CISORDINOL filmdragerad tablett 2 mg, 10 mg, 25 mg

1 tablett innehåller zuklopentixolhydroklorid 2,364 mg motsvarande 2 mg zuklopentixol.

1 tablett innehåller zuklopentixolhydroklorid 11,82 mg motsvarande 10 mg zuklopentixol.

1 tablett innehåller zuklopentixolhydroklorid 29,55 mg motsvarande 25 mg zuklopentixol.

Hjälpämnen med känd effekt:

Laktosmonohydrat, hydrerad ricinolja.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett, filmdragerad.

Behandling av akut och kronisk schizofreni och andra psykoser. Behandling av mani. Behandling av förvirrings- och orotillstånd hos patienter med senil demens eller arterioskleros. Behandling av orotillstånd vid oligofreni.

Dosering

Vuxna

Doseringen ska anpassas individuellt till patientens kliniska tillstånd. Initialdosen ska vara låg och dosen ökas stegvis. Underhållsdosen kan även ges som en enkeldos vid sänggående.

Akut schizofreni och andra akuta psykoser. Svåra akuta orostillstånd. Mani.

Dosen är vanligen 10–50 mg per dag. Vid medelsvåra och svåra fall är en initialdos om 20 mg lämplig. Vid behov ökas den dagliga dosen med 10–20 mg med 2–3 dagars mellanrum, tills den dagliga dosen är 75 mg eller mer. Den maximala engångsdosen är 40 mg och den maximala dagliga dosen är 150 mg.

Kronisk schizofreni och andra kroniska psykoser. Uppehållsdos 20–40 mg per dygn.

Senila oro- och förvirringstillstånd. 2–6 mg/dag (gärna på kvällen). Vid behov kan dosen ökas till 10–20 mg/dag.

Orostillstånd vid oligofreni. 6–20 mg/dygn, dosen kan vid behov ökas till 25–40 mg per dygn.

Äldre patienter

Äldre patienter ska ges förhållandevis låga doser.

Pediatriska patienter

Cisordinoli rekommenderas inte att användas hos barn då klinisk erfarenhet saknas.

Nedsatt njurfunktion

Cisordinol kan ges i vanlig dosering till patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Försiktig dosering och serumkoncentrationsbestämning rekommenderas om möjligt.

Administreringssätt

Tabletterna ska sväljas med vatten.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen. Cirkulationskollaps, nedsatt CNS-funktion (t.ex. intoxikation med alkohol, barbiturater eller opioider), komatösa tillstånd, hematologiska dyskrasier och feokromocytom.

Risk för utveckling av malignt neuroleptikasyndrom (hypertermi, rigiditet, växlande medvetandegrad, instabila autonoma funktioner) föreligger med varje neuroleptikum. Med effektivare läkemedel kan risken vara högre. Av fall som lett till döden har största delen varit patienter som redan tidigare haft ett organiskt psykosyndrom, psykisk utvecklingsstörning eller varit missbrukare av opiater eller alkohol.

Behandling: Neuroleptika utsättes. Symtomatisk behandling och allmänt understödjande behandling ges.

Dantrolen och bromokriptin kan vara till hjälp.

Symtomen kan bestå i mer än 1 vecka efter utsättning av neuroleptikaterapi och aningen längre då patienten har använt depotpreparat.

Liksom andra neuroleptika ska försiktighet iakttas vid användning av zuklopentixol hos patienter med organiskt psykosyndrom, krampanfall eller långt framskriden leversjukdom.

Liksom andra psykotropika kan zuklopentixol förändra effekten av insulin och glukos och därför kan behandlingen med antidiabetika hos diabetiker behöva granskas.

Patienter som får långtidsbehandling, särskilt patienter som använder stora doser, ska regelbundet undersökas för att utvärdera eventuell minskning av underhållsdosen.

Liksom andra antipsykotika, kan zuklopentixol förlänga QT-tiden. Förlängd QT-tid kan öka risken för allvarliga rytmrubbningar. Försiktighet ska därför iakttas om patienten har hypokalemi, hypomagnesemi eller ärftlig benägenhet för dessa, och om patienten i anamnesen har kliniskt betydande hjärt- och kärlsjukdom, t.ex. bradykardi (< 50 slag per minut), nyligen inträffad akut hjärtinfarkt, okompenserad hjärtsvikt eller rytmrubbningar.
Samtidig användning av andra antipsykotika ska undvikas (se avsnitt Interaktioner).

