A-PEN pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning 500 mg, 1 g

Pulver till injektions‑/infusionsvätska, lösning, 500 mg: 1 injektionsflaska innehåller ampicillinnatrium motsvarande 500 mg ampicillin.

Pulver till injektions‑/infusionsvätska, lösning, 1 g: 1 injektionsflaska innehåller ampicillinnatrium motsvarande 1 g ampicillin.

1 injektionsflaska innehåller 33 mg (A‑Pen 500 mg) respektive 66 mg (A‑Pen 1 g) natrium.

Pulver till injektions‑/infusionsvätska, lösning.

Infektioner förorsakade av bakterier som är känsliga för ampicillin. Vid genomförandet av antibiotikabehandlingen ska officiella/lokala anvisningar om antibiotikaresistens och ändamålsenlig användning av antimikrobiell läkemedelsbehandling beaktas.

Dosering

Vuxna

Vanligtvis 500 mg intramuskulärt fyra gånger per dygn. Vid allvarliga infektioner, såsom endokardit och meningit, 10–14 g/dygn som intravenös infusion uppdelat på 6–8 administreringstillfällen.

Pediatrisk population

I allmänhet 50–100 mg/kg/dygn uppdelat på fyra administreringstillfällen. Vid allvarliga infektioner 150–300 mg/kg/dygn som intravenös infusion.

Njursvikt

Hos patienter med nedsatt njurfunktion bör doseringsintervallet justeras. Vid lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 10–50 ml/min, S‑krea 160–565 µmol/l) ska dosen ges med 6–12 timmars mellanrum. Vid svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ≤10 ml/min, S‑krea >565 µmol/l) ska dosen ges med 12–24 timmars mellanrum.

Administreringssätt

Läkemedlet kan ges som intramuskulär eller intravenös injektion eller som intravenös infusion. Vid intravenös injektion injiceras läkemedlet långsamt över 3–4 minuter.

Kontroll av användningen

Vid långvarigt bruk (>2–3 veckor) ska blod‑, lever‑ och njurvärden övervakas.

Upplösning och utspädning

Se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen, vilket som helst penicillin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Svår omedelbar överkänslighetsreaktion (t.ex. anafylaxi) mot ett annat betalaktamantibiotikum (t.ex. cefalosporin, karbapenem eller monobaktam) i anamnesen.
• Gulsot/nedsatt leverfunktion på grund av ampicillin i anamnesen.
• Mononukleos.

Allvarliga överkänslighetsreaktioner (anafylaktoida reaktioner), i vissa fall med dödlig utgång, har rapporterats hos patienter som behandlats med penicillin. Denna slags reaktioner är sannolikare hos personer med penicillinöverkänslighet i anamnesen samt hos personer med atopi. Om patienten får en allergisk reaktion, ska ampicillinbehandlingen avslutas och lämplig alternativ behandling påbörjas.

Vissa personer som är allergiska mot cefalosporiner får även symtom av ampicillin. Patientens tidigare överkänslighetsreaktioner mot penicilliner, cefalosporiner och andra betalaktamer ska noggrant utvärderas före ampicillinbehandling påbörjas.

Ampicillin ska endast användas för behandling av cystit då känsligheten för preparatet har dokumenterats.

Användning av allopurinol i samband med ampicillinbehandling kan öka sannolikheten för allergiska hudreaktioner.

Långvarig användning kan ibland förorsaka en ökning av resistenta mikrober.

Förlängning av protrombintiden har i sällsynta fall rapporterats hos patienter som får ampicillin. Patienter som samtidigt använder antikoagulantia måste övervakas på lämpligt sätt. Dosen av perorala antikoagulantia kan behöva ändras för att bibehålla den önskvärda antikoaguleringsnivån (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).

Under långvarig behandling krävs periodisk övervakning av livsfunktioner, såsom njurarnas, leverns och det hematopoetiska systemets funktion. Doseringsintervallet ska ändras hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

På grund av ökad risk för ampicillinutslag hos patienter med sjukdomar i lymfatisk vävnad, t.ex. lymfom eller lymfatisk leukemi, ska försiktighet iakttas vid behandling med A‑Pen. Användning av ampicillin ska också undvikas vid misstänkt mononukleosinfektion eller om patienten har cytomegalovirusinfektion (se avsnitt Kontraindikationer).

Diarré/pseudomembranös kolit förorsakat av Clostridium difficile kan förekomma. Patienter med diarré ska övervakas noggrant.

Antibiotikarelaterad kolit har rapporterats för nästan alla antibakteriella läkemedel, även i samband med användningen av ampicillin. Den kan variera från mild till livshotande (se avsnitt Biverkningar). På grund av detta är det viktigt att överväga denna diagnos hos patienter som får diarré under vilken som helst antibiotikabehandling eller strax efter. Vid antibiotikarelaterad kolit ska behandlingen med ampicillin avbrytas direkt, läkare rådfrågas och lämplig behandling påbörjas. Läkemedel som minskar tarmperistaltiken får inte användas i denna situation.

