TIZANIDIN ORION tablett 2 mg, 4 mg

2 mg: en tablett innehåller 2 mg tizanidin (i form av tizanidinhydroklorid)

4 mg: en tablett innehåller 4 mg tizanidin (i form av tizanidinhydroklorid)

Hjälpämne med känd effekt

2 mg: en tablett innehåller laktos 47,21 mg

4 mg: en tablett innehåller laktos 94,42 mg

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett.

Smärtsamma muskelspasmer

• som är förenade med statiska och funktionella störningar i ryggraden (cervikalt syndrom och lumbalsyndrom)
• efter operation, t.ex. operationer för att åtgärda diskbråck i halsryggen eller inflammatorisk sjukdom i höften.

Spasticitet som beror på neurologiska störningar

• t.ex. multipel skleros, kroniska sjukdomar i ryggmärgen, degenerativa sjukdomar i ryggmärgen, stroke och CP-skada*.
  * hos vuxna patienter som diagnostiserats med CP-skada som barn.

Dosering

Tizanidin har ett smalt terapeutiskt fönster och det finns stora skillnader i plasmakoncentrationen av tizanidin mellan olika patienter. Därför är det viktigt att dosen anpassas efter patientens behov.

En startdos om 2 mg tre gånger dagligen kan minska risken för biverkningar. En ökning av dosen bör noggrant anpassas efter patientens individuella behov.

Lindring av smärtsamma muskelspasmer

Den vanliga dosen är 2–4 mg tre gånger dagligen. I svåra fall kan patienten ta en tilläggsdos om 2–4 mg på kvällen för att minimera sömnighet på dagen.

Spasticitet på grund av neurologiska störningar

Startdosen bör inte överskrida 6 mg per dygn, fördelat på tre doseringstillfällen. Dosen kan ökas stegvis med 2–4 mg två gånger i veckan eller med en veckas intervall. Optimalt terapeutiskt svar uppnås vanligen med dygnsdoser om 12–24 mg som ges vid 3–4 doseringstillfällen. Den maximala dygnsdosen om 36 mg bör inte överskridas.

Pediatrisk population

Det finns endast begränsad erfarenhet av användning av tizanidin hos patienter yngre än 18 år, och detta läkemedel rekommenderas inte för denna åldersgrupp.

Äldre patienter (65 år och äldre)

Erfarenheten om användningen av tizanidin för behandling av äldre patienter är begränsande. Därför rekommenderas det att läkemedelsbehandlingen inleds med den lägsta dosen, som sedan höjs i små steg utgående från tolerabilitet och effekt av tizanidin.

Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med njursvikt (kreatininclearance < 25 ml/min) inleds behandlingen med dosen 2 mg en gång per dygn. Dosökning bör ske i små steg utgående från tolerabilitet och effekt. Om effekten behöver förbättras är rekommendationen att först öka den dagliga engångsdosen innan antalet doseringstillfällen ökas. Njurfunktionen hos dessa patienter ska följas enligt behov.

Nedsatt leverfunktion

Tizanidin är kontraindicerat hos patienter med signifikant nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer). Tizanidin metaboliseras i stor utsträckning i levern och det finns begränsad mängd data om detta beträffande den här patientgruppen (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Användning av tizanidin har antagits ha samband med avvikande värden som observerats i studier med avseende på leverfunktionen men som återställts efter att behandlingen avslutats (se avsnitt Varningar och försiktighet. och 4.8). Tizanidin ska användas med försiktighet hos patienter med måttlig leversvikt. Medicineringen ska inledas med den lägsta dosen. Därefter höjs dosen försiktigt enligt patientens tolerans.

