PRIVIGEN infusionsvätska, lösning 100 mg/ml

Humant normalt immunglobulin (IVIg)*

En ml innehåller:
humant normalt immunglobulin 100 mg
(renhet minst 98 % IgG)

Varje injektionsflaska med 25 ml lösning innehåller: 2,5 g humant normalt immunglobulin
Varje injektionsflaska med 50 ml lösning innehåller: 5 g humant normalt immunglobulin
Varje injektionsflaska med 100 ml lösning innehåller: 10 g humant normalt immunglobulin
Varje injektionsflaska med 200 ml lösning innehåller: 20 g humant normalt immunglobulin
Varje injektionsflaska med 400 ml lösning innehåller: 40 g humant normalt immunglobulin

Fördelning av IgG-subklasser (ungefärliga värden):
IgG₁ 69 %
IgG₂ 26 %
IgG₃ 3 %
IgG₄ 2 %

Maximalt IgA-innehåll är 25 mikrogram/ml.

Lägsta nivå av anti-mässling-IgG är 9 IE/ml.

*Framställt av plasma från humana donatorer.

Hjälpämne med känd effekt:

Privigen innehåller cirka 250 mmol/l (mellan 210och290) L-prolin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnittFörteckning över hjälpämnen.

Infusionsvätska, lösning.

Substitutionsterapi för vuxna samt barn och ungdomar (0–18år) vid:

• Primära immunbristsjukdomar (PID) med försämrad antikroppsproduktion (se avsnittVarningar och försiktighet).
• Sekundära immunbristsjukdomar (SID) hos patienter med svåra eller återkommande infektioner, ineffektiv antimikrobiell behandling och antingen visat specifik antikroppsbrist (PSAF)* eller IgG serumnivåer på <4g/l.

* PSAF = oförmåga att uppnå minst en 2-faldig ökning av IgG-antikroppstiter för pneumokockpolysackarid- och polypeptidantigenvacciner.

Mässlingsprofylax före/efter exponering för mottagliga vuxna, barn och ungdomar (0–18 år) hos vilka aktiv immunisering är kontraindicerad eller inte rekommenderas.

Hänsyn ska också tas till officiella rekommendationer för intravenös användning av humant immunglobulin vid mässlingsprofylax före/efter exponering och aktiv immunisering.

Immunmodulering hos vuxna, barn och ungdomar (0–18 år) vid:

• Primär immunologisk trombocytopeni (ITP) hos patienter med stor blödningsrisk eller före kirurgi för att korrigera antalet trombocyter.

• Guillain-Barrés syndrom.
• Kawasakis sjukdom (tillsammans med acetylsalicylsyra, se avsnitt Dosering och administreringssätt).
• Kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyradikuloneuropati (CIDP). Erfarenheten av användning av intravenösa immunglobuliner till barn med CIDP är begränsad.
• Multifokal motorisk neuropati (MMN).

Korvaushoito on aloitettava ja sitä on seurattava immuunipuutostilojen hoitoon perehtyneen lääkärin valvonnassa.

Behandling med IVIg ska påbörjas och följas under överinseende av läkare med erfarenhet från behandling av immunologiska sjukdomar.

Dosering

Dosen och doseringsregimen beror på indikationen.

Dosen kan behöva anpassas individuellt till varje patient beroende på det kliniska svaret. Dos baserad på kroppsvikt kan behöva justeras hos under- eller överviktiga patienter.

Följande doseringsregim ges som vägledning.

Substitutionsterapi vid primära immunbristsjukdomar (PID)
Doseringsregimen bör uppnå ett IgG-dalvärde (mätt före nästa infusion) på minst 6 g/l eller ligga inom det normala referensintervallet för åldersgruppen. Det tar 3–6 månader från behandlingsstart innan jämvikt (steady state-IgG nivåer) uppnås. Rekommenderad startdos är 0,4–0,8 g/kg kroppsvikt som engångsdos, följt av minst 0,2 g/kg kroppsvikt var 3:e till 4:e vecka.

Den dos som krävs för att uppnå ett dalvärde för IgG på 6 g/l är i storleksordningen 0,2–0,8 g/kg kroppsvikt/månad. Doseringsintervallet vid uppnådd jämvikt varierar mellan 3 till 4 veckor.
Dalvärden för IgG bör mätas och utvärderas tillsammans med infektionsincidensen. För att minska frekvensen av bakterieinfektioner kan det vara nödvändigt att öka doseringen och rikta in sig på högre dalvärden.

Substitutionsterapi vid sekundära immunbristsjukdomar (definierat i avsnitt Terapeutiska indikationer)
Doseringsregimen bör uppnå ett IgG-dalvärde (mätt före nästa infusion) på minst 6 g/l eller ligga inom det normala referensintervallet för åldersgruppen. Den rekommenderade dosen är 0,2–0,4 g/kg kroppsvikt var 3:e till 4:e vecka.

Dalvärden för IgG ska mätas och utvärderas tillsammans med infektionsincidensen. Dosen bör anpassas efter behov för att uppnå optimalt skydd mot infektioner, en dosökning kan vara nödvändig hos patienter med kvarstående infektion; en dosminskning kan övervägas när patienten förblir infektionsfri.

Mässlingsprofylax före/efter exponering
Profylax efter exponering

Om en mottaglig patient har exponerats för mässling bör en dos på 0,4 g/kg, som ges så snart som möjligt och inom 6 dagar efter exponering, ge en serumnivå av mässlingsantikroppar på > 240 mIE/ml i minst 2 veckor. Efter 2 veckor ska serumnivåerna kontrolleras och dokumenteras. Det kan vara nödvändigt att ge ytterligare en dos på 0,4 g/kg efter 2 veckor, för att bibehålla serumnivån på > 240 mIE/ml.

