TRAMAL orala droppar, lösning 100 mg/ml

Tramadolhydroklorid

Droppflaska 10 ml

1 ml lösning (motsvarar 40 droppar) innehåller 100 mg tramadolhydroklorid.

Hjälpämnen med känd effekt: 1 ml lösning innehåller 200 mg sackaros, 1 mg makrogolglycerolhydroxistearat (ricinolja) och 150 mg propylenglykol (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Flaska med doseringspump 50 ml eller 96 ml

1 ml lösning (motsvarar 8 tryck på doseringspumpen) innehåller 100 mg tramadolhydroklorid.

Hjälpämnen med känd effekt: 1 ml lösning innehåller 200 mg sackaros, 1 mg makrogolglycerolhydroxistearat (ricinolja) och 150 mg propylenglykol (se avsnitt Varningar och försiktighet).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Droppar, lösning.

Behandling av måttlig och svår smärta.

Tramal droppar, lösning i droppflaska

Dosering

Dosen bestäms av smärtintensitet och patientens smärtkänslighet. I regel ska den lägsta effektiva dosen väljas. Maximal dygnsdos är 400 mg tramadolhydroklorid och dosen får inte överskridas annat än i exceptionella behandlingssituationer.

Tramadoldosen är följande om inte annat har ordinerats:

Vuxna och ungdomar över 12 år:

Startdosen är 50–100 mg tramadolhydroklorid. Därefter kan 50–100 mg ges med 4–6 timmars mellanrum. Vid behandling av akut smärta behövs i allmänhet en startdos på 100 mg. Den rekommenderade startdosen vid behandling av kronisk smärta är 50 mg. Se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper.

Pediatrisk population från 1 års ålder:

Engångsdosen är 1–2 mg/kg. Maximal dygnsdos är 8 mg tramadolhydroklorid per kg kroppsvikt eller 400 mg tramadolhydroklorid per dag. Den mindre av dessa doser får inte överskridas. Se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper.

Doseringsanvisning enligt kg kroppsvikt till barn från 1 års ålder:

Innehåll av tramadolhydroklorid i dropparna:

Administreringssätt

Tramadoldropparna kan tas med litet vätska eller på en sockerbit. De kan tas vid måltider eller oberoende av dem.

Tramal droppar, lösning i flaska med doseringspump

Dosering

Dosen ska anpassas beroende på smärtintensitet och individuell känslighet. Generellt ska den lägsta effektiva dosen av analgetika användas. Maximal dygnsdos är 400 mg tramadolhydroklorid och dosen får inte överskridas annat än i exceptionella behandlingssituationer.

Tramadoldosen är följande om inte annat har ordinerats:

Vuxna och ungdomar över 12 år:

Startdosen är 50–100 mg tramadolhydroklorid. Därefter kan 50–100 mg ges med 4–6 timmars mellanrum.

Vid behandling av akut smärta behövs i allmänhet en startdos på 100 mg. Den rekommenderade startdosen vid behandling av kronisk smärta är 50 mg. Se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper.

Pediatrisk population från 1 års ålder:

Engångsdosen är 1–2 mg/kg. Maximal dygnsdos är 8 mg tramadolhydroklorid per kg kroppsvikt eller 400 mg tramadolhydroklorid per dag. Den mindre av dessa doser får inte överskridas. Se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper.

För barn är droppflaskan lämpligare än flaskan med doseringspump, eftersom droppflaskan tillåter exakt dosering enligt kroppsvikt.

Tramadoldropparna doseras antingen ur droppflaskan eller flaskan med doseringspump. Observera att 1 tryck på doseringspumpen inte motsvarar 1 droppe ur droppflaskan. Se nedanstående tabell för närmare uppgifter.

Äldre patienter

Dosjustering för patienter med normal lever- och njurfunktion som är under 75 år är vanligtvis inte nödvändig. Elimineringen för tramadol kan bli förlängd hos patienter över 75 år. I dessa fall bör dosintervallet förlängas individuellt. Rekommenderad maximal dygnsdos är 300 mg.

Nedsatt njurfunktion/dialysbehandling och nedsatt leverfunktion

Hos patienter med nedsatt njur- och/eller leverfunktion är elimineringen av tramadol fördröjd. I dessa fall kan dosintervallet behöva förlängas beroende på patientens behov.

