KLOTRIPTYL filmdragerad tablett 10,8/10 mg, KLOTRIPTYL MITE filmdragerad tablett 12,5/5 mg

Klotriptyl: En tablett innehåller 12,5 mg amitriptylinhydroklorid, som motsvarar 10,8 mg amitriptylin, och 10,0 mg klordiazepoxid.

Hjälpämne med känd effekt: en tablett innehåller 88,4 mg laktos (som monohydrat).

Klotriptyl mite: En tablett innehåller 14,15 mg amitriptylinhydroklorid, som motsvarar 12,5 mg amitriptylin, och 5,0 mg klordiazepoxid.

Hjälpämne med känd effekt: en tablett innehåller 28,5 mg laktos (som monohydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Klotriptyl: Filmdragerad tablett.

Klotriptyl mite: Filmdragerad tablett.

Lindriga depressionstillstånd och tillhörande sömnlöshet.

Vuxna

Vid depression där ångest är ett dominerande symtom (anxiolytisk effekt som mål) ges 1–3 tabletter dagligen. Dosen kan ökas till 6–8 tabletter dagligen beroende på terapeutiskt svar. Vid doshöjning ska hänsyn tas till individuella skillnader i tolerabilitet av läkemedlet, patientens ålder, andra samtidiga sjukdomar (se avsnitt Varningar och försiktighet) och läkemedelsbehandling (se avsnitt Interaktioner).

Pediatrisk population

Klotriptyl är kontraindicerat för barn och ungdomar yngre än 18 år (se avsnitt Kontraindikationer).

Äldre patienter

Behandlingen ska inledas med lägsta rekommenderade dos. Dosen ökas gradvis beroende på behandlingssvar och tolerabilitet (se avsnitt Varningar och försiktighet).

• Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• Feokromocytom
• Myasthenia gravis
• Svår sömnapné
• Svår respiratorisk insufficiens
• Svårt nedsatt leverfunktion
• Paradoxal excitation inducerad av bensodiazepiner
• Konvalescenstid efter nyligen genomgången hjärtinfarkt
• Skänkelblock
• Obehandlat trångvinkelglaukom
• Akut alkohol-, barbiturat- och opiatförgiftning

Samtidig behandling med MAO-hämmare (monoaminoxidashämmare) är kontraindikerad (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner). Samtidig behandling med amitriptylin och MAO-hämmare kan orsaka serotoninsyndrom (en kombination av symtom som kan inkludera upphetsning, förvirring, darrning, myoklonus och hypertermi). Amitriptylinbehandling kan påbörjas 14 dagar efter avslutad behandling med irreversibla, icke-selektiva MAO-hämmare och minst en dag efter avslutad behandling med reversibel moklobemid. Behandling med MAO-hämmare kan påbörjas 14 dagar efter avslutad amitriptylin behandling.

Produkten ska inte användas för behandling av barn och ungdomar yngre än 18 år (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Förlängning av QT-intervall

För läkemedel som innehåller amitriptylin har fall av QT-förlängning och arytmi rapporterats efter lansering. Försiktighet krävs hos patienter med signifikant bradykardi, okompenserad hjärtsvikt eller som samtidigt tar QT-förlängande läkemedel. Det är känt att elektrolytrubbningar (hypokalemi, hyperkalemi, hypomagnesemi) ökar risken för arytmier.

Serotonergt syndrom

Samtidig administrering av Klotriptyl och andra serotonerga läkemedel såsom MAO-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer), selektiva seroninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) eller vissa opioider (t.ex. tramadol, buprenorfin), kan leda till serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd (se avsnitt Interaktioner).

Om samtidig behandling med andra serotonerga läkemedel är kliniskt motiverad, rekommenderas noggrann observation av patienten, särskilt vid behandlingsstart och vid dosökningar.

Symtom på serotonergt syndrom kan vara förändrad psykisk status, autonom instabilitet, neuromuskulära avvikelser och/eller gastrointestinala symtom.

Om serotonergt syndrom misstänks ska dosminskning eller utsättning av behandlingen övervägas, beroende på symtomens svårighetsgrad.

Risker förknippade med samtidig användning av opioider

Samtidig användning av Klotriptyl och opioider kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död. På grund av dessa risker ska sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner och motsvarande läkemedel såsom Klotriptyl endast förskrivas samtidigt med opioider till patienter för vilka andra behandlingsalternativ inte är möjliga.