Om en PID/SID-patient har exponerats för mässling och regelbundet får IVIg-infusioner, ska det övervägas att administrera en extra dos IVIg så snart som möjligt, och inom 6 dagar efter exponering. En dos på 0,4 g/kg bör ge en serumnivå av mässlingsantikroppar på > 240 mIE/ml i minst 2 veckor.

Profylax före exponering
Om en PID/SID-patient löper risk för framtida mässlingsexponering och får en IVIg-underhållsdos på mindre än 0,53 g/kg var 3:e till 4:e vecka, ska denna dos ökas en gång till 0,53 g/kg. Detta bör ge en serumnivå av mässlingsantikroppar på > 240 mIE/ml i minst 22 dagar efter infusion.

Immunmodulering vid:

Primär immunologisk trombocytopeni (ITP)
Det finns två alternativa behandlingsprogram:

• 0,8–1 g/kg kroppsvikt på dag 1; denna dos kan upprepas en gång inom 3 dagar

• 0,4 g/kg kroppsvikt dagligen i 2–5 dagar.

Behandlingen kan upprepas vid återfall.

Guillain-Barrés syndrom
0,4 g/kg kroppsvikt/dag under 5 dagar (med möjlig upprepning av dosen vid återfall).

Kawasakis sjukdom
2,0 g/kg kroppsvikt administreras som en engångsdos. Patienterna ska samtidigt behandlas med acetylsalicylsyra.

Kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyradikuloneuropati (CIDP)*
Startdos: 2 g/kg kroppsvikt fördelat över 2–5 dagar i följd.
Underhållsdoser:
1 g/kg kroppsvikt fördelat över 1–2 dagar i följd var 3:e vecka.
Behandlingseffekten ska utvärderas efter varje cykel. Om ingen behandlingseffekt ses efter 6 månader ska behandlingen sättas ut.
Om behandlingen är effektiv beslutar läkaren om långtidsbehandling ska sättas in baserat på patientsvar och underhållssvar. Dosering och dosintervall kan behöva justeras efter det individuella sjukdomsförloppet.

Multifokal motorisk neuropati (MMN)
Startdos: 2 g/kg fördelat över 2–5 dagar i följd.
Underhållsdos: 1 g/kg var 2:e till 4:e vecka eller 2 g/kg var 4:e till 8:e vecka.
Behandlingseffekten ska utvärderas efter varje cykel. Om ingen behandlingseffekt ses efter 6 månader ska behandlingen avbrytas.

Om behandlingen är effektiv bör långtidsbehandling vara i enlighet med läkarens bedömning och baserat på patientens respons på behandlingen och underhållsbehandlingen. Doseringen och intervallen kan behöva anpassas enligt det individuella sjukdomsförloppet.

Dosrekommendationerna sammanfattas i följande tabell:

*Dosen baseras på den dos som användes i de kliniska studierna av Privigen. Läkaren avgör om behandlingen kan pågå i mer än 25 veckor, baserat på patientens behandlingssvar och svar på en längre tids underhållsbehandling. Dosering och doseringsintervall kan behöva anpassas med hänsyn till sjukdomsutvecklingen hos den enskilde patienten.

Pediatrisk population

Doseringen för barn och ungdomar (0–18 år) skiljer sig inte från den för vuxna, eftersom doseringen för varje indikation bestäms av kroppsvikten och måste justeras enligt det kliniska svaret för de ovan nämnda indikationerna.

Nedsatt leverfunktion

Det finns inga belägg för att dosen behöver justeras.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering såvida det inte är kliniskt motiverat, se avsnitt Varningar och försiktighet.

Äldre

Ingen dosjustering såvida det inte är kliniskt motiverat, se avsnitt Varningar och försiktighet.

Administreringssätt

För intravenös användning.

Privigen ska infunderas intravenöst med en initial infusionshastighet på 0,3 ml/kg/timme i ungefär 30minuter. Om detta tolereras väl (se avsnittVarningar och försiktighet) kan administreringshastigheten gradvis ökas till 4,8 ml/kg/timme.

Hos PID-patienter, som tolererat en infusionshastighet på 4,8ml/kg/timme väl, kan hastigheten gradvis ökas ytterligare till högst 7,2ml/kg/timme.

Om utspädning önskas före infusionen kan Privigen spädas ut med en 5-procentig glukoslösning till en slutlig koncentration på 50mg/ml (5%). Se avsnittSärskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering för anvisningar.

Överkänslighet mot den aktiva substansen (humana immunglobuliner) eller mot något hjälpämne (se avsnitt Varningar och försiktighet och Förteckning över hjälpämnen).

Patienter med selektiv IgA-brist som utvecklat antikroppar mot IgA, eftersom administrering av en IgA-innehållande produkt kan leda till anafylaktisk reaktion.

Patienter med hyperprolinemi typ I eller II.

Spårbarhet

För att underlätta spårbarhet för biologiska läkemedel ska det administrerade läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Vissa allvarliga biverkningar kan bero på infusionshastigheten. Den rekommenderade infusionshastighet som anges i avsnitt Dosering och administreringssättmåste noggrant följas. Patienterna måste noggrant övervakas och observeras avseende eventuella symtom under hela infusionsperioden.

Vissa biverkningar kan förekomma oftare:

• vid hög infusionshastighet
• hos patienter med hypogammaglobulinemi eller agammaglobulinemi, med eller utan IgA-brist
• hos patienter som får humant normalt immunglobulin för första gången eller, i sällsynta fall, när den humana normala immunglobulinprodukten byts eller när det har gått lång tid sedan den senaste infusionen.

