TRAMAL injektionsvätska, lösning 50 mg/ml

1 milliliter innehåller 50 mg tramadolhydroklorid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektionsvätska, lösning.

Behandling av mellansvår och svår smärta.

Dosering

Dosen bestäms enligt graden av smärtan och patientens smärtkänslighet. Vanligtvis ska man välja den lägsta effektiva dosen. Den maximala dosen per dygn är 400 mg (8 ml) tramadolhydroklorid, och denna dos ska inte överskridas vid andra än undantagsfall.

Doseringen av tramadol är följande, om annat inte ordinerats:

Vuxna och unga över 12 år:

Startdosen är 1–2 ml (50–100 mg tramadolhydroklorid). Efter detta kan man ge 1–2 ml (50–100 mg) 3 eller 4 gånger om dygnet (med 6–8 timmars mellanrum). Vid vård av akut smärta krävs ofta en startdos på 2 ml (100 mg). Vid vård av kronisk smärta är den rekommenderade startdosen 1 ml (50 mg). Se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper.

Pediatrisk population (1–12 år)

Engångsdosen är 1–2 mg/kg högst fyra gånger om dygnet.

Den lägsta analgetiskt verkande dosen ska användas. Den maximala dosen per dygn för barn som väger under 50 kilo är 8 mg/kg, och för barn som väger mera 400 mg av den aktiva substansen. Se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper.

Äldre patienter

Det behövs vanligtvis inte en förändring av dosen för patienter som är under 75 år, om de inte har en kliniskt märkbar lever- eller njurinsufficiens. För över 75 år gamla patienter kan elimineringen vara långsammare. Därför måste doseringsintervallet vid behov förlängas individuellt för varje patient. Den rekommenderade maximala dosen per dygn är 300 mg.

Nedsatt njurfunktion / dialys och nedsatt leverfunktion

Patienter som har nedsatt njur- och/eller leverfunktion har en långsammare eliminering av tramadol. För dessa patienter ska man noga överväga en förlängning av doseringsintervallet individuellt. Om kreatininclearance är under 30 ml/min, rekommenderas ett doseringsintervall på 12 timmar.

Tramadol får inte ges till patienter som har en svårt nedsatt njur- och/eller leverfunktion (kreatininclearance under 10 ml/min).

Administreringssätt

En tramadol-injektion kan ges subkutant (s.c.), i muskeln (i.m.) eller långsamt under minst 3–4 minuter intravenöst (i.v.). Tramadol-injektionsvätska kan läggas till i vanliga infusionsvätskor, se avsnitt Inkompatibiliteter och Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Behandlingens längd

Tramadol ska inte under några omständigheter användas längre än vad som är absolut nödvändigt. Om sjukdomens karaktär och svårighetsgrad kräver en långvarig behandling av smärtan med tramadol, måste patientens tillstånd övervakas noggrant och regelbundet (och möjligtvis ska pauser i behandlingen hållas) för att ta reda på i vilken mån det är nödvändigt att fortsätta behandlingen.

Behandlingsmål och utsättning av behandlingen

Innan behandling med Tramal påbörjas ska en behandlingsstrategi som inkluderar behandlingslängd och behandlingsmål, samt en plan för behandlingens avslut, överenskommas med patienten i enlighet med riktlinjer för smärtbehandling. Under behandlingen ska läkare och patient ha tät kontakt för att utvärdera behovet av fortsatt behandling samt ta ställning till utsättning och justering av dosering vid behov. När en patient inte längre behöver behandling med tramadol kan det vara tillrådligt att trappa ned dosen gradvis för att förhindra utsättningssymptom. Om adekvat smärtkontroll inte uppnås ska möjlig hyperalgesi, tolerans och progression av underliggande sjukdom övervägas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Tramadol ska inte ges till patienter,

• som är överkänsliga mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• som har en akut alkohol-, sömnmedel-, analgetika-, opioid- eller psykofarmakaförgiftning
• som använder eller har under de senaste 14 dygnen använt MAO-hämmare (se avsnitt Interaktioner)
• som har en svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 10 ml/min)
• vars epilepsi inte är under kontroll med medicinering.

Tramadol ska inte användas som avvänjningsbehandling för narkotikaberoende.

Särskild försiktighet ska iakttas vid användning av tramadol hos patienter som diagnostiserats med något av följande: opioidberoende, huvudskada, chocktillstånd, oförklarlig sänkt medvetandegrad, störningar i andningsfunktionen eller förhöjt intrakraniellt tryck.

