet. Vissa läkare rekommenderar samtidig beteendeterapi för patienter som svarat bra på farmakoterapi.

Effekten av långtidsbehandling (mer än 24 veckor) har inte visats vid behandling av tvångssyndrom.

Bulimia nervosa

Vuxna och äldre: Den rekommenderade dosen är 60 mg per dygn. Effekten av långtidsbehandling (mer än 3 månader) har inte visats vid behandling av bulimia nervosa.

Vuxna – alla indikationer

Rekommenderad dos kan ökas eller minskas. Dygnsdoser på mer än 80 mg har inte undersökts systematiskt.

När fluoxetinbehandlingen sätts ut finns den aktiva substansen kvar i kroppen i flera veckor. Detta ska beaktas när behandlingen påbörjas eller avslutas.

Pediatrisk population (minst 8 år) (måttlig till svår egentlig depression)

Behandlingen ska inledas och övervakas av specialistläkare. Startdosen är 10 mg per dygn. Dosen ska anpassas försiktigt och individuellt och patientens underhållsdos ska vara lägsta effektiva dos.

Dosen kan höjas till 20 mg per dygn efter en eller två veckor. Erfarenheter av dygnsdoser över 20 mg är begränsade. Det finns endast begränsade data om behandling över 9 veckor.

Pediatrisk population med låg kroppsvikt

Hos barn med låg kroppsvikt är läkemedelskoncentrationen i plasma proportionellt högre än hos andra och därför kan lägre läkemedelsdoser räcka till för att uppnå behandlingssvar (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Hos barn som svarar på behandlingen ska behovet av behandling efter 6 månader bedömas. Om inget behandlingssvar uppnås efter 9 veckor ska behandlingsalternativ övervägas.

Äldre personer

Försiktighet ska iakttas när dosen ökas och dygnsdoser över 40 mg rekommenderas vanligen inte. Högsta rekommenderade dos är 60 mg per dygn.

Nedsatt leverfunktion / interaktioner med fluoxetin

En lägre dos eller längre dosintervall (t.ex. 20 mg varannan dag) ska övervägas hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper) samt för patienter som samtidigt använder läkemedel som kan ha interaktioner med fluoxetin (se avsnitt Interaktioner).

Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling med Seronil

Snabbt utsättande av läkemedlet ska undvikas. När behandling med Seronil avslutas ska dosen gradvis minskas under minst 1–2 veckor för att undvika utsättningssymtom (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar). Om oacceptabla symtom uppkommer efter en dosminskning eller när medicineringen avslutas finns det anledning att överväga att återgå till den tidigare läkemedelsdosen. Därefter kan läkaren fortsätta att minska dosen men i långsammare takt.

Administreringssätt

Oral administrering.

Fluoxetin kan ges som enstaka dos eller uppdelad på flera doser under eller mellan måltiderna.

Överkänslighet mot fluoxetin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Fluoxetin är kontraindicerat i kombination med irreversibla, icke-selektiva monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) (t.ex. iproniazid) (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Fluoxetin får inte användas i kombination med metoprolol som används för behandling av hjärtsvikt (se avsnitt Interaktioner).

Pediatrisk population

I kliniska prövningar förekom självmordsrelaterat beteende (självmordsförsök och självmordstankar) och fientlighet (främst aggression, trots och ilska) mer frekvent hos barn och ungdomar som behandlades med antidepressiva läkemedel än hos dem som behandlades med placebo. Hos barn och ungdomar i åldern 8–18 år ska Seronil endast användas vid behandling av måttlig till svår egentlig depression och inte för någon annan indikation. Om det ändå är kliniskt motiverat och beslut fattas om att inleda behandling med fluoxetin ska patienten noggrant övervakas med avseende på eventuella självmordssymtom. Det finns också endast begränsade data om säkerhet på lång sikt hos barn och ungdomar, bl.a. vad gäller tillväxt, könsmognad samt kognitiv, emotionell och beteendemässig utveckling (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Minskad längdtillväxt och minskad viktökning konstaterades hos barn och ungdomar som behandlades med fluoxetin i en klinisk läkemedelsprövning på nitton veckor (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper). Det finns inga bevis på om behandling med fluoxetin påverkar förmågan att uppnå normal längd i vuxen ålder. Det är möjligt att puberteten är sen (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter och Biverkningar). Tillväxt och pubertetsutveckling (längd, vikt och Tanner-klass) ska därför följas under och efter behandling med fluoxetin. Om någondera av dem verkar avta ska remiss till bedömning hos barnläkare övervägas.

Mani och hypomani konstaterades generellt i kliniska prövningar som undersökte pediatriska patienter (se avsnitt Biverkningar). Därför rekommenderas det att förekomst av mani/hypomani kontrolleras regelbundet. Fluoxetinbehandlingen ska avbrytas om patienten går in i en manisk fas.

Det är viktigt att förskrivaren diskuterar risker och fördelar av behandlingen med barnet/ungdomen och/eller hans/hennes föräldrar.

Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring

Depression associeras med en ökad risk för suicidtankar, självskador och suicid (självmordsrelaterade händelser). Denna risk kvarstår tills påtaglig förbättring sker i själva tillståndet. Eftersom förbättring eventuellt inte sker under de första veckorna efter behandlingsstart ska patienterna följas noga tills förbättring sker. Baserat på klinisk erfarenhet är det känt att suicidrisken ökar under de tidiga förbättringsfaserna.

