LOMUSTINE MEDAC kapsel, hård 40 mg

En kapsel innehåller 40 mg lomustin.

Hjälpämne(n) med känd effekt

Laktos, vattenfri; vetestärkelse.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Kapsel, hård

Lomustine medac är avsedd för palliativ behandling eller tilläggsbehandling, vanligen i kombination med radioterapi och/eller kirurgi som del av regimer med flera läkemedel vid:

• hjärntumörer (primära eller metastaserade)

• lungcancer (i synnerhet småcelligt karcinom)

• Hodgkins sjukdom (resistent mot konventionell kombinationskemoterapi)

• malignt melanom (metastaserat)

Behandling med Lomustine medac kan också vara till nytta som sekundär behandling vid non-Hodgkins lymfom, myelomatos, tumörer i matsmältningskanalen samt njur-, testikel-, äggstocks-, livmoderhals- och bröstcancer.

Dosering

Den rekommenderade dosen hos patienter med normalt fungerande benmärg som tar Lomustine medac som enda kemoterapi är 120–130 mg/m² som singeldos med 6–8 veckors mellanrum.

Doseringen ska minskas

– om Lomustine medac ges som del av en regim med andra medel som sätter ned benmärgsfunktionen

– hos patienter med leukopeni under 3 000/mm³ eller trombocytopeni under 75 000/mm³.

Benmärgsdepression efter behandling med Lomustine medac består längre än efter behandling med kvävesenapsgaser, och återhämtningen av antalet vita blodkroppar och blodplättar kan dröja upp till sex veckor eller längre. Om blodvärdena har sjunkit under de värden som nämnts ovan, ska man låta dem återhämtas till 4 000/mm³ (vita blodkroppar) och 100 000/mm³ (blodplättar) innan en ny dos av Lomustine medac administreras.

Pediatrisk population

Behandling med Lomustine medac av barn med andra maligna tumörer än hjärntumörer bör begränsas till specialkliniker och undantagsfall. Såsom hos vuxna baseras doseringen hos barn på kroppsytan (120–130 mg/m² med 6–8 veckors mellanrum).

Patienter med nedsatt njurfunktion

Säkerhet och effekt av lomustin hos patienter med nedsatt njurfunktion har inte fastställts. Njurfunktionsprover bör kontrolleras regelbundet (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Patienter med nedsatt leverfunktion

Säkerhet och effekt av lomustin hos patienter med nedsatt leverfunktion har inte fastställts. Leverfunktionsprover bör kontrolleras regelbundet (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Administreringssätt

Lomustine medac ges oralt. Kapslarna får inte öppnas och ska sväljas hela.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen, andra nitrosureaföreningar eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Tidigare misslyckat svar vid behandling av tumör med andra nitrosureaföreningar.
• Allvarlig benmärgsdepression.
• Allvarlig njurfunktionsnedsättning.
• Graviditet, amning.
• Veteallergi.
• Samtidig användning av vaccin mot gula febern eller andra levande vacciner till immunsupprimerade patienter (se avsnitt Interaktioner).

Patienter som behandlas med kemoterapi med lomustin bör vårdas av läkare med erfarenhet av cancerbehandling. Blodvärden ska kontrolleras innan behandling påbörjas och med täta intervaller under behandling (företrädesvis en gång i veckan i minst 6 veckor efter en dos; se avsnitt Biverkningar). Sen benmärgssuppression, särskilt trombocytopeni och leukopeni, som kan bidra till blödning och svåra infektioner hos en redan försvagad patient är den vanligaste och allvarligaste av de toxiska effekterna av lomustin. Behandling och dosering styrs huvudsakligen av värdena för hemoglobin, vita blodkroppar och blodplättar.

Vid rekommenderad dos får behandlingsomgångarna med lomustin inte ges oftare än var 6:e vecka.

Patienterna måste strikt instrueras att inte använda högre doser av lomustin än vad läkaren rekommenderar och ska upplysas om att lomustin tas som oral enkeldos och inte ska tas igen förrän tidigast efter 6 veckor (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Benmärgstoxiciteten av lomustin ackumuleras och dosen ska därför avvägas på grundval av nadir för blodvärden sedan tidigare dos.

Lungtoxicitet orsakad av lomustin verkar vara dosrelaterad (se avsnitt Biverkningar). Undersökning av lungfunktionens utgångsnivå bör göras tillsammans med täta lungfunktionstester under behandlingen. Patienter med ett utgångsvärde under 70% av den förväntade forcerade vitalkapaciteten (FVC) eller diffusionskapaciteten för kolmonoxid (DLco) löper särskild risk.

Eftersom lomustin kan ge nedsatt leverfunktion rekommenderas att leverfunktionen kontrolleras regelbundet (se avsnitt Biverkningar).

Njurfunktionen bör också utvärderas regelbundet. Den maximala kumulativa dosen ska inte överstiga 1 000 mg/m² (se avsnitt Biverkningar).

Det har rapporterats att långvarig användning av nitrosureaföreningar möjligen kan ha ett samband med utvecklingen av sekundära maligniteter.