Tramadol ska användas försiktigt hos patienter som är känsliga för opiater.

Samtidigt bruk av tramadol och sedativa läkemedel, såsom bensodiazepiner och liknande läkemedel, kan orsaka sedering, andningsdepression, koma och döden. På grund av dessa risker kan dessa sedativa läkemedel endast ordineras samtidigt till sådana patienter som inte har möjlighet till andra behandlingsalternativ.

Om det bestäms att tramadol ordineras samtidigt med sedativa läkemedel till patienten, ska den minsta effektiva dosen ordineras och behandlingen ska vara så kortvarig som möjligt.

Patienten ska övervakas noga för symptom och tecken på andningsdepression och sedering. Det rekommenderas starkt att man rådger patienten och patientens anhöriga att övervaka dessa symptom (se avsnitt Interaktioner).

Några patienter som fått tramadol med de rekommenderade doserna har fått kramper. Risken kan vara större om tramadoldoserna överskrider den största rekommenderade dygnsdosen (400 mg). Dessutom kan tramadol öka risken för epileptiska kramper hos patienter som använder andra läkemedel som minskar tröskeln för epileptiska anfall (se avsnitt Interaktioner). Epilepsipatienter eller patienter som är benägna för epileptiska anfall eller andra kramper får endast behandlas med tramadol på grund av tvingande skäl.

Sömnrelaterade andningsstörningar

Opioider kan orsaka sömnrelaterade andningsstörningar, inklusive central sömnapné (CSA) och sömnrelaterad hypoxemi. Den ökade risken för CSA vid opioidanvändning är dosberoende. Överväg att minska den totala opioiddosen för patienter som uppvisar CSA.

Binjurebarksvikt

Opioidanalgetika kan ibland orsaka reversibel binjurebarksvikt som kräver övervakning och substitutionsbehandling med glukokortikoid. Symtom på akut eller kronisk binjurebarksvikt kan inkludera t.ex. kraftig buksmärta, illamående och kräkningar, lågt blodtryck, extrem trötthet, nedsatt aptit och viktminskning.

Serotonergt syndrom

Serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd, har rapporterats hos patienter som får tramadol i kombination med andra serotonerga medel eller tramadol ensamt (se avsnitt Interaktioner, Biverkningar och Överdosering).

Om samtidig behandling med andra serotonerga medel är kliniskt motiverad, rekommenderas noggrann observation av patienten, särskilt under behandlingsinsättning och vid dosökningar.

Symtom på serotonergt syndrom kan vara förändrad psykisk status, autonom instabilitet, neuromuskulära avvikelser och/eller gastrointestinala symtom.

Om serotonergt syndrommisstänks ska dosminskning eller utsättning av behandlingen övervägas, beroende på symtomens svårighetsgrad. Utsättandet av de serotonerga läkemedlen resulterar vanligen i en snabb förbättring.

Tolerans och opioidbrukssyndrom (missbruk och beroende)

Tolerans, fysiskt och psykologiskt beroende samt opioidbrukssyndrom kan utvecklas vid upprepad administrering av opioider som Tramal. Upprepad användning av Tramal kan leda till opioidbrukssyndrom. En högre dos och mer långvarig opioidbehandling kan öka risken för att utveckla opioidbrukssyndrom. Missbruk eller avsiktlig felanvändning av Tramal kan resultera i överdos och/eller dödsfall. Risken för att utveckla opioidbrukssyndrom är förhöjd hos patienter med en personlig anamnes eller familjeanamnes (föräldrar eller syskon) på drogberoende (inklusive alkoholberoende), hos patienter som använder tobak eller hos patienter med andra psykiska sjukdomar i anamnesen (t.ex. egentlig depression, ångest och personlighetsstörningar).

Innan behandling med Tramal påbörjas och under behandlingen ska behandlingsmål och en utsättningsplan överenskommas med patienten (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Före och under behandling ska patienten också informeras om riskerna för och tecken på opioidbrukssyndrom. Om sådana tecken uppstår ska patienten rådas att kontakta läkare.

Patienterna ska övervakas för tecken på drogsökande beteende (t.ex. för tidiga önskemål om påfyllning). Detta inkluderar en genomgång av opioider och psykoaktiva läkemedel (såsom bensodiazepiner) som används samtidigt. Hos patienter med tecken och symtom på opioidbrukssyndrom ska konsultation med en beroendespecialist övervägas.

