KESTINE filmdragerad tablett 10 mg

Mikroniserad ebastin 10 mg

Hjälpämne med känd effekt:
Laktosmonohydrat 88,5 mg

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett.

Ebastin är avsett för symtomatisk behandling vid följande tillstånd:

• Säsongsbunden eller perenn allergisk rinit och konjunktivit
• Urtikaria, se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper
• Kraftiga hudreaktioner orsakade av myggbett

Vanlig dos för vuxna vid behandling av säsongsbunden och perenn allergisk rinit och konjunktivit är 10 mg en gång per dag. Dosen kan vid behov höjas till 20 mg en gång per dag. Vid behandling av urtikaria hos vuxna är dosen 10 mg en gång per dag. Vid kraftiga hudreaktioner orsakade av myggbett uppnås bästa behandlingsresultat om läkemedlet tas före exponering för myggor. Säkerhet och effekt av ebastin hos barn under 12 år har inte fastställts.

Särskilda patientgrupper: Hos patienter med lätt, måttligt eller svårt nedsatt njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt leverfunktion är det inte nödvändigt att justera dosen. Det finns ingen erfarenhet med doser över 10 mg till patienter med svårt nedsatt leverfunktion, varför dosen hos dessa patienter inte ska överstiga 10 mg.
Behandlingen kan fortsätta tills symtomen försvinner.

Överkänslighet mot ebastin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Försiktighet ska iakttas vid användning av ebastin till patienter som även behandlas med antimykotika av imidazoltyp t.ex. ketokonazol och itrakonazol eller makrolidantibiotika som erytromycin och läkemedel mot tuberkulos, som rifampicin då dessa interagerar farmakokinetiskt (se avsnitt Interaktioner).

Ebastin ska användas med försiktighet hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Farmakokinetiska egenskaper).

Kestine innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Samtidig användning av ebastin med ketokonazol eller erytromycin ökar plasmakoncentrationen av ebastin och, i mindre utsträckning, koncentrationen av karebastin. Detta åtföljs av mindre QTc- förlängning, men detta är inte kliniskt signifikant.

Ebastin, liksom andra icke-sedativa antihistaminer, ska dock ges med försiktighet till patienter som använder läkemedel som är kända för att förlänga QTc-intervallet. Sådana läkemedel inkluderar klass I och III antiarytmika, tricykliska antidepressiva medel, neuroleptika och/eller läkemedel som hämmar CYP3A4‑enzymsystemets funktion.CYP3A4-enzymhämmande läkemedel är t.ex. antimykotika av azoltyp såsom ketokonazol och itrakonazol, samt makrolidantibiotika såsom erytromycin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Farmakokinetiska interaktioner har observerats när ebastin används tillsammans med rifampicin. Dessa interaktioner resulterar i lägre plasmakoncentrationer av ebastin och minskad antihistamineffekt.
Inga interaktioner har rapporterats mellan ebastin och teofyllin, warfarin, cimetidin, diazepam och alkohol.

Administrering av ebastin tillsammans med mat påverkar inte den kliniska effekten.

Graviditet
Det finns begränsad mängd data från användning av ebastin hos gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter. Som en försiktighetsåtgärd ska man undvika användning av ebastin under graviditet.

Amning
Det är inte känt om ebastin utsöndras i bröstmjölk. Ebastin och dess huvudmetabolit, karebastin, har hög proteinbindning (> 97 %) vilket tyder på att de inte utsöndras i bröstmjölk. Som en försiktighetsåtgärd ska man undvika användning av ebastin under amning.

Fertilitet
Det finns inga fertilitetdata på ebastin i människa.

Hos människa har psykomotorisk funktion studerats utförligt och ingen effekt hittades. Vid rekommenderade terapeutiska doser påverkar inte Kestine förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. För känsliga personer som reagerar ovanligt på ebastin är det dock rekommenderat att känna till individuella reaktioner innan en patient kör eller utför komplicerade aktiviteter: somnolens eller yrsel kan inträffa (se avsnitt Biverkningar).

I en poolad analys av placebokontrollerade kliniska prövningar med 5 708 patienter som fick ebastin var de vanligast rapporterade biverkningarna huvudvärk, muntorrhet och somnolens.

Biverkningar som rapporterats i kliniska prövningar på barn (n=460) var liknande de som observerats hos vuxna. Tabellen nedan listar biverkningar rapporterade från kliniska prövningar och efter marknadsintroduktion enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Vid studier gjorda med höga doser, observerades inga kliniskt relevanta tecken eller symtom upp till 100 mg givet en gång dagligen. Det finns ingen känd antidot mot ebastin. Erfarenhet av doser som är signifikant högre än 100 mg är begränsad.