En del patienter har utvecklat Jarisch-Herxheimers reaktion när penicillin administrerats för att behandla syfilis, Lyme-sjuka eller andra infektioner som orsakas av spiroketer. Reaktionen beror sannolikt direkt på penicillinets baktericida effekt på sjukdomsalstraren och de endotoxiner som frigörs.

Höga ampicillinkoncentrationer i urinen kan förorsaka falska positiva resultat bland annat i glukostest av urinen. När glukosnivån i urinen kontrolleras under ampicillinbehandlingen, bör man använda enzymatiska glukosoxidasmetoder, eftersom icke-enzymatiska metoder kan förorsaka falska positiva resultat.

Detta läkemedel innehåller 33 mg (A‑Pen 500 mg) respektive 66 mg (A‑Pen 1 g) natrium per injektionsflaska, motsvarande 1,7 % (A‑Pen 500 mg) respektive 3,3 % (A‑Pen 1 g) av WHO:s högsta rekommenderade dagliga intag (2 g natrium för vuxna).

Probenecid fördröjer utsöndringen av ampicillin.

Penicilliner kan minska utsöndringen av metotrexat och därmed öka dess biverkningar. Koncentrationen av metotrexat i blodet ska övervakas.

Samtidig användning av allopurinol och ampicillin ökar risken för hudutslag.

På grund av en eventuell förändring av tarmfloran kan antimikrobiella medel minska intaget av K‑vitamin och öka effekten av kumarinantikoagulantia såsom warfarin.

Tetracykliner, makrolider och rifampicin kan minska den baktericida effekten av penicilliner.

Graviditet

Ampicillin passerar placentan, men är inte teratogent. Det kan användas som andra penicilliner under graviditet.

Amning

Ampicillin utsöndras i liten utsträckning i mjölken. Den dos som spädbarn får är dock så låg att den inte ger några farmakologiska effekter. Diarré eller svampinfektion i slemhinnor kan utvecklas hos det ammade spädbarnet, varvid amningen i vissa fall måste avbrytas.

Spädbarn som är känsliga för penicilliner kan få en allergisk reaktion redan vid små mängder ampicillin i modersmjölken.

Ampicillin kan användas under amning efter lämplig bedömning av nytta och risker.

Ampicillin har ingen direkt effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Biverkningar kan dock förekomma (t.ex. allergiska reaktioner, yrsel, konvulsioner), som kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Frekvenskategorierna för biverkningar definieras på följande sätt:

Vanliga (≥1/100)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta (<1/1 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

* Andra infektioner än Candida-infektioner i munnen och vagina

** Risken är större än vanligt i samband med mononukleos och andra sjukdomar i lymfatisk vävnad.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Den akuta toxiciteten är låg. Symtom på överdosering är bl.a. illamående, kräkningar, diarré, elektrolytrubbningar, minskad medvetandegrad, muskelryckningar, kramper, koma, hemolytiska reaktioner, nedsatt njurfunktion och acidos. Massiv överdosering kan leda till urinstenar.

Det finns ingen specifik antidot. Behandlingen är symtomatisk. Vid svåra fall rekommenderas hemoperfusion eller hemodialys.

Farmakoterapeutisk grupp: Antibakteriella medel för systemiskt bruk, Penicilliner med utvidgat spektrum. ATC-kod: J01CA01.

Verkningsmekanism

Ampicillin tillhör gruppen bredspektrumpenicilliner med baktericida effekter. I likhet med andra penicilliner baserar sig dess baktericida effekt på förmågan att binda till nödvändiga enzymer i bakterieväggens peptidoglykansyntes, vilket leder till att väggen försvagas och att bakterierna sväller och faller samman som påföljd av det osmotiska trycket.

Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande

Läkemedlets effekt bestäms i huvudsak av hur länge koncentrationen av läkemedelssubstansen i blodet överskrider den minsta koncentrationen som hämmar tillväxt av patogenen (MIC).

Resistensmekanism

Ampicillinresistens hos bakterien kan orsakas av en eller flera av följande mekanismer:

- Inaktivering förorsakad av betalaktamaser. Ampicillin har endast begränsad stabilitet i förhållande till betalaktamaser, och är därför inte aktivt mot bakterier som bildar betalaktamaser. Nästan alla stammar av vissa bakterier bildar betalaktamaser. Dessa stammar är därmed naturligt resistenta mot ampicillin (t.ex. Enterobacter cloacae, Klebsiella pneumoniae).

- Nedsatt affinitet för penicillinbindande proteiner till ampicillin: den förvärvade resistensen hos pneumokocker och andra streptokocker beror på mutationer i penicillinbindande proteiner. Resistensen mot meticillin (oxacillin) hos stafylokocker beror på bildandet av ett extra penicillinbindande protein med nedsatt affinitet för ampicillin.

