OXIKLORIN filmdragerad tablett 100 mg, 300 mg

En 100 mg tablett innehåller 100 mg hydroxiklorokinsulfat.

En 300 mg tablett innehåller 300 mg hydroxiklorokinsulfat.

Hjälpämne med känd effekt

En 100 mg tablett innehåller 28,5 mg laktos (i form av monohydrat).

En 300 mg tablett innehåller 85,5 mg laktos (i form av monohydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett (tablett).

Vuxna:

• reumatoid artrit
• diskoid och systemisk lupus erythematosus
• ljuseksem.

Pediatrisk population:

• juvenil reumatoid artrit (i kombination med andra behandlingar)
• diskoid och systemisk lupus erythematosus.

Dosering

Lägsta effektiva dos ska användas, vanligtvis 4–6 mg/kg/dygn. Dygnsdosen får inte överstiga 6,5 mg/kg baserat på idealvikt. Oxiklorin tas helst i samband med måltid.

Vuxna

Vanligtvis 200–400 mg/dygn. I början av behandlingen kan patienten ges 400–600 mg/dygn i 4–6 veckor för att uppnå ett snabbare behandlingssvar, men i sådana fall ska dygnsdosen delas upp på två administreringstillfällen.

Pediatrisk population

Dosen är 5–6 mg/kg/dygn. Dygnsdosen får inte överstiga 6,5 mg/kg baserat på idealvikt.

• Porfyri.
• Psoriasis.
• Retinopati.
• Svårt nedsatt njurfunktion.
• Överkänslighet mot den aktiva substansen, 4-aminokinoliner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Dosen av hydroxiklorokin ska minskas vid nedsatt njurfunktion; dosen får vara högst 75 mg/dygn om kreatininclearance (C_cr) är 20–50 ml/min, 50 mg/dygn om C_cr är 10–20 ml/min. Hydroxiklorokin ska inte användas om C_cr är under 10 ml/min.

Hepatotoxicitet

Hydroxiklorokin ackumuleras i levern och levertoxicitet kan förekomma. Allvarliga fall av läkemedelsinducerad leverskada (DILI), inklusive hepatocellulär skada, kolestatisk leverskada, akut hepatit, hepatocellulär/kolestatisk leverskada av blandform samt fulminant leversvikt (inklusive dödsfall) har rapporterats under behandling med hydroxiklorokin.

Riskfaktorer kan inkludera leversjukdom i anamnesen eller predisponerande tillstånd, såsom brist på uroporfyrinogendekarboxylas eller samtidig behandling med levertoxiska läkemedel.

Omedelbar klinisk utvärdering och kontroll av leverfunktionsprover bör göras hos patienter som rapporterar symtom som kan tyda på leverskada. Om patienten har signifikanta abnormaliteter av leverfunktionen (se avsnitt Biverkningar), ska läkaren bedöma fördelarna/riskerna med fortsatt behandling.

Särskild försiktighet ska iakttas hos alkoholister.

Reaktivering av hepatit B

Reaktivering av hepatit B-virus har rapporterats hos patienter som har behandlats med hydroxiklorokin tillsammans med andra immunhämmande läkemedel.

En grundlig ögonundersökning ska genomföras innan behandling med hydroxiklorokin påbörjas, årligen under behandling och i händelse av synstörningar. Behandlingen ska avbrytas om undersökningen visar tecken på retinopati.

Hjärtbiverkningar som eventuellt kan vara permanenta, t.ex. kardiomyopati, retledningsstörningar och arytmier såsom förlängd QT-tid och torsades de pointes (se avsnitt Interaktioner, Biverkningar och Överdosering) har rapporterats hos patienter som fått hydroxiklorokin. Patienten ska övervakas med avseende på tecken och symtom på hjärtbiverkningar (t.ex. retledningsstörningar) och behandlingen ska avbrytas om hjärtbiverkningar uppstår.

På grund av risken för hemolys ska försiktighet iakttas vid administrering av hydroxiklorokin till patienter med glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist.

Blodbilden ska kontrolleras sporadiskt under behandlingen.

Behandling med hydroxiklorokin ska undvikas hos patienter med mani eller epilepsi, eftersom det finns en risk för försämring av sjukdomarna.