Symtom: Eventuella symtom är huvudvärk, somnolens och vid mycket höga doser eventuellt medvetslöshet. Muntorrhet, eventuellt mydriasis. Eventuellt takykardi, vasodilatation och sänkt blodtryck. Vid mycket hög överdosering, förlängning av QT-tid, risk för ventrikulära arytmier (”torsade de pointes”).

Behandling: Ventrikelsköljning och aktivt kol vid behov. I samband med höga doser, övervakning av vitala organfunktioner, inklusive kontinuerlig EKG-övervakning. Vid fall av ”Torsade de pointes”, isoprenalininfusion eller magnesiumsulfat, eventuellt en pacemaker. I övriga fall symtomatisk behandling.

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga antihistaminer för systemiskt bruk. ATC-kod: R06AX22

Den aktiva substansen i Kestine, ebastin, omvandlas nästan fullständigt i tarmens slemhinna och leverns enzymsystem till dess aktiva metabolit karebastin. Både ebastin och karebastin har en hög affinitet till H₁‑histaminreceptorer. Resultaten från in vitro och in vivo studier visar att ebastin och karebastin är potenta, långverkande och selektiva H₁‑histaminreceptorantagonister utan några betydande antikolinerga effekter på centrala nervsystemet.

I studier på histaminutlösta kvaddlar har karebastin en statistiskt och kliniskt signifikant antihistamineffekt som börjar 1 timme efter administrering och varar mer än 48 timmar. Efter avslutad fem dagars ebastinkur kvarstår antihistamineffekten på detekterbar nivå i 72 timmar. Effektens varaktighet motsvarar plasmakoncentrationen av ebastins huvudsakliga aktiva metabolit, karebastin. Efter upprepad administrering, kvarstår den antagonistiska effekten av de perifera H₁‑receptorerna på en stabil nivå utan takyfylaxi. Resultaten tyder på att vid en dos på minst 10 mg ebastin har karebastin en snabb, effektiv och långvarig hämmande effekt på perifera H₁-histaminreceptorer. Detta stöder administrering av ebastin en gång om dagen.

Ebastin och karebastin har en svag sederande effekt. Sedering har studerats med hjälp av farmako-EEG, kognitiv prestationsförmåga, tester av visuell-motorisk koordination och subjektiv bedömning. Kliniskt signifikant ökad sedering beroende på karebastin sågs inte när rekommenderade doser av ebastin användes.

I kliniska studier har inga effekter på hjärtat observerats, inte heller QT-förlängning, vid användning av rekommenderade doser av ebastin. När försökspersoner fick en engångsdos om 500 mg förkortades QT-tiden något.

Kliniska studier, huvudsakligen med patienter med kronisk idiopatisk urtikaria, har visat att ebastin lindrar symtom på urtikaria. Kronisk idiopatisk urtikaria studerades som en klinisk modell för urtikaria, eftersom patofysiologin för olika former av urtikaria är likartad oavsett etiologi, och eftersom kroniska patienter är lättare att rekrytera för prospektiva studier. Histaminfrisättning är en orsakande faktor i alla urtikaria tillstånd och kliniska riktlinjer rekommenderar användning av icke-sederande antihistaminer för behandling av urtikaria. Ebastin lindrar sannolikt även symtomen på andra former av urtikaria än kronisk idiopatisk urtikaria.

Efter oral administrering omvandlas ebastin genom första-passage-metabolism i tarmens slemhinnor och leverns CYP3A4‑enzymsystem till den aktiva metaboliten karebastin. Eftersom koncentrationen av ebastin i plasma är mycket liten baserar sig de farmakokinetiska studierna på analys av karebastin. Eftersom polymorfism inte förekommer i CYP3A4‑enzymsystemet är stor individuell variation i metabolismen av ebastin inte att förvänta.

Efter en oral dos om 10 mg ebastin erhålls maximala plasmakoncentrationer av karebastin på 80‑100 ng/ml efter 2,6‑6 timmar. Efter erhållen maximal koncentration minskar plasmakoncentrationen av karebastin monoexponentiellt. AUC-värdena var 1,75–2,94 mg/l/h. När ebastin tas i samband med måltid ses en dubblering av den maximala karebastinkoncentrationen samt AUC-värden som är 50 % större än hos fastande personer. Tiden till maximal koncentration förändras dock inte. Om ebastins biotillgänglighet extrapoleras från karebastinkoncentrationer är den hög och samtidigt intag av mat ökar biotillgängligheten. Efter upprepad dosering av ebastin en gång dagligen, uppnås steady state koncentrationer av karebastin inom 3–5 dagar med maximala koncentrationer på 130–160 ng/ml.