Om kreatininclearance är under 30 ml/min rekommenderas 12 timmars dosintervall.

Tramadol får inte ges till patienter med svårt nedsatt njur- och/eller leverfunktion (kreatininclearance under 10 ml/min).

Administreringssätt

Tramadoldropparna kan tas med litet vätska eller på en sockerbit. De kan tas vid måltider eller oberoende av dem.

Behandlingens längd

Tramadol får under inga omständigheter användas längre än absolut nödvändigt. Om sjukdomens art och svårighetsgrad kräver långvarig smärtbehandling med tramadol, ska patientens situation kontrolleras noga och regelbundet (och eventuella behandlingsuppehåll göras) så att behovet av fortsatt behandling klarnar.

Behandlingsmål och utsättning av behandlingen

Innan behandling med Tramal påbörjas ska en behandlingsstrategi som inkluderar behandlingslängd och behandlingsmål, samt en plan för behandlingens avslut, överenskommas med patienten i enlighet med riktlinjer för smärtbehandling. Under behandlingen ska läkare och patient ha tät kontakt för att utvärdera behovet av fortsatt behandling samt ta ställning till utsättning och justering av dosering vid behov. När en patient inte längre behöver behandling med tramadol kan det vara tillrådligt att trappa ned dosen gradvis för att förhindra utsättningssymptom. Om adekvat smärtkontroll inte uppnås, ska möjlig hyperalgesi, tolerans och progression av underliggande sjukdom övervägas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Tramadol ska inte ges till patienter som

• är överkänsliga mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• har akut förgiftning med alkohol, hypnotika, analgetika, opioider eller psykofarmaka
• använder eller under de senaste 14 dygnen har använt MAO-hämmare (se avsnitt Interaktioner)
• har svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 10 ml/min)
• har epilepsi som inte är kontrollerad med läkemedel.

Tramadol ska inte användas för narkotikaavvänjning.

Särskild försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med något av följande tillstånd: opioidberoende, skallskador, chock, nedsatt medvetandegrad utan känd orsak, störningar i andningsfunktionen eller förhöjt intrakraniellt tryck.

Läkemedlet ska användas med försiktighet hos patienter som är känsliga för opiater.

Samtidig användning av tramadol och sedativa läkemedel, såsom bensodiazepiner och liknande läkemedel, kan orsaka sedering, andningsdepression, koma och dödsfall. På grund av dessa risker kan dessa sedativa läkemedel ordineras samtidigt endast till patienter som inte har några andra lämpliga behandlingsalternativ.

Om beslut fattas att ordinera patienten tramadol samtidigt med sedativa läkemedel, ska lägsta effektiva dos ordineras och behandlingen ska vara så kort som möjligt.

Patienterna ska följas noga avseende tecken och symtom på andningsdepression och sedering. Det är starkt rekommenderat att råda patienten och hans/hennes anhöriga att ge akt på dessa symtom (se avsnitt Interaktioner).

Konvulsioner har rapporterats hos en del patienter som fått tramadol i rekommenderade doser. Risken kan öka om tramadoldoserna överskrider den högsta rekommenderade dygnsdosen (400 mg). Dessutom kan tramadol öka risken för epileptiska kramper hos patienter som tar andra läkemedel som sänker tröskeln för epileptiska anfall (se avsnitt Interaktioner). Epilepsipatienter eller patienter med benägenhet för epileptiska anfall eller andra kramper får endast i tvingande fall behandlas med tramadol.

Sömnrelaterade andningsstörningar

Opioider kan orsaka sömnrelaterade andningsstörningar, inklusive central sömnapné (CSA) och sömnrelaterad hypoxemi. Den ökade risken för CSA vid opioidanvändning är dosberoende. Överväg att minska den totala opioiddosen för patienter som uppvisar CSA.

Binjurebarksvikt

Opioidanalgetika kan ibland orsaka reversibel binjurebarksvikt som kräver övervakning och substitutionsbehandling med glukokortikoid. Symtom på akut eller kronisk binjurebarksvikt kan inkludera t.ex. kraftig buksmärta, illamående och kräkningar, lågt blodtryck, extrem trötthet, nedsatt aptit och viktminskning.

