AMORION pulver till oral suspension 50 mg/ml
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
En milliliter färdigberedd oral suspension innehåller amoxicillintrihydrat, motsvarande 50 mg amoxicillin.
Hjälpämnen med känd effekt:
aspartam 1,70 mg/ml oral suspension
natriumbensoat 1,42 mg/ml oral suspension
natrium 1,25 mg/ml oral suspension.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
Läkemedelsform
Pulver till oral suspension.
Kliniska uppgifter
Terapeutiska indikationer
Amorion är avsett för behandling av följande infektioner hos vuxna och barn (se avsnitt Dosering och administreringssätt, Varningar och försiktighet och Farmakodynamiska egenskaper):
- Akut bakteriell sinuit
- Akut infektion i mellanörat
- Akut tonsillit och faryngit orsakad av streptokock
- Akuta exacerbationsperioder av kronisk bronkit
- Samhällsförvärvad pneumoni
- Akut cystit
- Symptomfri bakteriuri under graviditet
- Akut pyelonefrit
- Tyfoidfeber och paratyfoidfeber
- Dental abscess med spridande cellulit
- Ledprotesinfektioner
- Eradikering av Helicobacter pylori
- Lyme-sjukdom
Amorion är också avsett för förebyggande av endokardit.
Officiella anvisningar om ändamålsenlig användning av antibakteriella läkemedel ska beaktas.
Dosering och administreringssätt
Dosering
Följande ska tas i beaktande vid dosvalet av Amorion vid behandling av en specifik infektion:
- Förväntade patogener och deras sannolika känslighet mot antibakteriella läkemedel (se avsnitt Varningar och försiktighet)
- Infektionens svårighetsgrad och placering
- Patientens ålder, vikt och njurfunktion, som beskrivet nedan.
Behandlingens varaktighet ska bestämmas utifrån infektionens typ och patientens behandlingssvar, och i allmänhet bör behandlingstiden vara så kort som möjligt. Vissa infektioner kräver längre behandlingstider (se anvisningarna gällande långvarig behandling i avsnitt Varningar och försiktighet).
Vuxna och barn som väger minst 40 kg
Terapeutisk indikation* | Dos* |
Akut bakteriell sinuit | 250 mg–500 mg med 8 timmars mellanrum eller 750 mg–1 g med 12 timmars mellanrum Vid svåra infektioner 750 mg–1 g med 8 timmars mellanrum För akut cystit kan 3 g ges två gånger per dygn under ett dygn |
Symptomfri bakteriuri under graviditet | |
Akut pyelonefrit | |
Dental abscess med spridande cellulit | |
Akut cystit | |
Akut infektion i mellanörat Akut tonsillit och faryngit orsakad av streptokock Akuta exacerbationsperioder av kronisk bronkit | 500 mg med 8 timmars mellanrum, 750 mg–1 g med 12 timmars mellanrum Vid svåra infektioner 750 mg–1 g med 8 timmars mellanrum under 10 dygn |
Samhällsförvärvad pneumoni | 500 mg–1 g med 8 timmars mellanrum |
Tyfoidfeber och paratyfoidfeber | 500 mg–2 g med 8 timmars mellanrum |
Ledprotesinfektioner | 500 mg–1 g med 8 timmars mellanrum |
Förebyggande av endokardit | 2 g oralt som enkeldos 30–60 minuter före ingreppet |
Eradikering av Helicobacter pylori | 750 mg–1 g två gånger per dygn tillsammans med protonpumpshämmare (t.ex. omeprazol, lansoprazol) och ett annat antibiotikum (t.ex. klaritromycin, metronidazol) under 7 dygn |
Lyme-sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet) | Tidigt stadium: 500 mg–1 g med 8 timmars mellanrum, högst 4 g/dygn i uppdelade doser, under 14 dygn (10–21 dygn) Sent stadium (systemiska symptom): 500 mg–2 g med 8 timmars mellanrum, högst 6 g/dygn i uppdelade doser, under 10–30 dygn |
*De officiella behandlingsrekommendationerna för varje indikation ska beaktas. | |
Barn som väger under 40 kg
Vid behandlingen av barn kan Amorion-tabletter eller oral suspension användas (se avsnitt Varningar och försiktighet ”Hjälpämnen”).
Vid behandlingen av barn som väger mer än 40 kg används samma dos som för vuxna.