Avbrytande av läkemedelsbehandlingen

Om behandlingen med tizanidin måste avslutas bör dosen trappas ner stegvis, i synnerhet hos patienter som har fått höga doser under längre perioder, för att minimera risken för rebound-hypertoni och takykardi (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administreringssätt

Oral administrering.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Kraftigt försämrad leverfunktion, serumhalterna av alaninaminotransferas kontinuerligt tre gånger högre än den övre gränsen för normalvärdet (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Samtidig användning av tizanidin och kraftiga CYP1A2-hämmare, såsom fluvoxamin eller ciprofloxacin är kontraindicerat, på grund av svåra biverkningar inklusive kraftig hypotension (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Försiktighet bör iakttas när tizanidin ges samtidigt med läkemedel som förlänger QT(c)-intervallet (se avsnitt Interaktioner).

CYP-hämmare

Samtidig användning av tizanidin med måttliga CYP1A2-hämmare rekommenderas inte (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner). Försiktighet bör iakttas när tizanidin ges samtidigt med CYP1A2-hämmare. Samtidig användning av tizanidin och fluvoxamin eller ciprofloxacin är kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner).

Hypotension

Hypotension kan förekomma under tizanidinbehandlingen (se avsnitt Biverkningar) och som en interaktion tillsammans med CYP1A2-hämmare och/eller antihypertensiva läkemedel (se avsnitt Interaktioner). Kraftiga uttrycksformer på hypotension, såsom förlust av medvetande och cirkulationskollaps, har konstaterats.

Utsättningssyndrom

När tizanidin har använts långvarigt, och/eller i höga dagliga doser, och/eller samtidigt med andra antihypertensiva läkemedel har rebound-hypertension och takykardi (se avsnitt Interaktioner) observerats vid plötslig utsättning av tizanidinbehandlingen. Vid extremfall kan rebound-hypertension orsaka en hjärncirkulationsstörning. Tizanidinbehandlingen får inte avslutas plötsligt, utan det bör ske stegvis (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).

Leversvikt

I samband med tizanidinbehandling har funktionsstörningar i levern rapporterats, men sällan med dagliga doser under 12 mg. Leverfunktionstester ska sedan utföras varje månad under de fyra första behandlingsmånaderna för alla patienter som får doser om 12 mg eller högre, samt för dem som utvecklar symtom som tyder på leversvikt, såsom oförklarligt illamående, anorexi eller trötthet. Behandlingen med Tizanidin Orion ska avslutas, om ASAT (alaninaminotransferas)- och/eller ALAT (aspartataminotransferas)-värden i serum kontinuerligt är tre gånger högre än referensintervallets övre gräns.

Patienter med njursvikt

Hos patienter med njusvikt (kreatininclearance < 25 ml/min) kan den systemiska exponeringen för tizanidin öka så att den blir upp till sexfaldig jämfört med patienter med normal njurfunktion. Därför är rekommendationen att behandlingen inleds med en startdos om 2 mg en gång dagligen. Dosökning bör ske i små steg utgående från tolerabilitet och effekt. Om effekten behöver förbättras är rekommendationen att först öka den dagliga engångsdosen innan antalet doseringstillfällen ökas.

Överkänslighetsreaktioner

Överkänslighetsreaktioner inklusive anafylaxi, angioödem, dermatit, hudutslag, urtikaria, pruritus och rodnad har rapporterats i samband med användning av tizanidin. Det rekommenderas att patienten hålls under noggrann uppsikt efter administrering av den första dosen. Om anafylaxi eller angioödem förenat med anafylaktisk chock eller andningssvårigheter observeras, ska behandlingen med Tizanidin Orion avbrytas omedelbart och adekvat behandling sättas in.

Hjälpämnen

Tizanidin Orion-tabletter innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Samtidig användning av läkemedel som hämmar CYP1A2-enzymets funktion kan höja koncentrationen av tizanidin i plasma (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Förhöjd koncentration av tizanidin i plasma kan orsaka symtom på överdos, såsom QT(c)-förlängning (se även avsnitt Överdosering). Samtidig användning av läkemedel som inducerar CYP1A2-enzymet kan minska koncentrationen av tizanidin i plasma (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Lägre plasmakoncentrationer av tizanidin kan minska den terapeutiska effekten av Tizanidin Orion.