Även andra psykiatriska indikationer för vilka Seronil kan förskrivas kan medföra ökad risk för självmordsrelaterade händelser. Dessa andra sjukdomar eller symtom kan dessutom uppträda samtidigt med depression. Därför ska samma försiktighet som iakttas vid behandling av patienter med egentlig depression också iakttas vid behandling av patienter med andra psykiatriska sjukdomar.

Patienter med tidigare självmordsrelaterade händelser eller med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och de ska observeras särskilt noga under behandlingen. En metaanalys av placebokontrollerade kliniska prövningar gällande antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar visade att benägenheten för suicidalt beteende ökade vid behandling med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter yngre än 25 år. Riskbenägna patienter ska följas noga i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar. Patienter (och vårdgivare) ska vara observanta på tecken till klinisk försämring, suicidalt beteende/suicidtankar eller andra beteendeförändringar. Om dessa förekommer ska läkarvård omedelbart uppsökas.

Kardiovaskulär påverkan

Efter marknadsintroduktion har förlängt QT-intervall och ventrikulär arytmi, inklusive Torsades de Pointes, rapporterats (se avsnitt Interaktioner, Biverkningar och Överdosering).

Fluoxetin ska användas med försiktighet till patienter med medfött förlängt QT-syndrom eller ärftlig QT-förlängning eller andra kliniska riskfaktorer för arytmi (t.ex. hypokalemi, hypomagnesemi, bradykardi, akut hjärtinfarkt eller okompenserad hjärtsvikt) eller ökad exponering för fluoxetin (t.ex. nedsatt leverfunktion).

Ett EKG ska övervägas innan behandlingen påbörjas om patienten har stabil hjärtsjukdom.

Om tecken på hjärtarytmi uppstår under behandlingen med fluoxetin ska behandlingen avslutas och ett EKG utföras.

Irreversibla icke-selektiva MAO-hämmare (t.ex. iproniazid)

Allvarliga fall, ibland med dödlig utgång, har rapporterats hos patienter som har använt SSRI-läkemedel tillsammans med irreversibla, icke-selektiva monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare).

I vissa fall observerades drag som påminde om serotonergt syndrom (som kan blandas ihop med och diagnostiseras som malignt neuroleptikasyndrom). Cyproheptadin och dantrolen kan vara till nytta för patienter med dessa reaktioner. Symtomen på en läkemedelsinteraktion med en MAO-hämmare är hypertermi, rigiditet, myoklonus, instabilitet i autonoma nervsystemet, eventuellt med snabba förändringar i vitala funktioner, förändringar i psykisk status, bl.a. förvirring, irritabilitet och häftig agitation som kan utvecklas till delirium och koma.

Därför får fluoxetin inte användas i kombination med en irreversibel icke-selektiv MAO-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer). Eftersom effekten av en irreversibel, icke-selektiv MAO-hämmare kvarstår i två veckor efter avslutad behandling får fluoxetin insättas tidigast 2 veckor efter avslutad behandling med en irreversibel, icke-selektiv MAO- hämmare. Efter avslutad fluoxetinbehandling ska ett minst 5 veckor långt uppehåll göras innan behandling med en irreversibel, icke-selektiv MAO-hämmare påbörjas.

Serotonergt syndrom och reaktioner som liknar malignt neuroleptikasyndrom

I sällsynta fall har serotonergt syndrom eller reaktioner som liknar malignt neuroleptikasyndrom rapporterats i samband med fluoxetinbehandling, särskilt vid samtidig användning av andra serotonerga läkemedel (bl.a. l-tryptofan) och/eller neuroleptika (se avsnitt Interaktioner). Eftersom dessa syndrom potentiellt kan ha dödlig utgång ska fluoxetin utsättas och symtomatisk behandling insättas om de inträffar (kännetecknande är en samling symtom som inkluderar hypertermi, rigiditet, myoklonus, instabilitet i autonoma nervsystemet, eventuellt med snabba förändringar i vitala funktioner samt förändringar i psykisk status, bl.a. förvirring, irritabilitet och häftig agitation som kan utvecklas till delirium och koma).

Mani

Antidepressiva läkemedel ska användas med försiktighet till patienter som har haft maniska/hypomaniska episoder. Liksom för andra antidepressiva läkemedel ska behandling med fluoxetin avslutas i manisk fas.

Blödning

Vid behandling med SSRI-läkemedel har blödningar från huden, t.ex. ekkymos och purpura, rapporterats. Ekkymos har rapporterats som en ovanlig händelse under behandling med fluoxetin. Andra blödningar (t.ex. gynekologiska blödningar, gastrointestinala blödningar och andra hud- och slemhinneblödningar) har rapporterats sällsynt. Försiktighet ska iakttas särskilt när patienten får SSRI-läkemedel samtidigt med orala antikoagulantia, läkemedel som påverkar trombocytfunktionen (t.ex. atypiska neuroleptika som klozapin, fentiaziner, de flesta tricykliska antidepressiva, ASA, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel [NSAID]) eller andra läkemedel som kan öka blödningsrisken samt hos patienter som har haft blödningsrubbningar (se avsnitt Interaktioner).

SSRI-/SNRI-läkemedel kan öka risken för postpartumblödning (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning och Biverkningar).