Om det beslutas att förskriva Klotriptyl samtidigt med opioider ska lägsta effektiva dos användas och behandlingstiden vara så kort som möjligt (se även allmänna doseringsrekommendationer i avsnitt Dosering och administreringssätt).

Patienterna ska övervakas noga med avseende på tecken och symtom på andningsdepression och sedering. Det är starkt rekommenderat att uppmana patienter och närstående att vara uppmärksamma på dessa symtom (se avsnitt Interaktioner).

Suicid/självmordstankar eller försämring av depression

Depression är associerat med en ökad risk för självmordstankar, självskador och självmord (suicidrelaterade händelser). Denna risk kvarstår tills signifikant förbättring inträtt. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna ska patienten följas noggrant till dess förbättring sker. Det är en generell klinisk erfarenhet att självmordsrisken ökar under de tidiga förbättringsfaserna. På grund av risken för självmord ska deprimerade patienter inte förskrivas stora mängder tricykliska antidepressiva på en gång.

Andra psykiatriska indikationer för vilka produkter innehållande amitriptylin kan förskrivas kan också vara förknippade med en ökad risk för suicidrelaterade händelser. Dessutom kan de andra sjukdomarna eller symtomen förekomma samtidigt som depressionen. Samma försiktighetsåtgärder som vidtas vid behandling av patienter med svår depression ska därför vidtas vid behandling av patienter med dessa andra psykiatriska symtom.

Patienter som tidigare uppvisat självmordstankar eller suicidalitet eller patienter med påtagliga självmordstankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för självmordstankar eller självmordsförsök och ska observeras noga under behandlingen. En metaanalys baserad på placebokontrollerade kliniska prövningar av antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykisk störning påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter yngre än 25 år. Riskpatienter ska övervakas noga under läkemedelsbehandlingen, i synnerhet under de tidiga faserna av behandlingen och efter dosändringar. Patienter (och deras vårdgivare) ska uppmanas att vara observanta på tecken till klinisk försämring, suicidalt beteende/självmordstankar eller andra beteendeförändringar och att omgående kontakta läkare om sådana tecken uppkommer.

Allvarliga hudbiverkningar

Allvarliga hudbiverkningar (SCARs) inklusive läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), som kan vara livshotande eller dödliga, har rapporterats i samband med behandling med amitriptylin. De flesta av dessa biverkningar inträffade inom 2 till 6 veckor.

Vid förskrivningstillfället ska patienten informeras om tecken och symtom och övervakas noggrant för hudreaktioner.

Om tecken och symtom som tyder på dessa reaktioner uppträder, ska Klotriptyl omedelbart sättas ut, behandling med Klotriptyl får inte återupptas hos denna patient vid någon tidpunkt och en alternativ behandling ska övervägas (utifrån behov).

Pediatrisk population

Produkten ska inte användas vid behandling av barn och ungdomar yngre än 18 år. Studier av depression i den här åldersgruppen har inte visat någon effekt för tricykliska antidepressiva medel. En ökning av suicidförsök, suicidtankar och fientlighet sågs i studier på barn och ungdomar som behandlades med andra antidepressiva medel. Denna risk kan inte heller uteslutas för Klotriptyl. Dessutom associeras tricykliska antidepressiva medel med en risk för kardiovaskulära biverkningar i alla åldersgrupper. Dessutom saknas säkerhetsdata från långtidsanvändning hos barn och ungdomar vad gäller effekter på tillväxt och mognad samt kognitiv och beteendemässig utveckling.

Övriga

Särskild försiktighet ska vidtas vid administrering av Klotriptyl till patienter med hjärtsvikt, arytmier och särskilt till patienter med retledningsstörningar. Försiktighet ska också iakttas vid behandling av patienter med nedsatt funktion i lever, njurar eller lungor, vid behandling av diabetespatienter, epilepsipatienter, äldre eller patienter med sömnapné eller porfyri. Behandling med den lägsta effektiva dosen ska eftersträvas. Amitriptylin kan vara skadligt för patienter med parkinsonism och för patienter som är känsliga för antikolinergisk verkan, t.ex. patienter med trångvinkelglaukom eller prostatahypertrofi.

På grund av risk för korsallergi ska försiktighet iakttas vid administrering av Klotriptyl till patienter som är allergiska för någon bensodiazepin eller något tricykliskt antidepressivt läkemedel.