Interaktioner som orsakar kontraindikationer

Samtidig användning av tizanidin med fluvoxamin eller ciprofloxacin, som är CYP450 1A2-hämmare hos människan, är kontraindicerat. Vid samtidig användning höjde fluvoxamin AUC-värdet för tizanidin 33-faldigt och för ciprofloxacin 10-faldigt (se avsnitt Kontraindikationer). Kliniskt signifikant långvarig hypotension kan förekomma, vilket kan leda till sömnighet, svindel och sänkt psykomotorisk prestationsförmåga, inklusive koma (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Samtidig användning rekommenderas inte p.g.a. konstaterade interaktioner

Samtidig användning av tizanidin med andra CYP1A2-hämmare, såsom vissa antiarytmika (amiodaron, mexiletin, propafenon), cimetidin, vissa fluorokinoloner (enoxacin, pefloxacin, norfloxacin), rofecoxib, orala preventivmedel och tiklopidin, rekommenderas inte (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Samtidig användning av tizanidin (i höga doser) med andra läkemedel som förlänger QT(c)-tiden (t.ex. cisaprid, amitriptylin och azitromycin) rekommenderas inte.

Interaktioner som ska beaktas

Blodtryckssänkande läkemedel

Om tizanidin används samtidigt med blodtryckssänkande läkemedel, inklusive diuretika, kan det ibland orsaka hypotoni (se avsnitt Varningar och försiktighet) och bradykardi. När tizanidin har getts samtidigt med blodtryckssänkande läkemedel, har rebound-hypertoni och takykardi konstaterats hos vissa patienter efter abrupt utsättning av tizanidin. I extremfall kan rebound-hypertoni orsaka en cerebrovaskulär störning (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Rifampicin

Samtidig användning av tizanidin och rifampicin orsakar en sänkning av tizanidinkoncentrationen med 50 %. Därför kan den terapeutiska effekten av tizanidin minska under rifampicinbehandlingen, vilket kan ha en klinisk betydelse för vissa patienter. En långvarig samtidig behandling ska undvikas eller en noggrann dosbestämning (ökning) av Tizanidin Orion är nödvändig.

Rökning

Användning av tizanidin hos rökande män (> 10 cigaretter per dag) orsakar en minskning av den systemiska exponeringen för tizanidin på ca 30 %. Långvarig behandling med Tizanidin Orion hos rökande män kan kräva högre doser än normalt.

Alkohol

Under tizanidinbehandlingen ska alkoholkonsumtionen minskas eller undvikas, eftersom alkohol kan öka risken för biverkningar (t.ex. sedativ effekt eller hypotoni). Alkohol kan förstärka den depressiva effekten på det centrala nervsystemet hos tizanidin.

Andra möjliga interaktioner

Sedativa eller läkemedel som påverkar centrala nervsystemet (t.ex. bensodiazepiner, baklofen) eller andra läkemedel, såsom antihistaminer kan förstärka den lugnande effekten hos tizanidin.

Samtidig användning av tizanidin och andra alfa-2-adrenerga receptoragonister (såsom klonidin) bör undvikas på grund av deras potentiella additiva blodtryckssänkande effekt.

Graviditet

Sammanfattning av risken

Det finns begränsad erfarenhet kring användningen av tizanidin hos gravida kvinnor. Tizanidin bör därför inte användas under graviditet om inte nyttan klart uppväger riskerna (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Djurstudier

Reproduktionsstudier utfördes på råttor och kaniner, och i dem framkom inga bevis på teratogenicitet. Doser om 10 mg och 30 mg/kg per dygn förlängde dräktighetstiden hos honråttor. Den prenatala och postnatala förlusten av ungar ökade och långsammare tillväxt förekom. Med dessa doser hade honorna symtom på muskelrelaxation och sedation. Baserat på kroppsytan var doserna 2,2-faldiga respektive 6,7-faldiga jämfört med den högsta rekommenderade dosen för människa, som är 0,72 mg/kg per dygn.