Rekommenderade doser:
Terapeutisk indikation+ | Dos+ |
Akut bakteriell sinuit | 20–90 mg/kg/dygn i uppdelade doser* |
Akut infektion i mellanörat | |
Samhällsförvärvad pneumoni | |
Akut cystit | |
Akut pyelonefrit | |
Dental abscess med spridande cellulit | |
Akut tonsillit och faryngit orsakad av streptokock | 40–90 mg/kg/dygn i uppdelade doser* |
Tyfoidfeber och paratyfoidfeber | 100 mg/kg/dygn uppdelat i tre doser |
Förebyggande av endokardit | 50 mg/kg oralt som enkeldos 30–60 minuter före ingreppet |
Lyme-sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet) | Tidigt stadium: 25–50 mg/kg/dygn uppdelat i tre doser under 10–21 dygn Sent stadium (systemiska symptom): 100 mg/kg/dygn uppdelat i tre doser under 10–30 dygn |
+ De officiella behandlingsrekommendationerna för varje indikation ska beaktas. *Doseringsprogram som baserar sig på två doser per dygn bör övervägas endast med de högsta doserna av de rekommenderade doserna. | |
Dosering av Amorion 50 mg/ml oral suspension för pediatrisk population
Vikt | 40 mg/kg/dygn uppdelat på 2 doser | 40 mg/kg/dygn uppdelat på 3 doser |
4–5 kg | 1,6–2 ml x 2 | 1,1–1,3 ml x 3 |
6–7 kg | 2,4–2,8 ml x 2 | 1,6–1,9 ml x 3 |
8–9 kg | 3,2–3,6 ml x 2 | 2,1–2,4 ml x 3 |
10–11 kg | 4,0–4,4 ml x 2 | 2,7–2,9 ml x 3 |
12–13 kg | 4,8–5,2 ml x 2 | 3,2–3,5 ml x 3 |
14–15 kg | 5,6–6,0 ml x 2 | 3,7–4,0 ml x 3 |
16–17 kg | 6,4–6,8 ml x 2 | 4,3–4,5 ml x 3 |
18–20 kg | 7,2–8,0 ml x 2 | 4,8–5,3 ml x 3 |
21–25 kg | 8,4–10,0 ml x 2 | 5,6–6,7 ml x 3 |
26–30 kg | 10,4–12,0 ml x 2 | 6,9–8,0 ml x 3 |
Vikt | 50 mg/kg/dygn uppdelat på 2 doser | 50 mg/kg/dygn uppdelat på 3 doser |
4–5 kg | 2–2,5 ml x 2 | 1,3–1,7 ml x 3 |
6–7 kg | 3–3,5 ml x 2 | 2–2,3 ml x 3 |
8–9 kg | 4–4,5 ml x 2 | 2,7–3 ml x 3 |
10–11 kg | 5–5,5 ml x 2 | 3,3–3,6 ml x 3 |
12–13 kg | 6–6,5 ml x 2 | 4–4,3 ml x 3 |
14–15 kg | 7–7,5 ml x 2 | 4,7–5 ml x 3 |
16–17 kg | 8–8,5 ml x 2 | 5,3–5,7 ml x 3 |
18–20 kg | 9–10,0 ml x 2 | 6,0–6,7 ml x 3 |
21–25 kg | 10,5–12,5 ml x 2 | 7,0–8,3 ml x 3 |
26–30 kg | 13–15 ml x2 | 8,7–10 ml x 3 |
Äldre patienter
Dosen behöver inte ändras.
Nedsatt njurfunktion
GFR (ml/min) | Vuxna och barn som väger minst 40 kg | Barn som väger under 40 kg# |
över 30 | dosen behöver inte ändras | dosen behöver inte ändras |
10–30 | högst 500 mg två gånger per dygn | 15 mg/kg två gånger per dygn (högst 500 mg två gånger per dygn) |
under 10 | högst 500 mg/dygn | 15 mg/kg som en dos per dygn (högst 500 mg) |
# Parenteral behandling är den mest rekommenderade i de flesta fallen.
Hemodialyspatienter
Amoxicillin kan elimineras från blodcirkulationen med hemodialys.