Antidepressiva läkemedel, inklusive amitriptylin, kan utlösa en manisk period hos predisponerade patienter. Om symtom på mani uppstår ska Klotriptyl sättas ut och ändamålsenlig behandling för mani påbörjas.

Amitriptylin ska användas med försiktighet vid allmän anestesi. Samtidig användning av allmänanestetika och tricykliska antidepressiva medel ger ökad risk för arytmier och hypotoni.

På grund av risken för interaktion ska försiktighet iakttas vid administrering av Klotriptyl till patienter som också får andra läkemedel som metaboliseras (se avsnitt Interaktioner).

Långvarig behandling med bensodiazepiner ökar risken för tillvänjning, beroende och missbruk. För att minimera risken att utveckla läkemedelsberoende ska bensodiazepiner endast förskrivas efter noggrant övervägande och för en så kort tid som möjligt. Behovet för fortsatt behandling ska övervakas noga. Långvarig behandling är motiverat endast efter noggrann utvärdering av nyttan och risken. Vid behov kan behandlingen fortsätta med produkter innehållande enbart amitriptylin.

När behandlingen avslutas ska doseringen gradvis minskas för att förhindra abstinensbesvär. Uppkomsten av abstinensbesvär varierar från några timmar till en vecka eller längre. I mindre allvarliga fall kan symtomatiska abstinensbesvär vara begränsade till tremor, rastlöshet, sömnlöshet, ångest, huvudvärk och koncentrationssvårigheter. Svettning, muskel- och magkramper och förändringar i observationsförmåga kan ändå förekomma. I sällsynta fall har delirium- och krampanfall förekommit. Vid uppkomst av abstinensbesvär ska patienten noggrant övervakas av läkare och stöd av patienten är nödvändigt.

Elimineringen av klordiazepoxid är långsammare än vanligt hos äldre och överviktiga patienter.

Användning av Klotriptyl kan orsaka torra ögon vilket kan vara skadligt i samband med användning av kontaktlinser.

Tabletterna innehåller laktos (se avsnitt KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING). Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

MAO-hämmare:

Samtidig användning av MAO-hämmare (icke-selektiva och MAO A-selektiva (moklobemid) och MAO B-selektiva (selegilin) är kontraindicerad på grund av risken för serotonergt syndrom (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Andra serotonerga läkemedel

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) eller vissa opioider (t.ex. tramadol och buprenorfin); risken för serotonergt syndrom ökar (ett potentiellt livshotande tillstånd, se avsnitt Varningar och försiktighet.).

Opioider:

På grund av den additiva depressiva effekten på centrala nervsystemet (CNS) ökar risken för sedering, andningsdepression, koma och död vid samtidig användning av opioider och sedativa läkemedel som bensodiazepiner och motsvarande läkemedel som Klotriptyl. Dosering och varaktighet av samtidig användning ska begränsas se avsnitt Varningar och försiktighet).

CYP2D6-hämmare:

Amitriptylin och andra medel som metaboliseras av CYP 2D6 kan hämma varandras metabolism. Isoenzymet CYP2D6 kan hämmas av en rad olika läkemedel, t.ex. neuroleptika, serotoninåterupptagshämmare, betablockerare och antiarytmika. Exempel på starka CYP2D6-hämmare inkluderar bupropion, fluoxetin, paroxetin och kinidin. Dessa läkemedel kan åstadkomma en kraftigt reducerad TCA-metabolism och en påtaglig ökning av plasmakoncentrationer. Överväg att övervaka plasmanivåer av amitriptylin vid samtidig administrering av Klotriptyl med ett annat läkemedel som man vet är starkt CYP2D6-hämmande. Dosjustering av Klotriptyl kan vara nödvändig. Försiktighet rekommenderas vid samtidig administrering av Klotriptyl med duloxetin, som är en måttlig CYP2D6-hämmare.

Andra:

Klordiazepoxid och amitriptylin förstärker även andra medels CNS-depressiva effekt, t.ex. effekten av alkohol, sedativa, anxiolytika, antidepressiva, antipsykotika, sömnmedel och antihistaminer.

Amitriptylin förstärker effekten av andra antikolinergika och kan påverka absorptionen av andra medel på grund av sin bromsande effekt på mag- och tarmtömningen.

Amitriptylin kan motverka den blodtryckssänkande effekten av klonidin.

Användning av amitriptylin tillsammans med andra medel som predisponerar för arytmier ökar risken för arytmier.