Eventuella komplikationer kan ofta undvikas genom att säkerställa att patienterna:

• inte är överkänsliga mot humant normalt immunglobulin genom att initialt infundera produkten långsamt (0,3 ml/kg kroppsvikt/timme)

• noggrant övervakas för eventuella symtom under hela infusionsperioden. Särskilt patienter som första gången får humant normalt immunglobulin, patienter som bytt från en annan IVIg-produkt, eller när det har gått en längre tid sedan föregående infusion, ska övervakas under den första infusionen och under den första timmen därefter, för att upptäcka eventuella tecken på biverkningar. Alla andra patienter ska observeras i minst 20 minuter efter administreringen.

Om biverkningar uppträder, måste antingen infusionshastigheten minskas eller infusionen avbrytas. Den behandling som blir nödvändig är avhängig av biverkningarnas typ och svårighetsgrad.

För alla patienter krävs vid IVIg-administrering:

• adekvat hydrering före inledningen av IVIg-infusionen

• övervakning av urinutsöndring

• övervakning av serumkreatininnivåer

• undvikande av samtidig behandling med loopdiuretika (se avsnitt Interaktioner).

För patienter som lider av diabetes mellitus och kräver spädning av Privigen till lägre koncentration bör förekomsten av glukos i den rekommenderade spädningsvätskan tas i beaktande.

Överkänslighet

Äkta överkänslighetsreaktioner är sällsynta. De kan förekomma hos patienter med anti-IgA-antikroppar.

IVIg är inte indicerat hos patienter med selektiv IgA-brist, där IgA-bristen är den enda relevanta abnormaliteten.

I sällsynta fall kan humant normalt immunglobulin inducera blodtrycksfall med en anafylaktoid reaktion även hos patienter som tidigare tolererat behandling med humant normalt immunglobulin.

I händelse av chock ska standardbehandling mot chock sättas in.

Hemolytisk anemi

IVIg-produkter kan innehålla blodgruppsantikroppar som kan verka som hemolysiner och inducera in vivo-beläggning av immunglobulin på röda blodkroppar, vilket leder till en positiv direkt antiglobulinreaktion (Coombs test) och i sällsynta fall till hemolys. Hemolytisk anemi kan utvecklas efter IVIg-behandling på grund av ökad sekvestrering av röda blodkroppar. Tillverkningsprocessen för Privigen innefattar ett immunoaffinitetskromatografi (IAC)-steg som specifikt minskar blodgrupp A- och blodgrupp B-antikroppar (isoagglutininer A och B). Kliniska data med Privigen tillverkad med IAC-steget visar statistiskt signifikanta minskningar av hemolytisk anemi (se avsnitt Biverkningar, avsnitt Farmakologiska egenskaper).

Isolerade fall av hemolysrelaterad renal dysfunktion/njursvikt eller disseminerad intravasal koagulation samt dödsfall har inträffat.

Följande riskfaktorer har associerats med utvecklingen av hemolys: höga doser, administrering av enstaka dos eller doser fördelade över flera dagar, annan blodgrupp än 0och underliggande inflammationstillstånd. Eftersom denna händelse rapporterats ofta hos patienter med annan blodgrupp än 0som får höga doser på andra indikationer än PID, rekommenderas ökad vaksamhet. Hemolys har i sällsynta fall rapporterats för patienter som fått substitutionsterapi av PID.

IVIg-mottagare ska övervakas för kliniska tecken och symtom på hemolys. Om tecken och/eller symtom på hemolys uppkommer under eller efter en IVIg-infusion, ska behandlande läkare överväga att avbryta IVIg-behandlingen (se även avsnittBiverkningar).

Aseptiskt meningitsyndrom (AMS)

Aseptiskt meningitsyndrom har rapporterats förekomma i samband med IVIg-behandling (se avsnitt Biverkningar). Syndromet debuterar vanligen några timmar upp till 2 dagar efter IVIg-behandlingen. Symtomen kan inkludera svår huvudvärk, nackstelhet, dåsighet, feber, fotofobi, illamående och kräkningar. Likvoranalyser visar ofta pleocytos med upp till flera tusen celler per mm³, framför allt celler i granulocytserien, samt förhöjda proteinnivåer upp till flera hundra mg/dl.

AMS kan förekomma med högre frekvens i samband med IVIg-behandling med höga doser (2 g/kg kroppsvikt) och/eller snabb infusion (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).

Patienter som uppvisar sådana tecken och symtom ska genomgå en grundlig neurologisk undersökning, inklusive analys av CSV, för att utesluta andra orsaker till meningit.

Utsättning av IVIg-behandling har resulterat i remission av AMS inom några dagar, utan komplikationer.

Patienter med recidiv av AMS i samband med IVIg-behandling ska övervakas med avseende på uppkomst eller försämring av symtom som potentiellt kan utvecklas till hjärnödem (cerebralt ödem). Hjärnödem (cerebralt ödem) medför en risk för dödligt utfall.

Tromboembolism

Det finns kliniska belägg för ett samband mellan IVIg-administrering och tromboemboliska händelser såsom hjärtinfarkt, cerebral vaskulär händelse (inklusive stroke), lungembolism och djup ventrombos, vilka antas ha samband med en relativ ökning av blodets viskositet genom det höga inflödet av immunglobulin hos riskpatienter. Försiktighet ska iakttas vid förskrivning och infusion av IVIg till överviktiga patienter och till patienter med befintliga riskfaktorer när det gäller trombotiska händelser (såsom hög ålder, hypertoni, diabetes mellitus, och vaskulär sjukdom eller trombotiska episoder i anamnesen, patienter med förvärvade eller ärftliga trombofili, patienter med långa perioder av orörlighet, svårt hypovolemiska patienter och patienter med sjukdomar som ökar blodets viskositet).

Hos patienter med risk för tromboemboliska biverkningar ska IVIg-produkter administreras med lägsta praktiskt möjliga infusionshastighet och dos baserat på klinisk bedömning.