Amning

Sammanfattning av risken

Bara små mängder tizanidin utsöndras hos djur till mjölken. Eftersom data kring människor är begränsad, ska kvinnor inte använda tizanidin under amning.

Graviditetstester

För fertila kvinnor rekommenderas graviditetstest innan behandling med tizanidin sätts in.

Förhindrande av graviditet

Fertila kvinnor bör informeras om att djurstudier har visat att tizanidin har en skadlig inverkan på foster. Sexuellt aktiva fertila kvinnor rekommenderas använda en tillförlitlig preventivmetod (med en sannolikhet för graviditet på under 1 %) under behandlingen med tizanidin och i minst ett dygn efter att behandlingen avslutats.

Fertilitet

Det finns inga data om effekten av tizanidin på fertiliteten hos människa.

Djurstudier

Ingen försämring av fertiliteten konstaterades hos hanråttor och honråttor som fick doser om 10 mg/kg respektive 3 mg/kg per dygn (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Fertiliteten försämrades hos hanråttor, när dosen var 30 mg/kg per dygn, och hos honråttor, när dosen var 10 mg/kg per dygn. Baserat på kroppsytan var doserna 6,7-faldiga respektive 2,2-faldiga jämfört med den högsta rekommenderade dosen för människa, som är 0,72 mg/kg per dygn. Med dessa doser konstaterades effekter på honornas beteende samt kliniska symtom, såsom betydande sedation, viktnedgång och ataxi.

Patienter som upplever sömnighet, yrsel eller tecken eller symtom på hypotoni bör avhålla sig från aktiviteter som kräver särskild vaksamhet, t.ex. att framföra fordon och arbete med maskiner.

Biverkningarna som har observerats i kliniska prövningar och spontant (tabell 1) presenteras enligt MedDRA:s system för organklassificering. Biverkningarna klassificeras under frekvensgrupper enligt deras frekvens så att de vanligaste biverkningarna nämns först, enligt följande frekvensklassificering: Mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningar med fallande allvarlighetsgrad.

Tabell 1

Med låga doser såsom de som rekommenderas för lindring av smärtsamma muskelspasmer har sömnighet, utmattning, yrsel, muntorrhet, blodtrycksfall, illamående, störningar i magtarmkanalen och förhöjda transaminasvärden rapporterats. Dessa biverkningar var vanligtvis lindriga och övergående.

Med högre doser som rekommenderas för behandling av spasticitet förekom samma biverkningar, som rapporterats för låga doser, men de förekom oftare och var kraftigare. De var dock sällan så allvarliga att behandlingen borde har avslutats.

Dessutom kan följande biverkningar förekomma: QT(c)-förlängning och torsade de pointes, hypotoni, bradykardi, muskelsvaghet, sömnlöshet, sömnstörningar, hallucinationer och akut hepatit.

Biverkningar som rapporterats spontant och som beskrivits i litteraturen (ingen känd frekvens)

Följande biverkningar av tizanidin har rapporterats spontant och i litteraturen efter godkännande för försäljning. Eftersom dessa biverkningar har rapporterats frivilligt i en population av odefinierad storlek och är beroende av olika omständigheter är det inte möjligt att på ett tillförlitligt sätt bedöma deras frekvens (och därför anges frekvensen som ”ingen känd frekvens”). Biverkningarna presenteras i enlighet med MedDRA:s klassificering av organsystem.

Tabell 2 Nedan listade biverkningar har observerats efter godkännande för försäljning av tizanidin, och de baseras på spontana rapporter och litteraturen (ingen känd frekvens)

Utsättningssyndrom

Rebound-hypertension och takykardi har rapporterts i samband med plötsligt avbrytande av behandlingen. I extremfall kan rebound-hypertension orsaka en hjärncirkulationsstörning (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Klinisk erfarenhet är begränsad. När en vuxen patient vid ett tillfälle svalde 400 mg tizanidin, återhämtade sig patienten från överdoseringen utan följder.