Kramper

Antidepressiva läkemedel medför risk för kramper. Liksom för andra antidepressiva läkemedel ska behandling med fluoxetin inledas försiktigt hos patienter som har haft kramper. Behandlingen ska avbrytas om patienten får kramper eller om kramperna börjar uppträda oftare. Behandling med fluoxetin ska undvikas om patienten har instabil krampsjukdom/epilepsi. Patienter med kontrollerad epilepsi ska övervakas noga (se avsnitt Interaktioner).

Elektrokonvulsiv behandling (ECT)

Hos patienter som använder fluoxetin och får elektrokonvulsiv behandling har det i sällsynta fall rapporterats långvariga kramper och därför ska försiktighet iakttas.

Tamoxifen

Fluoxetin är en potent hämmare av CYP2D6 och kan minska koncentrationen av endoxifen, en av de viktigaste aktiva metaboliterna av tamoxifen. Därför ska fluoxetin alltid när det är möjligt undvikas under tamoxifenbehandling (se avsnitt Interaktioner).

Akatisi/psykomotorisk rastlöshet

Vid användning av fluoxetin kan akatisi utvecklas, vilket karaktäriseras av en subjektivt obehaglig eller ängslig rastlöshet och behov av att röra på sig, ofta med en oförmåga att sitta eller stå still. Sannolikheten för denna biverkning är störst under de första behandlingsveckorna. Om sådana symtom uppträder kan en ökning av fluoxetindosen vara skadlig.

Diabetes

Hos patienter med diabetes kan SSRI-behandling påverka glukoskontrollen. Under behandling med fluoxetin har hypoglykemi förekommit och efter avslutad behandling hyperglykemi. Behandling med insulin och/eller perorala diabetesläkemedel kan kräva en dosjustering.

Lever-/njurfunktion

Fluoxetin metaboliseras främst av levern och utsöndras via njurarna. För patienter med påtagligt nedsatt leverfunktion rekommenderas lägre dos, t.ex. dosering varannan dag. När dialyspatienter med svårt nedsatt njurfunktion (glomerulär filtreringshastighet, GFR < 10 ml/min) behandlades med fluoxetin 20 mg/dygn i 2 månader observerades ingen skillnad i plasmakoncentration av fluoxetin eller norfluoxetin jämfört med kontrollpersoner med normal njurfunktion.

Utslag och allergiska reaktioner

Hudutslag, anafylaktiska reaktioner och progressiva systemiska (även allvarliga) händelser (som engagerar hud, njurar, lever eller lungor) har rapporterats. Fluoxetin ska utsättas vid utslag eller andra allergiska fenomen som inte har någon annan förklaring.

Viktnedgång

Viktnedgång kan inträffa hos patienter som får fluoxetin, men denna är i regel proportionell mot utgångsvikten.

Utsättningssymtom efter behandling med SSRI

Utsättningssymtom när behandlingen avslutas förekommer ofta, särskilt om behandlingen avslutas abrupt (se avsnitt Biverkningar). I kliniska läkemedelsprövningar observerades biverkningar vid behandlingens avslutande hos cirka 60 % av patienterna i både fluoxetin- och placebogruppen. Av dessa biverkningar var 17 % i fluoxetingruppen och 12 % i placebogruppen svåra.

Risken för utsättningssymtom kan bero på flera faktorer som behandlingstid och dos samt hur snabbt behandlingen avslutas. De vanligaste rapporterade biverkningarna är yrsel, sensoriska störningar (inklusive parestesier), sömnstörningar (inklusive sömnlöshet och intensiva drömmar), asteni, agitation eller ångest, illamående och/eller kräkningar, tremor och huvudvärk. I allmänhet är dessa symtom lindriga till måttliga men kan hos vissa patienter vara svåra. De uppträder vanligtvis några dagar efter avslutad behandling. Dessa symtom går vanligen över av sig själv och försvinner inom 2 veckor, men hos en del patienter kan symtomen bli långvariga (2–3 månader eller längre). Det rekommenderas därför att Seronildosen trappas ned gradvis enligt patientens behov under en period av minst en till två veckor när behandlingens avslutas, (se avsnitt Dosering och administreringssätt ”Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling med Seronil”).

Mydriasis

Mydriasis har rapporterats i samband med användning av fluoxetin, därför ska fluoxetin förskrivas med försiktighet till patienter med förhöjt ögontryck eller risk för akut trångvinkelglaukom.

Sexuell dysfunktion

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) / serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) kan orsaka symtom på sexuell dysfunktion (se avsnitt Biverkningar). Rapporter har förekommit om långvarig sexuell dysfunktion där symtomen har kvarstått trots avslutad behandling med SSRI-/SNRI-läkemedel.

Hjälpämnen

Seroniltabletterna innehåller sackaros. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.

Halveringstid

Gällande farmakokinetiska och farmakodynamiska interaktioner (t.ex. vid byte från fluoxetin till andra antidepressiva läkemedel) ska hänsyn tas till att fluoxetin och norfluoxetin har långa halveringstider för eliminering (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Kontraindicerade kombinationer

Irreversibla icke-selektiva monoaminoxidashämmare (t.ex. iproniazid):

Allvarliga reaktioner, ibland med dödlig utgång, har rapporterats hos patienter som har använt SSRI-läkemedel tillsammans med irreversibla, icke-selektiva monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare). Dessa fall hade drag som påminde om serotonergt syndrom (som kan blandas ihop med eller diagnostiseras som malignt neuroleptikasyndrom). Cyproheptadin och dantrolen kan vara till nytta för patienter med dessa reaktioner. Symtomen på en läkemedelsinteraktion med en MAO-hämmare är hypertermi, rigiditet, myoklonus, autonom instabilitet, eventuellt med snabba förändringar i vitala funktioner, förändringar i psykisk status, bl.a. förvirring, irritabilitet och häftig agitation som kan utvecklas till delirium och koma.

