CISORDINOL-ACUTARD injektionsvätska, lösning 50 mg/ml

1 ml injektionsvätska innehåller zuklopentixolacetat 50 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektionsvätska, lösning.

Initial behandling av akuta psykoser, manier och återfall av kroniska psykoser.

Dosering

Vuxna. Doseringen ska anpassas individuellt till patientens tillstånd. Zuklopentixolacetat (Cisordinol-Acutard) administreras genom intramuskulär injektion. Den lokala tolerabiliteten är god. Dosen är normalt 50–150 mg (1–3 ml) intramuskulärt, som kan upprepas vid behov, företrädesvis med ett intervall av 2–3 dagar. I några fall kan en ny injektion behövas redan efter 24–48 timmar efter den första injektionen.

Underhållsbehandling bör fortsättas med peroral zuklopentixol eller zuklopentixoldekanoat intramuskulärt enligt individuellt behov. Övergången från Cisordinol-Acutard till peroral zuklopentixol eller zuklopentixoldekanoat intramuskulärt sker enligt följande anvisningar:

Övergång till peroral zuklopentixol (från Cisordinol-Acutard)

2–3 dagar efter den sista injektionen av Cisordinol-Acutard 100 mg inleds behandlingen med Cisordinol med en peroral dos om 40 mg dagligen.

Övergång till zuklopentixoldekanoat intramuskulärt från Cisordinol-Acutard

Samtidigt med den sista injektionen Cisordinol-Acutard 100 mg ges 200–400 mg Cisordinol Depot intramuskulärt. Cisordinol Depot 200–400 mg intramuskulärt upprepas med ett intervall på 2–4 veckor.

Pediatrisk population

Cisordinol-Acutard rekommenderas inte för barn.

Administreringssätt

Zuklopentixolacetat administreras genom intramuskulär injektion i den övre laterala kvadranten av glutealregionen. Den lokala tolerabiliteten är god. Injektionsvolymer överstigande 2 ml ska fördelas mellan två injektionsställen.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Cirkulationskollaps, nedsatt CNS-funktion av olika anledningar (t.ex. intoxikation med alkohol, barbiturater eller opiater), komatösa tillstånd, hematologiska dyskrasier och feokromocytom.

I likhet med andra neuroleptika ska zuklopentixolacetat (Cisordinol-Acutard) användas med försiktighet till patienter med organiskt hjärnsyndrom, krampanfall eller uttalad leversjukdom eller hjärt- och kärlsjukdom.

Liksom andra psykotropa läkemedel kan zuklopentixolacetat förändra svaret på insulin och glukos, och därför bör diabetesmedicineringen hos diabetiker kontrolleras.

Risk för utveckling av malignt neuroleptikasyndrom (hypertermi, rigiditet, växlande medvetandegrad, instabila autonoma funktioner) föreligger med varje neuroleptikum. Med effektivare läkemedelssubstanser är risken eventuellt högre.

Behandling: Användningen av neuroleptika avslutas. Symtomatisk behandling och allmänna understödjande åtgärder. Dantrolen och bromokriptin kan vara verksamma.

Symtomen kan bestå i mer än 1 vecka efter utsättning av neuroleptikaterapi.

Liksom andra antipsykotiska läkemedel, kan zuklopentixolacetat förlänga QT-tiden. QT-förlängningen kan öka risken för allvarliga rytmrubbningar. Zuklopentixolacetat ska därför användas med försiktighet, om patienten har hypokalemi, hypomagnesemi eller ärftlig benägenhet för dessa, och om patienten i anamnesen har kliniskt betydande hjärt- och kärlsjukdom, t.ex. bradykardi (< 50 slag per minut), nyligen inträffad akut hjärtinfarkt, okompenserad hjärtsvikt eller rytmrubbningar.

Samtidig behandling med andra antipsykotiska läkemedel bör undvikas (se avsnitt Interaktioner).

Fall av venös tromboembolisk sjukdom (VTE) har rapporterats för antipsykotiska läkemedel. Eftersom patienter behandlade med antipsykotika ofta har förvärvade riskfaktorer för VTE, bör alla tänkbara riskfaktorer för VTE identifieras före och under behandling med Cisordinol-Acutard och preventiva åtgärder bör insättas.

En 3 gånger ökad risk för cerebrovaskulära händelser har observerats i randomiserade, placebokontrollerade kliniska prövningar av vissa atypiska neuroleptika bland patienter med demens. Bakomliggande mekanism för denna riskökning är okänd. En ökad risk även med andra antipsykotika samt bland andra patientpopulationer kan inte uteslutas. Zuklopentixolacetat bör ges med försiktighet till patienter med riskfaktorer för stroke.

