ATROVENT lösning för nebulisator 0,25 mg/ml

Ipratropiumbromidmonohydrat 0,261 mg/ml motsvarande ipratropiumbromid 0,25 mg/ml.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Lösning för nebulisator

Bronkospasmolytisk behandling av medelsvåra kroniska obstruktiva lungsjukdomar såsom kronisk bronkit, emfysem och astma.

Doseringen bör alltid anpassas efter varje individs behov. Patienter bör besöka läkare med jämna mellanrum.

Vuxna samt barn över 12 år: Rekommenderad dos är 2 ml (0,5 mg, 1 endosbehållare) inhalerat 3–4 gånger dagligen.

Den rekommenderade dygnsdosen bör inte överskridas vid vare sig akut eller underhållsbehandling.

Doser som överstiger den rekommenderade dygnsdosen ska ges under övervakning av läkare.

Varje endosbehållare innehåller 2 ml lösning för nebulisator.

Lösningen för nebulisator är avsedd för inhalation via nebulisator. Den kan användas ospädd. Om en större volym önskas, kan den spädas ut med fysiologisk natriumkloridlösning till en volym på 3–4 ml. Atrovent lösning för nebulisator och dinatriumkromoglikatlösning bör inte administreras samtidigt i samma nebulisator eftersom det finns risk för utfällning.
Inhalationslösningen bereds separat för varje användningsgång. Eventuell kvarvarande lösning ska kasseras efter inhalering.

Den rekommenderade dosen bör inte överskridas, eftersom ett behov av tilläggsdoser är ett tecken på försämrad sjukdom. Om behandlingen inte ger en betydande förbättring eller om patientens tillstånd förvärras, ska läkare sökas för att fastställa en ny behandlingsplan. Patienten bör informeras om att läkarvård bör sökas omedelbart vid akut eller snabbt tilltagande dyspné.

Överkänslighet mot atropin eller atropinderivat (såsom den aktiva substansen ipratropiumbromid) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Njurar och urinvägar
Atrovent bör förskrivas med försiktighet hos patienter med urineringssvårigheter på grund av t.ex. prostatahyperplasi eller urinvägsobstruktion.

Funktionsstörningar i magtarmkanalen
Patienter med cystisk fibros kan vara mer benägna att drabbas av funktionsstörningar i magtarmkanalen.

Överkänslighet
Omedelbara överkänslighetsreaktioner kan inträffa; urtikaria, angioödem, hudutslag, bronkospasm, orofaryngealt ödem och anafylaxi har rapporterats i sällsynta fall.

Paradoxal bronkospasm
I likhet med andra inhalationsläkemedel kan Atrovent medföra paradoxal bronkospasm, som kan vara livshotande. Om paradoxal bronkospasm inträffar ska Atrovent omedelbart sättas ut och ersättas med en alternativ behandling.

Ögonkomplikationer
Atrovent bör förskrivas med försiktighet hos patienter med trångvinkelglaukom. I enstaka fall har isolerade ögonkomplikationer (t.ex. mydriasis, ökat intraokulärt tryck, trångvinkelglaukom och ögonsmärta) rapporterats hos patienter som har fått ipratropiumbromid i ögonen i samband med inhalering, antingen ensamt eller i kombination med en adrenerg beta-2-agonist.
Patienten måste instrueras att använda lösningen för nebulisator på ett korrekt sätt så att lösningen inte kommer i ögonen. Den nebuliserade lösningen bör inhaleras med hjälp av ett munstycke. Om detta inte kan användas och en nebulisatormask används istället, måste denna passa patienten. Att skydda ögonen under inhalering är speciellt viktigt för patienter som löper risk för glaukom.

Smärta eller irritation i ögonen, dimsyn, halo- eller färgfenomen, tillsammans med rödögdhet beroende på konjunktival kongestion eller svullnad i kornea, är tecken på akut trångvinkelglaukom. Skulle denna symtombild uppstå, ska behandling med miotikumögondroppar inledas och specialist ska omedelbart konsulteras.

Samtidig långvarig administrering av Atrovent med andra antikolinergika har inte studerats och rekommenderas därför inte.
Betasympatomimetika och xantinderivat kan förstärka den bronkvidgande effekten av ipratropiumbromid.
Risken för plötslig ökning av ögontrycket kan öka hos patienter med trångvinkelglaukom när ipratropiumbromid och betasympatomimetika ges via nebulisator samtidigt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet:
Säkerheten av Atrovent under graviditet har inte utretts. Nyttan av användning under graviditet ska vägas mot eventuella risker för fostret. Icke-kliniska studier har inte visat att preparatet skulle ha embryotoxisk eller teratogen effekt efter inhalation eller intranasal administrering vid doser som var betydligt högre än de rekommenderade doserna för människa.