Försiktighet ska iakttas hos patienter med gastrointestinala sjukdomar, neurologiska sjukdomar, förändringar i blodbilden eller hudsjukdomar.

Småbarn är särskilt känsliga för de toxiska effekterna av 4-aminokinoloner (se avsnitt Överdosering). Patienten ska uppmanas att förvara tabletterna oåtkomligt för barn.

Hydroxiklorokin har visat sig orsaka svår hypoglykemi både hos patienter med diabetes och hos patienter som inte behandlas blodsockersänkande läkemedel. Svår hypoglykemi kan leda till livshotande medvetandeförlust. Patienter som behandlas med hydroxiklorokin ska varnas för risken för hypoglykemi och informeras om tecken och symtom som tyder på hypoglykemi. Patienter som uppvisar symtom som tyder på hypoglykemi under behandling ska kontrolleras med avseende på blodglukosnivå och behandlingen ska omvärderas vid behov. Risken för hypoglykemi ska beaktas särskilt hos diabetespatienter som behandlas med blodsockersänkande läkemedel (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).

Självmordsbeteende och psykiska störningar

Självmordsbeteende och psykiska störningar har rapporterats hos vissa patienter som behandlats med hydroxiklorokin (se avsnitt Biverkningar). Psykiska biverkningar uppträder oftast inom den första månaden efter behandlingsstart med hydroxiklorokin och har rapporterats även hos patienter utan tidigare historik med psykiska störningar. Patienterna bör rekommenderas att genast uppsöka läkare om de upplever psykiska symtom under behandlingen.

Allvarliga hudbiverkningar (SCAR, Severe Cutanous Adverse Reactions)

Fall med allvarliga hudbiverkningar (SCAR), inklusive läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP), Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN), har rapporterats vid behandling med hydroxiklorokin. Patienter med svåra hudreaktioner kan kräva sjukhusvård, eftersom dessa tillstånd kan vara livshotande och kan leda till död. Om tecken eller symtom som tyder på sådana reaktioner uppträder, ska hydroxiklorokin sättas ut omedelbart och alternativ behandling övervägas.

Fosfolipidos

Fall av hydroxiklorokininducerad fosfolipidos har rapporterats (se avsnitt Biverkningar). Fosfolipidos kan förekomma i olika organsystem, såsom hjärt-, njur- eller muskelsystem. Övervakning av toxicitet rekommenderas. Behandlingen med Oxiklorin ska avbrytas om hjärt-, njur- eller muskeltoxicitet relaterad till hydroxiklorokininducerad fosfolipidos misstänks eller påvisas genom vävnadsbiopsi.

Hjälpämnen

Tabletterna innehåller laktos (se avsnitt KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING). Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Påverkan av andra läkemedel på farmakokinetiken för hydroxiklorokin

• Antacida och kaolin minskar absorptionen av 4-aminokinoliner. Det rekommenderas att antacida tas tidigast 4 timmar före eller efter intag av Oxiklorin.
• Cimetidin kan hämma metabolismen av hydroxiklorokin.

Påverkan av hydroxiklorokin på farmakokinetiken för andra läkemedel

• Hydroxiklorokin ökar koncentrationen av metotrexat i plasma, biverkningarna för metotrexat kan öka vid kombinationsbehandling.
• Hydroxiklorokin kan öka koncentrationen av digoxin och metoprolol i plasma.
• Hydroxiklorokin tillhör gruppen 4-aminokinoliner. Läkemedel i denna grupp kan öka koncentrationen av ciklosporin vid samtidig användning.

