PROPRAL tablett 10 mg, 40 mg

En tablett innehåller 10 mg eller 40 mg propranololhydroklorid.

Hjälpämne med känd effekt: varje tablett innehåller laktos (i form av monohydrat) 101,0 mg (10 mg tablett) och 85,5 mg (40 mg tablett).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett

• angina pectoris
• rytmstörningar
• tyreotoxikos
• behandling av feokromocytom tillsammans med alfareceptorblockerare
• digitalisintoxikation
• migränprofylax (klassisk och icke-klassisk migrän, klusterhuvudvärk)
• benign essentiell tremor
• sekundärprevention av hjärtinfarkt
• Propral 40 mg ‑tablett indikeras utöver ovannämnda för hypertoni.

Dosering

Individuell dosering. Doseringen ökas gradvis i enlighet med terapisvar och ett samtidigt undvikande av bradykardi.

Hypertoni

40–160 mg 2 gånger per dygn, om inte andra orsaker (t.ex. behandling av rytmstörningar) förutsätter ytterligare uppdelning av dosen.

Angina pectoris och rytmstörningar

10–40 mg 3–4 gånger per dygn.

Sekundärprevention av hjärtinfarkt

Under inledningsfasen 40 mg 4 gånger per dygn under 2–3 dagars tid. Efter detta, som behandlingsdos, 80 mg 2 gånger per dygn.

Feokromocytom och tyreotoxikos

10–20 mg 3–4 gånger per dygn.

Migränprofylax

20–40 mg 3 gånger per dygn. Dosen kan fördubblas vid behov. Behandlingslängden är vanligen 2−6 månader.

Benign essentiell tremor

10–40 mg 3 gånger per dygn.

Äldre patienter

Behandlingen kräver omsorgsfull dosjustering, eftersom risken för biverkningar på grund av farmakokinetiska förändringar är förhöjd hos äldre patienter.

Dosering i samband med nedsatt leverfunktion

Försiktighet ska iakttas vid användning av läkemedlet. Dosanpassning ska övervägas.

Dosering i samband med nedsatt njurfunktion

Försiktighet ska iakttas vid användning av läkemedlet. Ingen dosjustering krävs.

Pediatrisk population

Rytmstörningar: 0,25–0,5 mg/kg 3–4 gånger per dygn, dosen ska justeras i enlighet med terapisvar. Högst 1 mg/kg 4 gånger per dygn, den totala dygnsdosen ska inte överskrida 160 mg per dygn.

Administreringssätt

Tabletterna tas via munnen tillsammans med en tillräcklig mängd vätska.

• överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• astma eller annan kronisk obstruktiv lungsjukdom
• icke-kompenserad hjärtsvikt
• kliniskt signifikant bradykardi
• atrioventrikulärt block av grad II eller III
• kardiogen chock
• diabetisk ketoacidos och metabol acidos
• svår perifer cirkulationsstörning och Raynauds syndrom
• hypotoni
• obehandlad feokromocytom
• sjuka sinus ‑syndrom
• Prinzmetals angina.

Propranolol ska användas med försiktighet till patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

Plötslig utsättning av propranololbehandling kan förknippas med förvärrade symtom på angina pectoris och risk för hjärtinfarkt, och därför ska behandlingen hos angina pectoris‑patienter sättas ut gradvis under en period på 7–10 dagar.

Behandling med betablockerande medel kan dölja symtom på hypertyreos, och därför ska läkemedlet användas med försiktighet hos patienter med tyreotoxikos.

Hos diabetiker kan betablockerare dölja tecken på adrenerg stimulation orsakad av hypoglykemi och därför ska läkemedlet användas med försiktighet till patienter med labil diabetes eller benägenhet för hypoglykemi. Propranolol kan även orsaka hypoglykemi hos andra än diabetiker som t.ex. äldre patienter, hemodialyspatienter, patienter med kronisk leversjukdom samt i samband med överdosering. Allvarlig hypoglykemi i samband med propranolol har i sällsynta fall orsakat spasmer och/eller koma hos enstaka patienter.

Propranolol kan förvärra symtomen vid myasthenia gravis.