Serotonergt syndrom

Serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd, har rapporterats hos patienter som får tramadol i kombination med andra serotonerga medel eller tramadol ensamt (se avsnitt Interaktioner, Biverkningar och Överdosering).

Om samtidig behandling med andra serotonerga medel är kliniskt motiverad, rekommenderas noggrann observation av patienten, särskilt under behandlingsinsättning och vid dosökningar.

Symtom på serotonergt syndrom kan vara förändrad psykisk status, autonom instabilitet, neuromuskulära avvikelser och/eller gastrointestinala symtom.

Om serotonergt syndrom misstänks, ska dosminskning eller utsättning av behandlingen övervägas, beroende på symtomens svårighetsgrad. Utsättandet av de serotonerga läkemedlen resulterar vanligen i en snabb förbättring.

Tolerans och opioidbrukssyndrom (missbruk och beroende)

Tolerans, fysiskt och psykologiskt beroende samt opioidbrukssyndrom kan utvecklas vid upprepad administrering av opioider som Tramal. Upprepad användning av Tramal kan leda till opioidbrukssyndrom. En högre dos och mer långvarig opioidbehandling kan öka risken för att utveckla opioidbrukssyndrom. Missbruk eller avsiktlig felanvändning av Tramal kan resultera i överdos och/eller dödsfall. Risken för att utveckla opioidbrukssyndrom är förhöjd hos patienter med en personlig anamnes eller familjeanamnes (föräldrar eller syskon) på drogberoende (inklusive alkoholberoende), hos patienter som använder tobak eller hos patienter med andra psykiska sjukdomar i anamnesen (t.ex. egentlig depression, ångest och personlighetsstörningar).

Innan behandling med Tramal påbörjas och under behandlingen ska behandlingsmål och en utsättningsplan överenskommas med patienten (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Före och under behandling ska patienten också informeras om riskerna för och tecken på opioidbrukssyndrom. Om sådana tecken uppstår, ska patienten rådas att kontakta läkare.

Patienterna ska övervakas för tecken på drogsökande beteende (t.ex. för tidiga önskemål om påfyllning). Detta inkluderar en genomgång av opioider och psykoaktiva läkemedel (såsom bensodiazepiner) som används samtidigt. Hos patienter med tecken och symtom på opioidbrukssyndrom ska konsultation med en beroendespecialist övervägas.

För patienter med en tendens för missbruk av läkemedel eller läkemedelsberoende bör tramadolbehandlingen vara kortvarig och ske under en läkares noggranna övervakning.

Tramadol är inte lämpligt som ersättningsbehandling för opioidberoende patienter. Även om tramadol är en opioidagonist kan inte symtom av morfinabstinens hindras med det.

När en patient inte längre behöver behandling med tramadol kan det vara tillrådligt att gradvis trappa ner dosen för att förhindra abstinenssymtom.

CYP2D6-metabolism

Tramadol metaboliseras av leverenzymet CYP2D6. Om en patient har brist på eller helt saknar detta enzym, kommer kanske inte en tillräcklig smärtstillande effekt uppnås. Enligt uppskattningar kan upp till 7 procent av den kaukasiska populationen ha denna brist. Om en patient däremot är en ultrasnabb metaboliserare, finns det en ökad risk för biverkningar p.g.a. opioidtoxicitet även vid normalt förskrivna doser. Allmänna symtom på opioidtoxicitet inkluderar förvirring, somnolens, ytlig andning, små pupiller, illamående, kräkningar, förstoppning och aptitlöshet. I svåra fall kan detta inkludera symtom på cirkulations- och andningsdepression, som kan vara livshotande och i mycket sällsynta fall dödliga. Uppskattningar av prevalens av ultrasnabba metaboliserare i olika populationer sammanfattas nedan:

Population Prevalens %

afrikaner/etiopier 29 %

afroamerikaner 3,4 % till 6,5 %

asiater 1,2 % till 2 %

kaukasier 3,6 % till 6,5 %

greker 6,0 %

ungrare 1,9 %

nordeuropéer 1 % till 2 %

Pediatrisk population

Postoperativ användning hos barn

I publicerad litteratur har det förekommit rapporter om att tramadol, som givits postoperativt till barn efter tonsillektomi och/eller adenoidektomi för obstruktiv sömnapné, ledde till sällsynta men livshotande biverkningar. Yttersta försiktighet ska iakttas när tramadol administreras till barn för postoperativ smärtlindring och ska åtföljas av noggrann övervakning avseende symtom på opioidtoxicitet inklusive andningsdepression.