Ventromboser (VTE) har rapporterats i samband med användning av antipsykotika. Eftersom patienter som behandlas med antipsykotika ofta har förvärvade riskfaktorer som utsätter för ventromboser, ska alla eventuella riskfaktorer identifieras innan behandlingen med Cisordinol inleds samt under behandlingen, och förebyggande åtgärder ska vidtas.

Enligt randomiserade, placebokontrollerade kliniska studier är risken för hjärncirkulationsstörningar tre gånger högre hos demenspatienter som använder atypiska antipsykotika. Mekanismen för denna ökade risk är okänd. Den ökade risken kan dock inte uteslutas vid användning av andra antipsykotika eller hos andra patientgrupper. Försiktighet ska iakttas vid användning av zuklopentixol hos patienter med riskfaktorer för stroke.

Ökad dödlighet hos äldre patienter med demens

Data från två stora observationsstudier visade att äldre patienter med demens som behandlas med antipsykotika har en något ökad dödlighet jämfört med dem som inte behandlas. Tillgängliga data är otillräckliga för att ge en säker uppskattning av risken och orsaken till den ökade risken är okänd.

Cisordinol är inte godkänd för behandling av demensrelaterade beteendestörningar.

Hjälpämnen
Tabletterna innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Tabletterna innehåller hydrerad ricinolja. Kan ge magbesvär och diarré.

Kombinationer som ska användas med försiktighet

Zuklopentixol kan öka den sedativa effekten av alkohol samt effekterna av barbiturater och andra CNS-dämpande läkemedel.

Neuroleptika kan öka eller minska effekten av antihypertensiva läkemedel: den antihypertensiva effekten av guanetidin och andra läkemedel med liknande effekt minskar. Samtidig användning av neuroleptika och litium ökar risken för neurotoxicitet. Tricykliska antidepressiva och neuroleptika hämmar varandras metabolism. Zuklopentixol kan minska effekten av levodopa och adrenerga medel. Samtidig användning med metoklopramid och piperazin ökar risken för extrapyramidala symtom.

Zuklopentixol metaboliseras bland annat via CYP2D6-enzym. Vissa patienter behandlas förutom med zuklopentixol även med antidepressiva, såsom fluoxetin och paroxetin som är starka hämmare av CYP2D6-aktiviteten. Kombinationsbehandling kan leda till en högre koncentration av zuklopentixol i plasma, vilket ökar risken för biverkningar och kardiotoxicitet.

Användning av andra läkemedel som betydligt förlänger QT-tiden under behandling med antipsykotika kan öka förlängningen av QT-tiden. Samtidig användning av sådana läkemedel ska undvikas. Dessa läkemedel är:

• antiarytmika, klass Ia och III (t.ex. kinidin, amiodaron, sotalol och dofetilid)
• vissa antipsykotika (t.ex. tioridazin)
• vissa makrolider (t.ex. erytromycin)
• vissa antihistaminer (t.ex. terfenadin, astemizol)
• vissa kinolonantibiotika (t.ex. gatifloxacin, moxifloxacin).

Listan är inte fullständig, och även andra läkemedel som är kända för att betydligt förlänga QT-tiden (t.ex. cisaprid, litium) ska undvikas.

Läkemedel som orsakar förändringar i elekrolytnivån, såsom tiaziddiruetika (hypokalemi) samt läkemedel som ökar zuklopentixolkoncentrationen i plasma ska användas med försiktighet, eftersom de kan öka risken för förlängning av QT-tiden och allvarliga rytmrubbningar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet

Zuklopentixol ska inte användas under graviditet, om den förväntade fördelen med läkemedlet för patienten inte överväger den teoretiska risken för fostret.

Om modern behandlas med neuroleptika i slutskedet av graviditeten eller under förlossningen, kan förgiftningssymtom, såsom letargi, tremor och irritabilitet förekomma hos den nyfödda och apgar-poängen för den nyfödda kan vara låga.