- Ogenomtränglighet av bakteriernas cellväggar, vilket begränsar hämningen av penicillinbindande proteiner i gramnegativa organismer.

- Effluxpumpar som aktivt avlägsnar ampicillin från bakteriecellerna.

Det kan förekomma partiell eller fullständig korsresistens mellan ampicillin och amoxicillin och i viss mån även mellan andra penicilliner och cefalosporiner.

Brytpunkter för resistensbestämning

Tolkningskriterierna för MIC (minsta hämmande koncentration) vid resistensbestämning har fastställts av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) för ampicillin och listas här:

https://www.ema.europa.eu/documents/other/minimum-inhibitory-concentration-mic-breakpoints_en.xlsx

Känslighet

Resistenssituationen kan variera geografiskt och för olika mikrober, och speciellt vid svåra infektioner är lokal information nödvändig. Å andra sidan kan mikroorganismer, som i varierande grad klassificeras som känsliga eller resistenta enligt allmänt accepterade gränsvärden eller allmänkunskap, vara känsliga vid klinisk användning, beroende på var infektionen är belägen.

^° Inga färska data om känslighet fanns tillgängliga vid tidpunkten för publicering av tabellen. I primärlitteratur, standardiserade läroböcker och i vårdrekommendationer antas mikroben vara känslig.

⁺ Resistensvärdet är över 50 % i minst ett av de undersökta områdena.

^{^} En kollektiv benämning på en heterogen grupp av streptokocker. Resistensutveckling kan variera beroende på vilken art som förekommer.

^∞Inga färska data är tillgängliga; i studier (för mer än 5 år sedan) har andelen resistenta stammar rapporterats vara ≥10 %.

^Ʒ I den polikliniska miljön är resistensen <10 %.

Maximal koncentration av ampicillin i serum uppnås ungefär en timme efter intramuskulär administrering.

20 % av ampicillin binds till plasmaproteiner, främst albumin. Distributionsvolymen är 0,2–0,4 l/kg. Ampicillin passerar inte en frisk blod-hjärnbarriär. Det förekommer viss enterohepatisk cirkulation. Ampicillin passerar placenta och utsöndras i liten utsträckning i bröstmjölken.

Ampicillin elimineras främst via njurarna, där 60–80 % utsöndras i oförändrad form och 10–20 % som inaktiva metaboliter i urinen. Clearance av ampicillin är 2,5 ml/min/kg. Dess halveringstid i serum är 1–2 timmar.

Ampicillin är inte mutagent hos djur och har inte uppvisat någon karcinogen effekt. Inga teratogena effekter har heller konstaterats.

Inga.

Eftersom ampicillinnatrium är instabil i infusionsvätskor med hög glukoshalt, ska användning av sådana infusionsvätskor undvikas.

Pulver till injektions‑/infusionsvätska, lösning: 3 år

Bruksfärdig lösning: används omedelbart.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Se även avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

A-PEN injektio-/infuusiokuiva-aine liuosta varten
500 mg (L:ei) 5 x 500 mg (66,39 €)
1 g (L:ei) 5 x 1 g (130,66 €)

PF-selosteen tieto

Förpackning: injektionsflaska (glas, typ I), gummipropp.

5 x 500 mg och 5 x 1 g.

Läkemedlets utseende:

Vitt pulver.

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Övriga anvisningar:

Beredning av lösning för injektion/infusion:

Lösning till intramuskulär injektion: 500 mg A‑Pen pulver till injektions‑/infusionsvätska löses i 2 ml sterilt vatten.

Lösning till intravenös injektion: 500 mg A‑Pen pulver till injektions‑/infusionsvätska löses i 5 ml sterilt vatten.

A‑Pen injektionsvätska, lösning används omedelbart efter beredning. Den nyberedda lösningen är färglös till svagt gul.

Lösning till infusion: 500 mg eller 1 g A‑Pen pulver till injektions‑/infusionsvätska löses i t.ex. 5 ml sterilt vatten och denna lösning blandas med lämplig infusionsvätska (se även avsnitt ”Inkompabiliteter” och ”Särskilda förvaringsanvisningar”). Lösningen kan blandas med t.ex. en isoton koksaltlösning. Lösningen ska användas omedelbart efter beredning. Ampicillinkoncentrationen i den bruksfärdiga lösningen får inte överskrida 30 mg/ml.

Om ampicillinnatrium administreras som sidodropp eller blandat med en infusionslösning får inga andra läkemedel tillsättas.

A-PEN injektio-/infuusiokuiva-aine liuosta varten
500 mg 5 x 500 mg
1 g 5 x 1 g

• Ei korvausta.

J01CA01

24.02.2025