För patienter med en tendens för missbruk av läkemedel eller läkemedelsberoende ska tramadolbehandlingen vara kortvarig och ske under en läkares noggranna övervakning.

Tramadol lämpar sig inte som substitutionsbehandling för opioidberoende patienter. Trots att tramadol är en opioidagonist, kan man inte hindra symptom av morfinavvänjning med det.

När patienten inte längre behöver tramadolbehandling, rekommenderas en gradvis minskning av dosen för att förebygga abstinensbesvär.

CYP2D6-metabolism

Tramadol metaboliseras av leverns CYP2D6-enzym. Om patienten har brist på detta enzym eller saknar det helt och hållet, kan det hända att man inte når en tillräcklig smärtlindrande effekt. Man har uppskattat att högst 7 % av ljushyade har denna brist. Om patienten däremot är en ultrasnabb metaboliserare, är risken för symptom relaterade till opioidförgiftning förhöjd även med allmänt använda doser. Vanliga symptom på opioidförgiftning är bl.a. förvirring, sömnighet, ytlig andning, små pupiller, illamående, kräkning, förstoppning och aptitlöshet. I svåra fall kan patienten uppleva stillestånd i blodcirkulationen eller andningen, vilket kan vara livshotande och i mycket sällsynta fall dödligt. En uppskattning av andelen ultrasnabba metaboliserare i olika populationer beskrivs nedan:

Population Förekomst %

Afrikaner/etiopier 29 %

Afroamerikaner 3,4–6,5 %

Asiater 1,2–2 %

Ljushyade 3,6–6,5 %

Greker 6,0 %

Ungrare 1,9 %

Nordeuropéer 1–2 %

Pediatrisk population

Postoperativ användning hos barn

I publicerad litteratur har det rapporterats att tramadol som getts till barn efter en hals- och/eller svalgtonsillsoperation som gjorts på grund av obstruktiv sömnapné har orsakat sällsynta men livshotande biverkningar. Extrem försiktighet måste följas då tramadol ges som smärtstillande medel till barn efter en operation, och de måste övervakas noggrant eftersom symptom på opioidförgiftning, såsom andningsinsufficiens, kan uppkomma.

Barn, vars andningsfunktion har försvagats

Användning av tramadol rekommenderas inte för barn vars andningsfunktion kan ha försvagats på grund av till exempel neuromuskulära störningar, svåra hjärt- eller respiratoriska sjukdomar, infektioner i de övre luftvägarna eller lungorna, multipla trauman eller omfattande kirurgiska ingrepp. Dessa faktorer kan förvärra symptomen på opioidförgiftning.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per milliliter, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Tramadol ska inte användas tillsammans med MAO-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer).

Livshotande interaktioner som är relaterade till funktionen av centrala nervsystemet, andningsvägarna samt hjärt- och blodkärlssystemen har konstaterats hos patienter som har fått MAO-hämmare under de senaste 14 dagarna före användningen av petidin, som hör till opioider. Liknande interaktioner med MAO-hämmare kan inte uteslutas vid användning av tramadolpreparat.

Användning av tramadol samtidigt med andra centraldepressiva läkemedel eller med alkohol kan förstärka effekterna på centrala nervsystemet (se avsnitt Biverkningar).

På grund av den additiva dämpande effekten på centrala nervsystemet kan samtidigt bruk av opioider och sedativa läkemedel, som bensodiazepiner och liknande läkemedel, eller gabapentinoider (gabapentin och pregabalin) resultera i hypotoni, djup sedering, andningsdepression, koma eller döden. Doseringen och längden för det samtidiga bruket ska begränsas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Enligt farmakokinetiska undersökningar är det osannolikt att användningen av cimetidin (enzyminhibitor) före användningen av tramadol eller samtidigt med det orsakar kliniskt märkbara interaktioner. Användningen av karbamazepin (enzyminducerare) före eller samtidigt med tramadol kan försvaga och förkorta tramadolets analgetiska effekt.

Tramadol kan orsaka kramper och öka effekten som orsakar kramper hos andra kramptröskelsänkande läkemedel. Dessa läkemedel är bl.a. selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), tricykliska antidepressiva läkemedel, neuroleptika, bupropion, mirtazapin och tetrahydrocannabinol.