Barn med nedsatt andningsfunktion

Tramadol rekommenderas inte till barn som kan ha nedsatt andningsfunktion, på grund av t.ex. neuromuskulära sjukdomar, svåra hjärt- eller andningstillstånd, infektioner i övre luftvägarna eller lungorna, multipelt trauma eller omfattande kirurgiska ingrepp. Dessa faktorer kan förvärra symtomen på opioidtoxicitet.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller 1 mg/ml ricinolja. En dygnsdos enligt anvisningarna innehåller 0,125–4 mg ricinolja. Stora doser av ricinolja kan orsaka illamående, kräkningar, kolikanfall, laxativa effekter eller avföringsträngningar. Läkemedlet ska av denna anledning inte ges till patienter med tarmobstruktion.

Detta läkemedel innehåller 200 mg/ml sackaros. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.

Detta läkemedel innehåller 150 mg/ml propylenglykol.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per milliliter, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Tramadol ska inte användas tillsammans med MAO-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer).

Livshotande interaktioner har konstaterats i det centrala nervsystemet (CNS), i respiratoriska och kardiovaskulära funktioner hos patienter som har fått MAO-hämmare inom de senaste 14 dagarna före användning av opioiden petidin. Samma interaktioner med MAO-hämmare kan inte uteslutas vid användning av tramadol.

Centralt verkande läkemedel/CNS-depressiva medel, inklusive alkohol och CNS-depressiva narkotiska medel

På grund av den additiva dämpande effekten på centrala nervsystemet kan samtidigt bruk av opioider och sedativa läkemedel, såsom bensodiazepiner, eller andra andnings- eller CNS-depressiva medel (såsom andra opioider, hostdämpande medel eller substitutionsbehandlingar, barbiturater, antipsykotika, H1‑antihistaminer eller alkohol) resultera i sedering, andningsdepression, koma och döden (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Samtidig användning av opioider och gabapentinoider (gabapentin och pregabalin) kan resultera i andningsdepression, hypotoni, djup sedering, koma eller döden.

Om beslut fattas att ordinera patienten Tramal samtidigt med andnings- eller CNS-depressiva medel, ska lägsta effektiva dos ordineras och den samtidiga behandlingen ska vara så kort som möjligt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Farmakokinetiska undersökningar har visat att samtidig eller tidigare administrering av cimetidin (enzymhämmare) tillsammans med tramadol sannolikt inte ger upphov till kliniskt relevanta interaktioner. Samtidig eller tidigare administrering av karbamazepin (enzyminducerare) kan reducera och förkorta den smärtlindrande effekten av tramadol.

Samtidig användning av opioider och antikolinergika eller läkemedel med antikolinerg verkan (t.ex. tricykliska antidepressiva medel, antihistaminer, antipsykotika, muskelavslappnande medel eller antiparkinsonmedel) kan leda till ökade antikolinerga biverkningar.

Tramadol kan inducera kramper och öka potentialen för att selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), tricykliska antidepressiva medel, antipsykotika och andra kramptröskelsänkande medel (t.ex. bupropion, mirtazapin, tetrahydrokannabinol) orsakar kramper.

Samtidigt terapeutisk användning av tramadol och serotonerga läkemedel, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), MAO-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer), tricykliska antidepressiva läkemedel och mirtazapin kan leda till serotoninsyndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Försiktighet ska iakttas vid samtidig användning av tramadol och kumarinantikoagulanter (exempelvis warfarin), eftersom förhöjda INR‑värden, rikliga blödningar och blodutgjutningar har rapporterats hos en del patienter.

Kända cytokrom CYP3A4‑hämmande läkemedel, såsom ketokonazol och erytromycin, kan hämma metabolismen av tramadol (N‑demetylering) samt förmodligen också metabolismen av den aktiva O‑demetylerade metaboliten. Den kliniska betydelsen av denna interaktion har inte utretts (se avsnitt Biverkningar).

I ett begränsat antal undersökningar har pre- eller postoperativ administrering av den antiemetiska 5‑HT3‑antagonisten ondansetron ökat behovet av tramadol hos patienter med postoperativ smärta.