Användning av propranolol kan förstärka anafylaktiska reaktioner.

Propranolol kan förvärra symtomen på psoriasis eller orsaka uppkomst av psoriasis.

Propranololbehandling är förknippad med en ökad risk för hepatisk encefalopati hos patienter med nedsatt leverfunktion i samband med portahypertension.

Resultaten gällande behovet av ett avbrytande av eventuell betablockerande behandling inför kirurgiska ingrepp är kontroversiella. Om propranololbehandling avbryts inför ett kirurgiskt ingrepp som kräver anestesi, ska behandlingen avbrytas åtminstone 24 timmar före ingreppet. Undantag utgörs av patienter med tyreotoxikos eller feokromocytom.

Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med atrioventrikulärt block av grad I eller latent hjärtsvikt. Propranolol kan försvaga den perifera cirkulationen.

Tabletterna innehåller hjälpämnet laktosmonohydrat 106,34 mg (10 mg tablett) eller 90 mg (40 mg tablett). Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktos-intolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Pediatrisk population

Propranolol kan även orsaka hypoglykemi hos icke‑diabetiker, som t.ex. nyfödda, spädbarn och barn.

Propranolol ska inte användas som migränprofylax hos barn under 7 år.

Hjälpämnen

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktionerna med andra läkemedel kan delas upp i allmänna interaktioner som gäller betablockerande medel som grupp, samt i interaktioner som specifikt gäller för propranolol. Farmakokinetiska interaktioner är i allmänhet inte av klinisk betydelse för en behandling med betablockerande medel på grund av det svaga sambandet mellan koncentration i plasma och terapeutisk effekt.

Interaktioner som förekommer med betablockerande medel överlag

Insulin och sulfonylurea

Propranolol kan förstärka den hypoglykemiska effekten av diabetesläkemedel i situationer där glykogenreserverna i levern minskat och glykogenolysen försvagats, som t.ex. vid fasta. Adrenergiska symtom på hypoglykemi (t.ex. tremor och takykardi) kan döljas till följd av den betablockerande effekten.

Antiarytmika (klass I)

Antiarytmika av klass I (t.ex. kinidin, prokainamid, disopyramid, propafenon, mexiletin och flekainid) och betablockerare har additiva negativa inotropa effekter, vilket kan leda till allvarliga hemodynamiska reaktioner hos patienter med nedsatt funktion i hjärtats vänstra kammare. En kombination av ovannämnda läkemedelsgrupper ska också undvikas i samband med sjuka sinussyndromet och atrioventrikulärt block.

Klonidin

Betablockerare kan förstärka effekten av hypertensiva reaktioner orsakade av klonidin.

Kalciumantagonister

Försvagad atrioventrikulär överledning och sinusfunktion, bradykardi och hypotoni har beskrivits i samband med samtidig användning av kalciumantagonister (speciellt verapamil och diltiazem) och betablockerare.

Alfablockerare

Den hypotensiva effekten av tamsulosin, alfuzosin och prazosin (alfablockerare vid behandling av prostatabesvär) kan framhävas om de används samtidigt med betablockerare.

Antiinflammatoriska läkemedel (NSAID)

Vissa NSAID-läkemedel, inklusive indometacin och diklofenak, har försvagat den antihypertensiva effekten hos betablockerare om dessa används samtidigt regelbundet.

Inhalationsanestetika

Tvärtemot tidigare uppfattning, kan riskerna med ett avbrytande av betablockerande behandling inför en operation till och med vara betydligt större än de negativa effekter som möjligen kan orsakas av interaktioner med inhalationsanestetika. Enligt nuvarande uppfattning behöver en betablockerande behandling inte avbrytas före anestesi, men vid användning av mycket stora doser betablockerande medel kan det föreligga ett behov av att gradvis minska dosen.

Adrenalin

Icke-selektiva betablockerare har i kombination med adrenalin orsakat hypertoni och reflektorisk bradykardi. Vid t.ex. anafylaktisk chock har dessutom resistens mot den bronkdilaterande effekten hos adrenalin förekommit hos patienter som behandlats med propranolol.