Försiktighet måste alltid iakttas vid hantering av cancerläkemedel. Åtgärder bör vidtas för att undvika exponering. Detta innebär att använda lämplig skyddsutrustning, till exempel bära skyddshandskar, samt att tvätta händerna med tvål och vatten efter hantering av sådana produkter.

Det rekommenderas att patienter inte ges levande vacciner förrän minst 3 månader efter avslutad behandling med lomustin.

Hjälpämnen

Laktos

Patienter med sällsynt ärftlig galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte använda detta läkemedel.

Vetestärkelse

Detta läkemedel innehåller endast mycket låga halter av gluten (från vetestärkelse) och anses som ”glutenfritt”. Det är mycket osannolikt att det ger problem om du har glutenintolerans (celiaki). En kapsel innehåller inte mer än 4 mikrogram gluten. Patienter med veteallergi får inte ta detta läkemedel.

Inga interaktionsstudier har utförts.

Samtidig användning av lomustin och teofyllin eller H₂‑receptorantagonisten cimetidin kan leda till ökad benmärgsdepression.

Samtidig användning av epilepsiläkemedel och cytostatika, inklusive lomustin, kan leda till komplikationer till följd av farmakokinetiska interaktioner mellan läkemedlen. Till exempel kan förbehandling med fenobarbital leda till reduktion av behandlingens antitumöraktivitet på grund av accelererad eliminering av lomustin orsakad av mikrosomal leverenzyminduktion.

Samtidig behandling med andra cytostatika eller strålbehandling kan öka benmärgsdepressionen av lomustin.

Vid användning av vaccin mot gula febern föreligger en ökad risk för dödlig, systemisk vaccinsjukdom. Levande vacciner är kontraindicerade hos immunsupprimerade patienter (se avsnitt Kontraindikationer).

Preventivmedel hos män och kvinnor

På grund av den genotoxiska potentialen hos lomustin (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter) ska kvinnor i fertil ålder använda effektiv preventivmetod medan de behandlas med lomustin och i 7 månader efter avslutad behandling.

Män rekommenderas att använda effektiv preventivmetod och att inte skaffa barn medan de får lomustin och under 4 månader efter avslutad behandling.

Graviditet

Lomustin är kontraindicerat under graviditet (se avsnitt Kontraindikationer). Säkerhet vid användning under graviditet har inte fastställts. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Fertila kvinnor ska vara fullständigt informerade om den potentiella risken för fostret om lomustin används under graviditet, eller om patienten blir gravid när hon använder lomustin. Fertila kvinnor skall använda effektiv preventivmetod.

Amning

Lomustin är kontraindicerat under amning (se Kontraindikationer). På grund av lomustins lipofila natur är det sannolikt att det utsöndras i bröstmjölk. Eftersom en risk potentiellt föreligger för det ammade barnet ska ett beslut fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta behandlingen med lomustin efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för modern.

Fertilitet

Lomustin kan ha en mutagen effekt. Genetisk rådgivning rekommenderas om en patient avser skaffa barn efter behandling med lomustin. Män som behandlas med lomustin tillråds därför att inte skaffa barn under behandlingen och i 4 månader efter avslutad behandling samt att undersöka möjligheterna att bevara sin sperma innan behandlingen påbörjas, eftersom det finns risk för att lomustinbehandlingen orsakar irreversibel infertilitet.

Inga studier har utförts avseende effekterna på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Lomustin kan ha negativa effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, till exempel på grund av illamående och kräkningar.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Benmärgstoxicitet och gastrointestinala symtom är de vanligaste och mest relevanta biverkningarna av lomustin.

Tabellförteckning över biverkningar

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde enligt MedDRA-klassificering på följande sätt:

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Beskrivning av valda biverkningar

Blodet och lymfsystemet

Den vanligaste och allvarligaste toxiciteten av lomustinbehandling är sen eller fördröjd myelosuppression. Den uppkommer vanligen 4 till 6 veckor efter tillförsel av läkemedlet och är dosrelaterad. Trombocytopeni uppträder cirka 4 veckor efter administrering och kvarstår 1 eller 2 veckor vid en nivå på cirka 80 000–100 000/mm³. Leukopeni uppträder 5 till 6 veckor efter en dos lomustin och kvarstår 1 till 2 veckor.

Hos cirka 65% av de patienter som fått 130 mg/m² sjönk antalet vita blodkroppar under 5 000/mm³. Hos 36% av patienterna är antalet vita blodkroppar under 3 000/mm³. Trombocytopeni är i allmänhet ett svårare sjukdomstillstånd än leukopeni. Båda kan dock utgöra dosbegränsande toxiciteter.

Lomustin kan ge kumulativ myelosuppression, vilket visar sig i form av kraftigare sänkning av indexvärden eller mer långvarig suppression efter upprepade doser.

Anemi förekommer också men är inte lika vanlig och inte lika svår som trombocytopeni eller leukopeni.