Ökad dödlighet hos äldre patienter med demens

Data från två stora observationsstudier visade att äldre patienter med demens som behandlas med antipsykotika har en något ökad dödlighet jämfört med dem som inte behandlas. Tillgängliga data är otillräckliga för att ge en säker uppskattning av risken och orsaken till denna.

Cisordinol-Acutard är inte godkänd för behandling av demensrelaterade beteendestörningar.

Zuklopentixolacetat kan förstärka den sedativa effekten av alkohol, barbiturater samt andra läkemedel med hämmande effekt på CNS. Neuroleptika kan öka eller minska effekten av antihypertensiv behandling. Den antihypertensiva effekten av guanetidin och andra läkemedel med liknande effekt minskar. Samtidig behandling med neuroleptika och litium ökar risken för neurotoxiska biverkningar. Tricykliska antidepressiva och neuroleptika hämmar varandras metabolism. Zuklopentixolacetat kan reducera effekten av levodopa och adrenergt verkande läkemedel. Samtidig behandling med metoklopramid och piperazin ökar risken för extrapyramidala biverkningar.

Användning av andra läkemedel som betydligt förlänger QT-tiden under behandlingen med antipsykotika kan öka förlängningen av QT-tiden. Samtidig användning av sådana läkemedel ska undvikas. Dessa inkluderar:

• antiarytmika av klass Ia och III (t.ex. kinidin, amiodaron, sotalol och dofetilid)
• vissa antipsykotika (t.ex. tioridazin)
• vissa makrolider (t.ex. erytromycin)
• vissa antihistaminer (t.ex. terfenadin, astemizol)
• vissa kinolonantibiotika (t.ex. gatifloxacin, moxifloxacin).

Listan är inte fullständig och även andra sådana läkemedel som är kända för att betydligt förlänga QT-tiden (t.ex. cisaprid, litium) ska undvikas.

Läkemedel som kan ge upphov till elektrolytstörningar, såsom tiaziddiuretika (hypokalemi) samt läkemedel som ökar koncentrationen av zuklopentixolacetat i plasma ska användas med försiktighet, eftersom de kan öka risken för förlängning av QT-tiden och allvarliga rytmrubbningar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet

Zuklopentixolacetat bör inte användas under graviditet, om inte den förväntade nyttan av läkemedlet för patienten är högre än den teoretiska risken för fostret.

Nyfödda barn som exponerats för antipsykotika (inklusive Cisordinol-Acutard) under graviditetens sista trimester löper risk att få biverkningar inklusive extrapyramidala och/eller utsättningssymtom som kan variera i allvarlighetsgrad och duration efter födseln. Det finns rapporter om agitation, hypertoni, hypotoni, tremor, somnolens, andnöd eller ätsvårigheter. Nyfödda bör därför övervakas noga.

Djurstudier har påvisat reproduktionstoxicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Amning

Zuklopentixol återfinnes i bröstmjölk i låga koncentrationer, vilka inte antas påverka barnet när terapeutiska doser används. Dosen som barnet får i sig är mindre än 1 % av den dagliga dosen i relation till moderns vikt. Zuklopentixolacetatbehandling kan fortsättas under amning om det anses vara kliniskt nödvändigt, men kontroll av barnet rekommenderas speciellt under de första fyra (4) veckorna efter födseln.

Fertilitet

Hos människa har biverkningar såsom hyperprolaktinemi, galaktorré, amenorré, erektil dysfunktion och ejakulationsstörningar rapporterats. Dessa biverkningar kan ha en negativ inverkan på kvinnlig och/eller manlig sexuell funktion och fertilitet.

Om kliniskt signifikant hyperprolaktinemi, galaktorré, amenorré eller sexuell dysfunktion inträffar bör en dosreduktion (om möjligt), alternativt utsättning övervägas.

Effekterna är reversibla vid utsättning.

Minskad parning har förekommit i samband med administrering av zuklopentixol till han- och honråtta. I ett experiment där zuklopentixol gavs via födan noterades försämrad parningsförmåga och minskat antal dräktigheter.

Zuklopentixolacetat är ett sederande läkemedel. Patienter som föreskrivs psykotropa läkemedel ska uppmärksammas på effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, som beror på själva sjukdomens och/eller läkemedlets nedsättande effekt på patientens allmänna uppmärksamhet och koncentrationsförmåga.

Biverkningarna är mestadels dosberoende.

Störningar i centrala och perifera nervsystemet. Extrapyramidala biverkningar kan inträffa. Vid de flesta tillfällen kan dessa biverkningar kontrolleras tillfredsställande med antiparkinsonläkemedel. Rutinmässig profylaktisk användning av antiparkinsonläkemedel rekommenderas inte.