Hemodialys | |
Vuxna och barn som väger minst 40 kg | 15 mg/kg/dygn som en dos per dygn Före hemodialys ges en ytterligare dos på 15 mg/kg. Efter hemodialys ges en till dos på 15 mg/kg för att återställa koncentrationen av läkemedlet i blodet till samma nivå. |
Peritonealdialyspatienter
Högst 500 mg amoxicillin per dygn.
Nedsatt leverfunktion
Försiktighet ska iakttas vid administreringen, och leverns funktion ska kontrolleras regelbundet (se
avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).
Administreringssätt
Färdigberedd oral lösning intas oralt m.h.a. doseringssprutan som medföljer i förpackningen.
Föda minskar inte på absorptionen av Amorion.
Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.
Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen, vilket som helst penicillin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
- Tidigare svår, omedelbar överkänslighetsreaktion (t.ex. anafylaxi) som orsakats av något annat betalaktamantibiotikum (t.ex. något cefalosporin, karbapenem eller monobaktam).
Varningar och försiktighet
Överkänslighetsreaktioner
Före inledandet av en amoxicillinbehandling ska eventuella tidigare överkänslighetsreaktioner mot penicillin, cefalosporiner eller andra betalaktamantibiotika noggrant utredas (se avsnitt Kontraindikationer och Biverkningar).
Allvarliga och i vissa fall dödliga överkänslighetsreaktioner (såsom anafylaktoida reaktioner och allvarliga kutana biverkningar) har rapporterats hos patienter som behandlas med penicillin. Överkänslighetsreaktioner kan även utvecklas till Kounis syndrom, en allvarlig allergisk reaktion som kan leda till hjärtinfarkt (se avsnitt Biverkningar). Det är mer sannolikt att dessa reaktioner inträffar hos patienter med tidigare konstaterad överkänslighet mot penicillin och hos atopiska patienter. Om patienten får en allergisk reaktion, ska amoxicillinbehandlingen avslutas och en lämplig alternativ behandling inledas.
Läkemedelsutlöst enterokolit har rapporterats främst hos barn som får amoxicillin (se avsnitt Biverkningar). Läkemedelsutlöst enterokolit är en allergisk reaktion med långdragna kräkningar som främsta symtom (1-4 timmar efter intag) i frånvaro av allergiska hud- eller luftvägssymtom. Ytterligare symtom kan vara buksmärtor, diarré, hypotoni eller leukocytos med neutrofili. Det har förekommit allvarliga fall inklusive progression till chock.
Resistenta mikrober
Amoxicillin lämpar sig inte för behandlingen av vissa infektionstyper, förutom om det redan dokumenterats eller är känt att patogenen är känslig eller det är mycket sannolikt att en amoxicillinbehandling verkar på patogenen i fråga (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper). Detta ska speciellt beaktas vid planerandet av en behandling för urinvägsinfektioner och svåra infektioner i öron, näsa och hals.
Kramper
Kramper kan uppträda hos patienter vars njurfunktion är försvagad, patienter som får höga doser eller patienter med predisponerande faktorer (t.ex. tidigare krampanfall, behandlad epilepsi eller sjukdom i hjärn- eller ryggmärgshinna) (se avsnitt Biverkningar).
Nedsatt njurfunktion
Vid nedsatt njurfunktion ska dosen anpassas enligt insufficiensens svårighetsgrad (se avsnitt Dosering och administreringssätt).
Hudreaktioner
Febrig, generaliserad rodnad i samband med pustler, som uppträder vid inledandet av behandlingen, kan vara ett symptom på akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) (se avsnitt Biverkningar). Denna reaktion kräver avslutande av amoxicillinbehandlingen och är i fortsättningen en kontraindikation för behandling med amoxicillin.
Användningen av amoxicillin ska undvikas vid misstänkt mononukleos, eftersom det i samband med det har iakttagits mässlingsliknande utslag under användning av amoxicillin.
Jarisch–Herxheimerreaktion
Jarisch–Herxheimerreaktion har konstaterats hos vissa patienter när amoxicillin getts för behandling av Lyme-sjukdom (se avsnitt Biverkningar). Det beror direkt på den baktericida effekten av amoxicillin på sjukdomens patogen, Borrelia burgdorferi-spiroket. Patienten ska informeras om att det handlar om en vanlig reaktion på antibiotikabehandlingen för Lyme-sjukdom, som oftast går över av sig själv.
Överväxt av resistenta mikrober
Långvarig behandling kan ibland leda till överväxt av resistenta mikrober.