Graviditet

I djurstudier har mycket höga tramadolexponeringar orsakat förändringar i fostrets organutveckling och benbildning samt neonatal mortalitet. Teratogena effekter har inte observerats. Tramadol passerar placenta. Data gällande säkerhet vid användning av tramadol under graviditet är otillräckliga och därför ska tramadol inte användas under graviditet.

Tramadol som ges före eller under förlossningen påverkar inte livmoderns sammandragningsaktivitet. Läkemedlet kan påverka andningsfrekvensen hos nyfödda men detta är vanligen inte kliniskt relevant. Kontinuerlig användning under graviditet kan leda till abstinenssymtom hos nyfödda barn.

Amning

Cirka 0,1 procent av moderns dos av tramadol utsöndras i bröstmjölk. Under den omedelbara post-partumperioden, för dagliga orala doser till modern på upp till 400 mg, motsvarar detta en genomsnittlig mängd tramadol på 3 procent av moderns viktjusterade dosering som intas av ammade spädbarn. Av denna anledning bör tramadol inte användas under amningstiden, eller som alternativ bör amningen avbrytas under behandling med tramadol. Det är i allmänhet inte nödvändigt att avbryta amningen efter en enstaka dos av tramadol.

Fertilitet

Undersökningar efter marknadsintroduktion har inte visat någon påverkan på fertiliteten av tramadol.

Djurstudier har inte visat någon påverkan av tramadol på fertiliteten.

Tramadol kan orsaka sömnighet och yrsel och kan därmed nedsätta reaktionsförmågan hos den som framför fordon eller använder maskiner även vid användning enligt anvisningarna. Effekten uppträder i synnerhet vid samtidig användning av andra psykotropa substanser, särskilt alkohol. Tramadol kan även orsaka tremor, synstörningar eller perceptionsstörningar hos vissa patienter. Om symtom förekommer, finns det anledning att avstå från att köra bil och använda maskiner.

De vanligaste rapporterade biverkningarna är illamående och yrsel som båda har observerats hos mer än 10 % av patienterna.

Följande frekvenskategorier används:

• Mycket vanliga (≥ 1/10)
• Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)
• Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)
• Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)
• Mycket sällsynta (< 1/10 000)
• Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Läkemedelsberoende

Upprepad användning av Tramal kan leda till läkemedelsberoende, även vid terapeutiska doser. Risken för läkemedelsberoende kan variera beroende på patientens individuella riskfaktorer, dosering och opioidbehandlingens längd (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symtom

Symtomen av tramadolförgiftning är i princip likartade som av andra analgetika (opioider) som påverkar centrala nervsystemet. Dessa symtom är i synnerhet mios, kräkningar, svimning, medvetanderubbningar (till och med koma), kramper, andningsdepression (till och med andningsstillestånd) och död.

Serotonergt syndrom har också rapporterats.

Behandling

Allmänna akutåtgärder ska vidtas i situationen. Luftvägarna ska hållas fria (aspirationsrisk) och andningen och cirkulationen ska understödjas symtomenligt. Andningsdepression orsakad av tramadol kan behandlas med naloxon. Naloxon hade ingen effekt på konvulsioner vid djurstudier och vid fall av kramper ska patienten ges diazepam intravenöst.

Administrering av medicinskt kol eller magsköljning rekommenderas inom 2 timmar efter överdosering av oralt tramadol. Dekontamination av magtarmkanalen kan vara till nytta även i ett senare skede om en exceptionellt stor mängd tramadol eller preparat med långsam frisättning av läkemedelssubstansen har överdoserats.

Hemodialys och hemofiltrering eliminerar tramadol ur serum endast i mycket liten omfattning. Således är inte hemodialys eller hemofiltrering tillräcklig som avgiftningsbehandling vid akut förgiftning med tramadol.

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga opioider, ATC-kod: N02AX02

Tramadol är ett centralt verkande opioidanalgetikum. Det är en icke-selektiv ren agonist till my-, delta- och kappareceptorer med högst affinitet för my-receptorn. Tramadol verkar analgetiskt även genom att hämma återupptag av noradrenalin i nervceller och genom att öka frisättning av serotonin.