Därför får fluoxetin inte användas med en irreversibel icke-selektiv MAO-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer). Behandling med fluoxetin kan påbörjas tidigast 2 veckor efter att behandlingen med en irreversibel, icke-selektiv MAO-hämmare har avslutats. Efter avslutad fluoxetinbehandling ska ett minst 5 veckor långt uppehåll göras innan behandling med en irreversibel, icke-selektiv MAO-hämmare påbörjas.

Metoprolol vid behandling av hjärtsvikt:

Risken för biverkningar av metoprolol, inklusive svår bradykardi, kan öka eftersom fluoxetin hämmar metoprolols metabolism (se avsnitt Kontraindikationer).

Kombinationer som inte rekommenderas

Tamoxifen

En farmakokinetisk interaktion mellan CYP2D6-hämmare och tamoxifen har rapporterats i litteraturen, vilket reducerar plasmakoncentrationen av en av de aktiva metaboliterna av tamoxifen, endoxifen, med 65–75 procent. I vissa prövningar har minskad effekt av tamoxifen rapporterats vid samtidig behandling med vissa SSRI-läkemedel mot depression. Eftersom en minskad effekt av tamoxifen inte kan uteslutas, ska samtidig behandling med potenta CYP2D6-hämmare (inklusive fluoxetin) alltid om möjligt undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Alkohol

I konventionella undersökningar ökade fluoxetin inte alkoholhalten i blodet och förstärkte inte heller alkoholens effekter. Kombination av SSRI och alkohol rekommenderas dock inte.

MAO-A-hämmare inklusive linezolid och metyltioninklorid (metylenblått)

Risk för serotonergt syndrom med diarré, takykardi, svettningar, tremor, förvirring och koma. Om samtidig användning av dessa läkemedel med fluoxetin inte kan undvikas rekommenderas noggrann klinisk övervakning av patienten och att samtidig behandling ska inledas med lägsta rekommenderade dos (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Mequitazin

Risken för biverkningar av mequitazin (såsom QT-förlängning) kan öka eftersom fluoxetin hämmar mequitazins metabolism.

Kombinationer som kräver försiktighet

Fenytoin

Variationer i blodkoncentrationen har observerats när fenytoin har administrerats samtidigt med fluoxetin. I vissa fall har toxicitet förekommit. Dostitrering av det samtidigt administrerade läkemedlet ska ske försiktigt och kontroll av klinisk status ska övervägas.

Serotonerga läkemedel (t.ex. litium, tramadol, buprenorfin, triptaner, tryptofan, selegilin [MAO-B-hämmare], johannesört [Hypericum perforatum])

Lindrigt serotonergt syndrom har rapporterats när SSRI och andra läkemedel med serotonerg effekt har administrerats samtidigt. Därför ska samtidig administrering av fluoxetin med dessa läkemedel göras med försiktighet och med noggrannare och tätare kliniska kontroller av patientens status (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Förlängning av QT-intervallet

Farmakokinetiska och farmakodynamiska prövningar med fluoxetin och andra läkemedel som förlänger QT-intervallet har inte genomförts. En additiv effekt av fluoxetin och dessa läkemedel kan inte uteslutas. Därför ska försiktighet iakttas när fluoxetin används samtidigt med läkemedel som förlänger QT-intervallet, såsom klass IA och III antiarytmika, antipsykotika (t.ex. fenotiazinderivat, pimozid, haloperidol), tricykliska antidepressiva, vissa antimikrobiella läkemedel (t.ex. sparfloxacin, moxifloxacin, erytromycin i.v., pentamidin), läkemedel mot malaria (särskilt halofantrin) och vissa antihistaminer (astemizol, mizolastin) (se avsnitt Varningar och försiktighet, Biverkningar och Överdosering).

Läkemedel som påverkar hemostas (orala antikoagulantia oavsett verkningsmekanism, antitrombotiska läkemedel inklusive ASA och NSAID)

Risk för ökad blödning. Under behandling med orala antikoagulantia ska patientens kliniska status följas och tätare kontroller av INR ska göras. Dosen kan behöva justeras under fluoxetinbehandling och efter avslutad behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Cyproheptadin

I enstaka fall har den antidepressiva effekten av fluoxetin minskat när patienten samtidigt har fått cyproheptadin.

Läkemedel som inducerar hyponatremi

Hyponatremi är en biverkning av fluoxetin. Samtidig användning med andra läkemedel som kan orsaka hyponatremi (t.ex. diuretika, desmopressin, karbamazepin och oxkarbazepin) kan öka risken (se avsnitt Biverkningar).

Läkemedel som sänker kramptröskeln

Kramper är en biverkning av fluoxetin. Samtidig användning med andra läkemedel som sänker kramptröskeln (t.ex. tricykliska antidepressiva, andra SSRI, fentiazin, butyrofenoner, meflokin, klorokin, bupropion, tramadol) kan öka risken.