Antibiotikautlöst kolit har rapporterats i samband med användningen av nästan alla antibakteriella läkemedel, och dess svårighetsgrad kan variera från mild till livshotande (se avsnitt Biverkningar). Därför är det viktigt att beakta denna diagnos hos patienter som uppvisar diarré under eller efter behandling med vilket som helst antibiotikum. Om antibiotikautlöst kolit uppträder, ska amoxicillinbehandlingen avslutas genast, läkare rådfrågas och lämplig behandling påbörjas. Läkemedel som försvagar tarmens peristaltik får inte användas i denna situation.
Långvarig behandling
Under långvarig behandling finns det skäl att regelbundet kontrollera organsystemens funktion, inkluderande funktionen av njurarna, levern och hematopoetiska systemet. Förhöjda leverenzymvärden och förändringar i blodvärden har rapporterats (se avsnitt Biverkningar).
Antikoagulantia
Förlängd protrombintid har i sällsynta fall rapporterats hos patienter som får amoxicillin. Lämplig uppföljning av patienter som samtidigt använder antikoagulantia ska säkerställas. Dosjusteringar av orala antikoagulantia kan vara nödvändiga för att upprätthålla önskad antikoagulationsnivå (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).
Kristalluri
Hos patienter med minskad urinutsöndring har kristalluri (inklusive akut njurskada) observerats i mycket sällsynta fall, huvudsakligen vid parenteral behandling. Vid användning av höga amoxicillindoser ska ett tillräckligt vätskeintag och en tillräcklig urinutsöndring säkerställas för att minska risken för kristalluri som orsakas av amoxicillin. Patienter med urinkateter ska regelbundet kontrolleras för att säkerställa att katetern är öppen (se avsnitt Biverkningar och Överdosering).
Inverkan på diagnostiska undersökningar
Förhöjda koncentrationer av amoxicillin i serum och urin påverkar sannolikt vissa laboratorieprov. När kemiska metoder används, är falska positiva resultat vanliga på grund av höga koncentrationer av amoxicillin i urinen.
Under amoxicillinbehandling bör det vid urinens glukosbestämningar användas glukosoxidasbaserade enzymatiska metoder.
Amoxicillin kan förvränga resultaten av östriolbestämningar hos gravida kvinnor.
Hjälpämnen
Detta läkemedel innehåller 1,70 mg aspartam per ml oral suspension. Aspartam hydrolyseras i magtarmkanalen vid oralt intag. En av de huvudsakliga hydrolysprodukterna är fenylalanin. Det saknas prekliniska och kliniska data för användning av aspartam till spädbarn som är yngre än 12 veckor.
Detta läkemedel innehåller 1,42 mg natriumbensoat per ml oral suspension. Ökning av bilirubinemi p.g.a. bortträngning (displacement) från albumin, kan öka neonatal gulsot som kan utvecklas till kärnikterus (ickekonjugerat bilirubin som ansamlas i hjärnvävnad).
Detta läkemedel innehåller 1,25 mg natrium (huvudingrediensen i koksalt/bordssalt) per ml oral suspension, d.v.s. högst 75 mg natrium per maximal dygnsdos (60 ml oral suspension), motvsarande 3,75 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).
Interaktioner
Probenecid
Samtidig användning av probenecid rekommenderas ej. Probenecid minskar utsöndringen av amoxicillin i njurtubuli. Samtidig användning av probenecid kan leda till högre serumkoncentrationer av amoxicillin under längre tid.
Allopurinol
Samtidig användning av allopurinol och amoxicillin kan öka sannolikheten för allergiska hudreaktioner.
Tetracykliner
Tetracykliner och andra bakteriostatiska läkemedel kan störa de baktericida effekterna av amoxicillin.
Orala antikoagulantia
Orala antikoagulantia och penicillinantibiotika har använts i stor omfattning i praktiskt arbete utan rapporterade interaktioner. I litteraturen har det dock beskrivits fall av ökat INR-värde när en patient som använder acenokumarol eller warfarin förskrivits en amoxicillinkur. Om samtidig användning är nödvändigt, ska protrombintiden eller INR-värdet kontrolleras noggrant när man lägger till eller tar bort amoxicillin från behandlingen. Dessutom kan det vara nödvändigt att justera dosen av orala antikoagulantia (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).
Metotrexat
Penicilliner kan minska utsöndringen av metotrexat och därmed öka risken för toxicitet.