Akut njurinsufficiens

Fall med akut njursvikt har rapporterats hos patienter som får IVIg-terapi. I de flesta fall har riskfaktorer identifierats, såsom befintlig njurinsufficiens, diabetes mellitus, hypovolemi, övervikt, samtidig behandling med nefrotoxiska läkemedel eller ålder över 65 år.

Njurparametrar ska analyseras före infusion av IVIg, särskilt hos patienter som bedöms ha en potentiell ökad risk för att utveckla akut njursvikt. Njurparametrar ska utvärderas med lämpliga intervall.

Vid nedsatt njurfunktion ska utsättande av IVIg övervägas. Rapporterna om nedsatt njurfunktion och akut njursvikt har associerats med användning av många av de registrerade IVIg-produkter som innehåller olika hjälpämnen såsom sukros, glukos och maltos, har de som innehåller sukros som stabiliseringsmedel stått för en oproportionerligt stor andel av det totala antalet. Hos riskpatienter kan användning av IVIg-produkter som inte innehåller sukros övervägas. Privigen innehåller inte sukros, maltos eller glukos.
Hos patienter med risk för akut njurinsufficiens bör IVIg-produkter administreras med lägsta praktiskt möjliga infusionshastighet och dos baserat på klinisk bedömning.

Transfusionsrelaterad akut lungskada (TRALI)

Det har förekommit några rapporter om akut icke-kardiogent lungödem (TRALI, Transfusion Related Acute Lung Injury) hos patienter som behandlas med IVIg. TRALI karaktäriseras av svår hypoxi, dyspné, takypné, cyanos, feber och hypotoni. Symtomen på TRALI utvecklas i typiska fall under eller inom 6 timmar efter en transfusion, oftast inom 1-2 timmar. Därför måste IVIg-mottagare övervakas och IVIg-infusionen måste omedelbart avbrytas i händelse av lungbiverkningar. TRALI är ett potentiellt livshotande tillstånd som kräver omedelbar intensivvård.

Inverkan på serologiska tester

Efter administrering av immunglobulin kan den tillfälliga ökningen i halten av de olika passivt överförda antikropparna i patientens blod medföra falskt positiva resultat av serologisk testning.

Passiv överföring av antikroppar mot erytrocytantigen, t.ex. A, B, D, kan interferera med vissa serologiska tester för antikroppar mot erytrocyter, t.ex. direkta antiglobulintestet (DAT, direkt Coombs test).

Överförbara agens

Privigen tillverkas av human plasma. Standardåtgärder för att förhindra infektioner till följd av användning av läkemedel som är tillverkade av humant blod eller plasma omfattar urval av givare, test av individuella donationer och plasmapooler för specifika infektionsmarkörer samt att effektiva åtgärder för att inaktivera eller eliminera virus är en del av tillverkningsprocessen. Trots detta kan risken för överföring av infektiösa agens inte helt uteslutas när läkemedel som framställts från humant blod eller human plasma ges. Detta gäller även nya hittills okända virus och andra patogener.

De åtgärder som vidtagits anses vara effektiva mot höljeförsedda virus, såsom humant immunbristvirus (HIV), hepatit B-virus (HBV) och hepatit C-virus (HCV), och mot icke-höljeförsedda virus såsom hepatit A‑virus (HAV) och parvovirus B19.

Det finns övertygande klinisk erfarenhet av att hepatit A eller parvovirus B19 inte överförs med immunglobuliner, och det antas också att antikroppsinnehållet ger ett viktigt bidrag till virussäkerheten.

Natriuminnehåll

Detta läkemedel innehåller mindre än 2,3 mg natrium per 100 ml, motsvarande 0,12 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

Pediatrisk population

Även om data är begränsade förväntas samma varningar, försiktighetsåtgärder och riskfaktorer gälla för den pediatriska populationen. I rapporter efter godkännandet för försäljning noteras att indikationer för högdosbehandling med IVIg av barn, i synnerhet Kawasakis sjukdom, har samband med fler rapporter om hemolytiska reaktioner än andra IVIg-indikationer hos barn.

Levande försvagade virusvacciner

Administrering av immunglobuliner kan under en period på minst 6veckor och upp till 3månader försämra effekten av levande, försvagade virusvacciner som t.ex. mässling, röda hund, påssjuka och vattkoppor. Efter administrering av detta läkemedel bör det vara ett intervall på 3månader före vaccination med levande, försvagade virusvacciner. När det gäller mässling kan risken för försämrat anslag kvarstå i upp till ett år. Därför bör patienter som vaccineras mot mässling få sin antikroppsstatus kontrollerad.

Loopdiuretika

Undvik samtidig användning av loopdiuretika.

Pediatrisk population

Även om data är begränsade förväntas samma interaktioner kunna uppträda hos den pediatriska populationen.

Graviditet

Säkerheten för detta läkemedel vid användning under graviditet hos människa har inte fastställts i kontrollerade kliniska prövningar och det ska därför endast ges med försiktighet till gravida kvinnor och ammande mödrar. IVIg-läkemedel har visats passera placenta, med ökad omfattning under den tredje trimestern. Klinisk erfarenhet av immunglobuliner tyder på att inga skadliga effekter på graviditetsförloppet eller på fostret och det nyfödda barnet förväntas.
Experimentella studier på hjälpämnet L-prolin som gjorts på djur visade inte på någon direkt eller indirekt toxicitet som påverkar graviditeten, embryonal eller fetal utveckling.

Amning

Immunglobuliner utsöndras i mjölken och kan bidra till att skydda det nyfödda barnet mot patogener som invaderar via slemhinnan.

Fertilitet

Klinisk erfarenhet av immunglobuliner tyder på att inga skadliga effekter på fertiliteten förväntas.