Andra läkemedel metaboliserade av CYP2D6

Fluoxetin är en potent hämmare av enzymet CYP2D6. Därför kan samtidig behandling med läkemedel som också metaboliseras via detta enzymsystem leda till läkemedelsinteraktioner. Detta inträffar särskilt om läkemedlet har ett smalt terapeutiskt index (såsom flekainid, propafenon och nebivolol) eller om dosen titreras, men även med atomoxetin, karbamazepin, tricykliska antidepressiva och risperidon. Behandling med dessa läkemedel ska inledas med lägsta möjliga dos eller så ska den använda dosen justeras till lägsta möjliga dos. Detta gäller också om fluoxetin har använts under de 5 föregående veckorna.

Graviditet

Vissa epidemiologiska undersökningar visar att användning av fluoxetin under graviditetens första trimester ökar risken för kardiovaskulära missbildningar. Uppkomstmekanismen bakom dessa hjärtfel är okänd. Totalt sett tyder undersökningarna på att mödrar som använder fluoxetin löper en risk på omkring 2/100 att få barn med medfödd kardiovaskulär missbildning. Bland dem som inte använder fluoxetin är den genomsnittliga risken att få ett barn med medfött hjärtfel omkring 1/100.

Epidemiologiska data tyder på att användning av SSRI vid graviditet, särskilt i slutet av graviditeten, kan öka risken för persistent pulmonell hypertension hos den nyfödde (PPHN). Den observerade risken var ungefär 5 fall per tusen graviditeter. Hos de som inte använder SSRI förekommer 1 till 2 fall PPHN per tusen graviditeter.

Fluoxetin ska inte användas under graviditeten om den gravida patientens kliniska tillstånd inte kräver fluoxetinbehandling och rättfärdigar risken för en eventuell fosterskada. Abrupt avbrytning av användningen av läkemedlet ska undvikas under graviditeten (se avsnitt Dosering och administreringssätt Dosering och administreringssätt). Fluoxetin kan användas under graviditet men försiktighet är befogad särskilt under sen graviditet samt före förlossning, eftersom följande effekter har observerats hos nyfödda: irritabilitet, tremor, hypotoni, ihållande gråt, svårigheter att amma eller sova. Dessa symtom kan tyda på antingen serotonerga effekter eller utsättningssymtom. Tidpunkten för dessa symtom och varaktigheten kan bero på lång halveringstid för fluoxetin och dess aktiva metabolit norfluoxetin (fluoxetin 4–6 dygn och norfluoxetin 4–16 dygn).

Observationsdata tyder på ökad risk (mindre än en fördubbling) för postpartumblödning efter exponering för SSRI-/SNRI-läkemedel under den sista månaden före förlossningen (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Amning

Fluoxetin och dess metabolit norfluoxetin passerar över i modersmjölk. Biverkningar har förekommit hos barn som ammas. Om behandling med fluoxetin bedöms nödvändig ska avbrytande av amningen övervägas. Om amningen trots allt fortsätter ska lägsta effektiva dos av fluoxetin förskrivas.

Fertilitet

Data från djurstudier har visat att fluoxetin kan påverka kvaliteten på sperma (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Fall från humanstudier med några SSRI preparat har visat att en påverkan på spermakvaliteten är reversibel. Man har hittills inte sett någon påverkan på fertilitet hos människa.

Seronil har inga skadliga effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Även om det har visats att fluoxetin inte påverkar den psykomotoriska prestationsförmågan hos friska frivilliga kan alla psykofarmaka försämra omdömesförmåga och färdigheter. Patienterna ska uppmanas att undvika bilkörning och användning av farliga maskiner tills de är tillräckligt säkra på att prestationsförmågan inte är nedsatt.

a) Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste biverkningarna som har rapporterats hos patienter som har fått fluoxetin var huvudvärk, illamående, sömnlöshet, utmattning och diarré. Biverkningarna kan lindras och avta när behandlingen fortsätter och kräver i allmänhet inte att behandlingen avbryts.

b) Biverkningar i tabellform

Tabellen nedan beskriver biverkningar som har observerats under fluoxetinbehandling hos vuxna patienter och pediatrisk population. En del av dessa biverkningar är samma som för andra SSRI-läkemedel.

Beräkningen av frekvenserna har baserats på kliniska prövningar utförda på vuxna (n = 9 297) och spontanrapporter.

Följande frekvenskategorier används:

Mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

¹ Inkluderar anorexi

² Inkluderar tidigt uppvaknande, insomningssvårigheter, avbruten sömn eller sömnlöshet mitt i natten

³ Inkluderar förlust av libido

⁴ Inkluderar mardrömmar

⁵ Inkluderar utebliven orgasm

⁶ Inkluderar fullbordat självmord, suicid depression, avsiktlig självskada, självskadetankar, självmordsbeteende, självmordstankar, självmordsförsök, morbida tankar, självskadebeteende. Dessa symtom kan tyda på underliggande sjukdom.

⁷ Inkluderar hypersomni och sedation

⁸ Baserar sig på EKG-mätningar i kliniska studier

⁹ Inkluderar värmevallningar

¹⁰ Inkluderar atelektas, interstitiell lungsjukdom, pneumonit

¹¹ Inkluderar oftast tandköttsblödning, blodiga kräkningar, blodig avföring, blödning från ändtarmen, blodig diarré, svart blod i avföringen och magsårsblödning.