Övriga interaktioner

• Förlängd QT-tid och torsades de pointes har rapporterats vid användning av hydroxiklorokin (se avsnitt Varningar och försiktighet). Försiktighet ska iakttas om hydroxiklorokin används i kombination med andra läkemedel som förlänger QT-tiden, eftersom en additiv QT-förlängande effekt kan leda till livshotande arytmier, inklusive torsades de pointes. Risken för interaktion ska kontrolleras före förskrivning av läkemedlet.
• Hydroxiklorokin kan sänka blodsockret och på så sätt förstärka effekten av insulin och orala blodsockersänkande läkemedel såsom glibenklamid (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).
• Samtidig användning av guld och 4-aminokinoliner kan öka risken för biverkningar i huden.
• Aminoglykosider förstärker den neuromuskulära blockaden av klorokin. Denna risk ska beaktas också vid användning av hydroxiklorokin.
• Solljus ökar risken för retinopati som är förknippad med 4-aminokinoliner.
• Effekten av karbamazepin och valproat kan minska vid samtidig användning.
• Vid samtidig användning av hydroxiklorokin och penicillamin (läkemedel mot reumatism) kan båda läkemedlens effekt minska.
• Hydroxiklorokin kan minska effekten av neostigmin och pyridostigmin.
• Immunsvaret på rabiesvaccin kan minska vid samtidig användning av hydroxiklorokin.
• Risken för en additiv effekt bör beaktas hos patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som medför en risk för retinopati (t.ex. tamoxifen).

Graviditet

Data från en populationsbaserad kohortstudie inklusive 2 045 graviditeter exponerade för hydroxiklorokin tyder på en liten ökning av den relativa risken (RR) för medfödda missbildningar associerade med hydroxiklorokinexponering under den första trimestern (n = 112 händelser). För en daglig dos på ≥ 400 mg var RR 1,33 (95 % CI, 1,08–1,65). För en daglig dos på < 400 mg var RR 0,95 (95 % CI, 0,60–1,50).

Djurstudier med strukturellt besläktat klorokin har visat reproduktionstoxicitet vid höga maternella doser. Hydroxiklorokin passerar placenta hos människa, och koncentrationerna i blodet hos fostret liknar de hos modern. Hydroxiklorokin ska undvikas under graviditet, om inte läkaren bedömer att den möjliga individuella nyttan överväger eventuella risker. Om behandling med hydroxiklorokin är nödvändig under graviditet, ska den lägsta effektiva dosen användas. Vid långvarig behandling under graviditeten bör hydroxiklorokins säkerhetsprofil, särskilt oftamologiska biverkningar, beaktas vid övervakningen av barnet.

Amning

Hydroxiklorokin utsöndras i bröstmjölk. Oxiklorin är kontraindicerat under amning (se avsnitt Kontraindikationer).

Hydroxiklorokin har oftast ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Hydroxiklorokin kan ibland orsaka svindel och biverkningar på det centrala nervsystemet samt orsakar synbiverkningar vid långtidsbehandling, vilket kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningsprofilen för hydroxiklorokin är liknande som för klorokin. Risken för retinopati och grumling av hornhinnan är dock mindre än för klorokin.

Långtidsanvändning av hydroxiklorokin kan orsaka retinopati. I ett tidigt skede kan retinopatin vara reversibel, men senare är retinopatin oftast irreversibel. Skadan kan till en början vara asymtomatisk, men senare kan patienten utveckla dimsyn, nedsatt färgseende samt tillfälliga eller mer permanenta synfältsdefekter. Risken för retinopati är låg hos patienter som behandlas med dygnsdoser mindre än 6,5 mg/kg baserat på idealvikt i högst 10 år. Retinopatin kan försämras även efter att behandlingen avbrutits. Vid långtidsbehandling uppstår hornhinneupptag av hydroxiklorokin hos cirka 10 % av de behandlade patienterna. Förändringarna är reversibla och orsakar oftast inga symtom. Ackommodationssvårigheter kan förekomma i början av behandlingen.

Illamående och buksmärta är rätt så vanliga biverkningar, diarré kan förekomma. Gastrointestinala biverkningar kan minskas genom att ta läkemedlet i samband med en måltid.

Biverkningsfrekvenserna definieras enligt följande:

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

* Fall av hydroxiklorokininducerad fosfolipidos har rapporterats. Fosfolipidos kan förekomma i olika organsystem, såsom hjärt-, njur- eller muskelsystem, och orsaka toxicitet (se avsnitt Varningar och försiktighet).