Privigen har en mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, t.ex. yrsel (se avsnitt Biverkningar). Patienter som upplever biverkningar under behandlingen bör inte framföra fordon eller använda maskiner förrän dessa gått över.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Biverkningar såsom frossbrytningar, huvudvärk, yrsel, feber, kräkningar, allergiska reaktioner, illamående, artralgi, lågt blodtryck och måttlig smärta i nedre delen av ryggen kan emellanåt förekomma i samband med intravenös administrering av humant immunglobulin.

I sällsynta fall kan humana normala immunglobuliner orsaka ett plötsligt blodtrycksfall och i enstaka fall anafylaktisk chock, även om patienten inte har visat tecken på överkänslighet vid tidigare administrering.

Fall av reversibel aseptisk meningit och sällsynta fall av övergående hudreaktioner (såsom kutan lupus erythematosus –ingen känd frekvens) har observerats med humant normalt immunglobulin.

Reversibla hemolytiska reaktioner har vid immunmodulerande behandling observerats hos patienter, speciellt hos dem med blodgrupp A, B och AB. I enstaka fall kan hemolytisk anemi, som kräver transfusioner, utvecklas efter höga doser IVIg (se avsnittVarningar och försiktighet).

Förhöjning av serumkreatininnivån och/eller akut njursvikt har observerats.

Mycket sällsynt: Transfusionsrelaterad akut lungskada (TRALI) och tromboemboliska reaktioner såsom myokardinfarkt, stroke, lungemboli och djup ventrombos.

Tabell över biverkningar

Sju kliniska studier genomfördes med Privigen, som inkluderade patienter med primär immunbristsjukdom (PID), immunologisk trombocytopeni (ITP) och CIDP. I den pivotala PID-studien rekryterades 80 patienter, som behandlades med Privigen. Av dessa fullföljde 72 patienter behandlingen på 12månader. I den utvidgade PID-studien rekryterades 55 patienter, och behandlades med Privigen. En annan klinisk studie inkluderade 11 PID-patienter i Japan. Två ITP-studier genomfördes med 57patienter vardera. Två CIDP-studier genomfördes med 28 respektive 207 patienter.

De flesta biverkningar som observerades i de sju kliniska studierna var av lindrig till måttlig karaktär.

Tabellen nedan visar en översikt av de biverkningar som rapporterades i de sju studierna kategoriserade enligt MedDRA-systemets klassificering av organ (SOC), Preferred Term Level (PT) och frekvens. Frekvenserna har utvärderats med hjälp av följande kriterier: Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (<1/10 000). För spontanrapportering av biverkningar efter marknadsintroduktion kategoriseras rapporteringsfrekvensen som ingen känd frekvens.

Inom varje frekvensgruppering presenteras biverkningarna enligt fallande frekvens.

^β Frekvensen är beräknad utifrån studier genomförda före implementering av immunoaffinitetskromatografi-steget med isoagglutininreduktion (IAC) i Privigen-produktionen. I en säkerhetsstudie efter godkännande (PASS): ”Privigen Use and Haemolytic Anaemia in Adults and Children and the Privigen Safety Profile in Children with CIDP – An Observational Hospital-Based Cohort Study in the US”, bedömdes data från 7 759 patienter som fick Privigen där 4 fall med hemolytisk anemi identifierades efter IAC, jämfört med 9 439 patienter som fick Privigen där 47 fall av hemolytisk anemi identifierades före IAC (baslinje). En statistiskt signifikant minskning på 89 % av den totala frekvensen av sannolik hemolytisk anemi uppvisades baserat på ett incidensförhållande på 0,11, justerat för sluten-/öppenvård, ålder, kön, Privigen-dos och indikation för Privigen-användning (ensidigt p-värde < 0,01). Sannolika fall av hemolytisk anemi definierades med en ICD-9 eller ICD-10-kod (International Classification of Disease) som är specifik för hemolytisk anemi, vid utskrivning från sjukhus. Möjliga fall av hemolytisk anemi bestod av fall med ICD-9 eller ICD-10-kod för ospecificerad transfusionsreaktion identifierad som utskrivningskod eller vid granskning av beskrivningar i sjukhuskostnader med tidsmässigt samband med ett haptoglobin, ett direkt antiglobulintest eller indirekt antiglobulin utfört i utredningen av hemolytisk anemi.

För säkerhet rörande överförbara agens och ytterligare information om riskfaktorer, se avsnitt Varningar och försiktighet.

Pediatrisk population

I kliniska studier av Privigen med pediatriska patienter skiljde sig inte biverkningarna i frekvens, natur och allvarlighetsgrad mellan barn och vuxna. I rapporter efter godkännande för försäljning noteras att andelen hemolysfall i samtliga fallrapporter som gäller barn är något högre än hos vuxna. I avsnittVarningar och försiktighet finns information om riskfaktorer och rekommendationer för kontroller.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Överdosering kan leda till vätskeöverbelastning och hyperviskositet, särskilt hos riskpatienter, däribland spädbarn, äldre patienter eller patienter med nedsatt hjärt- eller njurfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Farmakoterapeutisk grupp: immunsera och immunglobuliner: humana normala immunglobuliner, för intravaskulär administrering, ATC-kod: J06BA02.
Humant normalt immunglobulin innehåller huvudsakligen immunglobulin G (IgG) med ett brett spektrum av antikroppar mot smittämnen.

Humant normalt immunglobulin innehåller de IgG-antikroppar som åter finns hos normalpopulationen. Det bereds vanligen från poolad plasma från minst 1 000 donatorer. Det har en fördelning av immunglobulin G-subklasser, som nästan motsvarar den hos naturlig human plasma. Adekvata doser av detta läkemedel kan återställa onormalt låga nivåer av immunglobulin G till normalnivån och därmed hjälpa mot infektioner.

Verkningsmekanismen för andra indikationer än substitutionsterapi är inte helt klarlagd, men innefattar immunmodulerande effekter.