Interaktioner uttryckligen med propranolol

Fingolimod

Samtidig användning av fingolimod och propranolol kan förstärka effekter av bradykardi, vilket kan ha en dödlig utgång. Behandling med fingolimod ska inte initieras hos patienter som får betablockerare. Vid kombination rekommenderas lämplig övervakning av behandlingsstart, åtminstone över natten.

Barbiturater

Barbiturater är potenta inducerare av leverenzymer som kan öka metabolismen av propranolol. Barbiturater reducerar effekter och plasmakoncentrationer av betablockerare.

Warfarin

Propranolol kan orsaka en sänkning av clearance och en ökning av koncentrationer av warfarin i plasma.

MAO-hämmare

Samtidig användning av MAO-hämmare (förutom MAO-B-hämmare) och antihypertensiva medel kan minska den antihypertensiva effekten och leda till hypertensiva reaktioner.

Läkemedel mot migrän

Vid samtidig användning av rizatriptan och propranolol kan metabolismen av rizatriptan minskas och dess koncentration i plasma öka märkbart. En dos av 5 mg rizatriptan rekommenderas vid kombinationsbehandling.

Propranolol och ergotalkaloider (t.ex. ergotamin) har en synergistisk försvagande effekt på den perifera blodcirkulationen.

Klorpromazin

Samtidig användning av klorpromazin och propranolol kan leda till ökade koncentrationer i plasma av bägge läkemedel och förstärka de antipsykotiska effekterna av klorpromazin och de antihypertensiva effekterna av propranolol.

Cimetidin

Cimetidin ökar koncentrationen av propranolol i plasma genom att minska dess första passage-metabolism. En minskning av propranololdosen kan vara nödvändig p.g.a. risken för bradykardi.

Kinidin

Ortostatisk hypotoni har rapporterats vid samtidig användning av kinidin och propranolol. Kinidin ökar koncentrationen av propranolol i plasma genom att minska dess levermetabolism (via CYP2D6). Propranololdosen ska minskas vid samtidig användning.

Lidokain

Propranololbehandling kan öka koncentrationen av intravenöst administrerat lidokain i plasma.

Propafenon

Propafenon kan öka koncentrationen av propranolol i plasma genom att minska levermetabolismen av propranolol (via CYP2D6). I en publicerad farmakokinetisk studie hade denna interaktion endast en svagt ökande inverkan på betablockaden.

Amiodaron

Sinusbradykardi och andra rytmstörningar har förekommit vid samtidig användning av amiodaron och propranolol. På grund av den långa halveringstiden för amiodaron (ca 50 dygn) bibehålls risken för interaktioner ännu en lång tid efter avslutad behandling.

Digoxin

Propranolol kan förvärra den bradykardi som digoxin orsakar.

Hydralazin

Koncentrationer av propranolol i plasma kan stiga om läkemedlet administreras tillsammans med hydralazin. Hydralazin antas minska metabolismen av propranolol.

Nikardipin och isradipin

Biotillgängligheten för en singeldos propranolol har ökat genom påverkan av nikardipin (50 %) och isradipin (20 %). Nikardipin har ökat propranolols effekter på blodtryck och puls.

Rifampisin

Rifampisin (induktor av CYP2C19) ökar metabolismen av propranolol och sänker därmed koncentrationen av betablockerare i plasma.

Fentiaziner och haloperidol

Klorpromazin kan minska metabolismen av propranolol och förstärka dess effekter på blodtryck och puls. Propranolol kan också minska metabolismen av klorpromazin och tioridazin, och därmed öka koncentrationen av dessa läkemedel i plasma. Hypotoni och hjärtstopp har rapporterats vid samtidig användning av propranolol och haloperidol.

Fluvoxamin

Fluvoxamin har kraftigt ökat koncentrationen av propranolol i plasma genom att minska metabolismen av propranolol.

Teofyllin

Propranolol har minskat clearance för teofyllin med 30–50 %. Vid samtidig användning ska koncentrationen av teofyllin i plasma följas upp.

Graviditet

Låg födelsevikt, hypoglykemi och risk för ökad andningssvårighet hos nyfödda har förknippats med användning av propranolol under graviditet. Användning av propranolol under graviditet ska övervägas med särskild försiktighet.