Studier på friska frivilliga visade att karebastins farmakokinetik är lineär vid administrering av engångsdoser eller upprepade doser av ebastin upp till 40 mg. Vid användning av större engångsdoser av ebastin än de rekommenderade (80 mg, 150 mg, 300 mg och 500 mg) ökade de maximala koncentrationerna av ebastin på ett dosproportionellt sätt, AUC-värdena ökade dock mer än proportionellt med ökad dos. Motsvarande maximala koncentrationer och AUC-värden för karebastin ökade mindre än vad som kunde förväntas på basen av dosförhållande. Resultaten tyder på att metabolismen av ebastin satureras vid användning av mycket höga doser.

Ebastin och karebastin är till > 97 % bundna till plasmaproteiner. Ebastins halveringstid för eliminering är 5‑10 timmar. Karebastins terminala halveringstid är 15‑18 timmar och är densamma för unga och äldre vuxna. Karebastins clearance är 1,8±0,3 l/timme och distributionsvolymen vid steady state är 33±6 l, oberoende av dosen.

Oralt ebastin och dess metabolit karebastin passerar inte i kliniskt betydande grad blod-hjärnbarriären. Informationen om huruvida ebastin och karebastin passerar placentan hos människa är bristfällig. Studier på råtta har visat att karebastin inte passerar placentan.

Ebastin metaboliseras huvudsakligen till karebastin via CYP3A4-isoenzymet. Dessutom har flera andra mindre metaboliter identifierats. Ebastin, och särskilt karebastin, metaboliseras vidare via oxidativ demetylering. Största delen av en oral dos (80 %) utsöndras huvudsakligen som konjugerade metaboliter, och bara under 1 % utsöndras som oförändrat karebastin via njurarna. I feaces utsöndras ebastin (1 %), karebastin och hydroxi-4-karebastin.

Karebastins halveringstid för eliminering är densamma hos unga och äldre (65‑75 år) vuxna. Det är därför inte nödvändigt att justera dosen vid behandling av äldre patienter.

Hos patienter med mild, måttlig eller svår njurinsufficiens som behandlats med dagliga doser av 20 mg ebastin, likväl hos patienter med mild till måttlig leverinsufficiens som behandlats med dagliga doser av 20 mg ebastin, eller hos patienter med svår leverinsufficiens behandlade med dagliga doser av 10 mg ebastin, var de uppnådda plasmakoncentrationerna av ebastin och karebastin på första och femte behandlingsdagen liknande dem som uppnåtts hos friska frivilliga. Den farmakokinetiska profilen för ebastin och dess metaboliter är därmed inte signifikant förändrad hos patienter med nedsatt lever‑ eller njurfunktion, oavsett svårighetsgraden av nedsatt funktion.

Resultat från prekliniska studier på möss, råttor och hundar visar att toxiciteten för oralt ebastin är låg. Den huvudsakliga observerade effekten (minskad mängd gulkroppar hos råttor vid användning av mycket stora doser) härrörde sig sannolikt från ebastins farmakologiska effekt. Samma effekt har också setts för andra antihistaminer.

Ebastin påverkade inte reproduktionen hos försöksdjuren vid doser som motsvarade terapeutiska doser hos människa. Mycket stora doser (140 mg/kg/dag, d.v.s. 400 gånger den dos som används vid behandling av människa) minskade foderintaget hos råttor och orsakade viktnedgång samt gav upphov till en mycket liten minskning av implantationsställen, lägre vikt hos avkomman och långsammare tillväxt.

I relevanta studier var ebastin inte teratogent och det har inte heller haft mutagena eller klastrogena effekter i in vitro- och in vivo-studier. Ebastin har inte heller visats vara karcinogent i studier på möss och råttor.

Tablettkärna:
Mikrokristallin cellulosa
Laktosmonohydrat
Majsstärkelse, pregelatiniserad
Kroskarmellosnatrium
Magnesiumstearat

Filmdragering:
Hypromellos
Makrogol 6000
Titandioxid (E 171)

Ej relevant.

3 år

Förvaras vid 15-25 °C. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

KESTINE tabletti, kalvopäällysteinen
10 mg (L:kyllä) 100 fol (10,21 €)

Itsehoito

KESTINE tabletti, kalvopäällysteinen
10 mg (L:kyllä) 10 fol (7,74 €), 30 fol (15,50 €), 100 fol (23,81 €)

PF-selosteen tieto

Blisterförpackningar (PVC/Aluminium): 10, 30 och 100 tabletter

Läkemedlets utseende:

Rund, vit, filmdragerad med skåra, märkt E10.

Inga särskilda anvisningar.

KESTINE tabletti, kalvopäällysteinen
10 mg 100 fol

• Peruskorvaus (40 %).

KESTINE tabletti, kalvopäällysteinen
10 mg 10 fol, 30 fol, 100 fol

• Ei korvausta.

R06AX22

08.11.2022