I kliniska prövningar (N = 812) har följande frekvenser för biverkningar rapporterats:

Biverkningarna klassificeras enligt MedDRA:s organsystem:
mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100).

Biverkningar som rapporterats efter lansering:

Malignt neuroleptikasyndrom har rapporterats.

Liksom med andra antipsykotika har följande sällsynta biverkningar rapporterats också med zuklopentixolacetat: QT-förlängning, ventrikulära arytmier – ventrikelflimmer, ventrikeltakykardi; torsades de pointes, hjärtstillestånd; och oförklarlig plötslig död (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I samband med användning av antipsykotika har tromboembolisk sjukdom, lungemboli och djupa ventromboser rapporterats – frekvensen är okänd.

Utsättningssyndrom hos nyfödda (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning) – frekvensen är okänd.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

På grund av administreringssättet är det osannolikt att överdoseringssymtom förekommer.

Symtom: Somnolens, koma, extrapyramidala symtom, kramper, chock, hyper- eller hypotermi.

Vid överdosering av zuklopentixolacetat tillsammans med andra läkemedel som påverkar hjärtfunktionen har EKG-förändringar, QT-förlängning, torsades de pointes, hjärtstillestånd och kammararytmier rapporterats.

Behandling: Symtomatisk och understödjande behandling ges. Åtgärder för att stödja respiratorisk funktion och kardiovaskulär funktion ska insättas. Adrenalin ska inte ges då ytterligare blodtryckssänkning kan uppstå. Kramper kan behandlas med diazepam och extrapyramidala symtom med biperiden.

Farmakoterapeutisk grupp

Neuroleptika – tioxantenderivat.

ATC-kod: N05AF05

Verkningsmekanism

Zuklopentixol är ett neuroleptikum i tioxantengruppen. Den antipsykotiska effekten av neuroleptika är relaterad till dopaminreceptorblockad. Möjligen kan 5-hydroxitryptaminblockad bidra. In vitro har zuklopentixol en hög affinitet för både dopamin D₁- och D₂-receptorer, α₁-adrenoreceptorer och 5-HT₂-receptorer, men ingen affinitet för kolinerga muskarinreceptorer. Det har en svag histamin (H₁)-receptoraffinitet och ingen α₂-adrenoreceptorblockerande effekt.

In vivo dominerar affiniteten för D₂-receptorer över affiniteten för D₁-receptorer. I alla experimentella studier om neuroleptisk aktivitet (dopaminreceptorblockad) har zuklopentixol visat sig vara ett potent neuroleptikum. Det föreligger korrelation mellan in vivo testmodeller, affinitet för dopamin D₂-bindningsställen in vitro och genomsnittliga perorala antipsykotiska dagliga doser.

I likhet med de flesta andra neuroleptika kan zuklopentixol öka serumprolaktinnivån.

Klinisk effekt och säkerhet

Farmakologiska studier har visat en tydlig effekt 4 timmar efter parenteral administrering av oljebaserat zuklopentixolacetat. En något tydligare effekt rapporterades under dag 1–3 efter injektionen. Under de följande dagarna minskade effekten snabbt.

En enkel injektion av zuklopentixolacetat ger en uttalad och snabb reducering av psykotiska symtom. Effektdurationen är 2–3 dagar och vanligen är 1 eller 2 injektioner tillräckliga för att patienten kan överföras till peroral eller depotbehandling.

Utöver en signifikant reduktion eller fullständig elimination av kärnsymtom på schizofreni som hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar har zuklopentixol också en uttalad effekt på associerade symtom som fientlighet, misstänksamhet, agitation och aggressivitet.

Zuklopentixol ger en oftast övergående dosberoende sedation, vilket ibland är fördelaktigt i den akuta fasen av sjukdomen, eftersom det lugnar ner patienten tills den antipsykotiska effekten börjar. Den ospecifika sedativa effekten uppträder direkt efter injektionen och är uttalad efter 2 timmar samt når sitt maximum efter ca 8 timmar. Därefter avklingar effekten och trots upprepade injektioner förblir effekten svag.

Zuklopentixolacetat är nyttigt särskilt vid behandling av psykotiska patienter som är agiterade, rastlösa, fientliga eller aggressiva.

Absorption

Zuklopentixol har genom förestring med ättiksyra överförts till en mer lipofil substans, zuklopentixolacetat. Injicerat intramuskulärt ger zuklopentixolacetat en långsam diffusion till kroppens vattenfas där den hydrolyseras snabbt och frisätter aktivt zuklopentixol.

Efter en intramuskulär injektion nås den maximala serumkoncentrationen under en period av 24–48 timmar (i genomsnitt 36 timmar). Den genomsnittliga halveringstiden i plasma är ca 32 timmar.