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxiska effekter. Begränsade data om användning av amoxicillin i behandlingen av gravida kvinnor tyder inte på att amoxicillin skulle öka risken för medfödda missbildningar. Amoxicillin kan användas under graviditet när behandlingens eventuella nyttor är större än eventuella relaterade risker.
Amning
Små mängder amoxicillin utsöndras i bröstmjölk, vilket kan orsaka sensibilisering. Diarré eller svampinfektion i slemhinnor kan utvecklas hos det ammande barnet, varvid amningen eventuellt måste avslutas. Amoxicillin får endast användas under amning efter att den behandlande läkaren gjort en nytta-riskbedömning.
Fertilitet
Det finns inga data om hur amoxicillin påverkar människans fertilitet. I reproduktionsstudier med djur iakttogs inga effekter på fertiliteten.
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Läkemedlets effekter på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner har inte studerats. Biverkningar som påverkar förmågan att framföra fordon och använda maskiner (t.ex. allergiska reaktioner, yrsel, krampanfall) kan ändå uppträda (se avsnitt Biverkningar).
Biverkningar
De vanligaste rapporterade biverkningarna är diarré, illamående och hudutslag.
Biverkningar som uppkommit i kliniska studier och vid uppföljning efter marknadsintroduktion av amoxicillin anges nedan, sorterade enligt MedDRA:s organklassificering.
Mycket vanliga (≥ 1/10)
Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)
Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)
Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)
Mycket sällsynta (< 1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Vanliga | Mindre vanliga | Sällsynta | Mycket sällsynta | Ingen känd frekvens | |
Infektioner och infestationer | Mukokutan kandidos | ||||
Blodet och lymfsystemet | Reversibel leukopeni (även svår neutropeni eller agranulocytos), reversibel trombocytopeni och hemolytisk anemi, förlängning av blödnings- och protrombin-tiden (se avsnitt Varningar och försiktighet) | ||||
Immunsystemet | Svåra allergiska reaktioner inkluderande angioneurotiskt ödem, anafylaxi, serumsjuka och överkänslighetsvaskulit (se avsnitt Varningar och försiktighet) | Jarisch–Herxheimer-reaktion (se avsnitt Varningar och försiktighet) | |||
Centrala och perifera nervsystemet | Hyperkinesi, yrsel och kramper (se avsnitt Varningar och försiktighet) | Aseptisk meningit | |||
Hjärtsjukdomar | Kounis syndrom | ||||
Magtarm-kanalen | Illamående*, diarré* | Kräkningar* | Biverkningar som rapporterats efter marknads-introduktion: Antibiotika-utlöst kolit (inkluderande pseudo-membranös kolit och hemorragisk kolit, se avsnitt Varningar och försiktighet), svart hårig tunga, missfärgning av tandytan# | Läkemedelsut-löst enterokolit | |
Lever och gallvägar | Hepatit och kolestatisk gulsot, måttlig ökning av ASAT- och/eller ALAT-värden | ||||
Hud och subkutan vävnad | Hudutslag* | Klåda*, urtikaria* | Biverkningar som rapporterats efter marknads-introduktion: Hudreaktioner, såsom erythema multiforme, Stevens–Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, pustulös och exfoliativ dermatit, akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) (se avsnitt Varningar och försiktighet) och läkemedels-utslag med eosinofili (DRESS-syndrom) | Linjär IgA-sjukdom | |
Njurar och urinvägar | Interstitiell nefrit | Kristalluri (inklusive akut njurskada) (se avsnitt Varningar och försiktighet och Överdosering) |
* Frekvensen av dessa biverkningar baserar sig på kliniska undersökningar med sammanlagt ca 6 000 vuxen- och barnpatienter som fick amoxicillin.
# Hos barn har missfärgning av tandytan förekommit. God munhygien kan hjälpa till att förhindra missfärgning av tänderna, eftersom tandborstning vanligtvis avlägsnar missfärgningen.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:
webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA
Överdosering
Symptom och fynd vid överdosering
Symptom i matsmältningskanalen (såsom illamående, kräkningar och diarré) samt störningar i vätske- och elektrolytbalansen kan förekomma. Kristalluri som orsakats av amoxicillin, som i vissa fall har lett till nedsatt njurfunktion, har observerats. Krampanfall kan förekomma hos patienter med försvagad njurfunktion eller hos patienter som får höga doser (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).