Studier som gjorts på djur har påvisat reproduktionstoxicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Nyfödda barn som exponerats för antipsykotika (inklusive Cisordinol) under graviditetens tredje trimester löper risk att få extrapyramidala och utsättningssymtom. Symtomen kan variera i allvarlighetsgrad och längd efter födseln. Dessa symtom som förekommer hos nyfödda kan vara agitation, hypertoni, hypotoni, tremor, somnolens, andnöd eller ätsvårigheter. De nyföddas välmående bör därför övervakas noga.

Amning

Zuklopentixol utsöndras i bröstmjölk i små mängder, men vid terapeutiska doser är det sannolikt inte skadligt för barnet. Den dos som barnet får är mindre än 1 % av den dagliga dosen relaterad till moderns vikt. Amningen kan fortsätta under behandling med zuklopentixol, om det anses vara kliniskt nödvändigt, men uppföljning rekommenderas särskilt under barnets första fyra (4) levnadsveckor (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Fertilitet

Hos människa har biverkningar såsom hyperprolaktinemi, galaktorré, amenorré, erektil dysfunktion och utebliven ejakulation rapporterats (se avsnitt Biverkningar). Dessa biverkningar kan ha en negativ inverkan på manliga och kvinnliga sexuell funktion och fertilitet.

Om kliniskt signifikant hyperprolaktinemi, galaktorré, amenorré eller sexuell dysfunktion inträffar bör en dosreduktion (om möjligt), alternativt utsättning övervägas. Effekterna är reversibla vid utsättning.

Administrering av zuklopentixol till han- och honråtta har förknippats med minskad parning. I ett försök där zuklopentixol gavs i samband med en måltid upptäcktes försvagad parning och minskad fertilitet.

Zuklopentixol är ett sederande läkemedel.

Patienter som får psykotropiska läkemedel ska varnas om effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Dessa effekter beror på själva sjukdomens och/eller läkemedlets nedsättande effekt på patientens allmänna uppmärksamhet och koncentrationsförmåga.

Biverkningarna är mestadels dosberoende. Frekvens och allvarlighetsgrad är mest uttalade i början av behandlingen och minskar under den fortsatta behandlingen.

Extrapyramidala biverkningar kan inträffa, framförallt i början av behandlingen. Vid de flesta tillfällen kan dessa biverkningar kontrolleras tillfredsställande genom dosreduktion och/eller med antiparkinsonläkemedel. Rutinmässig profylaktisk användning av antiparkinsonläkemedel rekommenderas inte. Vid bestående akatisi kan bensodiazepin derivat eller propranolol vara användbart. Tardiv dyskinesi kan ibland förekomma hos patienter som får långvarig läkemedelsbehandling. Antiparkinsonläkemedel lindrar inte dessa symtom utan kan förvärra dem. Dosreduktion eller, om möjligt, utsättande av behandling rekommenderas.

Följande biverkningsfrekvenser har rapporterats i kliniska studier.

Biverkningarna klassificeras enligt MedDRA-organsystem. Biverkningsfrekvenserna har definierats enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000) mycket sällsynta (< 1/10 000), eller ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Rapporterats efter godkännande för försäljning:

Övergående lindriga förändringar i leverfunktionstester har sällan rapporterats. Enskilda fall av leverinflammation eller gulsot förknippade med zuklopentixol har rapporterats.

Liksom andra antipsykotika har zuklopentixol rapporterats orsaka följande sällsynta biverkningar: förlängd QT-tid, kammararytmier – kammarflimmer, kammartakykardi, torsades de pointes, hjärtstopp och oförklarlig plötslig död (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hastigt utsättande av zuklopentixol kan förknippas med utsättningssymtom. De vanligaste symtomen är illamående, kräkningar, anorexi, diarré, rinnoré, svettningar, myalgi, parestesier, insomnia, rastlöshet, ångest och agitation. Patienter kan även uppleva vertigo, växlande känsla av värme och kyla, och tremor. Symtomen börjar vanligtvis inom 1–4 dagar efter utsättande och klingar av inom 7–14 dagar.

I samband med användning av antipsykotika har ventromboser, lungemboli och djupa ventromboser rapporterats – frekvensen av dessa är okänd.

Läkemedelsutsättningssyndrom hos nyfödda (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning) – frekvensen är okänd.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Symtom: Somnolens, koma, extrapyramidala symtom, kramper, chock och hyper- eller hypotermi.