Amning:
Uppgift saknas om ipratropiumbromid passerar över i modersmjölk. Det bedöms som osannolikt att ipratropiumbromid skulle nå barnet via bröstmjölk i någon större omfattning, i synnerhet vid inhalation av läkemedlet. Försiktighet bör dock iakttas då Atrovent ges till ammande mödrar.

Fertilitet:
Det finns inga kliniska data om effekten av ipratropiumbromid på fertilitet. Icke-kliniska studier som utförts med ipratropiumbromid visade ingen negativ effekt på fertilitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Inga studier gällande effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Dock ska patienterna informeras om att de kan uppleva biverkningar som yrsel, ackommodationsstörning i ögat, mydriasis och dimsyn under behandlingen. Därför uppmanas patienten till försiktighet vid sysslor som kräver skärpt uppmärksamhet såsom bilkörning eller användning av maskiner.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen
Flera av de listade biverkningarna kan anses bero på Atrovents antikolinerga egenskaper. Liksom alla inhalationsläkemedel kan Atrovent orsaka lokal irritation.

De vanligaste biverkningarna som rapporterats i kliniska prövningar var huvudvärk, irritation i halsen, hosta, muntorrhet, funktionsstörningar i magtarmkanalen (obstipation, diarré och kräkning), illamående och yrsel.

Sammanfattande biverkningsförteckning
Biverkningarna har samlats från kliniska prövningar och rapporter som inkommit efter beviljandet av godkännande för försäljning.

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.
Biverkningsfrekvenserna anges enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Inga specifika symtom i samband med överdosering har konstaterats. På grund av Atrovents lokala administreringssätt och stora terapeutiska bredd är det osannolikt att allvarliga antikolinerga symtom förekommer. Möjliga ringa symtom som beror på den antikolinerga effekten är uttorkning av munnens och näsans slemhinnor, ackommodationsstörningar och takykardi.

Farmakoterapeutisk grupp: Antikolinergika, ATC-kod: R03BB01

Ipratropiumbromid är en kvartär ammoniumförening med antikolinerga (parasympatolytiska) effekter. Antikolinergika hämmar ökningen av den intracellulära halten av Ca++ i luftrörens glatta muskler som beror på interaktion mellan acetylkolin och muskarinreceptorer.

Den bronkdilaterande effekten efter inhalation av Atrovent (ipratropiumbromid) är framför allt lokal och preparatet har ingen systemisk effekt.

Effekten av Atrovent inträder inom 20 minuter. Maximal effekt uppnås efter 1–2 timmar. Effektdurationen är ca 4–6 timmar hos de flesta patienter.
Atrovents luftrörsvidgande effekt vid behandling av astmarelaterad akut bronkospasm har visats i studier med vuxna. I de flesta studierna gavs Atrovent tillsammans med en inhalationsbetaagonist.

Atrovent har inga skadliga effekter på luftvägarnas slemhinneutsöndring, mukociliära rening eller gasutbyte.

Absorption
Det finns inget tidssamband mellan tidpunkten för bronkdilatationen och den systemiska farmakokinetiken.

Beroende på formulering och inhalationsteknik, når ungefär 10–30 % av dosen lungorna efter inhalation. Största delen av dosen sväljs.

Den del av ipratropiumdosen som når lungorna absorberas inom några minuter.
Kumulativ renal utsöndring (0–24 timmar) av modersubstansen är mindre än 1 % av en oral dos och cirka 3–13 % av en inhalerad dos. Den totala systemiska biotillgängligheten av svalda och inhalerade doser av ipratropiumbromid är beräknade till 2 % respektive 7–28 %. Den svalda delen av ipratropiumdosen har ingen signifikant systemisk betydelse.

Distribution
De farmakokinetiska basparametrarna har beräknats utifrån plasmakoncentrationer efter intravenös tillförsel.
En snabb bifasisk nedgång i plasmakoncentration kan observeras.
Den skenbara distributionsvolymen vid steady-state (Vdss) är ca 176 liter (motsvarande ca 2,4 l/kg). Läkemedlet är i mycket liten grad (mindre än 20 %) bundet till plasmaproteiner. Icke-kliniska data tyder på att den kvartära aminen ipratropium inte passerar in i moderkakan eller genom blod-hjärnbarriären.

Metabolism
Efter intravenös administrering metaboliseras cirka 60 % av en dos genom oxidation i levern. Kända metaboliter bildas genom hydrolys, dehydrering eller eliminering av tropinsyradelens hydroximetylgrupp verkar ha mycket liten eller ingen effekt på muskarinreceptorer och de kan anses vara ineffektiva.