Amoxicillinkristaller i urinen, ibland ledande till njursvikt, har observerats (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Behandling av intoxikation
Symptom i matsmältningskanalen kan behandlas symptomatiskt med hänsyn till vätske- och elektrolytbalansen.
Amoxicillin kan avlägsnas från blodcirkulationen genom hemodialys.
Farmakologiska egenskaper
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Penicilliner med utvidgat spektrum, ATC-kod: J01CA04.
Verkningsmekanism
Amoxicillin är ett semisyntetiskt penicillin (betalaktamantibiotikum), som hämmar funktionen av ett eller flera enzymer (dessa kallas ofta penicillinbindande proteiner d.v.s. PBP penicillin-binding proteins) i biosyntesen av bakteriell peptidoglykan. Peptidoglykan är en viktig strukturell komponent i den bakteriella cellväggen. Hämning av peptidoglykansyntesen leder till en försvagning av cellväggen, som vanligtvis leder till nedbrytning av cellen och celldöd.
Amoxicillin är känsligt för den nedbrytande effekten av betalaktamaser som produceras av resistenta bakterier, och därför inkluderar inte verkningsspektrumet av amoxicillin ensamt mikrober som producerar dessa enzymer.
Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande
Den tid som koncentrationen överstiger den minsta läkemedelskoncentrationen som hämmar bakterietillväxt (T>MIC) anses vara den huvudsakliga determinanten för effekten av amoxicillin.
Resistensmekanismer
De viktigaste resistensmekanismerna för amoxicillin är:
- inaktivering orsakad av bakterieproducerade betalaktamaser
- förändringar av penicillinbindande proteiner, vilka minskar det antibakteriella läkemedlets affinitet för målet.
Impermeabilitet av bakterier eller effluxmekanismer kan orsaka eller bidra till utvecklingen av resistens hos bakterier, särskilt hos gramnegativa bakterier.
Brytpunkter
MIC-brytpunkter för amoxicillin är de som anges i EUCAST (European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing) version 5.0.
Mikrob | MIC-brytpunkt (mg/l) | |
Känslig ≤ | Resistent > | |
Enterobacteriaceae | 81 | 8 |
Staphylococcus-arter | Anmärkning 2 | Anmärkning 2 |
Enterococcus-arter3 | 4 | 8 |
A-, B-, C- och G-gruppens streptokocker | Anmärkning 4 | Anmärkning 4 |
Streptococcus pneumoniae | Anmärkning 5 | Anmärkning 5 |
Viridans-gruppens streptokocker | 0,5 | 2 |
Haemophilus influenzae | 26 | 26 |
Moraxella catarrhalis | Anmärkning7 | Anmärkning7 |
Neisseria meningitidi | 0,125 | 1 |
Grampositiva anaerober, förutom Clostridium difficile8 | 4 | 8 |
Gramnegativa anaerober8 | 0,5 | 2 |
Helicobacter pylori | 0,1259 | 0,1259 |
Pasteurella multocida | 1 | 1 |
Brytpunkter oberoende av art10 | 2 | 8 |
1Vilda typer av Enterobacteriaceae-arter klassificeras som känsliga mot aminopenicilliner. I vissa länder klassificeras vilda typer av E. coli och P. mirabilis-isolater i allmänhet som måttligt känsliga. I detta fall används MIC-brytpunkten S ≤ 0,5 mg/l. 2De flesta stafylokocker är amoxicillinresistenta producerare av betalaktamas. Bortsett från några undantag är meticillinresistenta isolater resistenta mot alla betalaktamantibiotika. 3Känsligheten mot amoxicillin kan fastställas på basis av ampicillinkänsligheten. 4Känsligheten av A-, B-, C- och G-gruppens streptokocker mot penicilliner fastställs på basis av känsligheten mot bensylpenicillin. 5Brytpunkterna berör inte meningitisolater. Om isolaterna har klassificerats som måttligt känsliga mot ampicillin, ska oral amoxicillinbehandling undvikas. Känsligheten fastställs på basis av MIC-värdena av ampicillin. 6Brytpunkterna baserar sig på intravenös administrering. Betalaktamaspositiva isolater ska rapporteras som resistenta. 7Producerare av betalaktamas ska rapporteras som resistenta. 8Känsligheten mot amoxicillin kan fastställas på basis av känsligheten mot bensylpenicillin. 9Brytpunkterna baserar sig på epidemiologiska brytpunkter (ECOFF), som åtskiljer vildtypsisolater från isolater vars känslighet har minskat. 10Brytpunkter som är oberoende av art baseras på doser, som är minst 0,5 g x 3 eller 4 doser per dygn (1,5–2 g/dygn). | ||
Resistensprevalensen kan variera geografiskt och över tid för vissa arter och lokal kännedom om resistenssituationen är önskvärd, speciellt vid behandling av svåra infektioner. Expertråd ska sökas vid behov när den lokala resistensprevalensen är sådan att läkemedlets nytta vid behandlingen av åtminstone vissa typer av infektioner kan ifrågasättas.