Privigens säkerhet och effekt utvärderades i 7prospektiva, öppna, multicenterstudier med en enda behandlingsarm, vilka genomfördes i Europa (ITP-, PID- och CIDP-studier), Japan (PID-och CIDP-studier) och USA (PID och CIDP-studier).

Ytterligare säkerhetsdata samlades in i en säkerhetsstudie efter godkännande (PASS), en multicenter observationsstudie utförd i USA på patienter med olika immunologiska tillstånd.

PID

Den pivotala PID-studien innefattade totalt 80 patienter i åldern 3till 69år. Nitton barn (3 till 11 år), 12 ungdomar (12till 16år) och 49vuxna behandlades med Privigen i 12månader. 1 038 infusioner administrerades, 272 (till 16 patienter) i 3-veckorsschemat och 766 (till 64patienter) i 4‑veckorsschemat. De administrerade mediandoserna för de 3respektive 4veckor långa behandlingsschemana var nästan identiska med varandra (428,3 mot 440,6 mg IgG/kg kroppsvikt). PID-förlängningsstudien innefattade totalt 55 patienter i åldern 4till 81år. 13 barn (3till 11år), 8ungdomar (12till 15år) och 34vuxna behandlades med Privigen i 29månader. 771infusioner administrerades och den administrerade mediandosen var 492,3 mg IgG/kg kroppsvikt.

ITP

I den pivotala ITP-studien behandlades totalt 57patienter i åldern 15till 69år med 2infusioner av Privigen, totalt 114infusioner. Den schemalagda dosen på 1 g/kg kroppsvikt per infusion följdes noga för alla patienter (median 2 g/IgG/kg kroppsvikt).

I den andra ITP-studien behandlades 57patienter med ITP (baslinje för trombocyter ≤ 30×10⁹ / l) i åldern 18till 65år med Privigen 1 g/kg kroppsvikt. På dag3 kunde patienterna få en andra dos av på 1 g / kg kroppsvikt, för patienter med ett trombocytvärde < 50×10⁹ / l på dag3 var en andra dos obligatorisk. Totalt sett ökade trombocytvärdet hos 42patienter (74 %) åtminstone en gång till ≥ 50×10⁹ / l inom 6dagar efter första infusionen, vilket stämde väl överens med det förväntade intervallet. En andra dos som gavs till patienter med trombocytvärde ≥ 50×10⁹ / l efter den första dosen ledde till en relevant ytterligare förbättring sett till högre och långvarigare ökning av trombocytvärden jämfört med en enda dos. Hos patienter med trombocytvärde < 50×10⁹ / l efter den första dosen, visade 30 %en trombocytrespons på ≥ 50×10⁹ / l efter den obligatoriska andra dosen.

CIDP

I den första CIDP studien, en prospektiv, öppen multicenterstudie (PRIMA – Privigen impact on mobility and autonomy), behandlades 28 patienter (13 deltagare som tidigare fått IVIg och 15 deltagare som inte fått IVIg) med en laddningsdos Privigen på 2 g/kg kroppsvikt fördelat på 2–5 dagar följt av sex underhållsdoser på 1 g/kg kroppsvikt under 1–2 dagar var tredje vecka. Tidigare behandlade patienter avbröt sin IVIg-behandling tills försämring konstaterats innan de började med Privigen. På en justerad 10-punkts INCAT-skala (Inflammatory Neuropathy Cause and Treatment) observerades en kliniskt betydelsefull förbättring motsvarande minst 1 poäng från baslinjen till behandlingsvecka 25 hos 17 av 28 patienter. INCAT-svarsfrekensen var 60,7 % (95 % konfidensintervall (42,41; 76,4). 9patienter svarade på behandlingen vid vecka4 efter att ha fått den initiala induktionsdosen, 16patienter svarade vid vecka 10.

Muskelstyrka uppmätt enligt MRC-skalan (Medical Research Council) förbättrades hos samtliga patienter med 6,9 poäng (95 % konfidensintervall [4,11; 9,75]), hos tidigare behandlade patienter med 6,1 poäng (95 % konfidensintervall [2,72; 9,44]) och hos obehandlade patienter med 7,7 poäng (95 % konfidensintervall [2,89; 12,44]). MRC-responsfrekvens, en ökning med minst 3 poäng, var 84,8 % och var likartad hos tidigare behandlade (81,5 % [58,95; 100,00]) och obehandlade patienter (86,7 % [69,46; 100,00]). Hos patienter definierade som INCAT-ickeresponders förbättrades muskelstyrkan med 5,5 poäng (95 % konfidensintervall [0,6; 10,2]) och hos INCAT-responders med 7,4 poäng (95 % konfidensintervall [4,0; 11,7]).

I ytterligare en prospektiv, randomiserad, placebokontrollerad multicenterstudie (Polyneuropathy and Treatment with Hizentra, PATH-studien), behandlades 207 patienter med CIDP med Privigen i före studiens randomiseringsfas. Deltagarna som alla hade förbehandlats med IVIg i minst 8 veckor och var beroende av IVIg vilket bekräftats av kliniskt signifikant försämring under en utsättningsfas av IVIg på upp till 12 veckor, fick en laddningsdos Privigen på 2 g/kg kroppsvikt följt av 4 underhållsdoser med Privigen på 1 g/kg kroppsvikt var 3:e vecka i upp till 13 veckor.

Efter klinisk försämring under utsättning av IVIg, definierades förbättring av CIDP primärt som en minskning med ≥ 1 poäng av det justerade INCAT-värdet. Andra mått på förbättring av CIDP var ökning av R-ODS-värdet (Rasch-built Overall Disability Scale) med ≥ 4 poäng, en genomsnittlig ökning av gripstyrkan på ≥ 8 kPa, eller en ökning av totalt MRC-värde med ≥ 3 poäng. Totalt sett uppvisade 91 % av deltagarna (188 patienter) förbättring av minst ett av kriterierna ovan vid vecka 13.