Samtidigt terapeutisk användning av tramadol och serotonerga läkemedel, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), MAO-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer), tricykliska antidepressiva läkemedel och mirtazapin kan leda till serotoninsyndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Försiktighet ska iakttas vid samtidigt bruk av tramadol och kumarinantikoagulantia (t.ex. warfarin), eftersom det rapporterats om förhöjning av INR-värden, rikliga blödningar och hematom hos en del patienter.

Kända läkemedel som inhiberar cytokrom CYP3A4-enzymet, såsom ketokonazol och erytromycin, kan inhibera metabolismen av tramadol (N-demetylering) och sannolikt också metabolismen av dess aktiva O-demetylerade metabolit. Den kliniska relevansen av denna interaktion har inte undersökts (se avsnitt Biverkningar).

I ett begränsat antal undersökningar ökade pre- eller postoperativ användning av antiemetikumet ondansetron (5-HT3-antagonist) behovet av tramadol för patienter som led av postoperativ smärta.

Graviditet

I djurförsök har väldigt höga tramadolexponeringar orsakat förändringar i utvecklingen av fostrets organ och bildningen av ben, samt neonatal dödlighet. Teratogena effekter har inte upptäckts. Tramadol passerar moderkakan. Det finns inte tillräckligt med information om säkerheten av tramadolets användning under graviditeten, och därför ska tramadol inte användas under graviditeten.

Tramadol som getts innan eller under förlossningen påverkar inte aktiviteten av livmoderns sammandragningar. Läkemedlet kan påverka andningsfrekvensen hos en nyfödd, men detta har vanligtvis ingen klinisk betydelse. Konstant bruk under graviditeten kan orsaka abstinensbesvär hos det nyfödda barnet.

Amning

Ungefär 0,1 % av tramadoldosen som modern fått utsöndras i bröstmjölken. Direkt efter förlossningen då moderns dagliga dos är högst 400 mg, motsvarar detta att den genomsnittliga tramadolmängden som det ammade barnet får är 3 % av dosen som är proportionell med moderns vikt. Därför ska man inte använda tramadol under amningen, eller alternativt ska amningen avbrytas under tramadolbehandlingen. En engångsdos av tramadol kräver oftast inte att amningen avbryts.

Fertilitet

Undersökningar som gjorts efter läkemedlets marknadsintroduktion har inte visat att tramadol har effekter på fertiliteten.

Undersökningar som gjorts på djur har inte visat att tramadol har effekter på fertiliteten.

Tramadol kan orsaka sömnighet och yrsel och kan därmed försämra reaktionsförmågan hos fordonets chaufför och maskinens användare även om det används enligt instruktionerna. Effekten uppkommer särskilt vid samtidigt bruk av andra psykotropiska ämnen, speciellt med alkohol. För några patienter kan tramadol orsaka darrningar, synstörningar eller perceptionsstörningar. Om det förekommer symptom ska man avstå från att köra och använda maskiner.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

De vanligaste rapporterade biverkningarna är illamående och yrsel. Båda har upptäckts i över 10 % av patienterna.

Biverkningarnas frekvensklasser är definierade enligt följande:

• Mycket vanliga (≥1/10)
• Vanliga (≥1/100, <1/10)
• Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)
• Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)
• Mycket sällsynta (<1/10 000)
• Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Läkemedelsberoende

Upprepad användning av Tramal kan leda till läkemedelsberoende, även vid terapeutiska doser. Risken för läkemedelsberoende kan variera beroende på patientens individuella riskfaktorer, dosering och opioidbehandlingens längd (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Symptom

Symptomen på tramadolförgiftning är i princip liknande som de som orsakas av andra analgetika som påverkar det centrala nervsystemet (opioider). Dessa symptom är särskilt mios, kräkning, svimning, störningar i medvetandet (även koma), kramper och andningsdepression (även andningsstillestånd).

Serotonergt syndrom har också rapporterats.

Behandling

Allmänna åtgärder som används vid första hjälpen används vid situationer för överdosering. Andningsvägarna hålls öppna (risk för aspiration) och andningen och blodcirkulationen stöds i enlighet med symptomen. Andningsdepression kan behandlas med naloxon. I djurförsök har naloxon inte haft en effekt på kramper. Därför ges diazepam intravenöst till patienter med krampanfall.

Hemodialys och hemofiltrering avlägsnar endast en mycket liten mängd tramadol ur serumet. På grund av detta räcker inte hemodialys eller hemofiltrering som avgiftningsbehandling vid akut tramadolförgiftning.