Symtom: Illamående, kräkningar, hypotension, QT(c) förlängning, torsade de pointes, svindel, sömnighet, mios, rastlöshet, andningssvårigheter, koma.

Behandling: Allmänna åtgärder som stöder vitala funktioner är indicerade, och icke-absorberat läkemedel ska strävas till att avlägsnas från matsmältningskanalen genom administration av höga doser aktivt kol. Forcerad diures antas försnabba elimineringen av tizanidin. Uppföljande behandling bör vara symtomatisk.

Farmakoterapeutisk grupp: muskelavslappnande medel, övriga centralt verkande, ATC-kod: M03BX02

Verkningsmekanism

Tizanidin är ett centralt verkande skelettmuskelavslappnande medel. Dess huvudsakliga verkningsställe är i ryggmärgen, där det enligt forskning stimulerar presynaptiska alfa-2-receptorer och därigenom hämmar frisättningen av excitatoriska aminosyror som stimulerar N-metyl-D-aspartat-receptorer (NMDA-receptorer). Transmissionen av polysynaptiska signaler som orsakar överdriven muskeltonus hämmas därigenom på spinal interneuronnivå och muskeltonus minskar.

Förutom muskelrelaxerande egenskaper har tizanidin en måttlig central analgetisk effekt.

Farmakodynamisk effekt

Tizanidin är effektivt mot såväl plötsliga, smärtsamma muskelspasmer som kronisk spasticitet med spinalt och cerebralt ursprung. Det minskar motståndet mot passiva rörelser, lindrar spasmer och klonus och kan öka den viljestyrda kraften.

Den antispastiska effekten (mätt med Ashworth-skalan och pendulum-test) och biverkningarna av tizanidin (hjärtfrekvens och blodtryck) är beroende av plasmakoncentrationen av tizanidin.

Absorption

Tizanidin absorberas snabbt och maximal koncentration i plasma uppnås inom ca en timme efter administrering. Tablettens genomsnittliga absoluta biotillgänglighet är ca 34 % (variationskoefficient 38 %), vilket beror på en omfattande förstapassagemetabolism. Den genomsnittliga maximalkoncentrationen i plasma (C_max) för tizanidin är 12,3 ng/ml (variationskoefficient 10 %) efter en engångsdos på 4 mg och 15,6 ng/ml (variationskoefficient 13 %) efter en upprepad dos med 4 mg.

Samtidigt intag av mat har ingen kliniskt signifikant effekt på den farmakokinetiska profilen hos tizanidin (4 mg tablett). Även om C_max är ca 1/3 högre då tabletterna ges tillsammans med mat, har det troligtvis ingen klinisk betydelse och påverkar inte absorptionen (AUC) märkvärt.

Distribution

Efter intravenös tillförsel är den genomsnittliga distributionsvolymen vid steady state (VSS) 2,6 l/kg (variationskoefficient 21 %). Bindningsgraden till plasmaproteiner är bara ca 30 %.

Metabolism

Tizanidin metaboliseras snabbt och omfattande (ca 95 %) i levern. In vitro metaboliseras tizanidin i huvudsak via cytokrom P450 1A2. Metaboliterna är inte aktiva.

Eliminering

Tizanidin elimineras från den systemiska cirkulationen och den genomsnittliga terminala halveringstiden är 2–4 timmar. Tizanidin utsöndras i huvudsak via njurarna i form av metaboliter (ca 70 % av dosen) Endast mycket små mängder av läkemedlet (ca 4,5 %) utsöndras renalt i oförändrad form.

Linjäritet/icke-linjäritet

Tizanidin har en linjär farmakokinetik med doserna 4–20 mg.

Särskilda patientgrupper

Patienter med nedsatt njurfunktion

I patienter med svår njursvikt (kreatininclearance < 25 ml/min) var en genomsnittlig maximalkoncentration i plasma 2 gånger högre än hos friska frivilliga. Den slutliga halveringstiden förlängdes till ca 14 timmar, vilket orsakade signifikant högre AUC-värden (i genomsnitt ca 6-faldiga) (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Patienter med nedsatt leverfunktion

Inga särskilda studier har utförts i denna patientgrupp. Eftersom tizanidin i omfattande grad metaboliseras i levern via CYP1A2-enzymet, kan en nedsatt leverfunktion öka den systemiska exponeringen. Tizanidin är kontraindicerat hos patienter med svår leversvikt (se avsnitt Kontraindikationer).