Tramadol har hostdämpande effekt. I motsats till morfin har tramadol inom ett brett analgetiskt dosområde ingen andningshämmande effekt. Även effekterna på magtarmkanalens motilitet är mindre. Effekterna på det kardiovaskulära systemet är i allmänhet små. Tramadols potens uppges vara 1/10–1/6 av morfinets potens.

Pediatrisk population

Effekterna av enteral och parenteral administrering av tramadol har undersökts i kliniska prövningar på mer än 2 000 pediatriska patienter, vars ålder varierade från nyfödda till 17 års ålder. I prövningarna behandlades smärta av följande orsaker: smärta efter operation (närmast buksmärta), smärta efter kirurgisk tandextraktion, smärta på grund av frakturer, brännskador och trauman samt andra smärttillstånd som sannolikt kräver smärtbehandling i minst 7 dagar.

När tramadol gavs som enkeldoser om högst 2 mg/kg eller upprepade doser om högst 8 mg/kg per dygn (högst 400 mg per dygn) konstaterades tramadol vara effektivare än placebo och effektivare eller lika effektivt som paracetamol, nalbufin, petidin eller lågdosmorfin. Prövningarna påvisade effekten av tramadol. Säkerhetsprofilen för tramadol var likartad hos vuxna och pediatriska patienter över 1 år (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Över 90 % av tramadoldosen i form av kapslar absorberas efter peroral administrering. Kapslarnas biotillgänglighet är 68±13 % och påverkas inte av samtidigt födointag. Skillnaden mellan absorberat och oförändrat tramadol i plasma beror sannolikt på första passage-metabolismen. Maximalt endast 30 % av en oralt administrerad dos metaboliseras dock i första passagen. Maximal serumkoncentration uppnås inom cirka 2 timmar efter intag av kapslar.

Tramadolkapslarnas och tramadoldropparnas farmakokinetiska egenskaper avviker inte avsevärt från varandra. Deras biotillgänglighet är densamma. Maximal serumkoncentration uppnås inom cirka 1 timme efter intag av droppar.

Tramadol har hög vävnadsaffinitet (distributionsvolym 203±40 l). Cirka 20 % av tramadol är bundet till plasmaproteiner.

Tramadol passerar blod-hjärnbarriären och placenta. Mycket små mängder av tramadol och dess O-demetylmetabolit passerar över i bröstmjölk (0,1 % och 0,02 % av dosen).

Hos människan metaboliseras tramadol huvudsakligen genom N- och O-demetylering samt glukuronkonjugering av O-demetyleringsprodukterna. Av metaboliterna är endast O-demetyltramadol farmakologiskt aktiv. Mängderna av övriga metaboliter varierar avsevärt från person till person. Hittills har 11 metaboliter identifierats i urinen. Baserat på djurstudier har O‑demetyltramadol 2–4 gånger mer potenta effekter än tramadol. Dess halveringstid 7,9 timmar (variationsintervall 5,4–9,6 timmar) är ungefär densamma som för tramadol.

Hämning av en eller båda typerna av isoenzymerna CYP3A4 och CYP2D6 som medverkar i metabolismen av tramadol kan påverka koncentrationen av tramadol eller dess aktiva metabolit i plasma.

Tramadol och dess metaboliter utsöndras nästan enbart via njurarna. Av den totala aktiviteten av en radioaktiv dos utsöndras 90 % via urinen. Halveringstiden för eliminering av tramadol är cirka 6 timmar oberoende av administreringssättet. Hos patienter över 75 år kan halveringstiden för eliminering vara cirka 1,4 gånger längre. Hos patienter med levercirros var halveringstiden för eliminering 13,3±4,9 timmar (tramadol) och 18,5±9,4 timmar (O-demetyltramadol); i extrema fall var motsvarande värden 22,3 timmar och 36 timmar. Vid nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <5 ml/min) var motsvarande medelvärden 11±3,2 timmar och 16,9±3 timmar samt extrema värden 19,5 och 43,2 timmar.

Tramadol har en linjär farmakokinetisk profil inom det terapeutiska dosområdet.

Förhållandet mellan tramadols analgetiska effekt och serumkoncentrationen är dosberoende men varierar avsevärt mellan individer. Effekt nås vanligen med en koncentration på 100–300 ng/ml.