Amning

Propranolol utsöndras i bröstmjölk, men potentiella effekter av koncentrationer av propranolol i bröstmjölk hos barn är mycket osannolika.

Alldeles i början av läkemedelsbehandlingen kan det förekomma svindel, speciellt då man reser sig från sittande eller liggande ställning. I detta skede ska man undvika att köra motorfordon och att utföra annat precisionskrävande arbete. I ett senare skede, då läkemedelsbehandlingen är i god balans, borde propranolol inte påverka prestationsförmågan i trafiken eller i arbetet.

Biverkningarna av propranolol är oftast relaterade till dess farmakologiska effekt (betablockaden).

Biverkningarna har klassificerats på basen av förekomst enligt följande:

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Data om toxicitet för överdoser av propranolol är relativt begränsade. Propranololdoser på 0,8−6 g (uppskattad dos) har hos vuxna orsakat bradykardi och allvarlig hypotoni som i vissa fall har lett till perifer cyanos. Även medvetslöshet och kramper har förekommit. I några fall har intoxikationen haft en dödlig utgång. Behandling av propranololintoxikation är huvudsakligen symtomatisk och supportiv. Målet är att tömma magen på läkemedel genom sköljning, och aktivt kol ska ges. Till behandling av bradykardin kan i.v.‑atropin ges och om det inte hjälper, i.v.‑isoprenalin med försiktighet. Vid svåra fall kan behandling med pacemaker vara nödvändig. Noradrenalin och dopamin kan användas vid behandling av allvarlig hypotoni. Digoxin och diuretika kan användas vid svikt. Även glukagon kan prövas vid behandling av hjärtmuskelförlamning och hypotoni. Bronkospasm kan behandlas med beta₂-sympatomitetika eller teofyllin och kramper med diazepam. Hemodialys antas inte vara till nytta.

Farmakoterapeutisk grupp: Beta-receptorblockerare, icke-selektiva beta-receptorblockerare, ATC-kod: C07AA05.

Propranolol är en icke-selektiv beta-receptorblockerare. Läkemedlet hämmar adrenerg stimulation genom att kompetitivt hämma betareceptorer i hjärtmuskulatur, bronker och blodkärlens glatta muskulatur. Propranolol har ingen inre sympatomimetisk aktivitet. Endast l-isomeren har en betydande betablockerande effekt. Betablockad i hjärtmuskeln sänker hjärtfrekvensen och minskar ansträngningsinducerad ökning i hjärtfrekvensen. Det minskar också hjärtmuskelns kontraktilitet, hjärtats slagvolym och systoliska ejektionstiden. Ytterligare bromsas ledning i sinoatrial- och atrioventrikulärknutan och den elektriska automatiken i hjärtmuskeln dämpas. Propranolol har även en kinidinliknande membranstabiliserande effekt vid plasmakoncentrationer som överstiger koncentrationer som krävs för betablockad. Den kliniska betydelsen för ovannämnd effekt är oklar.

Mekanismen för hur propranolol (och betablockerare i allmänhet) sänker blodtrycket är ännu inte känd. Det har förslagits att minskning av blodtrycket orsakat av betablockerare förmedlas genom betablockad i hjärtmuskel, minskad aktivitet i sympatiska nervsystemet och minskad reninsekretion.

Den gynnsamma effekten av propranolol vid behandling av angina pectoris torde basera sig åtminstone delvis på läkemedlets förmåga att minska hjärtats syrebehov (tydligen effekt av betablockaden). Propranolol verkar även förbättra syrets passage i vävnader genom att öka bindning av syre i hemoglobinets röda blodkroppar (inte effekt av betablockaden). Ytterligare kan läkemedlet ha en gynnsam effekt på trombocytaggregationen, vilket inte heller antas bero på betablockaden. Plötslig utsättning av läkemedlet kan leda till hyperaggregation av trombocyter hos angina pectoris‑patienter.

Mekanismen bakom den profylaktiska behandlingen av migrän hos propranolol är inte känd, men kan bero på läkemedlets förmåga att hämma vasodilatation. Dessutom har det konstaterats att betablockerare kan hämma spasmer av cortex arterioler.