** AGEP måste särskiljas från psoriasis, dock kan hydroxiklorokin utlösa anfall av psoriasis. Det kan vara associerat med feber och hyperleukocytos. Utgången är oftast gynnsam efter utsättande av hydroxiklorokin.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symtom

Fall av överdosering med dödlig utgång har rapporterats. Överdosering med 4-aminokinoloner är farligt, särskilt hos småbarn. Överdosering med så lite som 1–2 g har haft dödlig utgång. Vanliga symtom vid akut överdosering inkluderar huvudvärk (redan inom några minuter), yrsel, medvetandestörningar, kramper, tinnitus, trötthet, synrubbningar, illamående och diarré. Patienten kan snabbt utveckla cirkulations- och andningssvikt. Breddökat QRS-komplex, bradyarytmier, AV-block, nodal rytm, ventrikeltakykardi, ventrikelflimmer och asystoli kan förekomma. Allvarliga arytmier kan kvarstå i flera dygn. Förhöjt hjärntryck, hypokalemi, hypokalcemi och metabolisk acidos har rapporterats. Patienten avlider ofta inom 1–3 timmar.

Behandling

Medicinskt kol ska ges omgående och i tillräckligt hög dos (50–100 g). Detta förhindrar effektivt absorptionen av hydroxiklorokin. Mag- och tarmsköljning kan minska absorptionen. Elimineringen kan påskyndas något med hjälp av hemoperfusion, men forcerad diures har ringa effekt och dialys påskyndar inte elimineringen av hydroxiklorokin. Diazepam (ad 2 mg/kg i.v., risk för andningsdepression!) och adrenalin (200 nanog/kg/minut) minskar klorokins och sannolikt även hydroxiklorokins hjärttoxicitet. Hypotension kan även behandlas med dopamin och noradrenalin. I övrigt är behandlingen symtomatisk. Det bör finnas beredskap till pacemakerbehandling.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel mot protozoer, Aminokinoliner, ATC-kod: P01BA02.

Hydroxiklorokin minskar mängden reumatoidfaktor och cirkulerande immunkomplex. Den exakta verkningsmekanismen är inte känd, men hydroxiklorokin binder kraftigt till DNA samt minskar produktionen av interleukin 1 och leukocytär kemotaxi. Det finns indikationer på neutralisering av fria radikaler, minskad frisättning av lytiska enzymer, hämning av fosfolipas A2, hämmad proliferation av lymfocyter och hämmad produktion av antikroppar. Ur klinisk synvinkel minskar hydroxiklorokin symtom vid artrit och fördröjer sjukdomsprogression. Det är effektivt särskilt vid ett tidigt stadium av reumatoid artrit och vid icke-erosiv sjukdom. Den gynnsamma effekten framträder långsamt inom loppet av flera månader. Hydroxiklorokin minskar också symtomen hos patienter med diskoid eller systemisk lupus eller ljuseksem.

Hydroxiklorokin absorberas nästan fullständigt efter oral administrering. Den absoluta biotillgängligheten är 70–80 %. Hydroxiklorokin metaboliseras eventuellt via det polymorfiska CYP 2D6-enzymet; metaboliterna är desetylhydroxiklorokin, desetylklorokin, bisdesetylklorokin. Hydroxiklorokin har en omfattande, men långsam distribution i kroppen. Det ackumuleras särskilt i ögats ciliarkropp och åderhinna och i viss mån även i mjälten, lungorna, levern och njurarna. Hydroxiklorokin elimineras via både levern och njurarna. Halveringstiden är cirka 40 dagar.

Hydroxiklorokin ökar inte risken för tumörer. LD₅₀ hos möss är 1,9 g/kg p.o. och 45 mg/kg i.v.

Tablettkärna

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Talk

Magnesiumstearat

Gelatin

Filmdragering

Hypromellos

Propylenglykol

Talk

Titandioxid (E171)

Ej relevant.

2 år.

Förvaras vid högst 25 °C i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

OXIKLORIN tabletti, kalvopäällysteinen
100 mg (L:kyllä) 100 kpl (11,74 €)
300 mg (L:kyllä) 100 kpl (30,71 €)

PF-selosteen tieto

HDPE-burk och HDPE-förslutning, 100 tabletter.

Läkemedlets utseende:

100 mg: vit eller nästan vit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, diameter ca 7 mm.

300 mg: vit eller nästan vit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, diameter ca 11 mm.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

OXIKLORIN tabletti, kalvopäällysteinen
100 mg 100 kpl
300 mg 100 kpl

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Hajapesäkkeiset sidekudostaudit, reumaattiset niveltulehdukset ja niihin verrattavat tilat (202).
• Peruskorvaus (40 %).

P01BA02

19.03.2025