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga opioider, ATC-kod: N02AX02

Tramadol är ett opiatanalgetikum som påverkar det centrala nervsystemet. Det är en icke-selektiv ren my-, delta-, och kappareceptoragonist, som har den största affiniteten till myreceptorn. Tramadol verkar också analgetiskt genom att inhibera återupptaget av noradrenalin till neuronerna och genom att öka på utsöndringen av serotonin.

Tramadol har en lindrande effekt mot hosta. Tramadol har inte en andningsdämpande effekt på ett brett analgetiskt doseringsområde, till motsats från morfin. Också effekten på matsmältningskanalens motilitet är mindre. Effekterna på kardiovaskulära systemet är ofta mindre. Tramadolets verkningsstyrka har rapporterats att vara 1/10–1/6 av morfinets.

Pediatrisk population

Man har undersökt tramadolets effekt i kliniska studier då det getts enteralt samt parenteralt till över 2 000 pediatriska patienter, vars ålder varierade från nyfödda till 17-åringar. I studierna behandlades smärta som uppstått till följd av följande orsaker: smärta efter operation (främst magsmärta), smärta efter en kirurgisk tandutdragning, smärta på grund av frakturer, brännskador och trauma samt andra smärttillstånd som möjligtvis kräver smärtmedicinering i åtminstone 7 dagar.

När tramadol gavs som engångsdoser på maximalt 2 mg/kg eller i flera doser på maximalt 8 mg/kg per dygn (som mest 400 mg per dygn) märktes det att tramadol är mer effektivt än placebo, och mer effektivt eller lika effektivt som paracetamol, nalbufin, petidin eller morfin i små mängder. Studierna bevisade tramadolets effekt. Tramadolets säkerhetsprofil var likadan för vuxna och över 1 år gamla pediatriska patienter (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Biotillgängligheten av tramadol som injicerats i muskeln är nästan 100 % och den högsta koncentrationen i serumet nås ungefär 45 minuter efter injektionen.

Tramadol har en hög vävnadsaffinitet (distributionsvolym 203±40 l). Ungefär 20 % av tramadolet är bundet till plasmans proteiner.

Tramadol passerar blod-hjärnbarriären och moderkakan. Tramadol och dess O-demetylmetabolit transporteras i väldigt små mängder till modersmjölken (0,1 % och 0,02 % av dosen).

Hos människan består tramadolets metabolism huvudsakligen av N- och O-demetylering samt O-demetylatprodukternas glukuronkonjugation. Av metaboliterna är endast O-demetyltramadol farmakologiskt aktivt. Mängden av de andra metaboliterna varierar betydligt från person till person. Tillsvidare har man identifierat 11 metaboliter från urinen. På basen av djurförsök är O-demetyltramadol 2–4 gånger mer potent än tramadol. Dess halveringstid är 7,9 timmar (intervall 5,4–9,6 timmar), vilket är ungefär samma som för tramadol.

Inhibering av isoenzymerna som ansvarar för tramadolets biotransformering – CYP3A4, CYP2D6 eller båda – kan påverka tramadolets eller dess aktiva metaboliters koncentration i plasman.

Tramadol och dess metaboliter utsöndras nästan enbart genom njurarna. Av den radioaktiva dosens totala aktivitet utsöndras 90 % med urinen. Halveringstiden för tramadolets eliminering är ungefär 6 timmar oberoende av administreringssättet. Halveringstiden för elimineringen hos över 75-åriga patienter kan vara ungefär 1,4 gånger längre. För patienter med levercirros fick man halveringstider som var 13,3±4,9 timmar (tramadol) och 18,5±9,4 timmar (O-demetyltramadol); i extremt fall var de motsvarande värdena 22,3 timmar och 36 timmar. För nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 5 ml/min) var de motsvarande medelvärdena 11±3,2 timmar och 16,9±3 timmar, och de extrema värdena 19,5 och 43,2 timmar.

Tramadolets farmakokinetik är linjär i det terapeutiska doseringsområdet.

Tramadolets analgetiska effekt beror på dess koncentration i serumet enligt dos-responssambandet, men sambandet varierar betydligt individuellt. Effekten uppnås oftast med en koncentration på 100–300 ng/ml.