Distribution

Den skenbara distributionsvolymen (V_d) är ca 20 l/kg. Plasmaproteinbindningen är ca 98–99 %.

Metabolism

Metabolismen av zuklopentixol sker huvudsakligen genom sulfoxidering, N-dealkylering av sidokedjan och konjugation med glukuronsyra. Metaboliterna saknar psykofarmakologisk effekt. I relation till metaboliterna är zuklopentixol dominerande i hjärnan och andra vävnader.

En in vivo-undersökning har visat att en del av metabolismvägarna är beroende av genetisk polymorfism för spartein-/debrisoquinoxidering.

Eliminering

Elimineringshalveringstiden (T_½) för zuklopentixol är ca 20 timmar och genomsnittlig systemclearance (Cl_s) är ca 0,86 l/min. Zuklopentixol utsöndras huvudsakligen med faeces, till viss del (ca 10 %) i urinen. Endast ca 0,1 % av dosen utsöndras oförändrad i urinen.

Zuklopentixol utsöndras i bröstmjölk i låga koncentrationer. I steady state är förhållandet mjölkkoncentration/serumkoncentration före dosen ca 0,29.

Linjäritet

Kinetiken är linjär. En 100 mg dos av zuklopentixolacetat ger en maximal serumnivå av zuklopentixol på 102 nmol/l (41 ng/ml). Tre dagar efter injektionen är serumnivåerna ca 1/3 dvs 35 nmol/l (14 ng/ml).

Äldre patienter

De farmakokinetiska parametrarna är huvudsakligen oberoende av patientens ålder.

Nedsatt njurfunktion

Nedsatt njurfunktion har inte någon signifikant inverkan på serumnivåerna av modersubstansen.

Nedsatt leverfunktion

Data föreligger ej.

Zuklopentixol har en låg akut toxicitet. Kroniska toxicitetsstudier har inte visat på något oroväckande med avseende på terapeutisk användning av zuklopentixol.

I en tre-generationsstudie på råttor noterades en fördröjning av parningen. När väl parningen ägt rum sågs inga effekter på fertilitet. I ett experiment där zuklopentixol gavs via födan noterades försämrad parningsförmåga och minskat antal dräktigheter.

I reproduktionsstudier på djur sågs inga fostertoxiska eller teratogena effekter.

I en peri/postnatal studie på råttor resulterade doser om 5 och 15 mg/kg/dag i ökat antal dödfödslar, minskad överlevnad och en försenad utveckling av ungarna. Den kliniska relevansen av dessa fynd är oklar. Det är också möjligt att effekterna på ungarna berodde på försummelse av honor som exponerats för zuklopentixol.

Ingen risk för mutagenicitet eller karcinogenicitet förknippas med zuklopentixol.

Onkogenicitetsstudien på råtta med en dos på 30 mg/kg/dag (maximal dos) under två år orsakade en lindrig icke-statistisk ökning av fall av mjölkkörtelcancer, cancer och tumörer i langerhanska öarna och parafollikulär tyreoideacancer. Den lindriga ökningen av dessa tumörer är ett vanligt fynd för D₂-antagonister som ökar prolaktinsekretionen hos råtta. På grund av de fysiologiska skillnaderna mellan råtta och människa är den kliniska relevansen för prolaktin oklar. Det är dock godkänt, att fynden inte förutspår en onkogenicitetsrisk för patienterna.

Efter administrering av vattenbaserade injektionsvätskor för neuroleptika kan en lokal muskelskada observeras. De vattenbaserade injektionsvätskorna för neuroleptika orsakar en svårare muskelskada än de oljebaserade zuklopentixolacetat och zuklopentixoldekanoat.

Reproduktionsstudier med zuklopentixol hos djur har inte gett belägg för ökad frekvens av fosterskador eller andra skadliga effekter på reproduktionsförmågan.

Triglycerider, medellångkedjiga (= fraktionerad kokosolja).

Cisordinol-Acutard får endast blandas med Cisordinol Depot eller Fluanxol Depot, vilka båda är lösta i kokosolja.

Cisordinol-Acutard får inte blandas med depotformuleringar innehållande sesamolja då detta resulterar i avgörande förändringar av de farmakokinetiska egenskaperna hos preparaten.

3 år.

Förvara glasampuller i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

CISORDINOL-ACUTARD injektioneste, liuos
50 mg/ml (L:ei) 10 x 1 ml (111,65 €)

PF-selosteen tieto

10 x 1 ml i färglös glasampull.

Läkemedlets utseende:

Injektionsvätskan är en klar, gulaktig partikelfri olja.

Inga särskilda anvisningar.

CISORDINOL-ACUTARD injektioneste, liuos
50 mg/ml 10 x 1 ml

• Ei korvausta.

N05AF05

24.06.2024