Amitriptylin kan förlänga protrombintiden hos patienter som får warfarin.

Sympatomimetika, levodopa och tyroxin kan i kombination med amitriptylin orsaka kraftig sympatisk tonus, öka risken för arytmier och höja blodtrycket till en farligt hög nivå. Hos patienter som får amitriptylin kan adrenalin även orsaka en omvänd reaktion.

Tricykliska antidepressiva läkemedel kan förlänga QT-intervallet. Samtidig användning av amitriptylin och andra läkemedel som förlänger QT-intervallet (t.ex. vissa antiarytmika, makrolidantibiotika och antipsykotika) och läkemedel som förorsakar elektrolytrubbningar (t.ex. diuretika) kan öka risken för ventrikelarytmier.

Ytterligare kan metylfenidat, kalciumkanalblockerare, cimetidin, dextropropoxifen och flukonazol hämma metabolismen av amitriptylin. Natriumvalproat och valpromid kan öka koncentrationen av amitriptylin i plasma. Klinisk övervakning rekommenderas därför.

Disulfiram ökar koncentrationen av amitriptylin i plasma.

Karbamazepin, fenobarbital, rökning, produkter med johannesört och omeprazol kan påskynda elimineringen av amitriptylin.

Medel som hämmar gastrointestinal motilitet såsom morfin och petidin fördröjer absorptionen av klordiazepoxid medan motilitetsstimulerande medel såsom metoklopramid och cisaprid påskyndar absorptionen.

Preventivpiller, disulfiram, cimetidin och ketokonazol kan fördröja elimineringen av klordiazepoxid.

Amitriptylin och klordiazepoxid passerar placentan. I höga doser orsakar de fosterskador hos vissa djurarter men ingen av dem är känd för att vara teratogen hos människa. Klotriptyl får inte användas under tidig graviditet, såvida det inte är absolut nödvändigt. Om användning av Klotriptyl övervägs under graviditet ska de förväntade terapeutiska fördelarna vägas mot den potentiella risken för fostret. Användning av amitriptylin och klordiazepoxid under sen graviditet kan orsaka abstinenssymtom, hypotermi, hypotoni, måttlig andningsdepression, slapphet och antikolinerga symtom samt öka koncentrationen av fritt bilirubin hos nyfödda. Amitriptylin och klordiazepoxid utsöndras i bröstmjölk. Användning under amning ska därför undvikas.

Läkemedlet kan försämra förmågan att framföra fordon eller utföra uppgifter som kräver noggrann koncentration. Både amitriptylin och klordiazepoxid orsakar sedering och försämrad motorisk prestationsförmåga. Speciellt under de första behandlingsveckorna med Klotriptyl har patienterna en försämrad förmåga att köra bil och utföra uppgifter som kräver precision. Vid fortsatt behandling uppstår emellertid tolerans mot den sederande effekten.

Amitriptylin kan orsaka antikolinerga biverkningar såsom muntorrhet. Den blockerar även alfareceptorer och kan orsaka ortostatisk hypotoni. Amitriptylin och klordiazepoxid orsakar dosberoende CNS-depression.

Speciellt under långvarig behandling kan bensodiazepiner orsaka tillvänjning och beroende. Abrupt avbrytande av behandlingen kan leda till ångest, sömnlöshet och kramper (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Amitriptylin predisponerar för arytmier speciellt vid användning av höga doser och vid samtidig användning av andra läkemedel som påverkar hjärtats elektriska funktion (se avsnitt Interaktioner).

Epidemiologiska studier som främst har utförts på patienter som är 50 år och äldre, visar en ökad risk för benfraktur hos patienter som behandlas med SSRI- eller tricykliska antidepressiva läkemedel. Mekanismen som leder till denna risk är okänd.

Allvarliga hudbiverkningar (SCARs), inklusive läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), har rapporterats i association med amitriptylin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Biverkningsfrekvenserna definieras enligt följande:

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symtom

Klordiazepoxid

Vid överdosering förorsakar klordiazepoxid främst en ökning av de vanliga biverkningarna; mycket höga doser kan resultera i hypotermi, hypotoni och andningsdepression. Intag av ca 500 mg klordiazepoxid orsakar måttlig toxicitet hos vuxna. En livsfarlig förgiftning orsakad av enbart klordiazepoxid är ovanligt men alkohol och andra medel som verkar depressivt på CNS ökar toxiciteten av klordiazepoxid.