Mikrobkänslighet mot amoxicillin in vitro |
Allmänt känsliga arter |
Grampositiva aerober: Enterococcus faecalis Betahemolytiska streptokocker (A-, B-, C- och G-grupp) Listeria monocytogenes |
Arter, vars förvärvade resistens kan orsaka problem |
Gramnegativa aerober: Escherichia coli Haemophilus influenza Helicobacter pylori Proteus mirabilis Salmonella typhi Salmonella paratyphi Pasteurella multocida |
Grampositiva aerober: Koagulasnegativ stafylokock Staphylococcus aureus£ Streptococcus pneumoniae Viridans-gruppens streptokock |
Grampositiva anaerober: Clostridium-arter |
Gramnegativa anaerober: Fusobacterium-arter |
Övriga: Borrelia burgdorferi |
Naturligt resistenta mikrober† |
Grampositiva aerober: Enterococcus faecium† |
Gramnegativa aerober: Acinetobacter-arter Enterobacter-arter Klebsiella-arter Pseudomonas-arter |
Gramnegativa anaerober: Bacteroides-arter (flera Bacteroides fragilis-stammar är resistenta) |
Övriga: Chlamydia-arter Mycoplasma-arter Legionella-arter |
£ Nästan alla S. aureus-stammar är resistenta mot amoxicillin på grund av betalaktamaset som de producerar. Dessutom är alla meticillinresistenta stammar resistenta mot amoxicillin.
† Naturligt måttligt känslig, då förvärvad resistensmekanism inte finns.
Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Amoxicillin bryts fullständigt ned i en vattenlösning med fysiologiskt pH. Det absorberas snabbt och väl vid oral administrering. Biotillgängligheten av oralt amoxicillin är ca 70 %. Tiden för att uppnå den maximala koncentrationen (tmax) är ca en timme.
Tabellen nedan innehåller de farmakokinetiska resultaten från en studie, där grupper med friska försökspersoner gavs 250 mg amoxicillin på tom mage tre gånger per dygn.
Cmax | Tmax * | AUC(0-24h) | t½ |
(mikrog/ml) | (h) | (mikrog.h/ml) | (h) |
3,3 ± 1,12 | 1,5 (1,0–2,0) | 26,7 ± 4,56 | 1,36 ± 0,56 |
*Median (intervall) | |||
Biotillgängligheten på doseringsområdet 250–3 000 mg är linjär i relation till dosen (baserat på Cmax- och AUC-värden). Samtidigt intag av föda påverkar inte absorptionen.
Amoxicillin kan elimineras från kroppen genom hemodialys.
Distribution
Ca 18 % av den totala mängden amoxicillin i plasma är bundet till proteiner, och den skenbara distributionsvolymen är ca 0,3–0,4 l/kg.
Efter intravenös administrering har amoxicillin iakttagits i gallblåsan, magens vävnader, huden, fett- och muskelvävnaden, led- och peritonealvätskan, gallan och purulent vätska. Amoxicillin tar sig inte i tillräckliga mängder till cerebrospinalvätskan.
I djurförsök har det inte iakttagits att läkemedlets beståndsdelar skulle ackumuleras i betydliga mängder i vävnaderna. I likhet med de flesta penicilliner kan amoxicillin iakttas i bröstmjölk (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).
Det har påvisats att amoxicillin passerar placentan (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).
Metabolism
En del av amoxicillin utsöndras i urinen som inaktiv penicilloinsyra i mängder som motsvarar 10–25 % av initialdosen.
Eliminering
Amoxicillin elimineras huvudsakligen via njurarna.