Betablockerare ökar motståndet i luftvägar, speciellt hos astmapatienter. Den tvärstrimmiga muskulaturen och hjärtmuskulens glykogenolys hämmas, likaså sekretion av fria fettsyror och insulin till följd av adrenerg stimulation. Propranolol ökar även mängden eosinofiler i blodet. Aktiviteten i livmodern ökar, dock mer hos icke-gravida kvinnor jämfört med gravida kvinnor.

Propranolol absorberas nästan fullständigt från tarmen, men på grund av riklig första passage-metabolism är läkemedlets orala biotillgänglighet i genomsnitt bara cirka 25 %. Propranolol fördröjer sin egen metabolism genom en dämpning av blodcirkulationen i levern. Den individuella variationen i koncentrationer i plasma efter administrering av läkemedlet kan vara upp till 20-faldig. Mat kan göra absorptionen långsammare utan betydande förändringar i toppkoncentrationer. Maximal koncentration i plasma uppträder inom 1–2 timmar efter intag av läkemedlet. Biotillgängligheten efter peroral tillförsel av propranolol kan öka hos barnpatienter med Downs syndrom och äldre patienter. Vanligtvis varierar de terapeutiska plasmakoncentrationerna mellan 50 och 100 nanog/ml, men mellan plasmakoncentrationen och terapeutiska effekten förekommer det stor individuell variation.

Propranolol distribueras i stor utsträckning i kroppen. Dess distributionsvolym är ungefär 4,3 l/kg. Läkemedlet passerar blodhjärnbarriären och placenta. Propranolol utsöndras även bra i bröstmjölk. Cirka 90 % av propranolol är bundet till proteiner i serum.

Eliminering av peroral tillförsel av propranolol följer första ordningens kinetik. Propranolol metaboliseras nästan fullständigt i levern. 4-hydroxypropranolol är den aktiva metaboliten av propranolol, som nästan enbart bildas i samband med oral administrering. 4-hydroxypropranolol är lika potent som originalsubstansen, men dess verkningstid är märkbart kortare. Mindre än 0,5 % av propranololdosen utsöndras oförändrad i urin. Åtminstone åtta metaboliter av propranolol har hittats i urin. Vissa av dessa kan ha antiarytmiska effekter utan betablockadeffekt. Endast 1−4 % av oralt eller intravenöst administrerat propranolol utsöndras i oförändrad form eller som metaboliter i avföring. Läkemedlets clearance är cirka 16 ml x min^-1 x kg^-1. Cirka 90 % av läkemedlet utsöndras i urin eller avföring inom 48 timmar efter intag. Vid normal terapeutisk dos varierar halveringstiden för elimineringen från 3−4 timmar till 6 timmar, men den blodtryckssänkande effekten kvarstår i upp till 12 timmar efter utsättning av behandling.

Propranolol har inte visat sig ha karcinogena egenskaper i långvariga djurstudier.

10 mg tablett

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Gelatin

Cellulosa, mikrokristallin

Stärkelse, pregelatiniserad

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat

40 mg tablett

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Indigokarmin (E132)

Kinolingult (E104)

Gelatin

Cellulosa, mikrokristallin

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

PROPRAL tabletti
10 mg (J) (L:kyllä) 30 kpl (14,54 €), 100 kpl (5,36 €)
40 mg (J) (L:kyllä) 100 kpl (8,50 €)

PF-selosteen tieto

Polyetenplastburk, 30 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

10 mg: vit, rund, konvex tablett med brytskåra, diameter 9 mm.

40 mg: ljusgrön, rund, konvex tablett med brytskåra, diameter 9 mm.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

PROPRAL tabletti
40 mg 100 kpl

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooninen verenpainetauti (205), Krooninen sepelvaltimotauti ja krooniseen sepelvaltimotautiin liittyvä rasva-aineenvaihdunnan häiriö (206), Krooniset sydämen rytmihäiriöt (207).
• Peruskorvaus (40 %).

PROPRAL tabletti
10 mg 30 kpl, 100 kpl

• Ei korvausta.

C07AA05

19.09.2023