Utveckling av akut leukemi och benmärgsdysplasi har rapporterats hos patienter efter långvarig behandling med nitrosureaföreningar.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Lungtoxicitet, kännetecknad av lunginfiltrat, interstitiell pneumoni och/eller fibros, har rapporterats i sällsynta fall i samband med lomustin. Toxiciteten har uppkommit efter ett intervall på 6 månader eller mer från behandlingsstart, vanligen vid kumulativa doser av lomustin över 1 100 mg/m². Det finns en rapport angående lungtoxicitet vid en kumulativ dos på endast 600 mg/m².

Sen lungfibros, upp till 17 år efter behandling, har rapporterats hos patienter med interkraniella tumörer som fick liknande nitrosureaföreningar under barndomen och tidig ungdom.

Magtarmkanalen

Illamående eller kräkningar kan uppkomma 3–6 timmar efter en oral dos. Dessa varar i regel mindre än 24 timmar, och åtföljs av nedsatt aptit i 2 till 3 dagar. Frekvensen och varaktigheten kan minskas genom användning av antiemetika före dosering och genom att administrera lomustin till fastande patienter.

Lever och gallvägar

En typ av reversibel levertoxicitet, som visar sig i form av ökade nivåer av transaminas, alkaliskt fosfatas och bilirubin, har rapporterats hos en liten andel patienter som behandlats med lomustin.

En effekt på leverfunktionen som visar sig i form av övergående ökade halter av leverenzymer (ASAT, ALAT, LDH och alkaliskt fosfatas) ses ofta. I de flesta fall är detta lindrigt. Obstruktionsikterus har rapporterats i sällsynta fall.

Njurar och urinvägar

Njurabnormaliteter bestående av minskad njurstorlek, progressiv azotemi och njursvikt har rapporterats hos patienter som fått stora kumulativa doser efter långvarig behandling med lomustin och liknande nitrosureaföreningar. Den kumulativa dosen i dessa fall var högre än 1 500 mg/m². Njurskador har också rapporterats i enstaka fall hos patienter som fått lägre totaldoser. Det rekommenderas därför att inte överskrida en maximal kumulativ total lomustindos på 1 000 mg/m².

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 Fimea

Överdosering av lomustin har rapporterats, inklusive fall med dödlig utgång.

Symtom

Överdosering kan leda till ökade biverkningar. Det har förknippats med benmärgssuppression, buksmärta, diarré, illamående, kräkning, nedsatt aptit, letargi, yrsel, onormal leverfunktion, hosta, andfåddhet och neurologiska störningar. I mycket allvarliga fall kan multipel organsvikt uppstå.

Akutåtgärder

Överdosering ska omedelbart behandlas med ventrikelsköljning.

Antidot

Det finns ingen specifik antidot vid överdosering med lomustin. I händelse av överdosering ska lämpliga understödjande åtgärder vidtas, t.ex. infektionsprofylax. Lämplig substitution av blodprodukter ges vid kliniskt behov.

Farmakoterapeutisk grupp: nitrosureaföreningar, ATC-kod: L01AD02

Verkningsmekanismen anses grunda sig dels på den alkylerande effekten och dels på inhibering av andra livsviktiga enzymprocesser.

Korsresistens med andra nitrosureaföreningar är vanligt, men korsresistens med konventionella alkylerande medel är inte så vanligt.

Lomustin absorberas snabbt från matsmältningsapparaten och genomgår en fullständig förstapassagemetabolism. Efter oral administrering av radiomärkt lomustin kunde inget oförändrat lomustin påvisas. En metabolit som innehåller kloroetylgruppen hade en halveringstid på 72 timmar, medan en metabolit som innehåller cyklohexylgruppen hade en terminal halveringstid på 50 timmar. Radiomärkt lomustin passerar blod-hjärnbarriären efter oral administrering. Cirka 15–30 % av den radioaktivitet som uppmäts i plasma kan detekteras i cerebrospinalvätskan.

Förhöjda lomustinkoncentrationer har upptäckts i galla, lever, lungor och njurar. Metaboliterna utsöndras huvudsakligen genom njurarna.

Akut och kronisk toxicitet

I djurstudier har lomustin inte konstaterats orsaka toxicitet förutom den toxicitet som redan tidigare observerats vid kliniska undersökningar.

Reproduktionstoxicitet

Det har visats att lomustin är embryotoxiskt och teratogent i råttstudier och embryotoxiskt i kaninstudier och minskar fertiliteten vid doser som motsvarar humandos.

Mutagenitet och karcinogenitet

Det har visats att lomustin kan vara mutagent. I långvariga studier med råttor och möss har lomustin visats orsaka karcinogenitet.

Kapselinnehåll

Vattenfri laktos

Vetestärkelse

Talk

Magnesiumstearat

Kapselhölje

Indigokarmin

Titandioxid E171

Gelatin

Ej relevant.

3 år

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

LOMUSTINE MEDAC kapseli, kova
40 mg (L:kyllä) 20 kpl (665,67 €)

PF-selosteen tieto

Polypropylenburk med polyetylensigill, innehåller 20 kapslar.

Inga särskilda anvisningar.

LOMUSTINE MEDAC kapseli, kova
40 mg 20 kpl

• Ei korvausta.

L01AD02

04.04.2025