Eliminering
Den terminala halveringstiden är i genomsnitt ca 1,6 timmar. Ipratropium har en total clearance på 2,3 l/min och en renal clearance på 0,9 l/min. I en elimineringsstudie svarade den kumulativa renala utsöndringen (6 dagar) av läkemedelsrelaterad radioaktivitet (inkluderande modersubstans och alla metaboliter) för 9,3 % efter oral administrering och 3,2 % efter inhalation. Den totala radioaktiviteten som utsöndrades via feces var 88,5 % efter oral administrering och 69,4 % efter inhalation. Därmed skedde största delen av utsöndringen av läkemedelsrelaterad radioaktivitet efter intravenös administrering via njurarna.
Elimineringshalveringstiden för den läkemedelsrelaterade radioaktiviteten (modersubstans och metaboliter) är 3,6 timmar.

Lokal och systemisk tolerabilitet av ipratropiumbromid har undersökts hos flera olika djurarter med flera olika administreringsvägar.

Toxicitet av en engångsdos
Vid administrering som inhalation till hanmarsvin var den lägsta dödliga dosen av ipratropiumbromid 199 mg/kg. Hos råttor orsakade de högsta tekniskt möjliga doserna (0,05 mg/kg/4 h eller 160 ipratropiumbromidsprayningar, 0,02 mg/sprayning) inte dödsfall.
Det orala LD₅₀-värdet var 1 585 mg/kg hos mus, 1 925 mg/kg hos råtta och 1 920 mg/kg hos kanin. LD₅₀-värdet för intravenöst administrerat ipratropium var 13,6 mg/kg hos mus, 15,8 mg/kg hos råtta och cirka 18,2 mg/kg hos hund. Kliniska symtom bestod av mydriasis, uttorkning av munnens slemhinna, andnöd, skakningar, kramper och/eller takykardi.

Toxicitet av en upprepad dos
Toxicitetsstudier av upprepade doser har genomförts hos råtta, kanin, hund och rhesusapa. I sex månaders studier där ipratropiumbromid gavs som inhalation var NOAEL-dosen (no-observed adverse effect level) 0,38 mg/kg/dygn till råtta, 0,18 mg/kg/dygn till hund och 0,8 mg/kg/dygn till rhesusapa.
Vid intranasal administrering i sex månaders studier fick hundar inga skadliga effekter av dosen 0,20 mg/kg/dygn.

Genotoxicitet och karcinogenicitet
Ingen genotoxicitet sågs in vitro (Ames-test) eller in vivo (mikrokärntest, dominant-letal-test hos mus, cytogenetisk bestämning på benmärgsceller hos kinesisk hamster).

I långtidsstudier med mus och råtta sågs inga tumorigena eller karcinogena effekter.

Fortplantnings- och utvecklingstoxicitet
Studier som undersökte ipratropiumbromids eventuella effekt på fertilitet, fostertoxicitet och peri/postnatal utveckling har gjorts med mus, råtta och kanin. Höga orala doser såsom 1 000 mg/kg/dygn till råtta och 125 mg/kg/dygn till kanin var toxiska för honan hos båda arterna och embryo/fostertoxiska hos råtta, då de orsakade minskad fostervikt. Missbildningar i samband med användningen sågs inte. De högsta tekniskt möjliga inhalationsdoserna 1,5 mg/kg/dygn till råtta och 1,8 mg/kg/dygn till kanin påverkade inte fortplantningen negativt.

Natriumklorid, saltsyra, renat vatten. Lösningens pH 3,4

Atrovent lösning för nebulisator och dinatriumkromoglikatlösning bör inte administreras samtidigt i samma nebulisator eftersom det finns risk för utfällning.

2 år

Förvaras vid högst 30 °C. Förvara förpackningen i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

ATROVENT sumutinliuos
0,25 mg/ml (L:ei) 60 x 2 ml (27,41 €)

PF-selosteen tieto

Färglösa 2 ml endosbehållare av plast (LDPE). Endosbehållarna finns i en remsa med 10 behållare som är förpackad i en påse av aluminiumlaminat.

60 endosbehållare (10 endosbehållare per remsa, 6 remsor)

Läkemedlets utseende:

Klar, färglös eller nästan färglös lösning.

Lösningen för nebulisator är avsedd för inhalation via nebulisator. Lösningen för nebulisator får inte sväljas eller ges parenteralt. Innehållet i en endosbehållare kan användas ospätt. En behållare lossas från remsan och behållaren öppnas genom att vrida av toppen. Innehållet i endosbehållaren trycks ut i nebulisatorns dosbehållare. Oanvänd lösning kasseras efter inhalation. Lösningen för nebulisator i endosbehållaren innehåller inget konserveringsmedel, så innehållet i endosbehållaren ska användas så snart som möjligt efter öppnandet. Närmare anvisningar finns i bipacksedeln.

ATROVENT sumutinliuos
0,25 mg/ml 60 x 2 ml

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooninen keuhkoastma ja sitä läheisesti muistuttavat krooniset obstruktiiviset keuhkosairaudet (203).
• Peruskorvaus (40 %).

R03BB01

11.02.2020