Vid överdosering av zuklopentixol tillsammans med andra läkemedel som påverkar hjärtfunktionen har EKG-förändringar, förlängd QT-tid, torsades de pointes, hjärtstopp och kammararytmier rapporterats.

Den högsta dygnsdos som givits per oralt i kliniska studier var 450 mg per dygn.

Behandling: Symtomatisk och understödjande behandling ges. Åtgärder för att stödja respiratorisk funktion och kardiovaskulär funktion ska insättas. Adrenalin ska inte ges då ytterligare blodtryckssänkning kan uppstå. Kramper kan behandlas med diazepam och extrapyramidala symtom med biperiden.

Farmakoterapeutisk grupp: Neuroleptika – tioxantenderivat, ATC-kod: N05AF05

Verkningsmekanism

Zuklopentixol är ett neuroleptikum i tioxantengruppen.

Den antipsykotiska effekten av neuroleptika är relaterad till dopaminreceptorblockad men möjligen kan 5-HT (5-hydroxytryptamin) -blockad bidra. In vitro har zuklopentixol en hög affinitet för dopamin D₁- och D₂-receptorer, α₁- och 5-HT₂-receptorer. Zuklopentixol har ingen affinitet för kolinerga muskarinreceptorer. Den har en svag histamin H₁-receptoraffinitet och ingen α₂-adrenoreceptorblockerande effekt.

In vivo dominerar affiniteten för D₂-receptorers bindningsställen över affiniteten för D₁-receptorers bindningsställen. I alla experimentella studier där den neuroleptiska aktiviteten (blockering av dopaminreceptorer) studerades har zuklopentixol visat sig vara ett effektivt neuroleptikum. Det föreligger korrelation mellan in vivo testmodeller, affinitet för dopamin D₂-bindningsställen in vitro och perorala antipsykotiska dagliga doser.

Hämning av motorisk aktivitet och förlängning av alkohol- och barbituratinducerad sömntid indikerar att zuklopentixol har sedativa egenskaper.

I likhet med andra neuroleptika ökar zuklopentixol serumprolaktinnivån.

Klinisk effekt och säkerhet

Zuklopentixol är kliniskt indicerat för akuta och kroniska psykoser samt för behandling av oligofrena patienter med hyperaktivt och destruktivt beteende samt senila demenspatienter med paranoida tankar och beteendestörningar.

Förutom en uttalad reduktion eller fullständig elimination av kärnsymtom (t.ex. hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar) på schizofreni har zuklopentixol också en uttalad effekt på symtom som fientlighet, misstänksamhet, agitation och aggressivitet.

Zuklopentixol ger en oftast övergående dosberoende sedation. Sedationen är ofta fördelaktigt i början av behandlingen i den akuta fasen av sjukdomen. Tolerans mot den ospecifika sedativa effekten utvecklas snabbt.

Absorption

Peroral administrering leder till maximalkoncentration i serum efter ca 4 timmar. Intag tillsammans med föda påverkar inte absorptionen av zuklopentixol. Denna ökning antas ej vara av klinisk betydelse. Orala biotillgängligheten är ca 44 %.

Distribution

Sannolika distributionsvolymen (V_d)_β är ca 20 l/kg. Proteinbindningen i plasma är omkring 98–99 %.

Metabolism

Zuklopentixol metaboliseras främst via sulfoxidation, N-dealkylering av sidokedjan och glukuronsyrakonjugering. Metaboliterna saknar psykofarmakologisk aktivitet. I relation till metaboliterna är zuklopentixol dominerande i hjärnan och andra vävnader.

Eliminering

Elimineringshalveringstiden (T_½ß) är ca 20 timmar och genomsnittlig systemclearance (Cl_s) är cirka 0,86 l/min.

Zuklopentixol utsöndras huvudsakligen med faeces men till viss del även i urinen.

Endast ca 0,1 % av dosen utsöndras oförändrad i urinen, vilket betyder att läkemedlet belastar njurarna i ringa grad.

Zuklopentixol utsöndras i små mängder med bröstmjölken (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning). Förhållandet mellan steady state-koncentrationerna av oralt zuklopentixol eller zuklopentixoldekanoat (Cisordinol Depot) i bröstmjölk/moderns serum är cirka 0,29.

Linjäritet

Kinetiken är linjär. Steady state-koncentrationer i plasma nås efter ca 3–5 dagar. Den lägsta medelkoncentrationen i steady state vid behandling med 20 mg zuklopentixol är ungefär 25 nmol/l.