¹² Inkluderar erytem, fjällande utslag, erytematösa värmeutslag, utslag, erytematösa utslag, follikulära utslag, generella utslag, makulära utslag, makulopapulösa utslag, mässlingsliknande utslag, papulösa utslag, kliande utslag, vesikulära utslag, rodnande navelutslag

¹³ Inkluderar pollakisuri

¹⁴ Inkluderar cervixblödning, livmoderproblem, uterin blödning, genital blödning, menometrorragi, menorragi, metrorragi, polymenorré, postmenopausal blödning, vaginal blödning

¹⁵ Inkluderar ejakulationssvikt, dysfunktionell ejakulation, prematur ejakulation, försenad ejakulation, retrograd ejakulation

¹⁶ Inkluderar asteni

¹⁷ Denna biverkning har rapporterats för den terapeutiska klassen SSRI-/SNRI-läkemedel (se avsnitt Varningar och försiktighet och Fertilitet, graviditet och amning).

c) Beskrivning av utvalda biverkningar

Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring: Fall av suicidtankar och suicidalt beteende har rapporterats under behandling med fluoxetin eller direkt efter avslutad behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Benfrakturer: Epidemiologiska studier som främst har utförts på patienter 50 år eller äldre, visar en ökad risk för benfraktur hos patienter som behandlas med SSRI eller tricykliska antidepressiva läkemedel. Mekanismen är okänd.

Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling med fluoxetin: Avslutning av fluoxetinbehandling leder ofta till utsättningssymtom. De vanligaste rapporterade reaktionerna är yrsel, sensoriska störningar (inklusive parestesier), sömnstörningar (inklusive sömnlöshet och intensiva drömmar), asteni, agitation eller ångest, illamående och/eller kräkningar, tremor och huvudvärk. I allmänhet är dessa symtom lätta till måttliga och upphör av sig själva men hos vissa patienter kan de vara svårare och/eller långvariga (se avsnitt Varningar och försiktighet). När Seronil inte längre behövs ska därför en gradvis nedtrappning av dosen göras (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).

d) Pediatrisk population (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamiska egenskaper)

Nedan beskrivs biverkningar som specifikt har observerats eller som har en annan frekvens hos denna population. Frekvensen för dessa biverkningar baseras på pediatriska kliniska prövningar (n = 610).

I kliniska pediatriska prövningar rapporterades oftare självmordsrelaterat beteende (suicidförsök och suicidtankar), fientlighet (de rapporterade händelserna var ilska, irritabilitet, aggression, upprördhet, aktiveringssyndrom), maniska reaktioner inklusive mani och hypomani (inga tidigare rapporterade episoder för de undersökta patienterna) och näsblödning hos de barn och ungdomar som behandlades med antidepressiva läkemedel jämfört med dem som fick placebo.

Klinisk användning har rapporterats orsaka enstaka fall av tillväxthämning (se även avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

I kliniska pediatriska prövningar har fluoxetinbehandling även associerats med en minskning i koncentrationen av alkalisk fosfatas.

Enligt rapporter har klinisk fluoxetinbehandling hos pediatriska patienter i enstaka fall även orsakat biverkningar som kan tyda på en försenad könsmognad eller sexuell dysfunktion. (Se även avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symtom

Symtomen på överdosering med enbart fluoxetin är vanligtvis lindriga. Symtomen på överdosering inkluderar illamående, kräkningar, kramper, kardiovaskulära störningar som varierar från asymtomatiska arytmier (inklusive nodal rytm och ventrikulära arytmier) eller EKG-förändringar som tyder på QTc-förlängning till hjärtstillestånd (inklusive mycket sällsynta fall av Torsades de Pointes), lungfunktionsstörningar och olika tecken på förändringar i centrala nervsystemets funktion (kan variera från upphetsning till koma). Dödsfall i samband med överdosering av enbart fluoxetin har konstaterats ytterst sällan.

Behandling

Övervakning av hjärtat och vitala funktioner rekommenderas tillsammans med allmän symtomatisk och understödjande behandling. Det finns ingen känd antidot.

Påskyndad diures, dialys, hemoperfusion och transfusion har sannolikt ingen effekt. Aktivt kol, som kan användas tillsammans med sorbitol, kan vara lika effektivt eller effektivare än kräkning eller magsköljning. Vid behandling av överdosering ska det beaktas att patienten kan ha tagit flera läkemedel samtidigt. Patienter som har överdoserat tricykliska antidepressiva och samtidigt har tagit eller nyligen tagit fluoxetin kan behöva övervakas längre tid.

Farmakoterapeutisk grupp: Psykoanaleptika, Selektiva serotoninåterupptagshämmare, ATC-kod: N06AB03

Fluoxetin är en selektiv hämmare av serotoninåterupptaget vars verkningsmekanism sannolikt baseras just på denna hämmande verkan. Fluoxetin har praktiskt taget ingen affinitet till andra receptorer som α₁-, α₂- och β-adrenerga receptorer, serotonerga, dopaminerga, histamin- (H₁), muskarin- och GABA-receptorer.

Egentliga depressioner

De kliniska prövningarna har utförts på patienter med egentlig depression i jämförelse med placebo och aktiva kontroller. Mätt på Hamilton Depression Rating Scale (HAM-D) har Seronil visat signifikant bättre effekt än placebo. I dessa prövningar visade fluoxetin jämfört med placebo avsevärt bättre klinisk respons (definierat som en 50-procentig reduktion av HAM-D-poäng) och remission.