Responsfrekvensen vid vecka13 var enligt justerat INCAT-värde 72,9 % (151/207 patienter), där 149 patienter svarat på behandlingen redan vid vecka 10. Totalt fick43 av de 207patienterna bättre CIDP-status bedömt efter justerat INCAT-värde, jämfört med deras CIDP-status vid studiens början.

Genomsnittlig förbättring i slutet av behandlingsperioden jämfört med vid referensbesöket var 1,4 poäng i PRIMA-studien (1,8poäng hos IVIg-förbehandlade deltagare) och 1,2 poäng i PATH-studien.

I PRIMA var procentandelen som svarade på behandling angivet som MRC-värde (Medical Research Council) (definierat som en ökning med ≥ 3 poäng) 85 % (87 % för de som inte behandlats med IVIg och 82 % för de som förbehandlats med IVIg), och i PATH var den 57 %. Total mediantid till första respons med totalt MRC-värde i PRIMA var 6 veckor (6 veckor för de som inte behandlats med IVIg och 3 veckor för de som förbehandlats med IVIg) och 9,3 veckor i PATH. Totalt MRC-värde i PRIMA förbättrades med 6,9 poäng (7,7 poäng för de som inte behandlats med IVIg och 6,1 poäng för de som förbehandlats med IVIg) och med 3,6 poäng i PATH.

Greppstyrkan i den dominanta handen förbättrades med 14,1 kPa (17,0 kPa för de som inte behandlats med IVIg och 10,8 kPa för de som förbehandlats med IVIg) i PRIMA-studien, medan greppstyrkan i den dominanta handen i PATH förbättrades med 12,2 kPa. För den icke-dominanta handen var resultaten likartade i både PRIMA- och PATH-studierna.

Effekt- och säkerhetsprofilerna hos CIDP-patienterna var jämförbara i PRIMA- och PATH-studierna.

Säkerhetsstudie efter godkännande (PASS)

I en observationell sjukhusbaserad kohort- och säkerhetsstudie efter godkännande (PASS) utvärderades risken för hemolytisk anemi efter behandling med Privigen hos patienter med olika immunologiska tillstånd, från 1 januari 2008 till 30 april 2019. Risken för hemolytisk anemi bedömdes före (baslinje) och efter implementeringen av en riskminimeringsåtgärd, introduktionen av immunoaffinitetskromatografi (IAC)-steget i tillverkningsprocessen för Privigen. Sannolika fall av hemolytisk anemi definierades med en ICD-9 eller ICD-10-kod (International Classification of Disease) som är specifik för hemolytisk anemi, vid utskrivning från sjukhus. Möjliga fall av hemolytisk anemi bestod av fall med ICD-9 eller ICD-10-kod för ospecificerad transfusionsreaktion identifierad som utskrivningskod eller vid granskning av beskrivningar i sjukhuskostnader med tidsmässigt samband med ett haptoglobin, ett direkt antiglobulintest eller indirekt antiglobulin utfört i utredningen av hemolytisk anemi.

En statistiskt signifikant minskning med 89 % av hemolytisk anemi (baserat på ett incidensförhållande på 0,11; justerat för sluten-/öppenvård, ålder, kön, Privigen-dos och indikation för Privigen-användning; ensidigt p-värde < 0,01) observerades efter implementering av IAC-steget jämfört med baslinjen:

^ɸ Uteslutning av donatorer med humant blodplasma med höga anti-A-titrar, utförda mellan 1 oktober 2013 och 31 december 2015 som den initiala riskminimeringsåtgärden för hemolytisk anemi indikerade en 38 %-ig minskning av sannolik förekomst av hemolytisk anemi jämfört med baslinjen och ersattes därefter av IAC-steget i tillverkningsprocessen för Privigen, enligt ovan.
^£ Median för isoagglutinin-titrar uppmätt med direkt testmetod enligt Ph.Eur
^α Sannolikt fall av hemolytisk anemi: definieras med sjukhusutskrivningskod ICD-9 eller ICD-10, som är specifik för hemolytisk anemi, och förekomsten under tidsintervallet från den första infusionen upp till 30 dagar efter den senaste infusionen, om > 1 Privigen-infusion administrerades
^& Konfidensintervall
^ꝣ Justerad för: sluten-/öppenvård, ålder, kön, Privigen-dos och indikation för Privigen-användning

Minskningen av den sannolika incidensen av hemolytisk anemi efter IAC-implementering jämfört med baslinjen var särskilt uttalad hos patienter som behandlades med Privigen-doser på ≥ 0,75 g/kg kroppsvikt.

Dessutom identifierades 28 pediatriska patienter med CIDP < 18 år under hela studieperioden från 1 januari 2008 till 30 april 2019. Inga pediatriska patienter med CIDP som fick totalt 486 Privigen-administreringar upplevde hemolytisk anemi, AMS, akut njursvikt, svår anafylaktisk reaktion eller en tromboembolisk händelse. Två patienter upplevde en måttlig anafylaktisk reaktion, vilket motsvarade 0,4 % av alla Privigen-administreringar.

Pediatrisk population

Inga skillnader observerades i de farmakodynamiska egenskaperna och säkerhetsprofilen mellan vuxna och pediatriska studiepatienter.

Absorption

Humant normalt immunglobulin är omedelbart och fullständigt biotillgängligt i patientens cirkulation efter intravenös administrering.

Distribution

Det fördelas relativt snabbt mellan plasma och extravaskulär vätska. Efter ungefär tre till fem dagar uppnås jämvikt mellan intra- och extravaskulära kompartment.