Äldre patienter

De farmakokinetiska parametrarna är huvudsakligen oberoende av patientens ålder.

Nedsatt njurfunktion

Utifrån de ovannämnda egenskaperna vid elimination är det rimligt att anta att nedsatt njurfunktion sannolikt inte har en stor effekt på zuklopentixols serumkoncentration.

Nedsatt leverfunktion

Data föreligger ej.

Polymorfism

En in vivo -studie har visat att en del av läkemedlets metabola vägar är beroende av ärftlig polymorfi som förekommer i aktiviteten av CYP2D6-enzymet.

Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande

Vid underhållsbehandling av lindrig och medelsvår schizofreni är den rekommenderade minimikoncentrationen (mätt strax innan administrering) av zuklopentixol i serum 2,8–12 ng/ml (7–30 nmol/l).

Akut toxicitet

Zuklopentixol har låg akut toxicitet.

Kronisk toxicitet

Kroniska toxicitetsstudier har inte visat något oroväckande vid terapeutisk användning av zuklopentixol.

Reproduktionstoxicitet

I en tre-generationsstudie på råttor noterades en fördröjning av parningen. När parningen ägt rum sågs inga effekter på fertilitet. I ett experiment där zuklopentixol gavs i samband med föda noterades försvagad parningsförmåga och minskad fertilitet.

Reproduktionstoxikologiska studier på djur har inte visat fostertoxiska eller teratogena effekter.

I en perinatal och postnatal studie på råttor resulterade doser om 5 mg/kg och 15 mg/kg dygnsdos i ökat antal dödfödslar av ungarna, minskad överlevnad och en försenad utveckling av ungarna. Den kliniska betydelsen av dessa fynd är oklar. Det är möjligt att effekterna på djur berodde på försummelse av honråttor som exponerats för zuklopentixol.

Mutagenicitet och karcinogenicitet

Zuklopentixol är varken mutagen eller karcinogen. En onkogenicitetsstudie på råttor med en daglig dos om 30 mg/kg (maximal dos) under två år ledde till en lindrig icke-statistisk ökning av fall av mjölkkörtelcancer, tumörer och cancer i ö-cellerna i bukspottkörteln och sköldkörtelcancer. En lindrig ökning av dessa tumörer är ett vanligt fynd med D₂-antagonister som ökar prolaktinutsöndringen hos råtta. På grund av fysiologiska skillnader mellan råtta och människa är den kliniska betydelsen av dessa fynd oklar, men de förväntas inte förutspå en risk för onkogenicitet hos patienter.

Tablettkärna:
Potatisstärkelse
Mikrokristallin cellulosa
Laktosmonohydrat
Kopovidon
Glycerol 85 %
Talk
Hydrerad ricinolja
Magnesiumstearat.

Dragering:
Hypromellos 5
Makrogol 6000.

Färgämnen:
Titandioxid (E171)
Röd järnoxid (E172).

Inga kända interaktioner.

2 år.

Varje förpackning är märkt med sista användningsdatum.

2 mg: Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

10 mg ja 25 mg: Läkemedlet kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

CISORDINOL tabletti, kalvopäällysteinen
2 mg (L:kyllä) 100 kpl (19,98 €)
10 mg (L:kyllä) 100 kpl (15,32 €)
25 mg (L:kyllä) 100 kpl (27,10 €)

PF-selosteen tieto

100 tabletter i HDPE-burk.

Läkemedlets utseende:

Tablett 2 mg är rund, bikonvex, ljusröd filmdragerad.

Tablett 10 mg är rund, bikonvex, ljust rödbrun filmdragerad.

Tablett 25 mg är rund, bikonvex, rödbrun filmdragerad.

Inga särskilda anvisningar.

CISORDINOL tabletti, kalvopäällysteinen
10 mg 100 kpl
25 mg 100 kpl

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Vaikeat psykoosit ja muut vaikeat mielenterveyden häiriöt (112), Älyllisesti kehitysvammaisilla esiintyvät käyttäytymisen häiriöt (113).
• Peruskorvaus (40 %).

CISORDINOL tabletti, kalvopäällysteinen
2 mg 100 kpl

• Ei korvausta.

N05AF05

18.06.2020