Pediatrisk population

När tramadol gavs som perorala engångsdoser eller upprepade doser till 1–16 år gamla försökspersoner var farmakokinetiken för tramadol och O-demetyltramadol generellt sett likadan som hos vuxna vid dosjustering efter kroppsvikt. Däremot varierade farmakokinetiken mer mellan individer bland barn ≤ 8 år.

Farmakokinetiken av tramadol och O-demetyltramadol har undersökts men inte helt karaktäriserats hos barn under 1 år. Undersökningar som omfattar denna åldersgrupp visar att bildningshastigheten av O-demetyltramadol via CYP2D6 ökar kontinuerligt hos nyfödda och aktiviteten av CYP2D6 förväntas nå samma nivå som hos vuxna vid 1 års ålder. Dessutom kan outvecklat glukuronideringssystem och omogen njurfunktion leda till en långsam eliminering och ackumulering av O-demetyltramadol hos barn under 1 år.

Studier med peroral och parenteral administrering av tramadol under 6–26 veckor till råttor och hundar samt peroral administrering under 12 månader till hundar, visade inga hematologiska, klinisk-kemiska eller histologiska förändringar relaterade till tramadolexponering hos försöksdjuren. Effekter på centrala nervsystemet som konstaterades endast med höga doser avsevärt över det terapeutiska dosområdet var rastlöshet, ökad salivation, kramper och hämmad viktökning. Råttor tolererade utan biverkningar orala doser om 20 mg samt hundar orala doser om 10 mg och rektala doser om 20 mg per kg kroppsvikt.

Administrering av tramadol i doser om 50 mg/kg/dygn och högre gav förgiftningseffekter hos dräktiga råttor och ökad dödlighet hos nyfödda ungar. Hos ungarna orsakade tramadol benbildningsstörningar och försenad öppning av vagina och ögon. Substansen påverkade inte fertiliteten hos hanar eller honor. Tramadoldoser om 125 mg/kg och högre gav förgiftningseffekter hos dräktiga kaniner samt benbildningsstörningar hos deras ungar.

Vissa in vitro tester har visat på mutagena effekter hos tramadol. In vivo undersökningar har inte visat på motsvarande effekter. Enligt hittills insamlade kunskaper kan tramadol klassificeras som icke-mutagent.

Karcinogeniciteten av tramadolhydroklorid har undersökts hos råttor och möss. I undersökningar på råttor observerades ingen ökad tumörförekomst vid tramadolexponering. Hos möss ökade förekomsten av hepatocellulärt adenom hos hanar med dosen ≥15 mg/kg (en dosberoende, statistiskt icke-signifikant ökning) och hos honor ökade förekomsten av lungtumörer på alla dosnivåer (en statistiskt signifikant men inte dosberoende ökning).

Kaliumsorbat

Glycerol 85 %

Propylenglykol

Sackaros

Natriumcyklamat

Sackarinnatrium

Makrogolglycerolhydroxistearat

Myntolja, delvis avmentoliserad

Anisarom, konstgjord

Renat vatten

Ej relevant.

4 år.

Förvaras i rumstemperatur (15–25 °C). Förvaras i originalförpackningen.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

TRAMAL tipat, liuos
100 mg/ml (L:ei) 10 ml (17,27 €), 50 ml (annospumppu) (90,42 €)

PF-selosteen tieto

10 ml brun glasflaska (typ III) med droppanordning i plast och barnsäker förslutning.

50 ml eller 96 ml brun glasflaska (typ III) med doseringspump i plast.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Färglös eller svagt gulaktig, aningen viskös lösning med smak och lukt av anis och pepparmint.

Hanteringsanvisningar:

Droppflaska:

Droppflaskan är försedd med en barnsäker skruvkork. Tryck korken neråt och skruva upp för att öppna flaskan. Skruva på korken tätt efter användning.

Håll droppflaskan upp och ned och knacka lätt med fingret på flaskans botten tills de första dropparna blir synliga.

Flaska med doseringspump:

Innan du tar den första dosen ur flaskan trycker du några gånger på doseringspumpen tills det kommer en droppe lösning ur flaskan. Placera en sked eller ett medicinglas under doseringspumpens mynning och tryck på pumpen. Ett tryck på pumpen ger 0,125 ml lösning som innehåller 12,5 mg tramadolhydroklorid.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

TRAMAL tipat, liuos
100 mg/ml 10 ml, 50 ml

• Ei korvausta.

N02AX02

07.03.2025