Dosrespons

I kliniska läkemedelsprövningar med fast dos på patienter med egentlig depression konstaterades en flack dosresponskurva, vilket tyder på att användning av doser högre än rekommenderad dos inte kommer att ge någon bättre nytta för patienten. Klinisk erfarenhet har dock visat att en dosökning kan vara fördelaktig för vissa patienter.

Tvångssyndrom

I korttidsprövningar (under 24 veckor) har fluoxetin visat signifikant bättre effekt än placebo. Effekt kunde visas vid dosen 20 mg/dygn men högre doser (40–60 mg per dag) gav oftare respons. I långtidsprövningar (tre korttidsprövningar med förlängningsfas och en profylaktisk prövning för att förhindra återfall) har ingen effekt visats.

Bulimia nervosa

I korttidsprövningar (under 16 veckor) med patienter i öppenvård som uppfyllde DSM-III-R-kriterierna för bulimia nervosa reducerade fluoxetin 60 mg per dygn hetsätning och självrensning signifikant bättre effekt än placebo. Inga slutsatser kan dock dras om långtidseffekten.

Två placebokontrollerade prövningar utvärderade patienter som uppfyllde diagnoskriterierna för premenstruellt dysforiskt syndrom (Pre-Menstrual Dysphoric Disorder, PMDD) enligt DSM-IV. Patienterna inkluderades om symtomen var så svåra att de påverkade sociala och arbetsrelaterade funktioner och mänskliga relationer. Patienter som använde p-piller inkluderades inte i prövningen. I den första prövningen gavs 20 mg fluoxetin kontinuerligt i 6 menstruationscykler och en förbättring konstaterades i de primära effektparametrarna (irritabilitet, oro och dysfori). I den andra prövningen där läkemedlet gavs endast i lutealfasen (20 mg/dygn i 14 dygn) i 3 menstruationscykler observerades en förbättring i den primära effektparametern (skalan Daily Record of Severity of Problems). Några tydliga slutsatser om effekten eller behandlingens längd kan dock inte dras utifrån dessa prövningar.

Pediatrisk population

Egentliga depressioner

Fluoxetin har jämförts med placebo i kliniska läkemedelsprövningar där barn och ungdomar från 8 års ålder har deltagit. Två pivotala korttidsprövningar har visat att Seronil i dosen 20 mg är betydligt mer effektivt än placebo, när responsmätaren var totalpoäng på CDRS-R-skalan (Childhood Depression Rating Scale-Revised) och poäng på CGI-I-skalan (Clinical Global Impression of Improvement). I båda prövningarna uppfyllde patienterna kriterierna för måttlig till svår egentlig depression (DSM-III eller DSM-IV) vid tre olika bedömningar av kliniska barnpsykiatriker. Resultaten som beskriver effekten i fluoxetinprövningarna kan bero på att patientpopulationen i prövningen var selekterad (inget spontant tillfrisknande inom 3–5 veckor och kvarstående depression trots särskild uppmärksamhet). Det finns endast begränsade data beträffande säkerhet och effekt om behandling längre än 9 veckor. I allmänhet var effekten av fluoxetin obetydlig. En statistiskt signifikant skillnad i responsfrekvens (definierad som 30 % nedgång i poäng på CDRS-R-skalan) påvisades i en av de två pivotala prövningarna (58 % för fluoxetin jämfört med 32 % för placebo, p = 0,013 respektive 65 % för fluoxetin jämfört med 54 % för placebo, p = 0,093). I dessa två prövningar var de genomsnittliga absoluta förändringarna i CDRS-R från baseline till prövningens slut följande: 20 för fluoxetin jämfört med 11 för placebo, p = 0,002 respektive 22 för fluoxetin jämfört med 15 för placebo, p <0,001.

Effekt på tillväxten, se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar

Efter 19 veckors behandling ökade de barn som i en klinisk prövning behandlades med fluoxetin i genomsnitt 1,1 cm mindre i längd (p = 0,004) och 1,1 kg mindre i vikt (p = 0,008) än dem som behandlades med placebo.

En retrospektiv kontrollerad observationsprövning där patienterna behandlats med fluoxetin i medeltal 1,8 år visade att det inte fanns någon skillnad i tillväxt hos de pediatriska patienterna, mot förväntad längdtillväxt, i jämförelse med de obehandlade kontrollerna (0,0 cm, p = 0,9673).

Absorption

Oralt administrerat fluoxetin absorberas väl från magtarmkanalen. Biotillgängligheten påverkas inte av födointag.

Distribution

Största delen (cirka 95 %) av fluoxetin binds till plasmaproteiner och distribueras i stor omfattning (distributionsvolym: 20–40 l/kg). Jämviktskoncentrationen i plasma uppnås efter flera veckors behandling. Jämviktskoncentrationerna efter långtidsanvändning motsvarar de koncentrationer som ses efter 4–5 veckors användning.

Metabolism

Fluoxetin har en icke-linjär farmakokinetisk profil med förstapassagemetabolism i levern. Maximal plasmakoncentration uppnås i allmänhet 6–8 timmar efter administrering. Fluoxetin metaboliseras i stor utsträckning av det polymorfa enzymet CYP2D6. Fluoxetin metaboliseras främst i levern till den aktiva metaboliten norfluoxetin (demetylfluoxetin), genom demetylering.

Eliminering

Halveringstiden för eliminering är 4–6 dygn för fluoxetin och 4–16 dygn för norfluoxetin. På grund av långa halveringstider finns läkemedlet fortfarande kvar i kroppen 5–6 veckor efter avslutad behandling. Utsöndring sker främst (60 %) via njurarna. Fluoxetin utsöndras i modersmjölk.