Pediatrisk population

När tramadol gavs oralt i engångsdoser eller i flera doser till 1–16-åriga försökspersoner konstaterades det att tramadolets och O-demetyltramadolets farmakokinetik var ofta likadan som hos vuxna, då dosen justerades enligt kroppsvikten. Däremot fanns det större variationer i farmakokinetiken mellan individerna hos ≤ 8-åringar.

Tramadolets och O-demetyltramadolets farmakokinetik har undersökts hos under 1-åriga barn, men den har inte karakteriserats fullständigt. Undersökningar som har haft försökspersoner av denna ålder visar att O-demetyltramadolets bildningshastighet via CYP2D6-enzymet ökar hela tiden hos nyfödda, och det förväntas att CYP2D6-enzymets aktivitet når samma nivå som hos vuxna senast vid 1 års ålder. Dessutom kan ett outvecklat glukuronideringssystem och en outvecklad njurfunktion leda till O-demetyltramadolets långsamma eliminering och ansamling hos under 1-åriga barn.

I undersökningar där man gav tramadol oralt och parenteralt till råttor och hundar under 6–26 veckors tid, och oralt till hundar under 12 månaders tid, konstaterades inga hematologiska, klinisk-kemiska eller histologiska förändringar associerade med tramadolexponeringen hos försöksdjuren. Effekter på det centrala nervsystemet, som konstaterades enbart med stora doser som överskrider betydligt det terapeutiska doseringsområdet, var rastlöshet, ökad salivproduktion, kramper och minskad viktökning. Råttorna tolererade orala doser på 20 mg och hundar orala doser på 10 mg samt rektala doser på 20 mg per kroppsvikt utan biverkningar.

Då tramadol gavs i doser på 50 mg/kg/dygn och i ännu större doser orsakades förgiftningseffekter hos dräktiga råttor och dödligheten av nyfödda ungar ökade. Hos ungarna orsakade tramadol förbeningsstörningar och fördröjning av vaginans och ögonens öppning. Ämnet påverkade inte hanarnas eller honornas fertilitet. Tramadoldoser på 125 mg/kg och ännu större doser orsakade förgiftningseffekter hos dräktiga kaniner och missbildningar i skelettet hos deras ungar.

I vissa in vitro-undersökningar har det konstaterats att tramadol har mutagena effekter. Motsvarande effekter har inte upptäckts i in vivo-undersökningar. Baserat på den nuvarande informationen kan tramadol klassificeras som ett icke-mutagent ämne.

Man har undersökt karcinogeniciteten av tramadolhydroklorid hos råttor och möss. I undersökningar gjorda på råttor upptäcktes inte att förekomsten av tumörer skulle ha ökat under en exponering för tramadol. Hos möss ökade förekomsten av hepatocellulära adenom hos hanarna med dosen ≥15 mg/kg (ökning som är beroende av dosen, inte statistiskt signifikant) och förekomsten av lungtumörer hos honor vid alla dosnivåer (statistiskt signifikant, men ökning som är oberoende av dosen).

Natriumacetat trihydrat

Vatten för injektionsvätskor

Tramadol 50 mg/ml injektionsvätska får inte blandas med infusions- eller injektionslösningar som innehåller diazepam, midazolam, diklofenak, flunitrazepam, indometacin, isoxikam, lycin-acetylsalicylat (aspirin) och aminoacetat, glyceryltrinitrat, fenylbutazonnatrium och cinkokain eller piroxikam.

5 år.

Förvaras vid rumstemperatur (15–25 °C).

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

TRAMAL injektioneste, liuos
50 mg/ml (L:ei) 5 x 1 ml (50 mg/1 ml) (23,95 €), 5 x 2 ml (100 mg/2 ml) (44,36 €)

PF-selosteen tieto

Färglös, klar glasampull, typ I.

5 x 1 ml, 5 x 2 ml ampuller.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Klar, färglös lösning.

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Tramadol-injektionsvätska kan blandas i följande infusionsvätskor: 9 mg/ml natriumklorid, Ringer, Ringer‑laktat, 50 mg/ml glukos, 60 mg/ml hydroxietylstärkelse, 100 mg/ml dextran 40, 35 mg/ml gelatin.

Tramadol-injektionsvätska som spätts ut med en infusionsvätska hålls användbar i rumstemperatur (15–25 °C) i 24 timmar om man vid utspädningen följt aseptisk teknik.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

TRAMAL injektioneste, liuos
50 mg/ml 5 x 1 ml, 5 x 2 ml

• Ei korvausta.

N02AX02

17.07.2024