Hos friska försökspersoner är genomsnittet av elimineringens halveringstid ca en timme och genomsnittet av totalt clearance ca 25 l/h. Ca 60–70 % av amoxicillin utsöndras oförändrat i urinen under de första sex timmarna, när amoxicillin administreras som en enkeldos på 250 mg eller 500 mg. Det har konstaterats i flera undersökningar att 50–85 % av amoxicillin utsöndras i urinen inom 24 timmar.
Samtidig användning av probenecid fördröjer utsöndringen av amoxicillin (se avsnitt Interaktioner).
Ålder
Halveringstiden för amoxicillinets eliminering är likadan hos ca 3 månader–2 år gamla barn som hos äldre barn och vuxna. Under den första levnadsveckan av nyfödda (även prematurer) bör dosintervallet inte överstiga två gånger per dygn på grund av omogenheten av njurarna, som fungerar som elimineringsvägar. Eftersom försvagad njurfunktion är mer sannolikt hos äldre patienter, ska försiktighet iakttas vid dosvalet, och det kan vara bra att övervaka njurfunktionen.
Kön
När amoxicillin administrerades oralt till friska män och kvinnor, hade könet ingen betydande effekt på farmakokinetiken av amoxicillin.
Nedsatt njurfunktion
Totalt clearance av amoxicillin från serumet minskar i direkt relation till försvagning av njurfunktionen (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).
Nedsatt leverfunktion
Läkemedlet ska administreras med försiktighet till patienter som lider av nedsatt leverfunktion och leverns funktion ska övervakas regelbundet.
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.
Karcinogenicitetsstudier har inte genomförts med amoxicillin.
Farmaceutiska uppgifter
Förteckning över hjälpämnen
Citronarom
Persika-aprikosarom
Citronsyra
Natriumbensoat (E211)
Aspartam (E951)
Talk
Natriumcitrat
Apelsinarom
Guar
Kiseldioxid
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
Hållbarhet
Pulver till oral suspension: 3 år.
Färdig oral suspension: 14 dygn.
Särskilda förvaringsanvisningar
Pulver till oral suspension
Förvaras vid högst 25 °C i originalförpackning.
Tillslut förpackningen väl.
Färdig oral suspension
Förvaras i kylskåp (2 °C–8 °C). Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt Hållbarhet.
Förpackningstyp och innehåll
Markkinoilla olevat pakkaukset
Resepti
AMORION jauhe oraalisuspensiota varten
50 mg/ml (L:ei) 60 ml (8,72 €), 100 ml (14,41 €)
PF-selosteen tieto
Brun glasflaska (typ III), med förseglingsmembran och barnskyddande förslutning (polypropylen/polyetylen).
60 ml och 100 ml.
En doseringsspruta av plast (PE/PP) medföljer i förpackningen.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Läkemedlets utseende:
Vitt eller gulaktigt pulver.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Anvisningar för beredning på apoteket
Före användning, kontrollera att förseglingsmembranet vid flaskmynningen är hel. Skaka loss pulvret från bottnen. Kassera flaskan om det syns fasta klumpar i pulvret efter att flaskan skakats. Om pulvret har en homogen struktur, fyll flaskan med nödvändig mängd renat vatten för varje förpackningsstorlek enligt tabellen nedan. Placera adaptern på flasköppningen och tryck för hand (inte med sprutan) och tillslut flaskan. Skaka väl.
I följande tabell presenteras förpackningsstorlek, motsvarande mängd pulver samt mängden vatten som ska tillsättas och mängden färdig Amorion 50 mg/ml oral suspension:
Förpackningsstorlek | Mängd pulver | Mängd vatten som ska tillsättas | Mängd färdig oral suspension |
60 ml | 6,6 g | 55 ml | 60 ml |
100 ml | 11 g | 92 ml | 100 ml |
Färdigberedd oral suspension: Vit eller gulaktig suspension. Använd inte den färdigberedda orala suspensionen om färgen avviker från det som beskrivits ovan.
Ersättning
AMORION jauhe oraalisuspensiota varten
50 mg/ml 60 ml, 100 ml
- Peruskorvaus (40 %).
Atc-kod
J01CA04
Datum för översyn av produktresumén
23.02.2023
Yhteystiedot
ORION OYJ ORION PHARMA Orionintie 1, PL 65
02101 Espoo
010 4261
www.orion.fi
etunimi.sukunimi@orionpharma.com