Riskgrupper

Äldre: Det finns inga skillnader i kinetik mellan friska äldre och yngre personer.

Pediatrisk population: Den genomsnittliga koncentrationen av fluoxetin hos barn är cirka dubbelt så hög som hos ungdomar och den genomsnittliga koncentrationen av norfluoxetin är cirka 1,5 gånger högre. Jämviktskoncentrationen i plasma är beroende av kroppsvikt och är högre hos barn med låg kroppsvikt (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Liksom hos vuxna ackumuleras fluoxetin och norfluoxetin i stor utsträckning efter upprepade orala doser hos barn. Jämviktskoncentrationer uppnås efter 3–4 veckors daglig användning.

Nedsatt leverfunktion: Vid nedsatt leverfunktion (alkoholrelaterad cirros) förlängs fluoxetins och norfluoxetins halveringstider till 7 respektive 12 dagar. En lägre dos eller längre doseringsintervall ska övervägas.

Nedsatt njurfunktion: Efter administrering av en engångsdos fluoxetin till patienter med lindrigt till måttligt nedsatt eller helt upphörd njurfunktion (anuri) observerades inga skillnader i kinetik jämfört med värden som observerats hos friska frivilliga. Efter upprepad dosering kan dock jämviktskoncentrationen i plasma öka.

Varken in vitro undersökningar eller djurstudier har visat någon karcinogenicitet eller mutagenicitet.

Djurstudier hos vuxna djur

I en 2-generation råttreproduktions studie, gav inte fluoxetin upphov till några negativa effekter på parning eller fertilitet hos råttorna, var inte teratogent och påverkade inte tillväxt, utveckling, eller reproduktionen hos avkomman. Koncentrationen fluoxetin i den mat som gavs till råttorna var ungefär ekvivalent med 1,5, 3,9 och 9,7 mg fluoxetin/kg kroppsvikt. Hanmöss som behandlats dagligen under tre månader med fluoxetin i maten i doser ungefär ekvivalent med 31 mg/ kg, visade minskad testikelvikt och hypospermatogenes. Dock överskred dessa doser maximalt tolererad dos (MTD) eftersom man såg signifikanta tecken på toxicitet.

Djurförsök med unga djur

I studier på CD-råttor gällande juvenil toxicitet uppträdde irreversibel testikeldegeneration och nekros, epitelial vakuolisering av bitestiklarna, omogenhet och inaktivitet i honans köns- och reproduktionsorgan och nedsatt fertilitet efter administrering av 30 mg fluoxetinhydroklorid/kilogram/dygn under dag 21–90 efter födelsen. Försenad könsmognad förekom hos hanråttor (med doserna 10 och 30 mg/kg/dygn) och honråttor (med dosen 30 mg/kg/dygn). Betydelsen av dessa observationer för människa är okänd. Hos råttorna som fick 30 mg/kg fluoxetin växte också lårbenet sämre än hos kontrollråttorna och samtidigt konstaterades degeneration, nekros och regeneration av skelettmuskulaturen. Vid dosen 10 mg/kg/dygn var råttornas fluoxetinkoncentrationer i plasma cirka 0,8–8,8 gånger högre och norfluoxetinkoncentrationerna i plasma 3,6–23,2 gånger högre än dem som vanligen ses hos pediatriska patienter. Vid dosen 3 mg/kg/dygn var råttornas fluoxetinkoncentrationer i plasma cirka 0,04–0,5 gånger och norfluoxetinkoncentrationerna i plasma 0,3–2,1 gånger högre än dem som vanligen ses hos pediatriska patienter.

En studie på unga möss antyder att hämning av serotonintransportören förhindrar kumulativ benbildning. Denna observation förefaller stödjas av kliniska fynd. Det är inte känt om effekten är reversibel.

En annan studie på unga möss (behandlade dag 4–21 efter födelsen) visade att hämning av serotonintransportören har långvariga effekter på mössens beteende. Det finns ingen information om denna effekt är reversibel. Klinisk relevans av detta fynd är inte känd.

Tablettkärna

Mannitol (E421)

Majsstärkelse

Povidon

Cellulosa, mikrokristallin

Magnesiumstearat

Filmdragering

Hypromellos

Sackaros

Titandioxid (E171)

Polysorbat 80

Glycerol 85 %

Magnesiumstearat

Ej relevant.

10 mg tablett: 3 år.

60 mg tablett: 2 år.

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

SERONIL tabletti, kalvopäällysteinen
10 mg (J) (L:ei) 30 kpl (7,39 €), 100 kpl (21,86 €)
60 mg (J) (L:ei) 100 kpl (44,28 €)

PF-selosteen tieto

HDPE-burk, HDPE-skruvkork: 30 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

10 mg tablett: Vit till nästan vit, filmdragerad kapselformad tablett med brytskåra, storlek 5 x 10 mm.

60 mg tablett: Vit till nästan vit, filmdragerad kapselformad tablett med brytskåra och koden FL 60, storlek 6 x 14 mm.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

SERONIL tabletti, kalvopäällysteinen
10 mg 30 kpl, 100 kpl
60 mg 100 kpl

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Vaikeat psykoosit ja muut vaikeat mielenterveyden häiriöt (112).
• Peruskorvaus (40 %).

N06AB03

09.12.2025