Amitriptylin

Antikolinerga symtom: Mydriasis, takykardi, urinretention, torra slemhinnor, minskad peristaltik. Kramper. Feber. Plötsligt insättande CNS-depression. Sänkt medvetandegrad som kan övergå i koma. Andningsdepression.

Hjärtsymtom: Arytmier (ventrikulära takyarytmier, torsades de pointes, ventrikelflimmer). EKG:t utmärks av förlängt PR-intervall, breddat QRS-komplex, QT-förlängning, flack eller inverterad T-våg, sänkt ST-segment och varierande grader av hjärtblock som övergår i hjärtstillestånd. QRS-komplexets breddande korrelerar vanligtvis väl med toxicitetens svårighetsgrad efter en akut överdos. Hjärtsvikt, hypotoni, kardiogen chock. Metabol acidos, hypokalemi, hyponatremi. Fynd av Brugadas syndrom och EKG med Brugadamönster vid överdosering av amitriptylin har rapporterats i litteraturen och genom övervakningen efter läkemedlets introduktion på marknaden.

Hos vuxna kan intag av 750 mg eller mer resultera i allvarlig toxicitet (Klotriptyl förpackningen innehåller högst 1,1 g, Klotriptyl mite förpackningen innehåller högst 1,25 g). Effekterna vid överdosering kan förstärkas av samtidigt intag av alkohol och annan psykofarmaka. De individuella variationerna vid överdosering är stora. Överdosering av amitriptylin hos barn kan få allvarliga konsekvenser. Barn är särskilt känsliga för koma, hjärttoxicitet, andningsdepression, krampanfall, hyponatremi, letargi, sinustakykardi, dåsighet, illamående, kräkningar och hyperglykemi.

Behandling

1. Intagning på sjukhus (intensivvårdsavdelning) vid behov. Behandlingen är symtomatisk och understödjer vitala funktioner.

2. Bedöm och säkerställ funktion av luftvägar, andning och cirkulation. Säkerställ en intravenös infart. Noggrann övervakning är nödvändig även i okomplicerade fall.

3. Undersök patienten med avseende på kliniska tecken. Kontrollera urin och elektrolyter – var uppmärksam på lågt kalium och övervaka urinproduktion. Kontrollera arteriella blodgaser – var uppmärksam på acidos. Gör en EKG-undersökning – var uppmärksam på QRS > 0,16 sekunder.

4. Ge inte flumazenil för att upphäva bensodiazepintoxicitet vid överdosering av flera läkemedel.

5. Överväg ventrikeltömning endast om det har gått mindre än en timme sedan intag av en potentiellt dödlig dos.

6. Ge 50 g aktivt kol om läkemedlet har intagits för mindre än en timme sedan.

7. Öppna luftvägar säkerställs vid behov med intubation. Respiratorbehandling rekommenderas för att förhindra eventuellt andningsstillestånd. Kontinuerlig EKG-övervakning av hjärtfunktion i 3–5 dagar. Beslut om behandling av följande tas på en fall-till-fall-basis:

- breddökade QRS-komplex, hjärtsvikt och ventrikulära arytmier

- cirkulationssvikt

- hypotoni

- hypertermi

- kramper

- metabol acidos

8. Rastlöshet och kramper kan behandlas med diazepam.

9. Patienter som uppvisar tecken på toxicitet ska övervakas i minst 12 timmar.

10. Övervaka för rabdomyolys om patienten har varit medvetslös under en längre tid.

11. Eftersom överdosering ofta är avsiktlig kan självmordsförsök på andra sätt förekomma under återhämtningsfasen. Dödsfall på grund av avsiktlig eller oavsiktlig överdosering har förekommit med denna läkemedelsgrupp.

Farmakoterapeutisk grupp: Psykoanaleptika, antidepressiva i kombination med psykoleptika, ATC-kod: N06CA01.

Bensodiazepiner, inklusive klordiazepoxid, binder till bensodiazepinreceptorn i GABA_A-receptorkomplexet och förstärker den neurotransmissionshämmande effekten av gammaaminosmörsyra. Effekterna riktar sig nästan enbart på det centrala nervsystemet. Vid låga koncentrationer är effekten främst anxiolytisk, vid högre koncentrationer uppkommer även en kramphämmande effekt, sedering, amnesi, en muskelrelaxerande effekt, en hypnotisk effekt oh anestesi.