Äldre patienter (65 år och äldre)

Farmakokinetiska data i denna patientgrupp är begränsande.

Effekter av kön

Kön har ingen kliniskt signifikant inverkan på farmakokinetiken för tizanidin.

Effekter av etnisk bakgrund

Effekten av etnisk bakgrund och ras på farmakokinetiken för tizanidin har inte undersökts.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Akut toxicitet efter engångsdoser

Den akuta toxiciteten för tizanidin är låg. Tecken på överdosering observerades efter engångsdoser och de var kopplade till läkemedlets farmakologiska effekt.

Toxicitet efter upprepad dosering

I en 13 veckors peroral toxicitetsstudie på råttor tillsattes i medeltal 1,7; 8 och 40 mg/kg per dygn i födan. De viktigaste fynden var relaterade till stimulering av det centrala nervsystemet (t.ex. motorisk agitation, aggressivitet, tremor och krampanfall) och de förekom huvudsakligen endast i samband med de högsta doserna.

I en 13 veckors studie på hundar gavs kapslar med 0,3; 1 och 3 mg/kg per dygn, och i en 52 veckors studie gavs doser om 0,15; 0,45 och 1,5 mg/kg per dygn. Elektrokardiogram (EKG)-förändringarna och effekterna på centrala nervsystemet, som observerades när dygnsdoserna var 1 mg/kg eller högre, var relaterade till läkemedlets förstärkta farmakologiska effekter. Den övergående förhöjningen av ALAT-värdet i serum, som förekom när dygnsdosen uppgick till 1 mg/kg eller mer, var inte förenad med några histopatologiska fynd, utan är i linje med att levern är ett potentiellt målorgan.

Karcinogenicitet och mutagenicitet

Olika in vitro- och in vivo-analyser har inte gett bevis på möjlig mutagenicitet hos tizanidin.

Bevis på karcinogenicitet förekom inte med möss och råttor, då råttorna administrerades tizanidin i födan högst 9 mg/kg/dygn och för möss högst 16 mg/kg/dygn.

Reproduktionstoxicitet

Det fanns inget bevis för teratogenicitet hos råttor med dosen 3 mg/kg/dygn och hos kaniner med dosen 30 mg/kg/dygn. Doserna 10 mg och 30 mg/kg/dygn ökade dräktighetens varaktighet hos honråttor. Prenatal och postnatal förlust av ungar observerades och utvecklingsförseningar förekom. Med dessa doser hade honorna betydande symtom på muskelrelaxation och sedation.

Laktos

Cellulosa. mikrokristallin

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Stearinsyra

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 30 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

TIZANIDIN ORION tabletti
2 mg (L:kyllä) 30 fol (3,36 €), 100 fol (6,74 €)
4 mg (L:kyllä) 30 fol (8,03 €), 100 fol (21,51 €)

PF-selosteen tieto

PVC/PVdC/aluminium-blisterförpackning.

Blisterförpackningen innehåller 15, 20, 30, 100 eller 120 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

2 mg: Vit eller benvit, oval, plan, avfasad tablett med märkningen ”R179” på ena sidan och brytskåra på den andra sidan.

4 mg: Vit eller benvit, oval, plan, avfasad tablett med märkningen ”R180” på ena sidan och korsskåra på den andra sidan.

Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

TIZANIDIN ORION tabletti
2 mg 30 fol, 100 fol
4 mg 30 fol, 100 fol

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). MS-tauti (109), Älyllisesti kehitysvammaisilla esiintyvät käyttäytymisen häiriöt (113).
• Peruskorvaus (40 %).

M03BX02

07.11.2022