Eliminering

IgG och IgG-komplex bryts ner i celler i det retikuloendoteliala systemet. Halveringstiden kan variera från patient till patient. De farmakokinetiska parametrarna för Privigen bestämdes i en klinisk studie på PID-patienter (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper). 25 patienter (i åldern 13 till 69år) deltog i den farmakokinetiska (PK) utvärderingen. I denna studie var medianhalveringstiden för Privigen hos PID-patienter 36,6dagar. I en utvidgning av studien deltog 13PID-patienter (från 3till 65år gamla) i en PK-substudie. I denna studie var medianhalveringstiden för Privigen 31,1dagar (se tabell nedan).

Farmakokinetiska parametrar för Privigen hos PID-patienter

C_max, maximal serumkoncentration; C_min, dalvärde (lägstanivå) i serumkoncentration; t_½, elimineringshalveringstid

Profylax av mässling före/efter exponering
Inga kliniska studier har utförts på mottagliga patienter avseende mässlingsprofylax före/efter exponering.

Privigen uppfyller kravet på specifikation av lägsta styrka för mässlingsantikroppar på 0,36 x Center for Biologics Evaluation and Research (CBER) Standard. Doseringen baseras på farmakokinetiska beräkningar som tar hänsyn till kroppsvikt, blodvolym och halveringstid för immunglobuliner. Dessa beräkningar förutspår följande:

• Serumtiter efter 13,5 dagar = 270 mIE/ml (dos: 0,4 g/kg). Detta ger en säkerhetsmarginal som är mer än dubbelt så hög som WHO:s skyddstiter på 120 mIE/ml.

• Serumtiter efter 22 dagar (t_1/2) = 180 mIE/ml (dos: 0,4 g/kg).

• Serumtiter efter 22 dagar (t_1/2) = 238,5 mIE/ml (dos: 0,53 g/kg – profylax före exponering).

Pediatrisk population

Inga skillnader sågs i de farmakokinetiska parametrarna mellan vuxna och pediatriska studiepatienter med PID. Data om farmakokinetiska egenskaper för Privigen hos pediatriska patienter med mässling eller CIDP saknas.

Immunglobuliner är normala beståndsdelar i den mänskliga kroppen. L-prolin är en fysiologisk, icke-essentiell aminosyra.

Privigens säkerhet har utvärderats i flera prekliniska studier, speciellt med avseende på hjälpämnet L-prolin. Vissa publicerade studier avseende hyperprolinemi har visat att långtidsbehandling med höga doser L-prolin påverkar hjärnans utveckling hos mycket unga råttor. I studier där doseringen var utformad för att återspegla de kliniska indikationerna för Privigen sågs dock inga effekter på hjärnans utveckling. Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi och toxicitet visade inte några särskilda risker för människa.

L-prolin
Vatten för injektionsvätskor
Saltsyra (för pH-justering)
Natriumhydroxid (för pH-justering)

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel, spädningsvätskor eller lösningar förutom de som nämns i avsnittSärskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

3år

Stabilitet efter första öppnande:

När injektionsflaskan väl öppnats bör dess innehåll omgående användas. Eftersom lösningen inte innehåller något konserveringsmedel, bör Privigen infunderas omedelbart.

Stabilitet efter spädning:

Om produkten späds ut till lägre koncentrationer (se avsnittSärskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering), rekommenderas omedelbar användning efter utspädningen. Privigens bruksstabilitet efter utspädning med 5-procentig glukoslösning till en slutlig koncentration på 50mg/ml (5%) har påvisats för 10dagar vid 30 °C. Den mikrobiella kontaminationsaspekten har emellertid inte studerats.

Förvaras vid högst 25 °C.

Får ej frysas.

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Angående förvaring efter det första öppnandet av injektionsflaska och efter spädning, se avsnittHållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

PRIVIGEN infuusioneste, liuos
100 mg/ml (L:ei) 25 ml (224,45 €), 50 ml (432,85 €), 100 ml (841,17 €), 200 ml (1637,94 €), 400 ml (3131,60 €)

PF-selosteen tieto

25ml lösning i en injektionsflaska (glas av typ I) med propp (elastomer), aluminiumförsegling, snäpplock (plast), etikett med integrerad hängare.

50eller 100ml lösning i en injektionsflaska (glas av typ I eller II) med propp (elastomer), aluminiumförsegling, snäpplock (plast), etikett med integrerad hängare.

200eller 400ml lösning i en injektionsflaska (glas av typ II) med propp (elastomer), aluminiumförsegling, snäpplock (plast), etikett med integrerad hängare.

Förpackningsstorlekar

1injektionsflaska (2,5 g/25 ml, 5 g/50 ml, 10 g/100 ml, 20 g/200 ml eller 40 g/400 ml), 3 injektionsflaskor (10 g/100 ml eller 20 g/200 ml).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Lösningen är klar eller svagt opaliserande och färglös till svagt gul.

Privigen är isotoniskt, med en ungefärlig osmolalitet på 320mosmol/kg.

Privigen levereras som bruksfärdig lösning i injektionsflaskor för engångsbruk. Produkten bör värmas till rumstemperatur (25°C) innan den används. En infusionsslang med ventil bör användas för administrering av Privigen. Spolning av infusionsslangen med fysiologisk saltlösning eller 5 % glukoslösning är tillåten. Stick alltid in nålen i proppens mitt, inom det markerade området.

Lösningen ska vara klar eller lätt opaliserande, färglös eller blekgul. Lösningar som är grumliga eller innehåller partiklar ska inte användas.

Om utspädning önskas, bör en 5-procentig glukoslösning användas. För att erhålla en immunglobulinlösning på 50mg/ml (5%), bör Privigen 100mg/ml (10%) spädas med en lika stor volym 5-procentig glukoslösning. Strikt aseptisk teknik bör iakttas under utspädningen av Privigen.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

PRIVIGEN infuusioneste, liuos
100 mg/ml 25 ml, 50 ml, 100 ml, 200 ml, 400 ml

• Ei korvausta.

J06BA02

26.05.2026