Amitriptylin är en tertiär amin som tillhör gruppen tricykliska antidepressiva läkemedel. Den hämmar ungefär lika effektivt återupptaget av både noradrenalin och 5-hydroxitryptamin från synapsklyftan till den presynaptiska nervcellen och förstärker således effekten av dessa aminer. Dessutom blockerar den muskarin-, H₁- och α₁-reseptorer och har även en svag blockerande effekt på dopaminreceptorer. Amitriptylin höjer deprimerade människors sinnesstämning utan att orsaka eufori samt förbättrar koncentrations- och initiativförmågan. Den kliniska effekten inträder normalt 2–4 veckor efter påbörjad behandling. Amitriptylin höjer inte normal sinnesstämning.

Klordiazepoxid absorberas fullständigt från mag-tarmkanalen och har ingen betydande förstapassagemetabolism. Maximal koncentration i serum uppnås 1–2 timmar efter oral administrering. Andelen fritt klordiazepoxid i plasma är 4–8 % och dess distributionsvolym är 0,3 l/kg. Klordiazepoxid passerar placentan och utsöndras i bröstmjölk. Den genomsnittliga halveringstiden för klordiazepoxid är 10–15 timmar. Det metaboliseras till farmakologiskt betydelsefulla aktiva metaboliter: norklordiazepoxid (halveringstid 60 timmar), nordiazepam (30–200 timmar) och demoxepam (45 timmar). Klordiazepoxid utsöndras i urinen som inaktivt laktam och konjugerade metaboliter.

Amitriptylin absorberas nästan fullständigt från mag-tarmkanalen men på grund av förstapassagemetabolism är biotillgängligheten ca 50 %. Maximala koncentrationen i serum uppnås 4–8 timmar efter oral administrering. Andelen fritt amitriptylin i plasma är 5 % och distributionsvolymen är 15 l/kg. Det passerar placentan och utsöndras i bröstmjölk. Halveringstiden för amitriptylin är 10–28 timmar. Det metaboliseras till aktiva metaboliter: nortriptylin, hydroxiamitriptylin och hydroxinortriptylin varav nortriptylin (halveringstid 30 timmar) har en betydelsefull klinisk effekt. Hydroxyleringsreaktionerna katalyseras av cytokrom P450 2D6. Amitriptylin utsöndras i urinen huvudsakligen som hydroxylerade metaboliter och som deras konjugat. Patienter med nedsatt leverfunktion, äldre och genetiskt långsamma metaboliserare eliminerar amitriptylin långsammare än vanligt.

Mycket höga doser av klordiazepoxid är teratogent för råttor. Amitriptylin har ingen karcinogen effekt. Amitriptylin och andra tricykliska antidepressiva läkemedel är teratogena hos hönor och kaniner men inte hos råttor och möss.

Klotriptyl:

Tablettkärna:

majsstärkelse

laktosmonohydrat

pregelatiniserad stärkelse

povidon

mikrokristallin cellulosa

magnesiumstearat

gelatin.

Filmdragering:

hypromellos

makrogol 300

kinolingult (E 104)

patentblått (E 131).

Klotriptyl mite:

Tablettkärna:

majsstärkelse

laktosmonohydrat

pregelatiniserad stärkelse

povidon

krospovidon

mikrokristallin cellulosa

magnesiumstearat.

Filmdragering:

hypromellos

makrogol 300.

Ej relevant.

3 år.

Klotriptyl: Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt och fuktkänsligt.

Klotriptyl mite: Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt och fuktkänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

KLOTRIPTYL tabletti, kalvopäällysteinen
10,8/10 mg (L:kyllä) 100 kpl (10,68 €)
KLOTRIPTYL MITE tabletti, kalvopäällysteinen
12,5/5 mg (J) (L:kyllä) 100 kpl (9,71 €)

PF-selosteen tieto

Klotriptyl och Klotriptyl mite: Brun glasburk (typ III) med aluminiumskruvlock och torkmedelkapsel av silikagel. 30 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Klotriptyl: Grön, konvex, filmdragerad tablett.

Klotriptyl mite: Vit eller nästan vit, rund, konvex filmdragerad tablett med brytskåra.

Inga särskilda anvisningar.

KLOTRIPTYL tabletti, kalvopäällysteinen
10,8/10 mg 100 kpl
KLOTRIPTYL MITE tabletti, kalvopäällysteinen
12,5/5 mg 100 kpl

• Ei korvausta.

N06CA01

18.12.2024